Getting ready for U2

Jag älskar road trips! Tyvärr är det inte allt för ofta jag ägnar mig åt det. I USA har det blivit betydligt fler än vad jag har gjort här hemma. Mycket kanske har att göra med det låga bensinpriset de har där borta för hade bensinen bara kostat en tredje del av priset vi har här hemma hade det nog blivit betydligt fler turer. Hursomhelst blir det en liten mini road trip för oss tjejer imorgon när vi beger oss av till Göteborg!

Hela kvällen har jag spelat U2 klipp på youtube medan jag har gått runt och fixat allt inför morgondagen. Även om jag inte har varit ett fan i det slag att jag har haft deras poster på väggarna som ung har jag ändå alltid tyckte om dom och de har alltid funnits med på min lista över fem band som jag vill se live innan jag dör. När jag ikväll har hört intronen från livekonserter spelas till mina favoritlåtar har hela kroppen fått rysningar om mina ögon har till och med tårats i vissa fall. Jag är så uppspelt och jag ser så mycket fram mot morgondagen att jag knappt kan vänta! En sak som jag har skrivit på min "Bucket" list kommer jag imorgon att kunna stryka!

Jag pratade nyss med Annicka och vi gjorde de sista planerna infrö morgonen. Imorgonen är det jag som klockan 06:00 kommer och hämtar dom i Karlshamn i mammas bil. Laddade med kameror, brända DC-skivor och matkorgar är det vi som sedan kommer tillbringar hela dagen ihop. Massa kissepauser och hysteriska skrattanfall är något som vi alla är övertygade kommer att fylla vår dag och kväll. Annicka och jag funderade först på hur tusan vi ska orka hålla oss vakna och hur vi ska orka stå på konserten så länge (vi har ståplatser, måste man ha när det är så bra band!). Vi kom ganska snabbt fram till att när förbandet, Snow Patrol, drar igång klockan 20:00 kommer våra kroppar att fyllas med så mycket adrenalin att vi utan problem kommer att klara av natten.

Nu förmodar jag att det blir tyst från mig fram tills på söndag. Jag lämnar er med en av mina favoritlåtar från U2 - "Where the streets have no name" som här spelas live. Kan säga att när introt började spelas så vattnades mina ögon när jag såg detta.

http://www.youtube.com/watch?v=uDkBzkA9L4s&feature=related

På tur till Kristanstad

Igår eftermiddag efter det att Jamie och sockertoppen (läs Lukas) hade åkt hem begav jag mig till Asarum och ATG-ombudet för att hämta ut mina U2 biljetter. Tji fick jag när jag lämnade fram min bokningsbekräftelse och kassören försökte ta ut min biljett. - Det gick inte att lösa ut utan jag var tvungen att bege mig till ett Ticnet-ombud istället. Så idag var det jag som begav mit till Kristiansad i all hast! (Visst hade jag kunnat vänta med att hämta ut dom tills det att jag kom till Göteborg, men hade något då strulat så hade det varit försent att fixa till det och vi hade då stått där utan biljetter.)

En annan som har vant sig vid Växjö blev smått förfärad när jag kom till Kristanstad och det var pckat med folk. (I växjö flyr människorna staden på sommaren och det är relativt ödsligt på gatorna.) Det tog mig ett bra tag att hitta någonstans att parker och jag fick gå en bit in till centrum. När jag väl kom till Domushuset fick jag utan problem ut mina biljetter och jag ringde Annicka och sa att allt nu var klart inför vår lilla road trip.

På vägen tillbak till bilen gick jag inom en snoffsig frisörsalong i jakt på hårfärg. Tyvärr var färgen jag bruka använda mig av slut och jag fick då hjälp av två homusecuella killar (antar jag ialla fall) som jobbade i salongen. Den enda trodde jag först var en tjej men när den andra kallade honom för Fredrik fick jag det tillrättavisat. Fredrik var platina blond i en trendig frisyr, bar foundation, puder, kajal och maskara, inte undra på att jag blev förvånad när jag fick reda på att han namn var Fredrik. Dessa två killar satte sedan i en väldigt tjejig ton igång att diskutera tänkbara färger till mig och gestikurlerade på ett sätt som kändes som att de gjorde parodi på homusexuella killar. (Va? Var jag kanske med i dolda kameran?) Till slut hittade Fredrik, som tydligen var färexperten på salongen, en bra färg som kunde blandas till och jag gick där ifrån 150 kr fattigare. Även om jag blev förvånad över killarna kvinnlighet kunde jag ändå inte låta bli att tycka det var härligt att de var det så öppna med det i en relativt liten stad.

På vägen hem i bilen spelade enda radiokanalen U2 låtar för att hylla helgens två konserten på Ullevi. Med rutorna nere som ruffsade till mitt redan ostyriga hår ännu mer sjöng jag med till låtarna för glatta livet i vad jag misstänker rörde sig om både fel tonart falskhet. Men vad gjorde det? Jag var hur gald som helst och jag kände att min konsertanda kom över mig och jag fick rysningar längs med hela ryggen. Jag log glatt hela vägen hem i bilen och jag tror inte ens att varken Mick Jagger eller Steven Tayler hade kunna le ännu bredare.

Islandsmail från mamma

Hur söt är inte min mamma? Hon har varit bortrest sedan i onsdagsmorgon och jag har redan fått två mail från henne där hon har berättat vad de har hittat på och vad de planerar att göra. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite gulligt!

I Heart Facebook

Jag har haft Facebook i runt 1,5 år nu men det är främst under det senaste halvåret som jag har börjat att älska det! Vilken genial uppfinning! Har man en hyffsat stor (eller där över) umgängeskräts av vänner och släktingar är Facebook ett fenomenat verktyg att hålla kontakten med varandra på. Har man som mig även vänner välden över som man kanske har förlorat kontakten med är det ett underbart verktyg!

Meed sina vänner på Facebook vet vart alla har för sig eller vad de planerar att hitta på (om man nu väljer att skriva ut det vill säga). Är det något evenemang eller fest på gång är det väldigt enkelt att bjuda eller fråga om någon vill följa med. Är det någon som har en fråga kan man snabbt få svar. Idag bjöd jag exempelvis in Nina att åka med i min bil på lördag eftersom jag såg att hon hade postat att hon skulle åka tåg till U2 på lördag. Vidare kan man lätt uppdatera sitt liv med bilder och det är ett kul och enkelt sätt att göra det istället för att hålla på att maila dom till alla människor. Roligt också är det att läsa allas kommentarer till bilderna. Skulle man ha tråkigt kan man roa sig med att utmana sina vänner i diverse spel eller tester. Och vill man inte utmana någon annan kan man underhålla sig själv med diverse aktiviteter.

I heart Facebook!

A girl can dream!

Som en liten uppspelt flicka sitter jag nu med ett stort leende på läpparna och känner hur det pirrar i kroppen! Bilder av en barndomsdröm blandas i mitt huvud med en mer vuxnare röst som säger "Äsch, det är väl inget!" Jag vet att det egentligen inte är någopt att bli uppspelt över, men ni som känner mig vet varför jag är det. - Min fd amerikanska klasskompis, som numera livnärar sig på att vara skådespelerska i LA, skrev nyss att jag skulle sätta mig på ett plan och komma och hälsa på henne så ska hon visa mig runt!

Fram tills inte allt för många år sedan drömde jag om att få bli skådespelerska i LA. Medan de flesta som vill ha en sådan karriär drömmer om det för pengarna och berömmelsens skull, har mina drömmar istället grundat sig på min fasination för filmindustrin och för att jag faktiskt gillar att spela theater. Men, ärligt ska jag erkänna att min dröm inte alltid har grundat sig på de pelarna utan kändisskapet var ytterst tilltalande när jag var betydligt yngre. (Nu är det inget jag sträva efter. Jag hade varit en usel kändis och blivit en ny Greta Garbo på den punkten!)

Jag kan dock inte låta bli att bli uppspelt över min väns inbjudan, detta trots att jag vet att jag inte hade stått ut någon lägnre tid i LA. För att citera Jamie, en dag i den staden var en dag för mycket och han vill aldrig mer åka dit! Jag hade aldrig klarat av LA-mentaliteten och jag hade inte heller geografiskt tyckt om staden. (Som jag har sagt innan hör jag hemma i norra Kalifornien om något!) Samtidigt hade jag velat åka dit och göra alla "måsten" som finns om man är en moviebuff som jag. Jag hade kunnat få mig en liten inblick till ett av de sakerna som jag älskar mest och sedan hade jag nöjt mig och åkt hem. (Fast drömmarna hade säkerligen ändå funnits kvar där.)


Top Ten Things U2 Has Learned Over The Years

Jag kom att tänka på en top tio lista hos David Latterman för några år sedan presenterad av U2 som jag tyckte var rolig.

http://www.youtube.com/watch?v=iIrPDV05SXU&feature=fvst

Persikoträd

På baksidan av ena bodarna hemma hos mamma växer ett persikoträd som mina föräldrar fick i födelsedagspresent för flera år sedan. Igår när jag tittade till det har det vuxit för fullt och flera persikor hänger och väntar på att bli tillräckligt mogna.


Och jag som trodde det skulle vara svårt att odla persikor i Sverige.

No need for glamour

Idag har Lukas och Jamie varit på besök. Medan pappa Jamie pysslade ute i bodarna var jag lekledare och jag insåg att Lukas inte kräver någon glamour. Det roligaste han hade under hela dagen var att leka med ena fjärrkontrollen samt att skratta hysteriskt varje gång Maja (dvs katten) sprang förbi.


Så här kul kan man ha med en fjärrkontroll. Jag älskar Lukas på sista bilden! Han ser ut att ha en stor räv bakom örat! Som om han elakt satt och gnuggade händerna över att ha en fjärrkontroll och att han skulle använda det till att förgöra sin ärkefiende.

En liten Jamie

Grattis till Dennis och Annika som har fått en liten Jamie! Storasyster Felicia har nu fått en lillebror att leka med!

Vad är det föresten med bebisnamn och alla er syskon? - Den förstfödda heter Felicia, ett namn som jag starkt har funderat på till en framtida dotter. Hade Veronika fått en dotter (istället för Pontus) skulle hon ha hetat ett amerikanskt flicknamn vilket min mamma har tjatat om att hon vill att jag eller Jamie döper något av våra barn på (hon tycker det är så fint). Och nu heter den nya stjärnan på himlen Jamie, precis som min bror!

Samma namn cirkulerar mellan mig och alla Chrisses syskon.

English conversations

Igår och inatt har mailen flygit kors och tvärs på engelska och det svenska språket har inte fått mycket utrymme i mitt huvud. Jag vet inte när och var jag skrev så här mycket på engelska sist men det har varit väldigt underhållande.

Jag saknar så otroligt mycket att prata amerikanska! Engelskan är så mycket mer nyanserad än svenskan och det finns ord och uttryck som inte helt går att översätta. Jag har länge funderat på att skriva min blogg på engelska men var rädd för att ni läsare då kanske inte skulle förstå allt jag skrev? (Jag menar inte att idiotförklara er!) Även om det inte är för er jag skriver så hade det väl ändå kunnat vara lämpligt ifall jag blev förstodd. En kompromiss i det hela blev att jag i flera fall skriver rubrikerna på engelska och texten på engelska, eller okej...ibland smyger det sig in en fras här och där på engelska som inte gör sig lika bra på svenskan.

*Skrattar* Jag märker hur hela mitt kroppsspråk, sätt att uttrycka mig och sättet på vilket jag skämta förändras när jag intar positionen som amerikanska. Eller det var överdrivet, jag är inte och har aldrig känt mig amerikansk, dock klassar jag mig som en amrekaniserad svensk men betoningen på svensk förminskas i samtal med dessa vänner. Jag måste helt enkelt ta min älskling med mig över till USA snart framöver så att han får se mig i mitt riktiga äesse.

.

Funna vänner

Idag har det rasslat till på min inbox på Facebook. Flertalet fd amerikanska klasskompisar har nu hittat fram till mig och jag har suttit och njutit stora dela av dagen när jag har läst deras mail. Vissa killar har förklarat att de egentligen var kära i mig men inte vågade göra något åt saken, eller rättare sagt förstod jag tydligen inte deras närmande. Andra har underhållit mig med bärettelser om saker som hände under läsåret. Den tredje kategorien med mail har varit gulliga kärleksbrev ur en platonisk synvinkel. Jag har varit riktigt rörd när jag har läst dom! (Jag hittade tom kille som sista dagen i skolan köpte ett guldarmband till mig i avskedspresent!)

Det roligaste har nog ändå nästan varit att läsa om hur deras liv blev och vad de har gjort sedan juni 1996 då jag åkte hem.
-Killen som var kär i Anna (som på min tid var grungerockare) är idag en VD på ett stort företag och syns ofta i TV-intervjuer. Jag är imponerad, trodde inte att han var så driven och framåt.
-Killen som lånade mina Gyllenetider skivor, bor i Kanada i värsta lyxhuset och är konsult av något slag. Jag är imponerad där också, jag minns honom som religös mormorn och trodde han skulle bli präst eller liknande.
- Tjejen som var en ambitiös dramastudent är idag i Hollywood (hon finns med på imdb.com) och har varit med i filmer som "Payback" och "Loser" för att nämna några.
- De populära cheerleadern och fotbollsspelaren som var ett par på gymnasiet höll ihop och är idag gifta och har barn.
- Den blyga och lite bortkommna tjejen som jag pluggade Speech med är idag byggnadsinjengör och den andra tjejen som jag höll ihop med i den klassen bor idag i Japan. ..listan kan göras lång.

Jag har även fått flera inbjudningar till att åka över och hälsa på alla. Flera har flyttat ifrån Johnson City men alla bor ändå runt om i södra USA vilket passar utmärkt eftersom jag försöker få med mig Chrisse på en biltur i Södern. - Vad glad jag känner mig och hur otroligt lyckligt det känns!

Still going

Vid sjutiden imorse var jag så trött att jag var halvdöd i en halvtimme innan jag piggnade till och fick en jäkla fart igen. Sedan dess har jag varit speedad och jag undrar hur det kan vara möjligt? (Note to my self: Fundera allvarligt på att sälja dig och din kropp till studier hos läkemedelsföretag.) Tjejerna har nu hursomhelst kommit iväg och jag klarade resan med mammas SUV utan att meja ner varken pensionären med rullatorer eller turistande danskar. Innan tjejerna hoppade ur bilen lovade jag mamma att medan jag är husvakt skulle jag inte spendera hennes pengar på horor och crack. Jag tror mammas medresenärer tyckte jag var lite underlig...

Väl hemma på Kastanienhof befinner jag mig mellan hysteriska anfall av skratt och har gjort så sedan jag kom innanför dörrarna. Om jag är lättroad eller om jag har blivit ovanligt rolig låter jag vara osagt, men så här mycket var det länge sedan jag skrattade åt mig själv och det var länge sedan jag hade sådana här fantastiska idéer! (Vad de dock består av tänke jag inte dela med mig av, för jag tänke aldrig mer göra om misstaget att tala om en idé som en "vän"sedan snor.)

Tydligen är denna speedade sömlöshet även ett utmärkt botemedel för dyslexi på engelska för jäkla vad snabbt och rättstavat jag nyss skrev ett långt mail till en forna kalasskamrat från SHHS. (Killen som addade mig hade jag pluggat ihop med! När jag kom hem låg det ett jättegulligt mail från honom! *Myser*)

Till er 18 personer som redan har varit inne och läst min blogg idag kan jag säga: Trevligt att veta att jag har så smarta läsare. Till er andra som tillkommer under dagen: Gees! I vilket fall som helst måste jag nu springa iväg: I need to pull Siegfried out of Roy.


Dagishämtning

Undra vad dagispersonalen hade sagt ifall det en eftermiddag dök upp 40 personer som skulle hämta Lukas? I det trånga lilla kapprummet hade vi en mörk och blaskig vinterdag gått in på ett led och tryckt ihop oss tätt. När alla hade kommit in genom dörren hade den fösta personen utan att säga något böjt sig ner och tagit på sig de blåa tossorna och så hade det fortsatt ledet ut tills tossorna tog slut och de som blev utan hade lite obekvämt börjat skruva på sig och lågmält sins emellen börjat fråga varandra "Vad ska vi göra nu?" För mäkr, på dörren till dagisingången satt en gul, handgjord lapp skriven av ena fröknarna som uppmärkammade besökare på att "Vid regn ska de blåa tossorna användas!". Fröken hade även på lappen ritat blåa tossor och markerat lappen med en stor pil för att leda besökarna till korgen där tossorna fanns och har man så tydligt gjort lappen så måste vi som svenskar följa uppmaningen. (Något annat hade gjort fröknarna ledsna och sådant kan vi inte tilllåta hända!)

När personalen något förvånad hade kommit ut till kapprummet och granskat denna skara med människor som tyst, prydligt och artigt hade tryckt ihop sig hade det hörts en försiktig röst från mitten av hopen: "Ursäkta men vi behöver flera blåa tossor." Personalen hade utan att ifrågasätta situationen, med förvirrade,  gått in till det lilla förådet och tagit fram en rulle med nya blåa tossor, tagit av gummibandet och lite smått besvärade räckt den till den första personen de såg vars skor inte lysta blåa. Tossrullen hade sedan cirkulerat under tysthet tills alla hade fått de på fötterna medan fröknarna generat skruvade på sig och pillade på fållen på sina hemmastickade koftor . Till slut hade det hörts en röst från  bakre ledet: "Vi ska hämta Lukas!"

Dagens soluppgång

Ett återkommande tema på denna bloggen: Dagens soluppgång


Behöver jag förklara hur kvinnorna (som var ute på fältet och arbetade) stirrade på mig när jag iklädd min pyjamas kl. 05:10 kom släpandes med en hög pall som jag ställde på terassen och klättarade upp på och sedan började fotografera åt deras håll? Jag går nog numera under namnet "La chica loca".

.se eller .ae?

Jag vet inte om jag börjar bli trött eller vad? Nyss skulle jag göra en googelsökning och skrev en bokstav fel vilket jag först inte upptäckte men jag undrade som följd vad tusan som hade hänt med googels sida.

http://www.google.ae/

Up and about

Jag har ännu inte somnat och nu känns det ändå helt meningslöst att försöka somna till. Om lite mer än en timme hade jag ändå behövt stiga upp för att köra iväg mamma och hennes vänninor (de åker till Island nu på morgonen).

Idag lär det bli tyst från min sida. Först blir det som sagt att köra mamma och Co. sedan lär jag nog somna en stund och framåt eftermiddagen ska jag hem till Jamie och Cissi och grilla. Hinner jag ska jag även bege mig ut på blårbärsplockning i skogen bakom mammas hus där det kryllar av dom. (Jag vet inte hur många tiotals lite med blåbär jag har plockat tidigare år i den skogen.)

Hur som helst har jag fått svar från killen jag trodde jag kände från Houstontiden, men det var fel Joey M... Bara att leta vidare med andra ord.

Amerikanska klasskompisar

Nej, jag kan åter igen inte sova. Eftersom jag redan har tänkt ut livlinor i "Vem vill bli miljonär" samt olympiska guldmedaljer fick jag idén om att leta upp mina gammla amerikanska klasskomisar på Facebooks grupp SHHS (skolan jag gick på). I veckan som gick addade en kille från mina forna hemstad mig som vän och jag fick då idén att leta upp alla de som jag pluggade ihop med. Tyvärr kommer jag inte ihåg killen som addade mig varken till namnet eller utseendet och jag känner inte igen någon av hans kompisar heller. What the f-u-c-k? Jag har nu hursomhelst lagt ett mail till honom men han har ännu inte svarat...

Gruppen SHHS på Facebook har i skrivandets stund 1350 medlemmar (jag blev nummer 1350!) och jag har nu börjar kolla igenom alla dessa människor. Jag lyckas tyvärr inte hitta någon jag känner. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnaet på alla jag pluggade ihop med och minns jag deras namn är det bara förnamnen. Dessutom har många av tjejerna jag tittat på dessutom gift sig vilket gör mig ännu mer förvirrad (dvs att de har bytt efternamn). Tilläggas ska också att jag pluggade på SHHS 95/96 och det är jäkligt svårt att känna igen någon till utseendet nu. Min jakt på forma klasskamrater slutade med att jag postade ett generellt inlägg på sidan där jag sökte efter klasskompisar. Får se ifall någon svara. Hm, jag borde nog även plocka fram min gammla Yearbook och kolla upp alla namnen.

http://www.jcschools.org/shhs/   Min skolas hemsida om ni vill ta er en titt.

***
Kl. 02:53
Fasiken, jag tror minskäl jag har hittat två stycken från tiden då jag bodde i Houston. Jag har lagt mail till dom och frågat ifall de är rätt personer och väntar nu på svar...

Nattliga tankar

Ibland när jag inte kan sova om nätterna kan jag börja fundera på de mest kostiga sakerna, som tex i vilka ämnen jag hade kunnat vara livlina till en vän i "Vem vill bli miljonär" eller vilka olymiska grenar jag skulle vilja ha en guldmedalj i.

Hade jag varit en livlina till en vän tror jag att jag hade klarat av följande ämnen bäst:
- Film, skådespelare, regissörer och Tv-serier.
- Amerikanks geografi, historia och politik.
- Religion
- Psykologi
- Möjligtvis även dans, musik och utlänska fraser

Ring mig där emot inte när det gäller sport, fågelsorter eller svensk geografi och historia för det hade jag inte klarat av. (Är det hemskt att jag är bättre på det amerikanske än det svenska?)

Nu är jag inte sportintresserad, men om jag skulle vilja ha en olympisk guldmedalj finns det vissa grenar jag hellre hade velat ha det i än andra. Visst hade det varit kul att ha en medalj i 100 m, "Jag är snabbast i världen",men fasiken vad tråkigt att träna till det så det hade inte kommit på fråga. Jag hade däremot velat ha det i simhopp om det rörde sig om sommar OS och isdans om det var vinter OS det gällde.

(Jag hoppas ni antecknar denna yttersta väsentliga information!)

Politisk karriär

Även ifall jag är politiskt intresserad har det aldrig fallit mig in att försöka satsa på en politisk karriär, till min farfars besvikelse kanske jag ska tillägga. Fastän han aldrig har fört politisk kärriär på tal tror jag ändå att han hade tyckt om ifall någon hade följt i hans fotspår och engagerat sig politiskt. (Fast, hade jag engagerat mig poitiskt hade det varit för ett annat parti än vad min farfar tillhörde, dvs Centerpartiet, och jag är inte helt säker på att han hade gillat det.)

Skulle jag mot förmodan vilja ha en politisk post hade jag valt föjande två:
- I Sverige hade jag velat bli utrikesminister (så mycket intressantare än statsminister).
- I Usa hade jag velat bli pressekreterare. (Nu hade jag iofs inte fått jobba i vita huset men ändå.)

Ni kan lugna er för jag har inte fått storhetsvansinne och tror att jag hade kunnat få de posterna, jag säger bara utifall att  jag skulle välja. Men skulle någon där ute själva vilja göra politisk kärriär så kan ni höra av er så ställer jag upp med att vara kampanjledare.

Operation kameragömmning

På konserter är det förbjudet att ha kameror med sig. Visserligen brukar kompakta digitalkameror tillåtas men inte stora systemkameror som jag har. På de konserter jag har varit på brukar ens medtagna väskor därför kollas lite snabbt innan man släpps in. Detta har visserligen inte hindrat mig att smussla in systemkameror och jag har haft det med mig både på Bon Jovi konsert och Rocktåget. På rocktåget trängde jag mig längst fram och fick kanonbilder på Magnus Uggla, Håkan Hellström och the Ark. På Bon Jovi konserten var jag för långt ifrån samt att jag inte hade ett teleobjektiv så de bilderna blev tyvärr en besvikelse.

På U2-konserten har vi tjeje köpt ståplatser och även ifall jag inte planerar att tränga mig längst fram anser jag ändå att de platserna borde ge mig hyffsade bilder. Så i veckan som gick körde jag "oberation kameragömmning" i min handväska och insåg snabbt att jag förmodligen kan smussla in min systemkamera på den konserten. Plocka jag ner kameran och gömmer kamerahuset i ena inneficka och teleobjektivet i den andra syns det inte att jag har en kamera med mig. Så nu håller jag tummarna för att planen fungerar samt att jag får bra bilder.

Roligheter i amerikansk politik

Säga vad man vill om USA, men nog tusan händer det politiska roligheter i det landet som vi inte kommer i närheten av i Sverige. Här är några av mina favoriter som inträffat under sommaren. (Jag hade egntligen planer på att skriva om det i min blogg när de inträffade, men jag fick bara inte tummarna ur.)

-Fyra kinesiksa fångar släpptes från Guantanamo och den brittiska och amerikanske regerinen visste inte vad de skulle göra med dom. I USA kunde de inte släppas in och de kunde inte heller skickas tilbaka till Kina eftersom de där kunde riskera dödsstraff. Problemet löstes genom att regeringen på Bermuda gav dom tillåtelse att komma in i landet och dessa fyra fd fångar har nu fått ett stort hus med pool av den amrerikanska regeringen på Bermuda där de nu bor. Så om man misstänks som terrorist i USA kan man alltså få ett fint hus på en paradisö?
- Den kristna guvenören i South Carolina, Mark Sanford, försvann spårlöst. Enligt uppgifter skulle han vandra på "Appalachian trail", en bergskedja i USA, men hamnade istället hos sin älskarinna i Argentina och ingen visste vart han befann sig under fem dagars tid. När han sedan ertappades med byxorna nere gav han ett tal om Gud och förlåtelse bla, bla,bla och att han skulle bli en bättre människa. Undra ifall tex judarna frågar sig ifall de hade valt fel religion när man som öppet kristen kan göra så, deklarera Guds förlåtesle och göra det samtidigt som man får lova att äta Bacon?
-Bråket mellan Alaskas Guvenör Sarah Palin och David Letternamn. I en av sina program skämtade David Letterman i sin monolog om Sarah Palins och hennes dotter som hade varit på besök i New York (dottern blev gravid när hon var 17 år gammal). Skämtet bestod av "During the seventh inning, her daughter was knocked up". Som resultat blev det ett jädra hysteri från Sarah och hennes anhängare och flera krävde Davids avgång och det var till och med demonstarioner utanför TV-studion. Detta får mig att undra ifall folk inte har bättre för sig än att gå till attack mot någon vars yrke delvis är att skämta om folk! Det hela slutade med att David var tvungen att be Sarah och hennes dotter om ursäkt. För övrigt vill jag säga att jag inte tro ett jädra dugg på Sarah förklaring som hon har givit till varför hon nyligen valde att säga upp sig som Alaskas guvenör.
-Fd vice presidenten Dick Cheneys hade under åtta år en hemlighållen plan för den amerikanska kongressen att lönnmörda terrosirtledare. Jag vet att man som president och vice president måste hålla vissa saker hemligt, men att hålla tyst om planer av lönnmord för de som styr landet? Hm... Dick Cheyney har varit i nyheterna ofta under sin tid som vice president, mycket med hans hälsa, men inget slår hans lilla missöde 2006 då han lyckades av misstag skjuta sin 78-åriga vän under en jakt. Herre Gud säger jag bara!
-Sist men inte minst kan jag inte låta bli att kommentera kriget som uppstått i USA mellan demokrater och republikaner när det gäller Obamas försök att ändra det amerikanska hälsosystemet. Jag vet inte hur väl insatta ni är i det men herre Gud. När man hör republikarnernas kommetarer om Obamas "socialistiska sjukvårdsplan" och blandar i Kanada i det hela blir jag galen! Och att dessutom se republikanernas reklam för hur dåligt det hade blivit med ett socialistiskt hälsosystem undrar jag "Vad fan?"


Svenskarnas samhälle

Vi svenskar tillhör de människor som är i toppen bland självmordsstatestiken bland världens alla länder. Detta trots att vårt land är ett av de bästa att leva och bo i!

Vi får gratis utbildning i alla led, gratis skolmat och gratis sjukvård. Vi är en av de länder som har längst betald semester samt en lång och betald föräldrarledighet. Vi är ett av de länder som har bra och rent drickvatten direkt i våra kranar. Huspriserna är förhållandevis låga jämfört med resten av välrden trots att standarden är mycket bätte på våra hus jämfört med andra. Vår infrastuktur är väldigt bra samt att vårt samhälle är väldigt tekniskt utvecklad och vi invånare lika så. Korruption bland polis och politiker m.m. är väldigt låg och vi kan lita på de myndigheter och instanser som är uppbyggda. Vi har ett socialtnätverk som ser till att ingen hamnar utanför och de som behöver hjälp får det. Som kvinna lever jag i ett av de mest jämställa sammhällena som finns. Jag har rätt att tycka, tänka och göra som jag vill och jag har samma  rättigheter som männen (även ifall lönefrågan kan diskuteras).

Trots att vi har det så bra och har så många fördelar mot andra människor runt om i världen, finns det ändå många i detta landet som hellre väljer att ta sitt liv än att finnas i det. Vad är det ett bevis på? Att våra idéer om lycka är felaktiga? Att vi inte kan känna tacksamhet och se vad vi har? Att vi har skapat ett samhälle med idéer som inriktar sig på fel saker och som skapar olycka. Att vi har skapat ett samhälle så fokuserat på fel saker att medmänsklighet, omsorg och uppmärksamhet till andra försvinner allt mer? Vad håller vi på med egentligen?

Will Smith citat

“Too many people spend money they haven't earned, to buy things they don't want, to impress people they don't like.”

Trött på nyfikna

Missförså inte följande inlägg! Jag är en öppen person, jag har inga problem med att dela med mig av mitt liv, tankar och funderingar. Jag har inget att dölja och jag har inget att skämmas för. Jag har heller inga problem med att öppet stå för mina åsikter och ja...jag vet att jag har många åsikter. Men jag har heller myket åsiker som jag har funderat på är knappt några alt. vända kappen efter vinden (det psykologiska i det tänker jag inte ens gå in på).

MIn blogg började jag mest skriva för mig själv, för att citera Cissi "som en dagbok". Det är roligt att kunna gå tillbaka och läsa och titta på bilder och minnas vad som sades och gjordes under en viss period. Min blogg har även innehållit tankar, funderingar och berättelser blandat med frågor till er läsare. Men...jag har aldrig skrivit för er! Mitt mål har aldrig varit att bli en populär blogg eller att jaga läsare. (Egentligen hade jag ofta velat skriva betydligt mer politiskt men med tanke på att jag är öppen med både mitt namn och hemort är det inte särskillt samart med tanke på mina åsikter.)

Även ifall folk oftast inte väljer att kommeterna mina inlägg (varför undrar jag iofs) så vet jag ändå vilka som är inne och läser den. Flera utav er få mig att tänka "varför"? Varför i herrans namn är ni inne och läser min blogg? Flera har jag inte träffat på väldigt länge och tilhör ett "gammalt" liv. Några utav er tycker jag inte ens om som människor och några har jag aldrig ens riktigt umgåtts med! (Visst finns det även folk som jag inte ens vet vilka de är som läser bloggen och till er har jag inte mycket att säga mer än tack för visat intresse.) Enda orsaken jag kan komma  fram till rörande läsandet är att det handlar om nyfikenhet. De folk som idag inte finns i mitt liv, som jag inte umgås med och/eller inte är särksillt förtjusta i väljer att läsa pga nyfikenhet. De håller koll på mitt liv, oventandes att jag vet om det, och de väljer att inte göra sig till känna genom kommenterer vilket jag inte gillar.

Jag har nu kommit i ett dilemma. Jag är för öppenhet, dvs oskyddade kommentarer som inte behöver godkännas av mig och öppna bloggar som alla kan läsa. Men, jag är emot att ge folk som jag egentligen inte vill ha i mitt liv vatten på kvanen. Jag är emot att  ge av mig själv till människor som jag inte tycker om när endast deras intresse är nyfikenhet. Funderingar på att nu skydda min blogg cirkulerar i mina tankar...

Vad har hänt med nattradion?

Jag har alltid varit en nattmänniska. Jag har inte alltid haft problem med att sova (som jag har nu) men jag har alltid föredragit att vara uppe sent om nätterna framför att stiga upp tidigt i ottan.

Om nätterna på sommaren när jag var ung brukade jag med mina hörlurar inkopplade till stereon sitta och lyssna på nattradio på P3. Det brukade spelas ny musik som jag gillade och som jag försökte spela in på kasettband utan att få radiovärdensprat med, det var roliga sketcher och tävlingar samt en timmes önskeradio. Till denna timmeslånga önskeradio hade jag alltid skickat in flertalet önskningar till under sommranas gång, både till mig själv och mina vänner och jag kom alltid med. Jag hade skrivit mina önskningar och förklaringar prydligt på fint bevpapper och var övertygad om att just det skulle få mina önskningar spelade (om det var det som avgjorde saken vet jag dock inte). Jag berättade för min pappa om mina låtönskningar och de nätter han satt i polisbilen och jobbade brukade han lyssna.

Sedan de där sommrarna har mitt radiolyssnande om nätterna blivit sporadiska. Lite här och där har det blivit när man har kört bil men inget återkommande. Så nu den senaste veckan då mina sömnproblem har varit värre än på länge har jag åter vänt mig till nattradion. Med radion inställt på P3 har jag legat och lyssnat i mökret nätterna långa i ett hopp om att jag skulle tröttas ut och somna. Somnat har jag inte gjort genom radiolyssnandet men det har fått mig att fundera på ifall pengarna till nattradion har tagit slut?

Nätterna på P3 är numera fylld med dålig musik och en manlig radiovärd med monoton röst. Önsketime finns inte längre (vad jag har hört i alla fall) men olika tävlingar är ersatta i dess ställe. Tävlingar som "hitta-den-gemensamma-nämnaren-bland-dessa-tre-låtarna" samt "Gissa yrket" återkommer istället varje natt. Tydligen finns all tid i världen nattetid på radion för på nattens "gissa yrke" gissades det till höger och vänster men ingen kom på den exakta jobbtiten hur lång tid det än tog. -Det rätta yrket var "brödpaketerare" så de kunde inte ge rätt för "matpaketerare" eller bara "paketerare" för det är uppenbarligen helt andra saker! Trots dåliga tävlingar är nog det värsta av allt nog ändå priserna de har i tävlingarna. De som deltar får på fullaste allvar välja mellan ett tandborstkitt eller en sovmaks!

Vad har hänt med nattradion? Har pengarna tagit slut?

Svenska tjejer

Svenska tjejer bruka klassas som vackra, blonda, korkade och lättfotade. De bilder av oss som sänds ut i världen (vare sig vi vill de eller inte) är att vi alla ser ut och agerar som Victiria Silvstedt ! Att vi dessutom med slingade hår spinger runt aspckade på diverse semesterorter världen över och hånglar med allt som rör sig är knappast till vår egen fördel och breder på bilden av dumma blondiner ännu mer.

Jag har träffat min del en världens tjejer - från världens alla hörn och världens alla kontinenter. Till vår fördel kan jag säga att vi svenskor är bra på språk, säskillt engelska (tyvärr krävs det dock att vi dricker en del innan vi vågar anväda oss av det). Jag håller med om att vi är vackra på det sett att vi bryr oss hur hur vi ser ut och lägger tid på det (men vi är inga tjejer från Indien eller Karibien för de slår man inte i min mening och är väldigt vackra). Vi svenskor lägger också gärna tid och pengar på våra hem i förhållande till tex medelhavsländer. (Där träffas man inte så mycket hemma hos folk utan ses ute i mycket större utsträckning vilket gör att kläder, utseende, accessoarer blir mycket viktigare.) Detta är bara för att nämna några.

Vi svenskor har en hel del fördelar när vi jämför oss med systrar från andra länder, men det finns vissa saker som vi borde ta lärdom av och där jag inte alls gillar vårat beteende. Jag gillar inte med svenskor:
- Att vi är relativt blyga, reserverade och tillbakadragna. Vi har svårt för att öppna oss för nya männiksor, att spontant gå fram till nya människor och det tar långt tid innan vi släpper människor nära in på oss.
- Att vi inte kan ta för oss och säga att vi är bra på något  och att vi ser ner på dom som gör det.
- Avundssjukan! Detta ogillar jag mest hos svenskar överhuvudtaget! Vår totala oförmåga att kunna känna glädje och lycka för någon anna utan att tänka negativa saker. Att vi heller inte ärligt kan säga snälla saker till folk utan håller då hellre tyst än att yttra något och säger vi något är det försvar inblandat.

När jag har skrivit "Vi" i detta inlägget menar jag inte mig och/eller alla i min omgivning. Jag har dragit alla över en kam och inser att det finns svenskor som inte alls är som jag har beskrivit (jag är tex inte det). Jag bara önskade att vi kunde sluta vara så reserverade! Att vi inte behövde en massa sprit i våra kroppar för att våga göra saker! Att vi kunde ställa oss upp och exempelvis säga att "Fan vilken bra sångerska jag är och jag ska satsa på en sångkarriär och nå stjärnorna!" och vi andra systrar hade då gjädjande och instämmande hållt med och skrikit "Go for it girl" utan att se snett. Att vi hade kunnat prova en klänning på stan och kompisar ärligt sagt "Den måste du ha! Gud vad vacker du är i den!" och inte avundsjukt muttrat att "Jo den var väl fin". Att kunna få ett chefsjobb med högre lön och kommentarerna skulle bli "bra jobbat, det är du värd!" och inte negativa kommetaren om lönen, att man kanske inte förtjänar jobbet eller funderingar kring vem man har sugit av för att ha fått det.

Vi svenskor är hemska ibland! I många tillfällen skulle jag till och med vilja påstå! Ibland skäms jag för oss!

Kan du texten?

Jag kan inte sjunga och jag är även usel på låttexter! Trots detta hindrar det inte mig att brista ut i sång lite till och från. (Mest från...när jag är själv i bilen). För några år sedan lyssnade jag på en intervju med Christer Sandelin och han berättade skrattande då att någon hade skrivit ut hans låttext på nätet helt fel. I "Hon har ett sätt" hade någon skrivit låttexten som "Hon står på sina kvinnoben". Medan jag satt i bilen och hörde honom berätta detta önskar jag att ni alla hade kunnat vara med och se mitt ansiktuttryck. "Va? Är det inte det du sjunger? Och här har jag sprungit runt i X antal år och sjugt "kvinnoben" fasten jag tyckt det låtit konstigt!"

Tyvärr berättade Christer inte i intervjun vad den rätta texten skulle vara och jag blev självklart tvungen att kolla upp det. Jag spelade låten om och om ingen och fick det flera gånger till "kvinnoben" när jag till slut hörde och han söng "står på sina knän och ber".  Undra hur många som har hört mig sjunga "står på sina kvinnoben" ?

The more the merrier

Jag pratade nyss med Annicka och Malin har nu med fått tag i biljett till U2 på lördag och ska följa med på vår lilla road trip. The more the merrier! Det är kul och trevligt att det är fler som vill hänga på och jag har ju ändå plats i bilen...

Islandssemester

Denna veckan åker mamma på semster till Island med tre väninnor. Som följd kommer jag att bo hemma hos henne och vara kattvakt veckan ut. Now you know where to find me...


Undra om min badkruka till mamma kommer att bada i den blå lagunen?

På fika

Igår när jag var ute i trädgården stannade H till och pratade en stund. Vi bestämde att jag skulle titta inom på fika hos honom idag och jag ska strax bege mig iväg och dricka lite kaffe hos honom och kela lite med hans hundar.

Ladybugs on the rising?

Är det bara jag eller har ni märkt av att det verkar finnas fler nyckelpigor i år? Den senaste månaden när jag har suttit ute har flera nyckelpigor flugit fram och landat på mig, har jag ränsat ogräs har de funnits över allt i trädgården och igår när jag klippt gräset fick jag rädda flera stycken från att slippa bli överkörda. De är överallt!


Blommande gräsmatta

En del av min gräsmatta pryds av ett fält med små, vita blommor. Egentligen tycker jag att det är vackert att se detta vita hav av blommor bland grässtråna. De står där små och vita i skuggan av de stora träden och växer upp igen efter varje gång som jag har klippt ner dom. Jag vet att de växer upp igen, men varje gång jag tar fram gräsklippare och kör över dom kan jag inte låta bli att få lite dåligt samvete. De kan inte rå för att de råka stå just där på min gräsmatta och att jag inte vill ha dom där. Eller att jag inte vill ha dom där är en överdrift, jag vill klippa gräset och de råkar bara stå ivägen... Poor flowers!


Mitt  vita hav av blommor bland grässtråna i gräsmattan.

Boo boo

Igår när jag tillagade mina varma svampsmörgåsar lyckades jag med bedriften att bränna mig på handen. Ett rött och stort  sår uppstod till följd på handen som ömmade under kvällens gång. Idag när jag vaknade hade såret spruckit och den minsta lilla beröring fick mig att rygga tillbaka. För att undkomma smärta och hindra smuts från att komma in i såret letade jag upp ett plåster innan jag gick ut och utförde mina trädgårdssysslor. Ett bamseplåster på såret hjälpte utmärkt min lilla ömmande hand!


Tänk vilken skillnad ett lite Baseplåster kan åstadkomma!

En söndag

Sömntabletten slog som jag hade mistänkt ut mig och när klockan var strax efter ett inatt sov jag gott med händerna under kudden och  duntäcket virat runt mig. För en gångs skull sov jag utan att vakna flera gånger och jag låg heller inte och kastade mig sömnlös fram och tillbaka i förtvivlan. Ljuva sömntabletter som kommer till min räddning när de behövs!

Med radion på under morgonstunden lyssnade jag på diverse popmusik blandet med varierande diskussioner medan jag låg och drog mig i en önskan om att sömntablettens drogande effekt skulle sluta värka. Till min besvikelse var det dock inte så lätt att bli av med och jag låg närmare 40 minuter i sängen innan jag på allvar steg upp. Väl uthasad till köket, fortfarande påvärkad av tabletten, tillagade jag french toast med lönnsirap och nybryggt kaffe som jag prydligt uppställt på en bricka tog med mig in till TV-rummet där jag satte på nattens film som jag hade spelat in.

Närare 1,5 timme senare, med french toasten uppätna och kaffet utdrucket, var filmen "The Skeleton Key" avklarad och kan nu strykas från listan på "osedda skräckfilmer". Filmen var liten av en besvikelse, hade trott och hoppats på att den skulle vara ännu mer skräckinjagande och mystisk än vad den faktiskt visade sig att vara. Trots allt var den väl ändå okej även om den inte kommer att förbli inspelad på hårddisken på dvd-spelaren.

Sedan filmen seddes har dagen flytit på ganska lugnt. Lite samtal från släkt och vänner som har ringt i kombination med diverse plock och pul har varit mina sysslor idag. Det som återstår som "måste" för mig är nu att bege mig ut i trädgården och klipp gräset. Det har regnat så otroligt mycket den senaste veckan så gräsklippning inte ens har funnits med på listan över tänkbara sysslor för dagen. Nu när det är uppehåll är det med andra ord bara till att bege sig ut och dra igång den lilla maskinen.

Skräcknatt

It´s my kind of night! Jag upptäckte precis att en av kanalerna visar skräckfilmer hela natten! Den som visas nu, "Exorcisten-Begynnelsen",  har jag redan sett med den som efterföljer är "The Skeleton Key" vilket jag alltid har velat se. (I like my scary movies!) Men jag har redan tagit min lilla tablett så jag lär förhoppningsvis somna innan klockan är 01.05 och den filmen börjar. Tur att jag har en inspelningsbar DVD....

Backpacker

När jag nu i veckan storstädade hittade jag mitt älskade gammla datorspel "Backpacker". Så mycket som jag har spelat det i mina dagar och så mycket som jag har älskar det. (Ser ni en trend i mitt liv: Spel på datorn jag har ägnat mig åt är pausade "Sims" där jag ägnar mig åt husbygge och inredningar och "Backpacker" där jag reser välden över och svarar på frågor. Vad jag väljer att spela på datorn är mitt eget liv mer eller mindre.)

Samma kväll jag hittade spelat var jag tvungen att provspela det men det var som att tiden hade stått stilla sedan sist jag spelade. -Jag är fortfarande en usel cocktailblandare men en jäkligt bra antropolog.

På hemmafronten

Ett eko har inte uppstått på denna sidan även om den tanken kanske först slog er. Mitt tjat om sömnlöshet håller i sig även ikväll  även ifall jag faktiskt till slut lyckades slumra till i en dryga timme i eftermiddags innan jag vaknade igen. Outdraget håller jag mig med andra ord hemma ikväll och inget ivägkörande och påhälsningar förgyller min kväll. Kel med älsklingen blir det inte heller eftersom han strax åker iväg och jobbar, jag kommer att sakna honom...

Min kväll kommer att bestå av sporadiskt TV-tittande och varma svampsmörgåsar. Mer kreativ än så orkade jag inte vara - jag öppnade kylen och skafferiet och betraktade vad som fanns i gömmorna och den första idéen som poppade upp var kyklinggryta vilket jag snabbt insåg att jag inte skulle ha varken tålamod eller ork till denna kvällen. Alternativ nummer två söm dök upp i mitt receptarkiv blev varma svampsmörgåsar som jag snabbt fastslog var ett utmärkt alternativ.

Om en timme eller två kommer jag att plocka fram mina starka sömtabletter (har bara använt dom två gånger innan i mitt liv) för enough is enough och nu måste jag jäkla sova. Ett liv som sömngångare är inge som har fallit mig i smaken och passar inte in på varken min personlighet eller min livsstil. Nu behöver Honeybunny komma fram igen efter lite sömn.

Nanig

Efter att åter igen har varit sömnlös hela natten lyckades jag somna till knappt två timmar på förmiddagen innan jag vaknade igen. Sedan dess har jag vandrat omkring i en sort dvala medan jag har har fluktat på sängen i en önskan om att sömnen ska ta ut sin rätt och slå ut mig, men nej.

Egentligen skulle jag i morse ha satt mig i bilen och kört iväg och hämtat olika saker och hälsa på lite folk, men jag ställde in det eftersom jag är rädd för att jag skulle vara en trafikfara. Även ifall jag väldigt gärna hade velat bege mig iväg måste jag vara realistisk och inse att det inte är särksillt säkert mot mina medtrafikanter att sätta mig och köra när min koncentrationsförvåga är nedsatt samt gruskorn skaver bakom mina ögonlock.

Jag hoppas på att få några timmars sömn under eftermiddagen så jag kommer iväg framåt kvällen.

På resande fot

Jag är så tacksam för att jag är uppvuxen med föräldrar som har insett vikten med att resa och som har velat dela världen med oss barn! Sedan vi var väldigt små har de årligen tagit med oss på varierande resor.

Vårt resande började tidigt och det första mina föräldrar gjorde var att visa Jamie och mig vårt egent land. Vi reste därför ibörjan mycket runt i Svergie och mamma såg till att vi besökte Sveriges alla landskap. (Hur många kan säga det, att det har varit överallt i Sverige, de flesta här nere i söder har knappt ens varit norr om Stockholm vilket jag tycker är jäkligt synd!) När Sverige var avklarat blev det resor inom Norden, sedan utvidgades det till stora delar av Europa och därefter blev det övriga världen!

Tack mamma! Jag älskar er för att ni gav oss den möjligheten och för att ni tyckte att det var av vikt!


Hört på TV

Ni behöver inte kommentera det uppenbara tragiska i följande inlägg för jag vet redan!

En sömnlös natt för inte så länge sedan zappade jag mellan TV-kanalerna i ett försök att hitta något så tråkigt att det skulle söva mig till sömns. Fastän kanaler vad fulla med  variernade reklaminslag som försökte lura i mig att ett pulserande magbälte kan få min mage platt eller att en liten rund miniugn kan att rädda min familjs matvanor (såld av Mr T, bara det är ju komiskt!) hamnade jag ändå på en repris av en gammal advokatserie. Medan jag försöker titta på denna serien slöt jag mina ögon och gjorde så under hela avsnittet i ett syfte att försöka slumra till genom att lyssna till dialogerna (det funkade inte kan jag uppge). När serien var slut insåg jag det tragiska. -Jag hade hängt med i hela avsnittet, förstått allt advokatsnack och alla dommar och ingenting hade varit oklart för mig. TV-tittande på avdokatserier sedan man var liten har sett till att jag kan det engelsa fackspråket för jurister bättre än det svenska, att jag kan det amerikanske rättsystemet bättre samt att jag nog även kan skillnaden och påföljderna för de olika straffen i de olika staterna. Visst är det tragiskt att jag vet skillnaden på "murder one" och "murder two", i vilka stater som murder one kan ge dödsstraff samt att i vilka fall där barn begår brott och åtalas som vuxen (dvs när det inte tas hänsyn att de är barn). Hm...

(Fast jag kan faktiskt erkänna att när jag tittar på Dr. House utan text så är det inte alltid jag hänger med. Flera av sjukdommarna och ingreppen hänger jag inte riktigt med på även ifall jag börja lära mig där med.)

Efterlysning

Är det någon där ute som har sett John Blund de senaste tre nätterna? Snälla hälsa honom i så fall att han har glömt att komma förbi mitt hus på jäkligt länge!

Regnbågar

Under kvällen som gick började det regna, solen var på väg ner (och låg därför lågt) vilket gjorde att det skapades två regnbågar på himmlen. Det är inte ofta jag ser två regnbågar samtidigt, men det var väldigt vackert!  Precis som när jag ser ett stjärnfall önskar jag mig alltid något varje gång jag ser en regnbåge och så gjorde jag även idag. Jag tillhör nog minoriteten när det gäller önskingar för jag önskade mig inte pengar, inte framgång eller kändisskap, inget som rörde kärlek och heller ingenting som rörde hälsa. Jag önskade mig det som jag alltid önskar mig...

När jag var liten hade jag hört flera historier om att det fanns en skattkista vid regnbågars slut. En sommarkväll när jag var väldigt ugn dök det upp en regnbåge över ängen där hemma och jag beslutade mig för att gå på skattjakt och hämta hem kistan. Jag tog på mig mina gummistövlar och förklarade mitt uppdrag för mamma (som bara log åt mig) och begav mig iväg. Jag gick och gick och regnbågen tycktes bara förskjutas framåt (till min oförståelse) när det helt plötsligt slutade regna och regnbågen försvann. Jag gick aldrig mer på regnbågsskattjakt efter det... (Se, redan som ugn var jag fantasifull och äventyrslysten!)


Solrosor

Jag tycker om solrosor. Solrosor får man att tänka på soliga och varma sensommardagar på landet. På stora fält fyllda med dess blommor som vajar i solen och väntar på att bli skördade. På små pipinetta stugor i England med välskötta trädgårdar eller stora rödfärgade bondgårdar i USA. Hur och var jag än ser en solros tänker jag alltid på sensommaren och på landet i olika kombinationer. Det borde nästan vara lag på att om man bodde på landet var man tvungen att plantera solrosor på sin tomt!


Människor jag inte ville ha

Insomnia (över två dyng utan sömn nu och jag är klarvaken) i kombination med en hjärna som bäst fungerar nattetid och en personlighet som är filosofiskt laggd resuterar i alienation. I alla fall denna natten. Även om mitt syfte inte är att frysa ut någon eller att framstå som hotfull anser jag ändå att jag vill omge mig av en viss typ av människor i mitt liv.

Människor jag inte vill ha i mitt liv är följande:
- De som behöver och måste dricka för att kunna ha kul! Speciellt i en kombination med att de inte kan känna av ifall de har fått för mycket. Behöver man dricka för att kunna slappna av, vara social och ha kul tyder det på en svag personlighet och nej tack. (Visst, jag dricker också ibalnd med oftast inte när jag är ute eller iväg. Jag har kul ändå!)
-Människor som inte kan vara raka och ärliga mot en, vad tusan ska man ha sådana kompisar till?
-Människor med stort försvar och svag självkänsla. Speciellt kan jag inte med rationaliseringar och reaktionsbildningar! Aaaah!!!! Människor som sätter upp försvar för att skydda sig själv och som inte har en stark självkänsla klarar dels inte av att vara vän med mig och dessutom vill jag inte ha dom i mitt liv eftersom de inte har något att tillföra mig.
-Personer som är avundssjuka och ser ner på andra som de anser har det bättre än dom (åter igen försvarsmekanismer och bitterhet). Detta kopplar jag samman med svag självkänsla samt en oförmåga att ta tur med sig eget liv och skaffa det man vill ha. Jag gillar inte människor som bara gnäller och inte tar ansvar för sina egna handlingar och gör något åt sitt liv.
- Människor som är allt för allvarliga och bryr sig för mycket om vad andra tycker och tänker. Jag föredrar människor som kan bjuda på sig själva och ha kul (även om de behöver kunna vara allvarliga ibland) samt har insett vikten av att kunna se skillnad på andras och egna känslor.
- Människor som saknar förmågan att älska, som saknar förmågan att kunna sätta ord på sina känslor och som är rädd för att uttrycka dom.
- Sist med inte minst ogillar jag starkt människor som bara tar utan att ge tillbaka. Som förväntar sig att en annan ska ställa upp utan erbjuda något tillbaka. Förhållanden är både givande och tagande och inser man inte det har man inget att hämta hos mig.

Tack ni nära och kära som passa in på denna beskrivningen och som finns i mitt liv. Ni förgyller min tillvaro och jag älskar era långa samtal och möten. Ni tillför mitt liv mycket kärlek och glädje och det är underbart att veta att jag har sådana människor som er i mitt liv! Jag älskar och jag uppskattar er alla!

Dra upp byxorna!

En av de mest grundläggande sakerna måste ändå vara underkläder och att de bärs just under kläder. Ordet underkläder syftar inte på att man bär jeans halvägs ner på häcken så att stringtrosorna syns eller att man har jeans nerdragna till 10 cm ovanför knäna så att det visas 25 cm av boxershorts mellan midjan och knäna. What the fuck is that all about? 

Bilder till salu

Idag har man i tidningar och på nätet bland annat kunna se bilder på hur det i katastrofögonblicket såg ut inne i de två Gotlandsfärgorna som krockade. Är man som person på rätt plats, vid rätt tillfälle och har kameran med sig kan man lyckas ta bilder som man sedan kan sälja och få en hacka för. Ju mer internationellt intressant bilden är och ju mer sällsynt den är destå mer pengar kan du begära för den. (Jag kan bara gissa vilka summor pengar den människan fick som stod nedanför WTC och filmade när andra planet körde in i det andra tornet.)

Chrisse har sålt några bilder till Aftonbladet en gång för några år sedan som hamade i deras tidning. Han var på semester på Mallocra när en orkan drog in och förstörde ön. Chrisse vad framme med kameran och hörde sedan av sig till aftonbladet som gärna köpte bilderna... 

Fototävling

Världen är lite ironisk ibland. Nyss fick jag ett spontant inlägg från en tjej (som jag inte känner) som bad mig att gå in på en sida och rösta på hennes bild i en fototävling på temat "Bästa sommarbilden":  Visst gick jag in och röstade på hennes bild (jag tror ju på karma) men samtidigt gav hon mig inspiration till att själv anmäla mig i tävlingen. Kanske inte riktigt vad hon hade förväntat sig, eller?

Vad gör hon där?

På kanal 9 och fredagarna sänds ett 60 minuters långt program som heter "Inside the actors studio" . Det är ett amerikanskt TV-program där man bjuder in kända skådespelare, publiken består endast av dramastudenter som får ställa frågor och intervjuaren är en beröms dramapedagog.

Det kanske inte helt förvånar er att jag gillar att se på denna serien om jag inte har något annat för mig. Fast, gissa min förvåning när jag satte på TV ikväll och gästen är Jennifer Lopez. -Vad tusan gör hon där? Allvarligt? Ställde alla de andra som var bokade in och det var tvunga att ha en nödlösning? Eller fick dramastudenterna fnatt? "Vi vill ha en stor skådespelare att fråga ut och lära oss utav - Ja! Vi ringer Jennifer Lopez!"

Service och bestick

När jag och Jamie var små började mamma och pappa samt farmor och farfar att samla silverbestick och finservice till oss som vi fick delar av i julklapp och till våra födelsedagar. (Behöver jag påpeka hur jäkla tråkigt det var att få de paketen när man var liten och helst ville ha leksaker!) Jamie och jag fick själva välja ur Royal Copenhagens sortimentet när det gäller servicen medan mamma valde våra bestick om jag minna rätt.

Jamie och jag har samma service: "Blue Fluted Full Lace"  och samma silverbestick: "Prins Albert". Vi fick även välja en extra kaffeservice från Royal Copenhagen av farmor och farfar och där valde vi olika - Jamie valde "Måsen" och jag "Vide". Så här i efterhand kan hag tycka att jag gjorde jäklit bra val  för jag hade gjort samma idag (tur att jag inte ångrade mig med andra ord).


Min och Jamies finservice: Royal Copenhagens "Blue Fluted Full Lace". (Tyvärr kunde jag inte hitta en bild på deras kaffeservice som jag även ha.)


Som silverbestick har vi full uppsättning av dessa: Prins Albert



Sleepy

Jag har knappt sovit något på över två dygn. I förgår natt sov jag inte alls under natten och i natt fick jag två timmars sömn. Nätterna innan dess har som vanligt varit fylld med att inte somna förren 3 på morgonen samt att vakna flera gånger innan jag slutligen stiger upp. Tog en sömntablett under veckan och sov som en stock under natten tills klcokan var 12 mitt på dagen. Tänka sig att man ska behöva proppa i sig en massa tabletter för att få sova ut.

Det är väligt svårt att förklara, för jag är väldigt trött men jag kan bara inte somna hur mycket jag än vill. Och nej, jag är inte ängslig eller orolig över något och det finns inget annat som heller håller mig vaken med funderingar. Min läkare säger att det är en svit från utbrändheten förra sommaren och att jag kan räkna med att det kan ta flera år innan just det är återställt.

Jag vill bara kunna sova!

Gafflar och knivar?

Department stores i England har upptäckt en ny trend bland försäljningen. -Under senare tid har de sålt tre gånger så många gafflar som de har sålt knivar. Analytiker menar att detta är ett tecken på att vi som människor äter mer snabb- och skräpmat och inte i lika stor utsträckning sätter oss vid ett bord och äter "riktig" mat som kräver gaffel och kniv.
 
Det är inte alltid jag sätter mig vid ett bord och äter hemmalagad mat (är jag och Chrisse iväg blir det en del hämtmat ska jag villigt erkänna). Men jag skulle inte få för mig att handla endast gafflar om jag behövde bestick.

Avstånd och kärlek

Jag brukar få många påpekningar om Chrisses och mitt förhållande. Kommentarer om att flera utav er aldrig hade gått med på att vara ifrån varandra, att bo i olika städer samt att vi ibland inte träffa varandra under längre perioder för att Chrisse är i väg och jobbar. På ett sätt kan jag väl förstå tanken även om jag ändå inte riktigt håller med.

Jag hörde en sak en gång som jag tycker är väldigt bra samt väldigt sant:
"Avstånd i ett förhållande är som vinden till en eld. Är elden liten kommer vinden att blåsa ut den, men är elden stor kommer vinden bara att förstärka den."

Mycket inplanerat

Idag kommer det var tyst från min sida.  Jag ska till Hasselbacken och vara barnvakt åt min lille älskling och som vanligt se på honom som en fotomodell (dvs. att ha kameran i högsta hugg!). När Cissi kommer hem ska det bjudas på Tacos (mumsigt, länge sedan jag åt det) och därefter bär det av till Växjö där jag ska tillbringa resten av helgen.

Hemmapappans bilder

Jag kunde inte låta bli att ta några bilder från Cissis blogg som Jamie har tagit under gårdagen. Det är full fart med andra ord på Hasselbacken även fast Cissi inte är hemma!


1.På en av sina upptäcksfärder kröp Lukas in under vagnen och la sig och av bilden att dömma ser han ut att trivas.
2. Min sockertopp börjar bli stor och kan resa sig upp själv nu.

Mr. Depp

Robert De Niro och Al Pacino brukar ligga i topp när det gäller bästa manliga skådespelare genom tiderna. Visst gillar jag dom (Robert är bättre än Al visserligen) men det finns andra mycket bättre skådespeare i mina ögon. Dustin Hoffman tillhör en av mina favoriter exempelvis och flera av hans rollprestationer kan få Al och Robert att kasta sig i väggen! Men, det finns en man som står ut, som är anmärkningsvärd och jag kan inte komma på en enda film där han har presterat dåligt. Han är underbar i allt och spelar så bra att min kropp ryser! Fick jag välja att spela i en film mot en man hade jag utan att tveka valt honom; Johnny Depp.

Förtsa gången jag la märke till Johnny Depp var i slutet på 80-talet och serien "21 Jump Street" som sändes på TV1000. Johnny var den enda anledningen till att titta på den serien även om Richard Grieco gjorde gästspel ibland. (Kommer ni ihåg Richard? Den snygge mörkhåriga hunken som hade en bad-boy-image, som körde motrocykel i en bandana och hade en varg som husdjur. Han var relativt stor bland tjejer sent 80-tal och tidigt 90-tal som sedan bara försvann.) Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg en enda annan skådespelare från 21 Jump Street än just Johhny och Richard. När 21 Jumpstreet lades ner 1990 dök Johnny sedan i "Cry Baby "och "Edward  Scissorhands" och resten är som de säger historia. (Hur otroligt söt var han inte i Edward Scissorhand föresten? Fanns det någon tjej där ute som inte kunde tycka synd om honom och förälska sig när den såg den filmen?)

Därefter har filmerna avlöst varandra: Har jag mina uppgifter rätt har han varit med i 48 st filmer (varav 3 är i post-production och 1 i production). Där utöver kommer han att dyka upp i ytterligare 14 filmer som är "in development" i skrivandet stund.  Jag har inte sett alla hans filmer men flertalet utav dom har jag beskådat och varje gång jag ser honom tänker jag: "Fan vad han är bra! Det finns ingen som hade kunnat spela just den rollen bättre än honom!" Att han inte har fått en Oscar (utan bara tre  nomineringar: Pirates of the Caribbean, Finding Neverland och Sweeney Todd) är en skam!


Världens bästa manliga skådespelare enligt mig! Utan tvekan min favorit och den jag helst hade velat spela emot!

Mina besökares beteende

Efter en titt på mina besökares statestik har jag konstaterat följande om beteendet på denna bloggen:
- På en "dålig" dag har jag endast runt 30 besökare dagligen, andra dagar är siffran runt 50 och sidvisningen är oftast allt från 100 till 180 dagligen.
- Vissa läser min blogg en gång om dagan, andra ett par gånger i veckan medan flera håller koll och logga in på den flera gånger om dagen.
- Vissa läser bara mina inlägg medan de flesta väljer att även klicka fram kommentarerna.
- De flesta väljer att besöka min blogg på tidig förmiddag och/eller under kvällstid.
- Jag har flest besökare från Blekinge, på andra plats kommer Småland, Skåne på tredje och sedan är det spritt över landet. Ett par besökare från utlandet har jag också.
- Ytterst få (procentuellt sett) väljer att kommentera inläggen.

Barnvakt

Lillstrumpan ringde nyss och undrade ifall jag kunde vara barnvakt åt Lukas på Hasselbacken imorgon. Självklart rycker faster Jeanna ut och ställer upp för min lille sockertopp! Senare på kvällen ska Jamie och Cissi bjuda på tacofrossa! Mumsigt!


Polis Lukas håller Hasselbacken under kontroll.

Inget badande

Jag har fortfarande inte badat ute i år, jag nästan skäms! Så den sista gången jag badade i havet är fortfarande när jag var i Sydney.


Några undervattensbilder jag tog i Sydney. Visste ser det härligt ut?

Besök

Snart kommer M och B och hälsa på mig. Trevligt med lite besök. Jag har inte träffat B sedan de var uppe och hälsade på oss i Växjö för drygt ett halvår sedan.

***
19.20
Det blev inte ett så jättelångt besök eftersom de skulle vidare till Sölvesborg men ändå trevligt! B har inte varit här hemma sedan innan jag gjorde om tvättstugan, hallen och kontoret men jag fick beröm för mitt arbete, så tack B! Det var även trevligt att få en man att diskutera renovering med (han ville höra om mina idéer med köket och vardagsrummet). Hm, jag har kommit underfund med att tjejer vanligtvis lägger märke till och kommentera själva inredningen medan killar lägge märker till hur abretet med tex väggar, tak och golv är utfört. Jag är nog en hybrid på den punkten för jag uppmärksamma båda punkterna.

Det som gömms i...

Jag har hittat en hel del roliga saker medan jag har gått igenom mina prylar. Vissa har fått mig att skratta, andra har fått mig att minnas saker medan de tredje har fått mig att tänka att jag hade glömt bort att jag hade just den saker. Nyss hittade jag mina stenar från Sydney. En av de sista dagarna vandrade jag omkring längs Sydneys gator och hamnade i en affär som hette "Made on Earth" som hade handgjorda inredningadetaljer. (Jag älskade affären.) Ut ifrån den affären kom jag med dessa svarta och silverfärgade stenar. Det fanns en hel korg med olika ord och jag valde ut de fem jag jag ansåg var viktigast och betydde mest för mig.


Dream, Hope, Believe, Love och Cherish från Made On Earth.

Jeanna+Annicka=U2

Igår pratade jag med Chrisse och han kan tyvärr inte följa med till U2 eftersom han måste ta en flytt längs upp i nord Norge. Jag har funderat på ifall jag själv skulle följa med och strunta i konserten - Norge är så vacker och så långt upp har jag förr aldrig varit i Norge. Mamma blev lite smått hysterisk och frågade mig ifall jag inte minns hur vägarna ser i i norra Norge, dvs. små snirkliga vägar med stup nedanför. Joda mamma, visst kom jag ihåg när familjen bilade där med den gröna Mercedicen och du var livrädd!

Min första plan var att följa med och jag frågade mina nära och kära ifall de ville ha biljetterna (eftersom de trots allt kostade 1450 kr kände jag att jag inte ville ge bort dom till vem som helst). Men ingen jag frågade gillade U2 och jag tänkte då om. Klart att jag ska se dom när jag dels fick kämpa för att få biljetterna och dels alltid har velat se dom. Så nu har jag bjudit med Annicka och vi planerade just vår resa. Första helgen i augusti är det hon och jag som drar till Göteborg och kommer att ha de bästa platserna på bygget

Annicka, tänk nu på att man precis som under Robbie Williams konserten förmodligen inte heller få ha bananer med sig in på denna konserten! (Ett skämt som förmodligen bara jag, Annicka och Petra förstår.)


Utländska ord

Ja har under min skoltid läst två kurser i latin. Dels en under min skoltid i USA plus en som fritt vald kurs på gymnasiet. Även ifall mitt kunnande inom det latiska språket är begränsat måste jag säga att det ändå har varit till en stor hjälp när det gäller utländka ord jag inte har förstått. Nya ord på engelska kan jag ändå oftast räkna ut betydelsen av (tydligen bygger 60 % av engelskan på latin). Hade jag exempelvis inte vetat vad "interview" betydde (vilket jag gör så missförstår mig inte, tog bara det ordet efterom jag nämnde det i förra inlägget) hade jag ändå vetat att inter är latin för "mellan" och view kommer från "överblick". På samma sätt kan jag räkna ut ords betydelser på spanska, italienska och franska.

Tyvärr har utlänningar i Sverige inte det lika lätt även om en hel del ord kommer från latinen. En brittisk man jag en gång pratade med sa att det konstigaste ordet vi har på svenskan enligt honom är "underliv". Nu misstänker jag iofs att han inte har vetat den bubbla innebörden av ordet "liv" på svenskan, men ändå. Hade man översatt hans definition av liv hade det på engelska blivit "under life" vilket jag instämmer med är helt galet namn på just underliv.

Jordbävningar flyttar platser

En annan nyhet på CNN har rört jordbävningen på Nya Zeeland. Till följ av den har nu den Nya Zeeländska ön flyttat sig en fot närmare Australien.

Jag minns när jag gick i småskolan och läraren pratade om jordbävningar, förklarades att till följd av sprickan som fanns i jordskopan skulle San Francisco en dag ligga söder om Los Angeles. -Jag förstod inte alls den tanken på den tiden. Hur tusan kunde en stad som låg så mycket längre norr över plötsligt hamna söder om? Hade läraren bara använt sig av en visuell och pedagogisk bild som förklarade den förskjutningen tror jag alla vi elever hade förstått istället för att sitta där som frågetecken.

MJ:s mordutredning

MJ har snart varit avliden i en månad men ändå så är historier om hans dödsfall fortfarande hett nyhetsstoff. Veckan på CNN har toppats med rassian mot hans ena läkare, Dr. Murray. En läkare som var betalad 150 000 dollar i månaden för att vårda MJ. Nu har en rassia gjorts mot hans läkarmotagning och dator, journaler och andra anteckningar beslagtagna och åklararen jobbar på ett åtal om dråp. (Obs. inte vållande till annans död utan dråp, dvs. att det rör sig om en mordutredning!)

Den senaste månaden har uppdateringar om MJ:s dödsfall varit hett på CNN vilket får mig att tänka: Är vi så fascinerade av honom och hans liv att den största nyhetskanalen toppar sina rapporter i en hel månad med honom? Jag såg en intervju med Larry King igår (han har dagligen ett intervjuprogram på CNN.) Han menade att han själv inte var så intresserad av MJ:s dödsfall men att det var det som allmänheten ville ha vilket gjorde att många av intervjuerna de hade haft den gågna månaden rörde just detta.

Ombyte förnöjer

Kände att jag behövde förnya layouten på bloggen lite. Än har jag inte fått tummarna ur och designa min egen layout men det kommer väl förhoppningsvis fram över. Ola (tack kompis!) gav mig tidigare  lite tips på program men jag lyckades inte få dom att fungera.

Djurplågeri

Usch, jag sitter här och bara gråter! Jag tog mig en liten paus i mitt städande och plockande och hamnade framför "Djurpolisen" på Animal Planet. Varje gång jag råkar flippa förbi det programmet slutar det alltid i tårar för mig! Jag förstår inte att människor kan behandla djur så illa som de djur de tar hand om i den serien! Det som fick mig till tårar ikväll var en söt hund som ägarna hade svält och hunden var så smal och utmärgad att den senare dog i veterinärens famn. Jag förstår inte att man kan göra så med djur!

Jag är väldigt blödig när det gäller djur! (Jag slår inte ens ihjäl flugor och får jag in en spindel i huset släpper jag ut den i trädgården.) Ska jag vara ärlig tar jag mer illa upp när jag ser skadade djur eller djur som har blivit illa behandlade än ifall det hade rört sig om människor. -Djur är så mycket mer försvarslösa och utlämndade än männiksor. Hade vi haft djurpoliser i Sverige hade det varit ett jobb jag hade kunnat tänka mig. Tänk att få ta hand om och hjälpa djur och sätta dit de människorna som har utsatt djuren för dessa plågeri!

Kunder i flyttbranchen

Ibland kan jag förvånas över de kunder som hör av sig till företaget. Vissa ringer och förväntar sig att de ska få en flytt och/eller flyttstädning samma dag eller dagen efter. Äh, nej...så fungerar det inte! Speciellt inte under sommarhalvåret då det är som mest att göra! Lite förbehåll tack!

Andra har uppgivit att de har tex 20 kubikmeter som ska flyttas och när folket väl kommer dit rör det sig istället om 35 kubikmeter! Att detta kan ställa till stora problem för oss när det gäller lastbilar, ytan på flaket sam tidsplaneringen har de inget förståelser för eller att det dessutom kommer att påverka priset. "Men jag har ju fått en uppgift på att det skulle ta X antal timmar och att det skulle kosta X antal kronor!" -"Jo se du, med du hade duppelt så mycket flyttgods som du uppgav så det är bara till att strunta i den gammla offerten!"

Jag slutar aldrig att förvånas!

Mycket snack men lite verkstad

Jag vet att det jag nu kommer att skriva är jäkligt dumt! Ungefär lika dumt som det faktum att jag blir mer imponerad ifall en tjej kan laga bilmotorer eller att jag blir mer förvånad ifall en tjej inte kan laga mat men att hennes pojkvän kan det. (Detta hade fått min fd socioligilärare att skälla på mig, och jag vet...de är manliga och kvinnliga stereortyper).

De senaste dagarna har jag tillbringat med att få irodning i Wallcottage. Jag har skruvat ihop lampor och möbler samt ränsat ut i skåp och garderober. Som sällskap under denna tiden har jag ibalnd haft TV:n på i bakgrunden och har konstaterat att det har visats väldigt många repriser på inredningsprogram på en massa kanaler. När jag har fluktat på dessa inredningsprogram har jag kommit på att jag motvilligt har retat mig lite på de flesta inredarna - de är mycket snack men lite verkstad från deras sida. Vad jag menar med det är att dessa inredarna har en massa idéer men att de själva inte utför dom. På sin höjd målar de om en stol som de häftar på nytt tyg på eller ramar in ett foto som de har tagit på familjen.

Jag vet att man som inredare just ansvarar för inredningsbiten och att man låter snickare, målare och tapetserare sköta resten. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att jag hade tagit de mer på allvar ifall de själva hande kunnat skapa och utföra sina inredningsidéer. Jag vet att det är lite galet, men jag kan ändå inte låta bli att känna så. (Där av att jag själv gör all min renovering och vägrar att ta hjälp från andra.) Det enda program jag har hittat där inredarna själva bygger och skapar sin design är "Extreme Home Makeover" och de imponerar på mig!

Vardagsrum

Eftersom det felsta av mina kompisar har valt att inte besöka mig de senaste två åren (sedan jag har haft huset själv) tar jag här och lägger upp lite mer bilder på mitt hus. Här kommer mitt vardagsrum som är ett L-format rum på nedervåningen på 55 kvm (eller är det 60?). Detta rum har jag ännu inte hunnit ta itur med (det är inte rört sedan vi flyttade in för 4,5 år sedan) och jag kommer till hösten att vitlasera taket, måla fönsterna vita och måla och tapetsera väggarna.

Efter att ha tittat på följade bilder kommer ni att ha konstaterat följande: Jag gillar silver, kristall samt att handla på Sia och Ilva. (Det enda som är kvar i detta rummet sedan min tid ihop med min fd är soffan, de två fotpallarna,  matmöblemanget samt det mörka, handgjorda skåpet. Resten är inhandlat under de två gågna åren.)


I hörnan på L-formen har jag mitt matbord (vilket jag vill byta ut eftersom jag är så trött på ek att jag snart försmäktar samt att jag föredrar mörk trä).


1. Kristallkronan och ljusstakarna kommer från Ilva, duken från Sia. 2. Mattan under matbordet är inhandlat på Brömölla Möbelaffär. 3-4 Två stora tavlor jag har som är utanför bild. (Den sista bilden ska jag strax ändra på och byta ut mot en svartvit bild jag tagit på Sydney Habour Bridge).

1. Utanför bid är även mitt älskade gammla  och handgjorda skåp. 2-3. Skåpet pryds av ljusstakat och manschetter från Sia och en skål från Ilva. 4. På den öppna spisen (även den utanför bild) pryds kransen med ljuslyktor och "diamant" från Sia.




I slutet på L-formen har jag min TV-hörna. (Puffarna ska jag klä om men har tyvärr bara ännu inte hittat möbeltyg i rätt färg). Kuddar och gardierna i ett gråsilverfärgat thaisiden och pläden har jag sytt i fusk getpäls. Den svarta ryamattan kommer ifrån Bromölla möbelaffär.


1. Bakom ryggstöden på stoffan har jag en svart ljusslinga som ger ett härligt myspyssken på kvällarna. 2. Lampan på hörnbordet har jag hittat på Ilva. 3-4 Vasen med "pinnarna" och ljuslyktorna på bordet är av samma material. 5. Skålen på soffbordet är handgjort från Afrika och köpt i Köpenhamn.

Utränsning a la Feng Shui

Mitt hus som i förgår var nystädat ser numera ut som ett sjöslag. Dammråttor i hörnen och flugskit på fönstrerna existerar visserligen inte, men sedan jag slet ut prylar från garderober och skåp fyller dessa mina golv i varierande storlekshögar. Inspirerad av en bok om Feng Shui började jag gå igenom mina pinaler och konstaterade mycket snabbt att det boken påstod var sanning: När ens hus är utränsat från saker och när man har avlägsnat det som man inte gillar eller inte använder så mår man bättre som människa.

Mitt golv är nu fyllt med kassar och kartonger och allt uppdelade i olika högar. Vissa ska jag fråga ifall Jamie och Cissi vill ha, andra ska jag fråga mamma, lite ska upp till torpet medan resten ska skänkas till Bikupan. (Än så länge har jag inget i "slängahögen" frutom en massa papper.)

Även om det irrriterar mig att ha det så här uppställt i huset (jag föredrar när det är städat) så är det ändå en väldigt skön känsla, jag ränsar ut allt! Jag kommer inte längra att öppna garderboer och mötas av kläder som inte längra passar eller som jag inte gillar, jag kommer inte öppna mina skåp och ser varierande pinaler som jag inte har använt sedan 1800-frys ihjäl... Allt försvinner och kvar har jag bara sådant som jag tycker om och använder! Vad härligt!

På hemväg

Min älskade man ringde nyss och han är nu bara några timmar iväg innan han kommer hem till mig! När han väl dyker upp ska jag gosa ner mig med honom och vägra släppa taget! Jösses vad jag är kelsjuk på hans närhet!

Kräsen?

Jamie och jag är uppväxta på så sätt att mamma såg till att vi åt en väldigt varierande kost hemma. Det blev en hel del husmanskost men också massa vilt och vi åt oftast fisk en gång i veckan. Vad hon än lagade, eller var vi än var och åt middag, hade hon en regel: Ni måste smaka! -Ni måste smaka på maten och gillar ni det inte efter det så har ni i alla fall smakat det. Med andra ord växte vi upp med en mamma som såg till att vi inte blev kräsna utan "utsatte" oss all sorts varianter av mat. Och var det så att hon hade lagat mat som inte tillhörde våra favoriter fick vi ändå ingen specialbehandling (dvs att hon inte lagade annat till oss). Jag är inte det minsta kräsen när det gäller mat! Visst finns det mat som jag tycker bättre och sämre om än annat, men jag kan utan vidare äta vad som helst.

Jag ogillar människor som är kräsna! Jag tycker det är barnsligt och oförskämt om man är bortbjuden. Missförstå mig inte nu! Människor som inte kan äta något pga allergier eller som väljer att exempelvis vara veganer har jag inget emot för det rör sig om helt andra saker. Men människor som inte äter saker för att de inte tycker om det gör mig galen, speciellt när de förväntar sig att man ska rätta sig efter det på middagsbjudningar. "Jag äter inte skaldjur!" -Nähä, låt bli förrätten då da! Eller vad, förväntar du att jag ska ställa mig och göra annat till dig bara för att du inte tycker om det? Skulle det vara mitt problem att du anser att skaldjur inte går att äta? "Du ska väl inte tillaga något innehållande lök för det tycker vi inte om!" -Äääh, okej... Nu är iofs lök en väldigt vanlig ingrediens i maträtter och verkligen inte mitt problem om ni anser att det är en slibbig konsistens och inte kan ätas!

En människa till som ger mig en lista på saker de inte äter (pga att de inte tycker om det) nästa gång jag ska ha middagsbjudning kommer att driva mig galen!

Accepterande pojkvän

Jag har den mest härliga, stöttande och accepterande pojkvän man kan tänka sig. Vilka idéer, tankar eller upptåg jag än får för mig tycken han att jag inte är galen utan rycker på axlarna och accepterar det som vilken sak som helst.

- När jag säger att det finns en kvinna i ladan vid torpet som sänder mig negativa vibbar, att pappa tittar inom ibland och hälsar på eller att jag ytterligare har haft en sanndrömmar så tror han mig. "Berätta, vad hände eller vad känner du?" frågar han och så lyssnar han på vad jag har att säga. (Inga sneda blicka eller tankar på att ringa till psykakuten där inte.)
- Jag kan få ryck och få för mig att renovera, bygga eller sy något eller skapa något helt annat så säger han "Vad kul! Vad och hur ska du göra?" Att jag ibland totalt aldrig förr ha gjort något av det jag planerar skrämmer honom inte och jag får inte heller kommentarer om att jag inte skulle kunna klara av det. Han ger mig istället en kram och tycker det är skönt och kul att jag är pysslig och kreativ. Jag har berättat för honom att jag den dagen vi får barn ska jag bygga om barnens sängar till piratskepp, riddarborg eller något annat som de nu kan tänkas gilla (jag har redan ritningarna i huvudet)  vilket endast bara får honom att le. Att jag snart ska riva ut halva köket och kakla om, byta bänkskiva och diskho plus en massa annat skrämmer honom inte och han har heller inga invändningar mot det (jag har aldrig gjort något sådant innan). Han tar det som om jag hade sagt att jag skulle till affären och handla mjölk.
- När jag ibland pratar om framtiden och funderar på vad jag ska göra har han heller inga invändningar, vad jag än vill så finns han där och stöttar mig och puchar och kommer med förslag för att driva mig ännu mer utan för ramarna. Han är den första som puchat mig till att starta eget och skickar varierande förlag till mig.  När jag sökte fotokurserna tyckte han inte att det var slöseri med tid utan tvärt om.

Han stöttar mig när det gäller allt i mitt liv! Vad jag är gör eller vill göra eller vad jag än råkar ut för så tror han på mig och tar allt med en klackspark. Jag älskar dig så otroligt mycket för det, Christoffer!

Kelsjuk

Inatt ringde Chrisse mig som vanligt innan han skulle sova och vi pratade en lång stund. Medan jag låg under täcker och hörde hans röst började jag längta så otroligt efter hans närhet! Jag började sakna honom och hans kel och gos så mycket! Vad jag längtar tills han kommer hem!

På samma sätt har jag de seaste veckorna (sedan helgen jag bodde hos mamma) saknat mina katters närhet och gos. Första natten jag sov själv efter den helgen vaknade jag och undrade vart katterna had tagig vägen och sedan blev jag ledsen när jag insåg att dom inte var hos mig. Maja och Mu är de mest kelsjuka och gosiga katter jag har varit med om! De ska alltid upp i ens famn och kela. Jag saknar dom sååå mycket!

Hm, jösses vad jag är kelsjuk nu! Snart får jag nog köra upp och gosa lite med Lukas så jag lugnar ner mig.


Maja och Mu, mina små kelsjuka och gosiga älsklingar!

Fel färg?

En kompis har köpt en lägenhet tillsammans med sin pojkvän som de håller på att renovera. I sovrummet valde de en blå färg inspererad från en av killens skjortor. När rummet var målat fick jag ett argt telefonsamtal från tjejen som var arg över att de hade fått fel färg med sig hem från affären eftersom nyansen var betydligt mörkakre än den de hade valt ut. "Sandra?", frågade jag, "I vilket väderstreck ligger somrummet?" Efter en del tänkade kom hon på att det var norr. "Hur många fönster har du i sovrummet?" Till svar fick jag att de hade ett fönster. "Där har du svaret!", sa jag...

Enligt mig är ljuset i ett rum en av de största misstagen man gör när man gör färgval. Man tänker inte på i vilket vädersträck rum ligger, hur många fönster han har och hur det kommer att påverka ljuset i rummet.

Sken från andra sidan

Följande av tre alternativ skulle kunna vara en förklaring till vad som nyss hände:
- Jag håller på att bli galen (och ni kan därför i framtiden besöka mig på närmaste anstalt).
- Jag kommer snart att trilla ihop i ett epileptiskt anfall alt. jag har en hjärntumör.
- Jag sitter mitt i ett strålningsfält och min hjärna spelar därför som följd spratt med mig.

Det fjärde alternativer är:
- Min pappa var precis och hälsade på mig

Vad som nyss hände är det märkligaste jag har varit med om och jag har tidigare aldrig upplevt det innan. Jag låg ihopkurad bland kuddar och pläd och tittade på "Angels and Demons" på datorn när ett ljussken dök upp brevid mitt huvud. Det var precis som om Tingeling hade besökt mig. -En 10 cm stor och rund ljusmassa svävade i luften brevid mitt ansikte i ett  vitt sken. Jag reste mig upp ifall att se ifall någon bafann sig utanför fönstret och lös in med en ficklampa (för det var det enda jag skulle kunna komma på att det hade kunnat vara, även ifall ljuset som dök upp inte var sådant). Men jag hade persiennerna nerdragna och jag kunde inte hitta någon annan förklaring till ljusskenet. Jag vände upp och ner på allt för att se ifall något hade kunnat kasta en form av solkatt, men jag kunde inte hitta något. Jag la mig tillrätta igen när ljusmassa dök upp två gånger till...

Tre gånger dök denna ljusmassa upp brevid mitt ansikte och svävade av sig själv i luften. Jag tittade på klockan och kom då underfund med en sak. Vid just det exaka klockslaget var det sista gången på måndagskvällen för sju år sedan som jag såg min pappa i livet. När jag efter jobbet körde förbi Kastanienhof och åt en sen kvällsmat innan jag körde hem till mitt i Kalrshamn. Det var samma klockslag som när jag slog igen dörren till mitt barndomshem och sa "hej då" till mina föräldrar och inte viste att det var det sista jag skulle säga det till pappa...

När sista ljusskenet dök uppbrevid mitt ansikte fylldes jag av en egendomlig känsla. Det var pappa som skänkte tre ljus till oss, ett till mig, ett till Jamie och ett till mamma... Och jag gråter...


Bilderna kommer

Det finns några utav er där ute som jag har lovat att bränna bilder till! Jag har inte glömt bort det och bilderna kommer ni att få snart. Jag fick tillbaka min fd kraschade dator i förra veckan och sedan har jag bara prioriterat att göra annat än att sätta mig med dom. Men det är på G, bara så ni vet!

Spöket på Wallcottage

Jag tror att jag tidigare har berättat om att det spökar i detta huset. Jag har endast en gång sett spöket och det var en kväll för länge sedan då jag satt i soffan och tittade på TV när en svart gestalt dök upp brevid mig och svepte förbi. Annars jag har inte sett till honom utan jag har mest märkt av honom genom hans knackningar, bankande och promenerande på övervåningen.

När jag bodde i huset med min fd märkte jag inte så mycket av spöket. Jag kunde ibland höra ljud när jag var hemma själv på övervåningen men trodde alltid att det var katterna. Nu det senaste året sedan katterna har bott hos mamma har jag märkt att inte är det katterna som har gjort de där ljuden jag har hört. Första gången efter det att katterna hade flyttat trodde jag att någon hade tagit sig in i huset och var på övervångien eller att jag av misstag hade lyckats stänga in grannens katt. Men nej, ingen syntes till när jag tittade efter och sean dess hör jag kollat många gånger så fort jag har hört ljuden. Vad jag dock har känt av är att det är en man som härjar här men att han är snäll och att han inte vill mig något illa, mer än så kan jag inte känna.

Natten som gick har varit den värsta sedan jag har bott i huset. Tassande, bankande och knackade har hållt på hela natten! En gång inatt gick jag upp och tittade för jag var övertygad om att det var gannens katt eftersom han redan hade smygit in i huset en gång under dagen, men nej...ingen katt syntes till. Så idag kom jag på att det nu är sju år sedan som pappa dog... Är det han som är här? Jag vet bara att det är en man och har trott att det har rört sig om antingen mannen vi köpte huset av (som inte längre finns i livet) eller gubben som bodde i det torp som låg här innen det revs och detta huset byggdes. Vem det än är så är han i alla fall snäll får jag får bara goda vibbar av honom. Men undra vem det är och vad han egentligen vill mig?

Fel montering

Nog tusan hade jag moterat prismorna helt fel. De som jag satt under skulle ju gå mellan armarna! Smart Jeanna! Puckobrud, rent ut sagt! (Tack mamma för att du så lätt såg felet och för att du har stilepoker i huvudet!)


Så här ser lampan ut när den blev rätt ihop monterad!

Plockepinn med kristallkrona

Jag har köpt en ny kristallkrona på Ilva i Malmö (det var ett tag sedan jag köpte den men har inte bara tagit mig tiden till att montera ihop den). Detta ha gjort att den mindre och äldre kristallkronan som jag redan hade hamnade i köket och den nya tog dess plats över matbordet i vardagsrummet.

Jag har handlat en del saker innan på Ilva men aldrig förr något som krävde montering. Jag har nu konstaterat att Ilvas metoder är precis som IKEA:s, dvs. att man få motera ihop allt själv vilket jag nu har sysselsatt mig med i ett par timmar. Jäkla vad förbannad jag har varit! För det första var det ett jäkla jobb att själv lyckas montera elen och skruva upp lampan i taket. (Jag fick hålla lampan i luften med ena handen och med den andra pilla och skruva vilket inte var det lättaste, ett tvåmans jobb egentligen la jag sabbt märke till. Man skam den som ger sig och till slut fick jag ihop det.) Det som gjorde mig ännu mer förbannan där efter var att man själv fick montera ihop alla prismorna, de kom nerpackade i små påsar. Det roligaste var dessutom att någon hade stoppat ner fel bruksanvisning i min kartong och jag fick instruktioner till en helt annan kristallkrona. Ett jäkla plockepinn med prismor som jag själv fick räkna ut hur de skulle sitta har med andra ord varit mitt stora nöje idag.


Efter en massa pill och svordommar fick jag till slut ihop min kära kristallkrona. Jag valde denna för att den är i gammaldags stil och även fast den är ny ser den ut att vara betydligt äldre. Inte orginal dock men det får väl svida över. (Antik Ola hade väldigt många vackra kristallkronor i sin affär i Amsterdam som alla är i orginal, men jag kände att 17 000-23 000 kronor var lite mycket. Det fick bli denna istället.)

Nerpinkad stereo, igen!

Kommer ni ihåg att jag i våras berättade att grannens katt hade smygit upp på övervåningen och pinkat ner min stereo i sovrummet? Den gången hade han pinkat nr själva steroen och inte högtalarna. Igår städade jag huset och avslutade allt med att torka golven vilket gjorde att jag öppnade fönster och dörrar. Tydligen hade Tiger (dvs. grannens katt) passat på att ta tillfället i akt och smyga in igen för när jag senare på kvällen kom upp i sovrummet möttes jag återigen av en doft av kattpiss. Denna gången hade han dock pinkat ner en av högtalarna och inte stereon i sig. Jävla katt!

Gillar du glas?

Första gången Christoffer var hemma hos mig gick han fram till mitt vitrinskåp i vardagsrummet, sedan vände han sig om och frågade: "Gillar du glas?"

Nja, glas i sig vet jag kanske inte om ifall jag har en speciell förkärlek till, men jag tycker om att duka och att duka fint och "rätt". Var dryck har sitt glas och jag har glas som täcker upp det mesta. Hur som helst har jag det tre olika sorterst kristallvinglas som krävs för vitt-, rött- och rossévin och två olika för champange...


Mitt vitrinskåp, och detta är ändå inte alla jag har (har några skåp i köket också innehållande glas). Så precis som Jamie och Cissi intämmer jag med: Köp inte glas till mig!
(Färgen på väggarna och taket gillar jag inte, de var här när vi flyttade in. Så bortse från det för de ska jag ta itur med när jag har gjort om mitt kök.)

Kär i Anna

När jag flyttade till USA hade jag en massa foton med mig över. Flera av mina klasskompisar var nyfikna på mig och Sverige och ville att jag skulle berätta om allt och ville se foton. Bland annat hade jag fotot här under med mig (det är taget i TV-rummet på nedervåningen hemma hos mamma på min  födelsedagar i ettan). När min klasskompis Drew, som jag pluggade amerikansk historia ihop med, såg detta fotot förälskade han sig genast i Anna (den blonda tjejen som är nummer två från vänster). Han ville veta allt om henne och ville ha hennes adress osv men jag tror aldrig att han sedan skrev till henne... Kommer du ihåg detta Anna?


Jag älskar Malins leende på detta fotot! (Den blonda tjejen som är till vänster om mig).

Ketchuphistorien

Kommer ni ihåg historien och två tomater som man berättade som ung för varandra och hade väldigt roligt åt? Den som börjar med "Två tomater gick över en väg..." och slutar med "...kom nu ketchup så går vi!" Jag vet inte hur ni hade det på era skolor, men på min tyckte vi den var väldigt rolig när man gick i lågstadiet och vi skämtade en del om den.

Vi svenskar är roliga... Den historien är egentligen inte särskillt rolig på svenska, i alla fall inte om man jämför den med orginalet som är på engelska. Där slutar historien med. "Come on, catch up!" -Lite skillnad!

Rita hus

Jag älskar hus och arkitektur! En av fördelarna med att åka till storstäder är arkitekturen man kan bevittna och jag kan gå gata upp och gata ner och bara beudra hus (ni ska se mina foton från bland annat Sydney).

När spelet "Sims" först kom ut köpte jag det, men jag struntade fullständigt i själva spelet och jag tror inte ens att jag har spelat det någon gång. Istället startade jag upp spelat, fuskade till mig en massa pengar, pausade spelet och sedan satte jag igång att bygga olika hus som jag sedan inredde. -Det var ju det som var det roliga med spelet i mina ögon och jag vet inte hur jäkla många hus jag byggde!

Något annat som jag gillar är att titta på ritningar eller floorplans av hus. Har jag ibland svårt att sova kan jag ibland logga in på amerikanska sidor och titta på husritningar och sedan fördriva tiden med att ändra på de ritningarna tills de blir som jag hade velat ha dom. (Jag har faktiskt en gång i tiden fuderat på att bli arkitekt med pluggade på fel linje för att kunna söka vidare.) Ni som känner mig vet vilken samling jag har på amerikanska husritningar i min "lilla" pärm och hur många olika kataloger och böcker jag har utöver det. (Varför jag just gillar amerikanska husritningar är bland annat för att måna sovrum har egna badrum och klädkammare entlig de ritningarna vilket jag föredrar.)

En annan "förmåga" (eller vad man ska kalla det för) är att jag kan se på hus och rum med andra ögon och inte se hur det ser ut idag utan hur det kommer att se ut  om man ändra på saker. "Om man flyttar den väggen, byter ut fönsterna, änrdar på taket och golvet..." Jag får liksom utan vidare bilder i mitt huvud på hur man skulle kunna göra om hus eller rum som inte fungerar och/eller ser för jäkliga ut. Jag har haft lite diskutioner med folk om rum eller hus som från början inte har sett mycket ut...


Hemmapappa

Idag har Cissi börjat att jobba och Jamie kommer istället att vara hemma med Lukas. Jag ringde nyss upp den lille hemmapappan och Lukas hade just avslutat sin lunch och hade nu full rulle med sina leksaker på golvet.

Käre lillebror, jag älskar dig och är så stolt över dig för ditt engagemang när det gäller Lukas och för all den kärlek och tid du lägger ner på honom! Jag tror aldrig förr att jag har sett en sådan stolt far som du är till Lukas! Min käre brorsson kan skatta sig lycklig över att ha sådana föräldrar!


Pappa Jamie med nyfödde Lukas på BB.

Filur på G

Det var tur att Cissi och Jamie hade plastburkar och inte finporslinet längst ner i skåpet...


Lukas ränsar skåpen på Hasselbacken.Hur skön stil har pojken egentligen där han står?

Byter Chrisse mot Annicka

Strul på Chrisses jobb är jag van vid det här laget (och nej, jag tar det inte personligt). Lite eventuella hinder har kommit upp för Chrisse den helgen vi skulle till Göteborg och U2 vilket gör att han kanske inte kan följa med. Som ersättare har jag nu bjudit  in Annicka som har lovat att istället följa med mig om Chrisse inte kan. Tack Gumman!

Projekt sänghimmel

Nej, jag är inte manodepresiv även om jag vet att mina projekt och energi kan tolkas som en manisk fas. Dock gillar jag att göra saker och få utlopp för min kreativitet och jag håller heller igång än att sitta och slappa (även om en film kan vara skönt ibland). Även om jag inte har hunnit göra färdigt mammas gästrum ännu håller jag ändå på att fundera på hur inredningen ska bli. Jag är svag för sänghimlar och funderar på att sy och sätta upp en i det rummet.


Jag vet inte om ni minns att jag la upp denna bilen på bloggen i majmånad och skrev att jag alltid ha velat ha en sådan här himmelsäng. För att sådan säng ska göra sig bra i ett rum anser jag att rummer behöver vara av större storlek och mammas gästrum är på ca 16 kvm vilket är för litet (ingen sådan med andra ord).
Det är föresten sådana här färger jag ska använda mig av i rummet. Sängen och sängbordet är i samma färg som på bilen. Fondväggen ska bli något ljusare blå än denna och de vita väggarna lite mer åt cremechampange är vad bilden visar. Vad snyggt det är ihop i min värld.


Eftersom en himmelsäng är uteslutet i rummet lutar jag åt att sy en egen sänghimmel snarlik denna modellen och sätta upp (jag är rätt säker på att mamma tillåter mig göra det). Hm, märks det att jag redan försöker göra om stilen på Kastanienhof i "min" stil.

Jakten på Rokokoschäslong

Jag har en massa projekt på gång. Bland annat har jag under en lång tid letat efter en schäslong i Rokokostil men inte hittat någon (de nya moderna, dvs raka och relativt platta, som finns att köpa i  dagens möbelaffärer gillar jag inte alls). Jag letar fortfarande efter just rätt utförande på schäslongen men lyckas inte hittat någon jag gillar (tyget bryr jag mig inte om för det kan jag klä om själv). Iofs har jag ett helt möbelsätt med soffa och två fåtöljer i Rokokostil hemma hos mamma som jag ännu inte har tagit hit, men jag är ändå på jakt efter en schäslong. Hm, tror jag få sätta Chrisse eller "Antik Ola" på det så får de hålla utkik ute Europa åt mig.


Det närmsta jag har kommit något som ens drar lite åt en schäslong i rätt stil är denna som jag hittade på Ilva (www.ilva.se), fast den är ändå inte rätt...

Det konservativa USA

Det är väl knappast en hemlighet att mina politiska åsikter ligger åt höger. (Chrisse också, han var aktiv inom Muf innan.) Hur som helst, något som jag hänger upp mig på, fastän jag har högeråsikter, är de konservativas åsikter i USA. De är emot fri abort men för dödsstraff. Hm...

Jag vet att de stöder sig mot bibeln när det gäller dödsstraffet och "ett öga för ett öga" medan motståndelsen till fri abort handlar om att rädda oskyldiga liv, men vad tusan? Är ett liv bara värt att rädda om det är osksyldigt?

Äktenskapsförord

Ibland när man tittar på amerikanska filmer kan man få se kvinnor som är upprörda över att deras blivande män (som har pengar)  vill att de ska skriva på äktenskapsförord. Jag har aldrig riktigt förstått mig på deras tårar! Om någon eller båda av paterna ha pengar, företag eller något annat som de vill skydda tycker jag det är en självklar sak! Skulle det verkligen vara ett problem för den anndra parten? Jag förstår inte riktigt den tankeverksamheten!

Vara sig man har sakar man vill skydda eller inte anser jag att det är en bra sak att prata igenom innan man gifter sig om hur man vill göra den dagen man skulle separera (kanske inte så romantiskt men realistiskt). Det är bättre att göra det innan och ha papper på det när man är i sina sinnes fulla bruk och hat, svartsjuka, bitterhet osv inte kommer imellan och hindrar ens omdömme.

Chrisse skulle aldrig få för sig att be be skriva på ett äktenskapsförord! Men när vi gifter oss hade det varit givet för mig och jag hade krävt att få göra det! (Bland annat är hans företags hans och inte mitt. Han har byggt upp det sedan han var 22 år gammal!) Inte för att jag tror eller förväntar mig att vi kommer att sluta i skillsmässa om och när vi gifter oss, men jag är ändå realistisk. Man vet aldrig vad som händer i framtiden. Människor utvecklas under hela livet (förhoppningsvis i alla fall) och en dag kan det bli så att man har växt ifrån varandra eller något annat.

Nej, ni som undrar. Det är inte dåligt mellan mig och Christoffer, inte det minsta, så det är inte därför som jag skriver detta! Vi älskar varandra fortfarande väldigt mycket och ser den andra parten som tvillingsjälv och vi är varandras livs kärlekar. Vi har fortfarande inte haft ett bråk och just nu skulle jag inte kunna på vad tusan vi skulle kunna bråka om? (H och E, ni hade fel på era gissningar i vintras...vi är lika kära i varandra och vi tycker fortfarande att den andra är underbar. Så det där med att ni skulle tar er en titt på vårat förhållande efter ett halvår blev fel. Men tack för visat stöd och förtroende.)

Jobbartag

Idag känner jag mig bättre så det blir til att jobba och pyssla hela dagen för mig!

Manligt och kvinnligt våld

Inatt när jag inte kunde sova slutade det med att jag gick upp och tittade på några dokumentärer på TV. Bland annat tittade jag på en om kvinnliga brottslingar i USA. I dokumentären framgick det att när män brukar våld gör de oftast det mot främlingar medan kvinnor mer riktar det mot släktingar eller bekantar. Män använder sig oftast av pistoler som vapen och kvinnorna tar i större utsträckning till kvinar eller använder sina händer. Dock mördar kvinnor betydligt mindre än vad män gör.

Got milk?

Förr i tiden när man köpte mjölk fanns det en sort att välja mellan och det var helt vanlig mjölk. Nu när man står i affären har man att välja mellan standard-, mellan-, lätt, mini- och gammaldagsmjölk. Har vi verkligen kommit så långt att vi har skapat behovet av att ha så många varianter att välja mellan? De flesta av oss dricken förmodligen ine så mycket mjölk att lite procentenheter av fett skulle göra någon större skillnad?

Utöver det har vi olika varianter av laktosfri mjölk samt get- havre- och sojamjölk och Gud vet vad vi mer har. Fast där har jag ett litet problem. Kommer havre- och sojamjölk från en spene? Nej, och borde det då få kallas mjölk? Borde det inte heta juice istället?

Memento

Det är väl knappats någon som är inne och läser min blogg en lördagskväll, men om det nu skulle vara det vill jag tipsa om en bra film som går klockan 21:55 på 5:an ikväll: Memento

"Amerikansk thriller från 2000. Även om Leonard Shelby, med sina dyra kläder och sin Jaguar verkar vara en framgångsrik affärsman, har han bara en sak i huvudet. Att hitta den man som våldtog och mördade hans fru. Men Shelby lider av en ovanlig form av minnesförlust, efter en kvart glömmer han bort var han är, vart han ska och vad han skall göra. Han måste därför hålla ihop sitt liv genom sitt anteckningsblock och sin kamera. Men det är en sak han inte glömmer, hämnden."

Världsnyhterer?

Nej, jag renoverar inte idag ifall nu undrar över nattens och dagens bloggande. Om jag är förkyld eller allergisk vet jag inte men jag bara nyser och näsan rinner konstant och jag har inte sovit en blund under natten som gick. (Jag pratade med Annicka innan och mår jag bättre senare ikväll ska jag hänga med henne och co. ut på stan. Jag älskar dig, Gumman!) Istället ligger jag nerbäddad i soffan framför CNN på TV:n och laptopen på soffbordet.

Mitt CNN-beronde har jag upptäckt visa sig intressant. Välds- och lokala amerikanska nyheter som är stora på CNN har jag upptäkt inte nämns på de svenska kanalerna eller tidningarna eller så nämns som bara i en liten notis eller kommer sist som ett kort inlag. Intressant!

Tavlor

Som jag tjatat om föredrar jag unika saker som tex handgjorda möbler och glas (för de är då helt unika och det finns inte exakt två lika dana samt att de är gjorda med känsla). Det samma gäller även konst som man väljer att prya sina väggar med. Vare sig det gäller fotografier eller målningar så gillar jag när de är unika.

Mina absoluta favoritkonsstil i historien är impressionism och konstnären som jag mest beundrar är Monet. Så vackert det är i mina ögon. Jag älskar sättet de är målade på samt färgvalen. Jag äger själv två oljemålningar i impressionistisk stil, målade av en kvinnlig relativt okänd konstär ifrån Stockholm iofs men jag bryr mig inte. Tavlorna är vackra i mina ögon och det är därför jag har dom.

Christoffer är också konstintresserad och han har samlat på sig många oljemålningar under sina utlandsresor. Den senaste han köpte var en dyr tavla han hittade hos "Antik Ola", en svensk vän som har en antikaffär i Amsterdam. Det är en stor tavla som är målad på 1800-talet och föreställer ett naturmotiv och har en tjock guldram som är väldigt vacker.

Förra helgen började Chrisse gå igenom lite av sina saker på magasinet och han visade då mig några oljemålningar han hade som jag tidigare inte hade sett. Den första tavlan jag såg fick mig att smälta! En stor tavla med guldram målad i impressionistisk stil föreställande Europeisk storstad under 1800-talet. Jag vet vem som ska tigga den av honom och ihop med vilka andra tavlor den då kommer att hänga.


Chrisse och jag på besök hos "Antik Ola" i hans antikaffär i Amsterdam.

London- eller Parisdrömmar?

Jag ogillar när någon säger "Men det var ju bara en dröm!" Det finns inget som är "bara" en dröm. Drömmar är en förlägning av ens tankevärksamhet och i drömmar bearbetas tankar och känslor som man haft i det dagliga livet.

I veckan som gick drömde jag att jag och Chrostoffer åkte till Paris. Vi körde in i staden under nattetid och plötsligt såg jag Efeltornet upplyst torna upp sig. Uppspelt plockade jag fram min kamera och började fotografera medan vi kom allt närmare Efeltornet. Jag fick vackra bilder tagna vilket gjorde mig ännu mer uppspelt. Helst plötsligt tittade jag mig runt och upptäckte att vi inte alls var i Paris utan i London och det som jag hade trott var Efeltornet var en stor ställning för elledningar. Jag blev helt förvirrad för i London skulle vi ju inte alls vara och i London hade jag ju redan varit några gånger. Jag förstod inte alls varför vi var där och jag ville inte alls till London igen utan Paris istället.

Ska vi gissa att den drömmen handlade om Parisresan som blev framskjuten?

Väv får mig att kräka!

När jag gjorde om min tvättstuga hade mamma på förslag att jag skulle sätta glasfiberväv på väggarna, vilket fick mig att vilja köra fingrarna i halsen! Jag hatar glasfibervävväv! Vare sig det gäller vanligt rutmöster på väven eller annat typ av mönster (tex fiskben) så hatar jag det! För mig får sådan väv mig att tänka på kommunala inrättningar som skolor, ålderdomshem och sjukhus och passar inte i vanliga hem! Tyvärr vet jag att det används mycket i lägenheter vilket jag tycker är synd. (Har någon  utav er det hemma så ber jag om ursäkt, inget illa menat mot er i så fall.) Visst att glasfiberväv är väldigt praktiskt och lätt att fräscha upp, men jag kan ändå inte med det! Visst, som jag sagt flera gånger innan, anser jag att folk får göra vad de vill, men om jag fick önska en sak som jag slapp att se när jag kom hem till någon så hade det varit just glasfiberväv!


Mammas tapetval

Nu tror jag att jag äntligen har bestämt mig för hur jag ska inreda mammas gästrum (Jamies gammla pojkrum). Jag har tittat mycket på tapeter men inte hittat några jag gillade (det är alldeles för mycket röriga mönster). Jag har bestulat att istället måla väggarna. Jag tror att jag kommer att måla en fondvägg i en väldigt ljus nyans av blått och de andra väggarna i en crem-champangefärg. Sängen och sängborden som kommer att användas är i mörkt trä och i mitt tycke kommer det bli snyggt ihop. (Och skulle jag mot förmodan inte gilla det den dagen jag flyttar in kan jag bara måla eller tapetsera över det.)


Det skapade modet

Jag gillar inte helt mode om jag ska vara ärlig! Jag har aldrig varit någon som följt modet och jag har heller inte varit någon måste ha det senaste i någon kategori. (Möjligtvis när jag gick i sjuan och grunge blev populärt. Jag är inte så säker att jag hade klätt mig i pappas stora flanellskjortor ifall Nirvana hade slagit igenom). Mode industrin omsätter ofantlga summor med pengar åligen och det förvånar mig att vi människor är så lättlurade och går på det. Men att vi går på det har gjort att Anna Wintour är och ha varit en av de mäktigaste kvinnorna i världen under en lång tid. Och vad säger det om oss som människor och om vårat samhälle om en av de mäktigaste kvinnorna i välden är chefredaktören för amerikanska Vogue?

Mitt största problem med mode, vare sig det rör sig om kläder, frisyrer eller inredning är att alla mer eller mindre ser lika dana ut eller har samma saker fast i olika kombinationer. När jag gick på stan i Växjö i förra veckan la jag märke till att många unga tjejer kläde sig exakt likadana stilar (vilket egentligen är hemskt om man tänker efter!). Ens induvidulism försvinner.

Jag vet inte hur många gånger jag har klippt mig och min frisör har sagt: "Du har tur som har lockigt hår för det ät trendigt igen!" -Tro mig, jag hade haft mitt hår lockigt även om det hade varit jäkligt omodernt! Okej, jag erkänner att jag också köpte en plattång när sådana kom på marknaden. Men att jag införskaffade en sådan handlade inte om mode utan att jag tyckte det var trevligt att jag ibland skulle kunna ändra min kaluffs till lockar.

Det mest kanske konstiga modet är när det gäller färger. "Årets färger är X och Y och alla som använder A och B är ute för det är förra årets färger!" Va? Hur fasiken kan färger vare ute och inne? Allvarligt? Det skulle aldrig falla min in all lyssna på sådant! Det finns färger som jag gillar på kläder och andra på tapeter och tyger och vissa när det gäller bilar. Jag skulle aldrig få för mig att inte välja någon av mina favoritfärger på något bara för att det inte var trendigt! (Mitt problem är mer att vi skandinaver använder för lite färg och kör mycket på svart och vitt.)  På motsatta sidan gillar jag tex inte "röriga" mönster, mycket sådant som är trendigt nu (Jamies och Cissis tapet tex) och jag skulle aldrig heller få för mig att köpa något sådant bara för att det var modernt.

Ett annat problem jag har med mode är att det skapar utanförskap, dålig självkänsla hos folk och mobbning. Unga tjejer känner sig tjocka och fula (fastän dom inte är det) och barn och ungdommar blir retade i skolan för att de inte har "rätt" kläder eller "rätt" saker. -Vilket fruktansvärt samhälle vi lever i som är så jäkla ytligt! Där av att jag är, och alltid har varit, för skolunniformer! Skoluniformer hade löst många problem anser jag. Nu kanske ni tycker att jag säger emot mig själv, att skoluniformer också hindrar individualismen och på ett sätt är det så. Men, den tar också bort skillnaden i det syften att det inte skapar trender och skolungdomar hade inte hamnat utanför eller blivit moddade. (Jag hoppas ni förstår skillnaden jag försöker framhäva!)

Om jag hade fått välja hade jag haft min garderob full med klänningar från främst 50- och 60-talet och slängt in lite klänningar från sent 20-tal. Jag har tex ofta gnällt över att mamma, mormor och gammelmormor inte har sparat några av sina gammla klänningar. Det enda jag har lyckats rädda är några av farmors. (Där av att jag nu själv ha svårt att slänga kläder, jag vill spara dom till mina barn och barnbarn). Tyvärr är det dock svårt att få tag på sådana kläder. Jag hittade vackra i en secondhandbutik i Kalifornien med kände att pengarna de ville ha var för mycket så jag köpte inte ett enda plagg.

Jag önskade att folk inte var så ytliga och att mer folk var självsäkra nog att inte bry sig och att de skulle våga köra sina egna race. Vad spelar det för roll vad som är trendigt? Vad spear det för roll vad andra gillar? När allt kommer omkring handlar det om en själva och det är vad en själv gillar och tycker om som är det viktiga. Totalt ointressant vad andra tycker och tänker! Vilken kategori inom mode och trender det än gäller så önskade jag att folk skulle sluta bry sig.

Ärligheten vara längst?

Igår kom jag i diskussion med E och vi hade olika åsiker om en sak. Jag menar att man som vän ska vara ärlig och säga vad man tycker och tänker medan hon menade att man inte ska säga ärliga saker om det är av negativ börd. Jag menar att om inte ens vänner kan säga sanningen vilka ska då göra det, ens ovänner, för de lär man ju ändå inte prata särskillt ofta med?

Jag vill ha ärliga människor runt mig och inte en massa jasägere som endast säger det de tror man vill höra. Varför ska man ha sådana människor runt sig, i min värld tjänar det inget syfte utan kan i vissa situationer göra mer skade än nytta. Självklart finns det undantag; Har jag tex en vän som är deprimerad och/eller självmordbenägen finns det saker som man kanske ärligt inte hade sagt. Lika så kan det vara onnödigt om man pratar med en senil människa att säga saker, där kan det också göra mer skada än nytta.

Till min familj och mina närmaste vänner kan jag ärligt säga saker och dom till mig också, hur negativt det än är och jag uppskattar det väldigt mycket! Annicka har exempelvis sagt att hon tycker att jag passar bättre i rött hår när jag hade färgat det tillbaka till brunt, vilket jag tar i min beräkning. Nu lyssnade jag iofs inte på henne utan valde att fortsätta ha det brunt eftersom jag trivs bättre i det, men jag tänker ändå över det. Detsamma skrattade Annicka och höll med mig om att mitt hår såg fördjävligt ut i vintras när jag inte hade hunnit klippa det. Linnéa kan tex säga till mig att hon inte gillar en åsikt jag har eller något jag gör och jag tar det i beaktning. Jag kanske inte alltid håller med henne men jag tänker ändå över det och ibland inser jag efteråt att hon har haft rätt.

Detsamma gäller saker. För två veckor sedan erbjöd jag Cissi ett dörrstopp jag hade och hon svarade att hon tyckte att den var ful, vilket jag uppskattade. För varför skulle hon ta hem den om hon inte gillade den eller inte skulle komma att använda den? Om jag ger bort presenter bruka jag oftast säga att jag har kvittot kvar ifall de vill byta, för åter igen, varför ta emot något som de inte gillar eller kommer att använda? Jag hoppas att någon inte hade tagit illa upp ifall jag hade velat bryta en present. Allt handlar om olika smak och tycken och är inget negativt menat mot personen i sig.

Vad tycker ni? Ska man som v'än hålla tyst om negativa saker eller ska man säga som man tycker och tänker?

Fotografik

Igår fick jag mitt första brev med introduktion från kursen Fotografik från universitetet i Växjö. Oj vilket program! Jag blev enast glad och inspirerad när jag läste det. Förutom historik och bildanalys kommer vi att jobba en hel del i lab och vi kommer att göra vår slutliga projekt i svartvitt fotografi. Enligt det preliminära schemat kommer vi börja jobba självständigt med våra svartvita bilder när jag åker till Sydafrika vilket har satt massa idéer i mitt huvud! Jag kommer i sådana fall förhoppningsvis lyckas få väldigt annorlunda bilder i förhållande till mina kurskamrater.

Tyvärr har du nu ändrat schemat för de kursrna jag sökte till vilket nu gör att ligger samma kväll (innan låg de på två olika kvällar). Detta gör att jag kommer att strunta i fotoredigeringskursen och förhoppningsvis läsa den till våren istället. Hihi, när jag har läst den första kursen kan jag börja ta betalt för mina uppdrag eftersom jag då kan hävda att jag är utbildad. ;o)

Beautiful Dawn

Jag har precis bevittnat en av de mest vackra soluppgångarna i mitt liv! Jag har suttit ute i trådgården en lång stund och druckit kaffe och tittat på skådespelet. I väster höjde sig och röd sol på en blå himmel med vita moln medan himmelen i öster var mörkt grå och bixtarna haglade ner. Otroligt vackert.


Morgonens soluppgång. Tyvärr hade jag inte mitt stativ här så jag kunde inte fånga den mörka himmelen fylld med blixtar i öster.


När solen steg upp över horisonten kastade den ett underbart rödgult sken som hade varit perfekt för poträttfotografering. Tyvärr hade jag ingen människa att fotografera så jag fångade ljuset i vedhögen istället.

Äventyrlig

Vågar man bara ta för sig i livet och man inte är rädd för att göra saker kan man få vara med om mycket. Jag har aldrig varit rädd för att göra saker och jag är helt övertygad om att ni skulle kunna sätta mig på vilken given plats i världen och jag hade utan vidare tagit mig hem där ifrån (Chrisse är likadan). Jag tror jag har ärvt denna egenskapen från min mamma.

Mamma har inte lika bra språkkunskaper som mig och är heller inte lika insatt i religioner och kulturer, men det har aldrig hindrat henne för att ta sig fram. Förra året var hon tex på en långweekend i Ryssland i St. Peterspetersburg med en vännina. En av kvällarna var de ute och gick och hittade efter ett tag inte hem till hotellet. Mamma löste problemet genom att stanna en bil med ett ungt par som snälla körde hem dom till hotellet. Hennes vännina var dock smått hysterisk och påstod att sådant kunde man inte alls göra.

Jag har tex i Indien fått lift på motorcykel av en Indier som jobbade på hotellet vi bodde på. Jag skulle ut i junglen till en kanadensare vid namn William som jag hade träffat och indiern erbjöd sig att köra ut mig på sin motoscyekl istället för att jag skulle ta taxi. Hem fick jag skjuts av en annan indier på motorcykel som jag träffade innan jag skulle åka. Jag fick nyligen reda på att Jamie och Hanna, som också var med på Indienresan, trodde att jag var försvunnen i tre dagar, hihi. Men nej, så var det inte alls. Mamma visste hela tiden vart jag var för jag hade visat henne. -Så korkad är jag inte att jag försvinner och inte talar om alt. visar folk vart jag är! (Av Williams vänner blev jag kllad "Doll" och inte Gina (som mitt namn på engelska annars är). Det var så hög luftfuktighet att hela mitt hår blev till korkskruvar vilket de tyckte gjorde mig docksöt. De antog att jag också var från Kanada eftersom jag pratade min amerikanska och härmade bland annat hans karaktäriskiska o-ljud. När jag sedan träffade på några svenskar på en fest blev de mäktigt imponerade. "Where did you learn to speak Swedish?" No, it´s the other way around." blev mitt svar. Herre Gud var jag blev erbjuden droger där ute i junglen och på standfesterna! "Do you trip?" fick jag frågat mer än en gång! Oh no, no way! blev mitt svar! Droger skulle jag aldrig få för mig att röra! Jag dricker ju knappt alkohol!)

Det kanske mest farliga jag har gjort i mitt liv hände i New York. Jag och Sara, vi var då 15 och 14 år gammla, smög ut sista natten och gick runt på stan. (De andra hade då gått och lagt sig.) Först gick vi på bio, sedan drev vi runt lite längs Broadway och Times Square och försökte komma in på en nattklubb. Medan vi stod utanför nattklubben kom två svarta killar i en röd Corvette som trodde att vi var prostituerade. Jösses alltså! Men vi klarade oss ur den situationen. Jag berättade hela händelsen sommaren efter för mamma och pappa. De trodde inte på mig och jag gick då och hämtade biobiljetten som jag hade sparat och som hade datum och klockslag på sig. Jag fick lite skäll av dom och jag förstår dom, den natten hade kunnat sluta riktigt illa! Men jag klarade mig, och jag tror att jag alltid kommer att göra det vart jag än befinner mig!

Mammaskratt

Det finns vissa människor som har ett smittsamt skratt, dvs att börja de skratta kan man själv inte låta bli att själv skratta fastän man kanske inte alla gånger vet vad det roliga är. Min mamma har ett sådant skratt, börja hon skratta kan jag själv inte låta bli att börja. Nu har jag och mamma iofs samma humor och i vissa situationer finner nog bara hon och jag vissa saker komiska.

Mamma och jag har hittat på mycket ihop i våra dagar och vi har rest en hel del ihop och oftast haft det väldigt roligt. Det mest roliga tror jag hände under en weekendresa i Köpenhamn på sportlovet för 3,5 år sedan. Innan vi skulle åka hem hade vi lite pengar över vi tänkte göra av med. Vi köpte först ett bakverk som liknade en kringla som vi delade på. När den var uppäten hade vi ändå pengar över och beslutade oss för att köpa en varsin öl. Vad som sen hände kan jag inte ens förklara, jag tror att jag aldrig har skrattat så mycket innan! Jag fick så ont i magen av skrattattacken att jag var tvungen att sätta mig ner och mamma likaså! Men joda, vi fick våra öl som vi köpte i en affär och expediten öppnande dom åt oss. Sedan hamnade vi i en trappuppgång och resten kan jag bara inte förklara! Men roligt det hade vi!

Äventyrsbloggare

Jag pratade innan ikväll som vanligt med min käre Christoffer och fick uppdatering på dagens händelser för honom. Om någon borde skriva en blogg så borde det vara han! Han träffar så mycket folk, både kändisar och vanliga människor, han reser så mycket samt att han får vara med om så många roliga händelser. Hans blogg hade varit högst intressant om han började blogga! Han svarar dock att han inte hinner skriva blogg men att han annars hade gjort det! (Jag vet hur mycket han jobbar så att om man skulle klämma in bloggande i hans liv hade man fått lägga till några timmar på dygnet!)

Jag har varit med på några av hans äventyr och det märkligaste var nog när jag var med på en flytt i Stockholm åt en högt uppsatt person i Sverige (jag tänker dock inte säga vem). Jag började plocka ner saker i sovrummet när jag hittade något som jag inte var beredd på och inte riktugt visste hur jag skulle hantera (var det var tänker jag dock inte nämna, jag hävdar tystnadsplikt på denna punkten). Jag blev i alla fall helt ställd och denna händelsen har jag och Chrisse skämtat mer än en gån om! Dock var den händelsen inget mot andra saker som Chrisse har fått vara med om!

Hur många har tex blivit tagna av den holländksa polisen utanför en lägenhet och blivit förd till en polisstation i Amsterdam? (Och stackars Claud som var kvar inne i lägenheten och visste inte alls vad som hände utanför; Han kom ut och Chrisse var bara försvunnen.) Och hur många har varit på äventyr på en gaybar i Portugal? -Och det är inte ens de värsta eller roligaste sakerna han har råkat ut för. Hm, jag tror jag ska be honom gästskriva på min blogg om några av sina äventyr den dagen han (mot förmodan) har en stund över...

Förklaring till husnamnen

Jag fick en fråga om varför mammas hus kallas Kastanienhof vilket jag här under ska förklara... Varför jag dock väljer att sätta ut de olika namnen på husen är för att jag egentligen har tre olika hem och när jag ibland säger att jag ska hem undrar folk till vilket hem. Mammas hus är "Kastanienhof," mitt "Wallcottage" och i Växjö bor jag i "Torpet", allt för att underlätta för mina iband förvirrade medmänniskor.

Kastanienhof
Detta namnet sträcker sig ca 20 år tillbaka i tiden och började som ett skämt mellan mamma och mig som sedan fastnade hos folk och vi fortsatte då att kalla huset för det. När min faster levde bodde hon i Tyskland och i närheten av hennes hus fanns en restaurang som hette Kastanienhof som vi brukade äta på. Mamma kom på skämt på att det namnet även skulle platsa på vårat hus eftersom vi dels har ett stort Kastanjträd på framsidan av huset och dels att mamma senare planterade en alé med Kastanjer som går vid sidan om huset upp till skogen. Så vi döpte huset till Kastanienhof.

Wallcottage
När jag och mamma var på trädgårdsresa i södra England för fyra år sedan körde vi genom en liten by som hade en pub som hette Wallcottage. När mamma och jag såg namnet sa vi båda genast att där har vi namnet på mitt hus. Ni som vet hur jag bor vet att jag har en stor mur framför huset och bakom skymtar ett "litet" hus: Wallcottage passade perfekt med andra ord.

Torpet
Här finns det ingen annan förklaring att hemmet i Växjö är ett torp och att det ligger på landet.

Silverfärgade blomkrukor

Jag älskar färgen silver vilket ni kanske ha märkt  (tex lampan och krukorna i förra inlägget). I våras la jag upp bild på mina gråsilverfärgade gardiner i thaisiden som jag har i vardagsrummet och här kommer en bild på de silverfärgade krukorna som jag har i fönstret i samma rum.


Jag älskar dessa silverfärjade krukorna i shabby chic modell. Jag har åtta stycken (två st i varje fönster i vardagsrummet).

Projekt Wallcottage

Jag har tagit en liten paus i dagens arbete. Jag planerar köra i två timmar till ikväll och sedan tänker jag fortsätta imorgonbitti. Medan jag pausar lägger jag upp lite bilder på de projekt jag i veckan gjorde hemma i Wallcottage. Eftersom jag inte planerar att bo kvar allt för länge i det huset lägger jag inte så mycket pengar på de projekten jag gör där utan jag väntar med att ta fram de stora kanonerna tills den dagen jag tar över mammas hus.

Hollywoodrummet
(Klädkammaren och kontoret)
Tidigare har jag tapetserat och målat om det förra kontoret. Taket var i furu, väggarna var gräsligt gröna och fönstret var brunlaserat. Nu är tak och väggar vita och fönstret vitt lika så. Tyg till nya gardiner har jag nu äntligen också hittat.


Så här blev de nya gardinerna (färgen är lite missvisande på bilden).



1. Så här såg fönstret ut innan det blev vitmålat (ser kanske lite konstigt ut eftersom jag har plockat bort listerna runt fönstret och målat dom vid sidan om).
2. Tyget till de nya gardinerna. Färgen ni ser på den bilden är mer den "rätta" färgen.
3. Lampan som jag köpte i Siaaffären i Lund för 995 kr som jag älskar!
4. Krukorna som i silver som jag köpte för att matcha lampan.
5. Ena väggen pryds av två stora tavlor som jag gjort på Audry Hepburn och James Dean.
6. Över skrivbordet har jag gjort en tavla på Marilyn Monrone.


New Englandrummet
(Gästrummet)
Det mindre sovrummet på övervåningen har jag tidigare använt som gym och "skräprum". Jag har hela tiden tänkt att jag skulle göra om det till ett gästrum men inte fått tummarna ur. Men för snart två veckor sedan skaffade jag en säng (tack för att du körde ner den med lastbilen, Jamie!) och i veckan som gick förvandlade jag rummet till ett gästrum.


Så här blev mitt nya gästrum.


1. Sängen pryds med mina älskade Lexingtonkuddar.
2. Jag hittade krukor som matchade bården på tapeten.
3. New Englandtapeten som pryder rummet.


Hallen
I maj gjorde jag om den lilla hallen på framsidan av huset. Här kommer lite mer bilder på den förvandligen.


Så här såg hallen ut innan. Taket var i furu, listerna och fönstrena brunlaserade och väggarna i en ljus rosaoprikosfärg.


Så här ser hallen ut ny. Lister och fönster är vitmålade, taket vitlaserat och tapetern är cremefärgad med vita och svarta blad. Byrån i hallen älskar jag! Den är en gammal och handgjortd som jag och min fd hittade i en antikaffär. Från början var den brun, men jag stippade den och målade den vit. Spegeln köpte vi i samma antikaffär.

Kastanienhofstil

Jag älskar min mamma för att hon låter mig göra som jag själv vill med de rummen jag ska göra iordning! Nu är det inget fel på min mammas smak eller på hur det ser ut i resten av huset, men det är inte riktigt min stil. Hihi, eller som Annicka sa när hon var och hälsade på: Hon var imponerad över att det fanns en kristallkrona i bardummet...


Så här det ser L-fomade vardagsrummet ut på övervningen.

Besök från Tysklandskusin

I förgår var min tyska kusin Elena på en snabbvisit i Sverige. De hade ont om tid och hälsade bara på farmor och farfar innan de behövde bege sig av mot Tyskland igen. Jag pratade lite snabbt med henne i telefon och hon har nu fått våra e-mail adresser och Cissis och min bloggadresser. Så har du nu hittat hit Elena hälsar jag dig välkommen!

Renoveringshelg

Min helg tillbringas med att riva väggar och tapeter hemma hos mamma. Det är Jamies gammla pojkrum som jag har börjat med och när det rummet är klart ska jag ta i tur med vårt gammla lekrum. Mycket jobb och slit men ändå roligt på något sätt, fast det roligaste blir att måla och tapetsera det lite senare. Fast hm, jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för hur jag vill ha det men det ordnar sig.

Hille skickade sms och undrade ifall jag ville hänge med henne, Jessica och Mia ut på stan i eftermiddag, men det var en för sen fråga för mig för att jag skulle kunna följa med. (Jag hade redan lovat mamma att börja renovera och hon hade ändrat sina planer så att hon också skulle kunna vara hemma.)

Chrisse ringde mig som vanligt igår kväll och under ca en timmes samtalande berättade han om sin färd. Tydligen finns det ett museum i närheten av Östersund som heter "Mus Olles Museum" vilket fick mig att skratta. -Vad tusan visas på det museet? Han undrade också ifall jag ville flyga upp till Stockholm på söndagkväll och sedan åka med honom till Åland, men jag känner att jag måste blir klar här så jag avböjde. Han och jag planerar lite andra resor om några veckor så vi får vår tid iväg från vardagen då.

Konstiga produktnamn

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men jag som har bott utomlands har ofta lagt märke till att man använder produktnamn i den vanliga språket. "Om du ska till affären, kan du handla en flaksa Yes också?" Nu är iofs Yes någon som förekommer i flera länder. Men om man inte hade vetat vad Yes var för något hade man aldrig någat räkna ut det! -En flaksa "ja", va? Jag vet inte hur många gånger jag har stått i en affär i tex Spanien med en inköpslista full med produktnamn som har gjort mig väldigt fundersam! Jag fick fråga personalen mycket i början innan jag lärde mig vad det var för något.

Det mest konstiga namnet vi har på svenskan som jag kan komma på är Kalaspuffar. Vet man inte vad kalaspuffar är för något är det helt omöjligt att räkna ut! Hade jag hört namnet hade jag gissat på att det rörde sig om smällare som skjuter ut serpentiner som man tex kan använda på födelsedagar eller nyårsafton. Konstiga namn är det allt vi har på vissa saker!

Pysseldagar

Mamma och jag hade egentligen bestämt att jag som igår skulle hem till henne och börja riva väggar. Dock blev det andra planer när jag kom hem och insåg att gräsmatta och ogräs hade vuxit en massa medan jag var iväg samt att jag hade lite projekt som jag ville börja på här hemma innan jag begav mig till mamma. Så nu ska jag hem till mamma imorgon och sätta igång med hennes renovering.

Igår klippte jag min gräsmatta för första gången med en vanlig gräsklippare (jag lyckades faktiskt lyfta ur den själv i bilen). Det tog mig två timmar (med åkgräsklipparen tar det 45 minuter). Nu har jag tagit ett litet avbrott i dagens arbetet och håller på att baka amerikansk citronpaj som jag ska bjuda grannarna på. Egentligen har jag en massa att göra men samtidigt vill jag visa uppskattning för grannarna för att de är så snälla och ställer upp så vad är ett avbrott för lite pajbakande till snälla människor?


Klänningspresent

I tisdagskväll när jag var på Hasselbacken fick jag en lila klänning av Cissi. Tack Gumman, jag blev glad för den och tycker den är fin!


Brev till Lukas

Sedan jag fick veta att du skulle komma in i denna värld har jag tänkt på dig. Jag undrade om du skulle bli en pojke eller flicka, hur du skulle se ut och vilken pesonlighet du skulle ha.När jag väl fick se dig första gången, då din pappa kom ut med dig från BB, fick du mina ögon att tåras och mitt hjärta fylldes av en känsla som jag tidigare inte har känt. Jag älskade dig redan första gången jag såg dig!

Du är min ögonsten och jag kommer alltid att finnas där för dig! Du kan ringa mig mitt i natten och du behöver skjuts så kommer jag och hämta dig! Behöver du hjälp med läxorna elller någon att gråta ut hos finns jag också här! Den dagen du flyttar behöver du inte ens be om min hjälp (de är självklart för mig) eller om du behöver låna pengar så kan du vända dig till mig! Det finns inget jag inte skulle göra för dig! Jag skulle utan att tveka springa in i ett brinnande hus efter dig eller hoppa i en flod fylld med krokodiler om du höll på att drunkna. Och skulle det mot förmodan hända dina föräldrar något (ta i trä) så hade jag velat ta hand om dig! Jag älskar dig som om du hade varit min egen!




Östersjöfestivalen

Så var årets Östersjöfestival i full gång! Jag minns hur mycket man älskade det när man var yngre och det var sommarens höjdpunkt. Nu skiter jag i vilket om jag ska vara ärlig! Jag tror inte ens att jag ska in till festivalen i år! Jag har massa andra planer under de närmaste dagarna som jag sätter framför festivalen. (Vilka vuxenpoäng jag drog på mig där!)

"Svenssonresor"

De flesta svenskar är ytterst tråkiga när det gäller resor! Folk få väl iofs göra vad de själva när det kommer till resor men det hindrar inte mig (som vanligt) att ha en åsikt om saken. De flesta svenskar åker på chater när de har semester och väljer resmål som Mallorca, Kanarieöarna, grekiska öar och nu på senare tid även Thailand. Platser som exploaterade för turism och där svenskar kommer i stora lass och uppför sig jäkligt svenskt! De ligger vid poolen eller stranden, umgås med andra svenska de träffar och glädjs över att man kan äta svensk mat och dryck på platsen. Flera av ställerna har även "svenska affärer" där man kan handla svensk mat och dylikt (vilket får mig att vilja spy!). Skulle den typiska svenska dock slita sig från poolen eller stranden väljer de att sätta sig på en sightsing buss som resebolaget har anordnat! Bläää säger jag till allt sådant! Usch rent ut sagt! 

Som sagt, folk få göra vad de själv vill men kom igen! Är enda nöjet svenskar se med resor att komma till värmen? Det verkar nästan så i mina ögon! Jag vet att jag inte är som alla andra och jag säger inte att mitt sätt att resa är det rätta. Mitt mål med resor är att inte ligga vid poolen och umgås med andra svenska, utan jag vill uppleva landet, kulturen, maten och människorna. Jag skulle vilja påstå att jag har haft jäkligt mycket roligare och fått se och uppleva väldigt mycket mer än den vanliga Svensson på så sätt! Visst, jag har varit på chater när det gäller långresor: Indien, Venezuela och Brasilien tex. Men så fort vi har landat har vi totalt struntat i resebolaget och tagit oss fram på egenhand och jäkla vilka äventyr vi har hamnat på! Att tex åka lokalbuss med det inhemska folket kan skapa mycket nöje och äventyr!

Jag är glad att min familj om min pojkvän är precis som mig på den punkten!

Grottan i Page

Jag har beslutat  mig för att skriva en "Bucket list", dvs en lista på saker jag vill se, uppleva eller göra innan jag dör (och jag är fullt bestämd på att jag ska beta av den och göra allt som står på den!). Jag har redan fått ihop en del punkter på listan och mycket handlar om platser i världen som jag vill besöka. Bland annat finns det en hel del platser i södra USA som jag vill se innan jag lämnar denna jord: Mount Vally, the Grand Canyon, the Vally of Fire och den berömda grottan i Page. Jame och Cissi har redan upplevt dessa platserna och det var härligt att få se det på film i förra veckan! (Näää, Jamie tetas inte alls med mig för det om ni undrar!)

Grottan i Page är en underbar plats där vattnet har gröpt ur berget och skapat vackra kreationer. Bilder på denna är berömda och jag är övertygad om att ni har sett fotografier på denna innan. Här kommer hur som helst några av Jamie och Cissis bilder från grottan.




Rida ko i Väckelsång

Utanför hembyggdsgården i Väckelsång finns det en stor rödvit ko under ett litet tak. Varje gång jag kör förbi Väckelsång och ser denna ko börja jag att tänka på Ida och de andra i min fd psykiatriklass. 

Vi som pluggade psykologi och psykiatri var ett sammansvättsat gäng! Vi var ett gäng på sju tjejer som kom bra överens och umgicks och träffades även mycket utanför skolan. Jag har aldrig trivts så bra i en klass förut och jag har heller aldrig haft så roligt i en klass som vi hade det under de tre terminerna! Ibland kan jag till och med sakna den tiden! Hur som helst, under vår sista termin ihop började fröken filmälskare Jeanna göra små filmer på klassen. Men en videokamera filmade jag olika händelser och gjorde filmer. Vid ett tillfälle i början på den tredje terminen skulle vi på studiebesök på SS i Växjö. Jag visste att Ida också hade en videokamera och jag kom på idén att både hon och jag skulle filma den dagen och kalla filmerna för "En brunetts version av dagen" och en "Blondins version av dagen" vilket Ida ställde upp på.

Jag var kreativ och gjorde ett intro till dagen med Green days "Basketcase" spelandes som introlåt (tyvärr tror jag dock inte att någon förstod mitt skämt). Jag hade även satt samman en DC med bilmusik innehållande lämpliga låtar som tex INXS:s "Suicide Blond" och "Bara vara vänner" med Jakob Hellman (han hamnade själv på SS efter de uppgifter jag har läst). Tyvärr tror jag inte heller att någon förstod detta försök till skämt heller, men men.

När vi körde förbi Väckelsång på hemvägen sa jag till Ida "Ta och hoppa upp på kon så ska jag filma!" -Ida ställde upp min idé och satte in sig i rollen som Cowgirl. Hon hoppade gränsla upp på kon och började rida med ena handen vevandes över huvudet samtidigt som hon gjorde tjutande ljud. Det var en fjöjd att se henne! (Där av att jag tänker på henne och klassen varje gång jag kör förbi.)

När vi hade filmat koridningen filmade jag min berömda parodi på "The Balir Which Projekt" i bilen. Eftersom vi var sju tjejer hade vi två bilar, Ida körde vår bil och jag och Lejla åkte. Medan jag satt i framsätet satte jag på mig en grå toppluva och började filma mitt ansikte. Gråtande berättade jag hur rädd jag var, Ida körde ju bilen och jag visste inte om jag skulle överleva färden. Jag hörde även konstiga ljud som gjorde mig rädd och jag misstänkte att bromsarna på bilen var dåliga. Jag tog farväl av alla ifall det var så att jag inte skulle överleva och erkände för omvärlden att mina egentliga intressen var att stypa svanar och onanera. Lejla satt och skrattade hysteriskt i baksätet åt mig medan Ida förundrat sa "Vad fan säger du?" -Lillebror Jamie har mobbat mig mycket för den scenen!


Kon i Väckelsång som Ida så snallt hoppade upp och red på.

Leo vs. Sex dance off

Jag misstänker att de flesta utav er inte tittar på "So you think you can dance"? För er som inte gör det kan jag berätta om en kille som kallar sig "Sex" som har kommit till varenda uttagning under seriens fem säsånger och provdansat utan att komma med eftersom han inte kan dansa. Eller, låt mig förklara det så här: Att dansa så dåligt är sig en bedrift! Nog tusan dök Sex upp på årets uttagning också! Strax innan honom provdansade en polsk kille vid namn Leo som även han dansade så dåligt att jag skämdes för att titta på honom (han hoppade mest runt på golvet). Nigel, en av dommarna, kom då på idén att Leo och Sex då skulle ha en dance off och här har ni detta sjuka och roliga klipp:
http://www.youtube.com/watch?v=we9acnkluvU

Roliga farfar

Några utav er har träffat min farfar men de flesta utav er har inte gjort det. Jag kan hur som hälst nämna att han tidigare var en seriös och allvarlig kommun- och styrelse herre och roliga eller skämtsamma kommentarer var inte någon som brukade komma från hans mun. Nu, sedan han på äldre dagar har bilvit gammal och glömsk, är har jäkligt rolig hela tiden. Här kommer några av dagen kommentarer:

-"Margit, hur var det? Har vi pratat med Jamie på länge?" "Ja", svarar farmor. "Han ringde men du kunde ju inte prata med honom eftersom du inte kunde höra. Vi bestämde ju att du skulle ringa honom när du hörde bättre." Farfar hånskrattar innan han säger: "Ja, där kan han få sitta och vänta!"

-"Farfar, ska jag hjälpa dig att raka dig?" frågade jag och syftade på hans slarvida rakning. "Nej, det tar jag själv i morgon. Tar inte rakaparaten det så går jag och hämtar kvinen och kapar av det och fungerar inte det så går jag ut och hämta gräsklipparen."

-"Vad är det där?" säger farfar och pillar på glittret som prydde min blåa klänning. "Det är glitter" svarar jag. Farfar gapskrattar innan han säger "Har man sådant på kläder nu för tiden? Jag trodde man bara hade sådant i julgranar?"

Polis Lukas

När jag var ute på stan i Växjö hittade jag en present till Lukas som jag inte kunde motstå att köpa. -En badkappa som är som en poliskostym. Jag vet att han egentligen är för liten för den, men vad tusan...jag kunde inte motstå att köpa den ändå.


Lukas i sin nya polismundering.


Lukas öppnar sin present och provar den. Pappa Jamie blev avundsjuk och ville också ha en, men den passade ju inte!

Illertapet

Som jag nämt tidigare har Jamie och Cissi en väldigt speciellt fondtapet, en illertapet, i sin ena salong som förmodligen är så modern att ingen utav oss lyckas förstå oss på den. Kvinnan som bodde i huset tidigare älskade tapeten och meddelade att hon även skulle tapetsera en av rummen i sitt nya hus med den. Hm...okej...smaken är ju som baken. Hur som helst så ska Jamie och Cissi nu tapetsera om i det rummet (det var de tapetproverna jag tittade på idag) men jag känner att jag måste lägga upp illertapeten här på boggen för att visa denna speciella kreation!


Vad säges om en svart, rosa och orange illertapet därhemma?

På turné

Efter det att jag hade vaknat idag pysslade jag lite i torpet och pratade även liten med den pratglada "Humlan" som höll på att klippa gräset. Humlan är en helskön gubbe som tillhör hembyggdsföreningen och ser precis ut som en tomte: Kort, rund, har glasögon samt vitt ,lockigt hår och långt, vitt skägg och han är väl i 70-års åldern.
När jag var klar i torpet drog jag ut på stan en sväng och inhandlade en Soda Stream (jag vet, jag är jäkligt sen på den punkten) innan jag åkte till kontoret där jag träffade älsklingen en stund och åt lunch med honom.

Vid 14:30 tiden körde jag iväg till farmor och farfar där jag var några timmar. Farmor hade lagat stuvade makaroner och köttbullar och ostkaka till efterrätt vilket hon snällt tvingade i mig fastän jag egentligen inte orkade äta. Farfar hade även blivit plötsligt döv (man får skrika i hans öron och då är det ändå knappt att han hör). Jag misstänkte att det rörde sig om vaxpropp i örat så jag hade inhandlat medel till honom som skulle kunna lösa proppen (dock hade han inte ro att ligga stilla när jag var där så jag visade farmor hur hon skulle göra så att hon skulle kunna göra det senare på kvällen). Farfar var som vanligt helskön med sina roliga kommentarer som han har skaffat sig på senare år sedan han har blivit glömsk.

Vid 17:30 tiden körde jag vidare till Hasselbacken och träffade familjen Hallenstjerna. Jag gosade en massa med Lukas, min lille ögonsten, och tittade på tapetproverna som de hade tagit hem. Jag gillade några utav dom, bland annat en som Jamie och Cissi själva hade valt ut. -En snygg och väldigt ovanlig tapet som de kommer att få importera från USA. (Ingen kommer att ha en likadan tapet som dom vill jag lova och det kommer att bli jäkla så snyggt!). Lite senare dök mamma upp och så grillade vi innan jag slutligen körde hem.

Nu sitter jag i soffan och dricker mitt invigda vatten från soda streamen medan jag tittar på "So you think you can dance" (mitt favorit program på TV) medan Chrisse är på väg med lastbil och släp till Norrland (oj vad jag saknar honom). Imorgon ska jag hem till mamma och börja riva tapeter och väggar.

Inflyttningspresent

Föresten, jag har ju glömt att tipsa er som känner Jamie och Cissi och som ska ge dom en inflyttningspresent och undrar vad ni ska köpa. Mitt största tips är att ni antingen köper glas (för de har inte hur många stora skåp som helst fylla med det) eller antingen ljus och ljuslyktor (för de har inte utrymmet under trappen fyllt med det heller). Eller...NEJ!


Torpkväll

Torpet är nu städat och jag har tagit hand om all tvätt. Skönt att ha det avklarat! Det har även ätits pannkokor till kvällsmat och jag sitter nu och tittar på filmen "Tretton dagar". Jag har iofs redan sett den filmen, men jag gillar politisk drama så jag ser gärna om den. Chrisse är även på hemväg efter att ha varit och jobbat hela dagen. Myspys blir det här nu ikväll i torpet.

Ny säkerhet i torpet

Vi har fått säkerheten uppgraderad i torpet. Vid första inbrottet slogs fönstret sönder i dörren och handen stacks in och låste upp dörren innifrån. Vid det andra inbrottet bröts dörren upp. Nu har vi fått att dörren inte längre går att bryta upp och det går inte heller att låsa upp dörren inifrån utan att använda sig av en nyckel. -Det känns bra!

Boräntor

Boräntorna bara faller. Jag har mitt huslån på SBAB och har allt rörligt och räntan är där nu nere på 1,74%. Helt otroligt! Även om räntan nu skulle stiga med flera procent skulle jag ändå bo mycket billigare i mitt hus än om jag satte mig i en lägenhet! Har man sitt bolån rörligt är det tacksamma tiden nu!

Lukastolkning

Här kommer faster Jeannas försök att tolka Lukas tankar:




1. *Upprörd* Jag vill ha mat! Ge hit min mat!
2, *Uppgiven* Nähä, ingen mat verkar jag få, vad ska jag då göra?
3. *Nyfiken* Jag kanske kan knapra lite på skeden?
4. *Eftertänksam* Blää, att knapra sked var ju inte alls gott!
5. *Fundersam* Hm, vad ska man då kunna ha denna skeden istället?
6. *Leende* Ja, jag kan ju spela lite trumma på bordet!

Tapetjakt

Nu på eftermiddagen har jag varit på färg- och tapetjakt runt om Växjö till dels rummen jag ska göra iordning hos mamma och dels till köket och vardagsrummet i mitt eget hus. Mitt kök har jag nu nästan helt klart i mitt huvud (kommer att gå i grått, silver, vitt och lila) och jag hittade även snygga gardiner som matchar till de stolarna i en ljusare nyans som jag färgade lila tidigare i sommras. Svårare var det att bestämma mig för hur mitt vardagsrum ska se ut samt till mammas två rum...

Jamie och Cissi ringde mig också nyss och ville ha mig som smakråd. De ska bland annat byta ut en fondtapet innehållande orangerosa illrar (en väldigt speciell tapet som tydligen är allt för modern för att jag, Jamie och Cissi ska kunna uppskatta den) så jag lovade att köra till dom imorgon och titta på de prover som de har tagit hem.

Färger och tapeter flyger kors och tvärs i mitt huvud nu i alla möjliga kominationer, men jag gillar det! Jag får utlopp för min kreativa sida.

Inget Paris

Chrisse och jag skulle egentligen ha åkt till Paris denna veckan. Tyvärr han han fått in en massa släpkörningar (vilket bara han kan köra pga släpkörkort) runt om Sverige och han bege sig därför av mot Norrland i morgon. Jag har valt att inte följa med utan ska stället hem till mamma och renovera denna veckan. Väggar ska rivas, nya ska byggas upp och sedan ska det målas och tapetseras. Eftersom huset snart framöver kommer att bli mitt har mamma givit mig fria händer och kommer låta mig göra hur jag vill med de rummen jag ska göra iordning. Tack för det lilla mamma!

Chrisse och jag kommer att åka iväg lite längre fram istället men det kommer att bli efter det att vi kommer hem från Göteborghelgen.

Gräsklippare

I födelsedagpresent och julklapp för flera år sedan fick jag en åkgräsklippare av mamma. Nu när Jamie köpte hus med en tomt dubbel så stor som min gav jag den till Jamie eftersom han har bättre användning för den än mig. Dock ska han lämna tillbaka den till mig nu efter två veckor eftersom den inte levde upp till hans standard (milt sagt). Jag vet i tusan när jag får tillbaka den så jag har tagit upp min andra "vanliga" gräsklippare till Chrisse som han nu har lagat och servat och jag ska nu ta hem den till mitt i veckan. Vi har precis lastan in den i Skrållan, tänk att min lilla bil utan problem kan rymma en stor gräsklippare i bagageutrymmet! -Jag har förundrat många med hur mykcet man kan få in i min lilla Clio!

Elitist

Jag är en elitist och det skäms jag inte det minsta för. -Det är eliten som för världen och samhället framåt! Tyvärr har jag fått uppfattningen om att de flesta i Sverige inte är elitister och mer eller mindre motsätter sig tanken av det vilket faktiskt gör mig lite förbannad! Är det den svenska avundsjukan som ligger till grund för det?

I skolan är det viktigt att ingen ska komma på efterkälken och de som har svårt får extra hjälp osv. Detta har jag inte det minsta emot och jag anser att det är en viktig punkt. Men jag anser även att man borde göra samma sak för de personer som ligger på andra sidan av normalfördelningskurvan, dvs de som är mer begåvade än normalt. Vare sig det rör sig om akademisk begåvning, musikalisk eller något annat anser jag att det borde finnas speciella program eller skolor som riktar sig mot eliten. Vi borde erbjuda dessa männiksor samma stöd och ge de möjligheter till stimulans och utveckling. Vi borde ha elitskolor!

Lunch i regnväder

Vi sitter på kontoret och äter lunch. Tyvärr regnar det för fullt här i Växjö så de planer jag hade framåt eftermiddagen kommer nog inte att bli av. Vart tog det fina sommarvädret vägen?

En helt vanlig söndag

Chrisse och jag tog sovmorgon och låg och myste och gosade länge innan vi steg upp. Medan Chrisse sedan åkte iväg och hjälpte Dennis att ta hem en gungställning som de hade köpt till Felicia begav jag mig ut på stan. Jag köpte bland annat ett grålila reseetui (ett sådant som mamma fick av oss i födelsedagspresent som är toppen), en present till Lukas som jag tror pappa Jamie kommer att gilla samt nya gardiner till mitt kontor/klädkammare. Jag hittade två gardiner som jag hade svårt att välja mellan, ett par chokrosa och par blåturkosa. Det blev att jag efter ett velande beslutade mig för de turkosa i siden.
Efter rundan på stan träffade jag Chrisse och avnjöt en pastasallad innan jag åkte hem till torpet en runda och slappade medan Chrisse började reparera en av lastbilarna. Senare på kvällen träffade jag Helena och hjälpte henne plugga etik (hon har prov imorgon) och därefter träffades vi ett gäng på kontoret (läs fritidsgården) och åt glass och jordgubbar och pratade. Vi är fortfarande ett gäng som är kvar här på kontoret men jag och älsklingen ska snart bege oss hemåt och titta på film innan det är dags för en ny arbetsdag imorgon.

Coola drinkpinnar

Igår på Blue Heaven förälskade jag mig i deras självlysande drikpinnar! Sådana vill jag också ha! Jag kan riktigt se sådana platsa på en framtida 80-talsfest!


7 rätt på hästar

Chrisse fick igår, tillsammans med sin bror Dennis, 7 rätt på hästarna. Inte illa att lyckas med det på sin 30-årsdag! Tyvärr gav utdelningen "bara" runt 1500 kr. Jag och älsklingen spelade också och fick in 5 rätt vilket gav oss hela 16 kr! Det ni!

Chrisses 30-års dag

Jag steg upp klockan 09.00 och började baka cup cakes och amerikansk chokladtårta medan Chrisse låg kvar i sängen och tog sovmorgon. Klockan 11.00 väckte jag honom med frukost på sängen och därefter rullade dagen på för fullt fram tills vi stupade i säng vid 02:30-tiden.


"Choclate fudge triple layer cake" och två sorters cup cakes blev det att jag bakade till Chrisses födelsdagsfika på eftermiddagen.





Klockan 14.00 träffades mamma, syskon och respektive (bortsett från Roy och sara som jobbade) i Bergsnäs där det blev fika, presentöppning och sedan flera timmars brädspelande.



Vid 21:30 lämnade jag och Chrisse Bergsnäs och drog vidare till Akropolis där jag bjöd födelsedagsbarnet på middag. Chrisse åt grekisk plankstek medan jag valde fläskliké. Mohammed, ägaren till Akropolis, bjöd oss på efterätt och shots.



Vid 23:30 stack vi vidare till "Blue Heaven" där vi stannade resten av natten. Tjejen som stod i baren är syster till tjejen som jag träffade i fredags på restaurangen så hon bjöd oss på coola drinkar, öl, alkoläsk och shots hela kvällen i Chrisses ära. Vi hann inte mer än dricka upp förrän det stod något nytt framför oss på bardisken.

Gullpojken

Lukas använder inte napp. Om han inte vet hur den fungerar eller om han inte gillar den vet jag inte...


Älsklingenpojken...

"Hämnd" för söndrig gitarr

Jag har blivit lite smått beroende av CNN... Jag vet inte om denna nyheten har nått Sverige men jag tycker att den är rolig och smart gjord.

En kanadensisk musiker vid namn Dave Carroll fick under en resa med Uniter Airline´s sin gitarr förstörd. Flygbolaget vägrade att ersätta honom och han skrev då en låt om händelsen som ha la upp på youtube och som nu har blivit stor i USA: http://www.youtube.com/watch?v=5YGc4zOqozo

Brake up call

Alltså, vad är det för människa som går med på att göra detta på radio?

http://www.ostfrallan.com/tips/3488/Klassiker:-Tjej-dumpar-sin-kille-p

Är du Christoffers tjej?

Idag var jag och hämtade lunch på en restaurang där jag och Chrisse kanske ha varit tre gånger tillsammans under vår tid ihop (senaste gången var för flera månader sedan). När jag har lämnat min beställning till tjejen vid kassan säger  hon till mig: "Är du Christoffers tjej?" Jo, visst är jag det!", svarar jag, "Menar du att du känner igen mig?" Hon svarade att visst kände hon igen mig för jag verkar alltid vara så glad och jag ler jämt när jag är där inne. "Man känner igen dig på leendet!".

Sedan blir tjejen pratglad och medan jag väntar på maten pratar hon och jag för fullt om allt mellan himmel och jord. Hennes mamma tittar också inom och hoppar in i samtalet och de båda överöser Chrisse med vänliga kommentarer. "Chrisse är fräsch och snygg", säger dottern. Han har iofs alltid haft sina jobbkläder på sig när han ha varit här så jag kan ju tänka mig att han ser ännu bättre ut när han har klätt upp sig och är iordning.

*Ler* Det är trevligt att höra söta och snälla saker om ens kille... Jag brukar iofs få höra det, men det slutar inte vara trevligt för det.

Motorstopp i kön

Igår träffade jag Chrisse, Stefan och Markus på Max. Medan vi satt där upptäckte vi hur en bil hade fått motorstopp i drive-thru-kön och att en passagerare fick hoppa ut och knuffa igång bilen. Gissa hur mycket vi skrattade?

Parkeringsmätare

Nu har Chrisse skaffat en parkeringsmätare. Så tänker ni "parkera" er inne på kontoret, glöm då inte att stoppa in pengar i automaten!


Unika möbler?

Jag vet inte vilka utav er som läser Cissis blogg och då har tagit del av deras lilla "garderobsäventyr"? För att göra en lång historia kort handlade det om IKEA-gardorober som var ett helsike att sätta ihop och Jamie som muttrade en massa i stil med: "Att någon kan ha blivit förmögen på att sälja sån här skit fattar jag inte!" samt "Det här passar inte, något är fel, snart eldar jag upp skiten!". Chrisse gillar inte heller IKEA möbler, han hatar att flytta det och han anser att folk är korkade som inte inser att de möblerna inte är byggda för (dvs. de håller inte) för att flyttas. Har man väl fått ihop en IKEA-möbel ska de enligt honom stå där de står och inte flyttas för då blir de bara sneda alt går sönder...

Jag gillar heller inte IKEA-möbler, inte egentligen. Visst kan jag tycka att det är en fantastiks affärsidé, men ska jag vara riktigt ärlig så gillar jag inte helt möblerna som finns på IKEA, Mio eller andra "vanliga" möbelaffärer. Dels gillar jag dom inte ur ett individualistiskt perspektiv och dels eftersom de saknar känsla.

Jag har tex ett gammalt skåp hemma i mitt hus som jag älskar. Jag vet inte riktigt när det är byggt men det är gammalt, handgjort och det är byggt i massivt trä. Det finns bara ett exakt sådant skåp och någon har byggt och smyckat detta skåpet med sina bara händer. Dvs att det INTE är någon i Asien som har stått vid en maskin och massproducerat möblen i fuskträ och utan förmodligen en känsla av stolt yrkeskunskap. Jag skulle tippa på att de fleta möbler vi köper i dagens affärer i Svergie är sådana möbler. -Maskingjorda, massproducerade efter det senaste modet och gjorde utan känsla för möblen. -Usch och blä! Jag gillar inte sådant!

Jag gillar inte heller att ens individualism även försvinner med hjälp av IKEA och andra affärer! Möblerna är snabbt utbyttbara efter det senaste modet som många verkar försöka efterfölja! Alla har mer eller mindra liknande sorts möbler fast i olika kombinationer. Usch och fy igen!

Jag ska inte spy allt för mycket galla för jag har själv sådana möbler hemma, men jag gillar inte det egentligen. Mitt nya mål är att INTE inföskaffa mer sådana utan att hålla mig till andra källor för möbelinköp. Min vision är att möbler, glas, tavlor osv ska vara handgjorda, unika och gjorda med en känsla!

Filmkväll på Hasselbacken

Igår var vi alla hembjudna på middag och filmkväll på Hasselbacken. -Jamie och Cissi ville visa filmen från förra året då de bilade runt i sydvästra USA (lille Lukas var ju också med eftersom han låg i magen). Det blev god mat, trevligt umgänge samt en filmvisning som fick mig att längta tillbaka till USA, om inget annat för att se och uppleva det som Jamie och Cissi var med om! Tack för en trevlig kväll!


Istället för att ha blomma med mig till värdparet fick Lukas ett gosedjur som han blev kompis med under kvällen.


Och här har vi folket som var på filmvisningen. (Lägger upp lite bilder för att visa Hasselbacken från insidan.)

Antagningsbesked

Igår när jag var på väg till Hasselbacken ringde Linnéa mig och meddelade glädjande att antagningsbeskeden till högskolorna hade kommit (både hon och jag hade hållt utkik efter dessa i veckan).  Eftersom jag då vid samtalets stund inte hade möjlighet att själv kolla mitt besked loggade Linnéa in sig på min sida och gav mig beskedet att jag hade kommit in på båda mina kurser: Foto/digital bildredigering och Fotografik. I min urvalsgrupp var det åtta stycken som hade kommit in på den första kursen och nio stycken på den andra. -Det lönar sig att plugga hårt och skaffa sig höga betyg.

Planera födelsedag

Imorgon fyller min älskling 30 år! Igår satte jag och Viran (hans syster) igång med att planera hans födelsedag. Tack för hjälpen kära svägerska och tack för att du ville ringa runt till alla åt mig! Det ska bli trevligt att träffa alla imorgon igen!

Snart iväg...

Mamma kom hem för ett tag sedan och jag var nästan då färdig med storstädningen (hon hjälpte mig att bli klar). Medan hon lagade till biff ochh potatis passade jag på att tvätta av och dammsuga Skrållan, jag hann inte mer än färdig innan himlen öppnade sig och regnet började ösa! 

I eftermiddags fick jag även besök av Annicka!  Med sig hade hon en present till mig; Tre jättefina ljuslyktor. Hon hade sett dom och tänk att "det där är bara Jeanna - Shubby chic" och så köpt dom till mig. Jag blev jätteglad för dom och tyckte de var fina och hon hade rätt: De var mycket "mig"! Tack för att du tittade inom, Gumman! Älska dig!


Nu ska jag strax ta och bege mig iväg och sedan blir det tyst här på bloggen för min del i någa dagar. Antar att jag kanske hinner att skriva ett par rader i slutet av veckan, så fram tills dess säger jag: Vinkevink till er alla och ha det toppen så länge!


Storstädning

Jag är fortfarande kvar hemma hos mamma och väntar på att hon ska komma hem ikväll. Jag vet inte om jag är en snäll dotter eller om flyttstädningen i fredags gav mer smak, men jag har hur som helst satt igång att städa mammas hus nu. Inte för att min mamma är stökig av sig (verkligen inte!) eller för att det är smutsigt i huset, men jag kände ändå att jag ville göra något för henne. Täcken, madrasser och mattor hänger ute, fönster och kristallkronor putsas och allt annat torkas av. Här blir det fint minsann!

Gåva

Mina små katter blev så glada över att ha sin mamma hemma att de beslutade att ge mig en liten present inatt: En död mus precis utan för altandörren. Tack mina små barn!

Dvärgkärlek

Det finns ett TV-program från USA som heter "Cheaters". Om man tycker att Jerry Springer är TV för "white trash" så skulle jag ville klassa detta programmet på gränsen till ännu värre. Det är dåligt, men låg underhålningsnivå och det är inte det minsta allmänbildande. För er som inte känner till serien är det ett realityprogram där människor som misstänker att deras respektive är otrogna kan skriva in till programet. Blir de utvalda sätts det dektektiver på de misstänkta och de blir förföljda och bildbevis samlas in som bevis på deras otrohet. Den bedragne parten får sedan en chans att konfrontera personen när de är ihop med "den andre".

Hur som helst, i veckan som gick fick jag en släng av solsting och mellan turerna av illamående, yrsel och kräkningar bäddade jag ner mig i soffan och vilade och råkade sappa förbi ett avsnitt av just serien Cheaters. Dagen avsnitt handlade då om en manlig dvärg, vars flickvän var normalvuxen, som misstänkte att han blev bedragen. Mycket riktigt stämde det och det visade sig dessutom att hans normalvuxna flickvän var otogen med en annan manlig dvärg. Jag kunde inte låta bli att undra: Vad tusan är oddsen för det?

Ger upp kompisar

Jag har flertalet kompisar som jag inte har träffat på väldigt länge. Nu ska jag inte ta i och försöka framstå som mer än vad jag är, men...jag känner ändå att jag har gjort mitt och försökt både ringa till dom, bjuda hem dom till mig och frågat ifall jag får köra förbi deras. Inte en enda träff har det blivit med någon av alla dessa kompisar och inte en enda utav dom har varit hemma hos mig sedan jag och A gjorde slut för snart två år sedan! Jag ger upp och skiter i vilket nu! (Det är inte så att de har ringt sönder min telefon eller sprungit ner mina dörrar! Flera utav dom "försvarar" sig med att man aldrig vet vart jag är, men på den punkten kan jag svara att jag har flera telefoner så det är bara att ringa och fråga!) Jag kommer att ha väldigt mycket att göra framöver nu med födelsedagar, resor och renovering med mycket mer och känner att jag inte orkar lägga energi på detta också. Det inte bara är min uppgift att försöka upprätthålla relationer och jag känner dessutom att det inte bara är jag som ska försöka prioritera.

Jag är inte sur eller bitter om jag nu framstår som det! Inte alls så missförstå mig inte nu! Men livet är för kort för att hänga upp sig på saker och ting och jag lägger hellre min energi på vänner som ger tillbaka.

Ovanliga begravningar

Läste nyss om lite ovanliga sätt när det gäller begravningar som jag inte kan låta bli att samanställa för er. Inget slutar att förvånar mig!

Vill du bli en diamant?
Om någon någonsin har haft en dröm om att bli en diamant finns det nu hjälp att få på den fronten. Det amerikanska företaget LifeGem erbjuder en mycket lyxig, men även ett mycket dyrt sätt att föreviga dig på. De kan helt enkelt pressa ihop dina jordiska rester till en diamant. Aska från både människor och husdjur utsätts för extremt höga temperaturer under mycket stort tryck. Det tar upp till 9 månader, och så er kristallen klar för slipning. Det är bara i USA som detta går att göra och priset ärupp emot 100.000 kr.

På rymdfärd?
Är du ett Starwars- eller ett Star Trek-fan så kan din sista resa bli en tur i rymden. Celestis heter företaget som erbjuder sig att skicka små rymdkapslar med dina jordiska rester i kretslopp runt jorden.
Det finns fyra paket att välja mellan. Tur-retur, i kretslopp runt jorden, i kretslopp runt månen och färd mot yttre rymden. En tur- och returbiljett bara kostar ett par tusen kronor.

Den miljövänliga
Det här är verkligen för de som bryr sig om miljön. I stället för att bli kremerad och därmed släppa ut en massa koldioxid, kan du välja att brytas ner miljövänligt. Detta sker i en stor behållare som mest av allt påminner om en stor tryckkokare. Under högt tryck och hög värme bryts de jordiska resterna ner i lut. Till slut finns bara något kvar som påminner om aska, men är miljövänligt framställt utan att släppa ut koldioxid.

För optimisten
Om du inte har tänkt dig att ge upp hoppet bara för att du är död, kan du låta frysa ner dig efter döden. I en cylinder med flytande nitrogen blir du nerfryst till nästan minus 200 grader. Om vetenskapen en dag kommer på hur de kan tina upp och återuppliva dig, ja då gör de det. Det är nog mest för den inbitna optimisten - och den som har tillräckligt med pengar. Det är nämligen både osäkert om det överhuvudtaget kommer att fungera, och så kostar det en miljon kronor.

Nedräkningen har börjat...

Min älskade Christoffer fyller 30 på lördag (11 juli), dvs. nedräkningen som 20-någonting har börjat och jag får väl snart ta och sluta kalla honom för "lammkött" och han kan inte längre skämta om att jag är gammal som är något på 30. Min present till honom är redan färdig, det blir en helg i Götebog med U2-biljetter i augusti (hihi, kanske blir det en överraskning till, man vet aldrig).

På lördag blir det inget jobb i alla fall (det har jag bestämt) utan det är hans dag och det ska firas (har jag också bestämt!) Tydligen brukar han (och familjen)  inte fira födelssedagar, han brukar till och med glömma bort den. Jag är uppvuxen med helt andra traditioner så här ska det minsann kännas av att man fyller 30! Tyvärr kommer vi inte att vara utomlands på lördag utan det blir av att vi åker till Paris vecka 29 istället.

Vänliga ord

Min mamma träffade nyligen på en släkting till Cissi. Han berättade då för henne att han hade hittar fram till min blogg via Cissis och dömt av det han hade läst hade han väldigt trevliga och snälla ord att säga om mig. Så jag vill (utan att namnge dig) bara tacka för de vänliga orden!

Inget badande

Jag har fortfarande inte badat ute i år! Ska jag vara ärlig badade jag inte ute (om man bortse från pool) förra sommaren heller och sist jag badade i havet var när jag var i Sydney för 1,5 år sedan. Fy skäms Jeanna!

Jag är en människa som föredrar att bada i sjö framför havet. Det är inte så att jag ogillar att bada i havet, men jag föredrar sötvatten framför saltvatten och jag tycker sjöar är mysigare. I två kvällar i sträck har jag nu försökt bada i en sjö här i närheten. Första kvällen föll det på att vi hamnade på grillkväll istället och igårkväll när jag kom hem vad himmlen fylld med blixt och dunder. Jag hoppas på att det kan bli av att jag får mig mitt första dopp ikväll istället...

Mina små bebisar

Medan jag nu har tillbringat lite tid hemma i mammas hus har jag åter fått uppleva lite mammakänslor: Maja och Mu, mina små gosedjur! De är så kelsjuka och klängiga att de ibland till och med blir för mycket.

För det första är de jättesöta när de vill komma in. Hemma hade jag en kattlucka så att de själva kunde komma och gå vilket inte finns här, men de är smarta och har löst det på ett annat sätt. Är någon av dörrarna inte öppna springer de runt huset och tittar in genom fönstrerna för att se i vilket rum man befinner sig. Sedan hoppar de upp på fönstretbläcket i just det rummet och knackar på rutan med tassen för att tala om att de vill bli insläppta. (Smarta katter!)

Så fort de kommer in ska de kela och det är inte lite gos jag pratar om! Det är puffningar, klättrande och slickningar till höger och vänster. Detsamma gäller när man ska sova, då är det samma procedur blandat med krypande in och ut från ens täcke i dryga kvarten innan de kan lägga sig till ro brevid en i sängen (om nätterna vill de gärna sova i sängen brevid en vilket jag tycker är väldigt gosigt och mysigt).

Vad jag tycker om de små liven!

Mina små "bebisar": Mu (svartvita) och Maja (randiga).


"Jag känner igen dig"

Visst är det lite hemsk när man träffar på en person som man känner igen men inte kan placera? Jag råkade ut för en sådan händelse igårkväll. När jag kom tillbaka till Hasselbacken efter Lukas och min promenad stod Jamie ute och pratade med grannnen. Jag stannade till och presenterde mig och jag la märke till att jag så väl kände igen killen men kunde inte komma på varför. "Jag känner igen dig", upplyste killen mig om. "Och jag dig", svarade jag, "men jag kan inte komma på varför jag gör det?", fortsatte jag med. "Jag är en 79:a och vi gick på Vägga ihop. Jag gick hotell och restaurang och du gick väl samhäll?", svarade killen...
 
Hm, lite skumt att jag skulle känna igen en kille från hotell och restaurang så väl som dessutom var 79:a? Men men..Karlshamn är ju ingen stor stad!

Gos med Lukas

Igår bar det som sagt av mot Hasselbckaen igen och jag hade en eftermiddag och kväll fylld med gos med Lukas. Vi:
-Lekte på golvet med massa leksaker och faste Jeanna gjorde roliga ljud till de oliksa sakerna som Lukas verkade tycka var underhållande. Vi lekte även med en spegel som Lukas var väldigt söt och rolig med.
- Satt ute i trädgården och tittade på pappa Jamie som klippte den stora tomten med en åkgräsklippare. Varje gång han körde förbi skrattade Lukas och tittade storöggt på sin pappa.
-Gick en runda till sjön (oj vad varmt i vattnet det var!) och på vägen blev Lukas beundrade av tre trevliga damer i 70-årsåldern. Jag började även min första engelskalektion med Lukas på färden (lite tidigt jag vet men det ska ju börjas någon gång). För er som inte vet har jag sagt att den dagen jag får barn ska jag prata engelska med dom och jag har frågat Jamie och Cissi ifall de vill att jag även ska göra det med Lukas vilket de har sagt "ja" till. 
- För första gången matade jag även Lukas. Det blev pasta och köttfärsås och exotisk fruktmos till efterätt. Lukas är som en liten fågelugne som gapar stort och bara vill ha mer hela tiden. Han är så söt!

Mot Hasselbacken, igen...

Jag har försökt få tag i folk som vill komma och hälsa på mig medan jag är på Kastanienhof men jag har inte lyckats eftersom ingen verkar vara hemma. (Christoffer är på Power Meet, världens största bilträff, i Västerås om ni undrar.) Så efter ett samtal med Jamie har vi nu beslutat att jag ska bege mig av till Hasselbacken igen och vara barnvakt medan de pysslar i trädgården och huset.

Snyft snyft föresten. Min digitala systemkamera gick sönder igår och min garantitid har gått ut! F-a-n med! De blir till att köpa en ny. (Har själv försökt laga den med inte lyckats!) Så nu vet ni varför jag inte har några bilder att lägga upp och min kompakta kamera har jag hemma hos mitt... Vad är en bal på slottet?


Mammas lilla crush

Min kära mamma har en liten crush på Willy i TV4:s "Bygglov". Det är inte utseendet hon gillar utan hon anser att han har en härlig personlighet och att han är "go". Igår innan mamma och jag körde till Hasselbacken för att grilla ringde Jamie och berättade att Bygglov var och spelade in i ett hus i byn. Mamma blev eld och lågor och sa att om de fanns kvar när vi körde förbi skulle hon stanna och gå och ge Willy en kram...

Ni som känner mig vet att jag inte bryr mig om vad folk tycker och tänker och att jag inte har problem med att göra saker som faller mig in eller att göra saker på egen hand. Ni som känner min mamma vet att hon är ännu värre än vad jag är! Hon är helt otrolig ibland och hon skulle utan problem kunna göra saker som till och med jag hade dragit mig för! Att gå fram till Willy under en TV-inspelning är en sådan sak! Jag berättade att jag inte hade något emot ifall hon staplade in i huset under en TV-inspelning med att hon inte skulle förvänta sig att jag skulle komma hack i häl. -Jag kunde i sådana fall hålla mig lite i bakgrunden och ta kort på incidenten så att hon kunde få ett minne utav det...

När vi kom fram till byn och huset som Jamie hade pekat ut för oss fanns inte Bygglovsbilen kvar om mamma blev lite besviken. Vi gissade på att de hade blivit klara med inspelningen och givit sig av från platsen. När vi klockan 22.30 körde förbi igen stod lastbilen där och då blev mamma ännu mer besviken eftersom hon hade missat sin chans (det var för sent för att bege sig fram till huset vid det klockslaget). "Hade jag inte åkt till Halmstad imorgon hade jag kört tillbaka då!", sa hon.

Stackars lilla mamma! Jag blev faktiskt besviken för hennes skull! Nu är iofs inte Willy någon som jag hade blivit så ivrig över, men jag antar att det för henne är som det hade varit för mig som om Smallville hade varit i krokarna och Tom Welling (killen som spelar Clak Kent i serien) hade varit så nära...då hade jag också gått fram och bett om en kram och ett foto...


Bilderna är tagna från Cissis blogg. Familjen Hallenstjerna var framme och tittade på projektet i byn som Bygglov höll på med. Visst är det ett häftigt hus det har jobbat med! Ska bli kul att se avsnittet när serien börjar sändas igen!

Veckans kommentar

Veckans bästa kommentar tilldelar jag min moster. Vid vårat telefonsamtal tidigare i veckan berättade jag om en person för moster (vem och vad som sades vill jag inte skriva här eftersom jag inte vill hänga ut personen). Mosters svar på mitt utlägg blev: "Ja, man kan ju inte ha en ko i köket bara för att den är snäll!". -Den bästa kommentaren denna veckan!

Weekend hos mamma

Min mamma har nu i några dagar åkt iväg till Halmstad. Hon har tillsammans med två vänninor hyrt en stuga utan för Halmastad och ska tillbringa helgen där fram tills på måndag. Eftersom mamma har tagit hand om mina katter tillbringar jag därför hela helgen hemma hos hennes så att jag kan vara kattvakt. Så alla ni som är i närheten är hjärtligt välkommna att titta inom och hälsa på och fika lite!

I morse när jag vaknade satt jag ute på altanen och åt frukost och det kändes härligt! Detta är "hemma" för mig! Jag har aldrig känt mig så hemma som jag gör i detta huset och jag hade tyckt att det hade känts olidligt ifall huset hade sålts och en annan familj hade flyttat in här. (Nu kommer det iofs inte att säljas eftersom jag kommer att ta över det den dagen mamma inte längre vill bo kvar här.)

Trädet

Det finns ett stort träd i Lörby som jag aldrig har gillat sedan den dagen jag flyttade till byn. Trädet i sig är det inget fel på, det är vackert, men när jag passerar förbi det har jag alltid fått en känsla av "död" när jag har sett det. När jag har passerat det har jag fått bilder av att en bil krachar in i trädet och att den som har kört in i det dör och det har alltid givit mig lite små rysningar.

Nu i veckan som gick satt och en förmiddag och pratade i telefon med en kompis när några ambulanser körde förbi mitt hus med blåljus. Jag och min kompis började prata om vad som hade kunnat hända och gissade på en bilolycka eftersom det rörde sig om fyra amulanser som körde förbi. "Jag hoppas inte att någon har kört in i det där trädet" sa jag innan vi la på. Dagen efter stod det om dödsolyckan i tidningen; Ett gäng med ungdommar hade kört in i ett träd och en hade dött medan de andra hade skadat sig svårt. Det var inte "mitt" träd de hade kört in i men det var jäkligt nära...

Vykort från moster

I början på veckan ringde jag min moster i Ronneby och pratade en stund (det är ett tag sedan annars som jag pratade med henne). Vi pratade i dryga halvtimmen om allt mellan himmel och jord. Så i förgår när jag gick och hämtade posten låg där ett vykort som moster hade skickat som gjorde mig glad:

"Hej lilla Jeanna. Tack för vår pratstund, du är en go tjej - rak - ärlig. Det finns alldeles för få sådana idag. Jag hoppas vi ses snart. Kramar moster."

Tack så mycket moster!
Jag borde även kanske passa på och hälsa mina kusiner välkommna hit till min sida för jag tror att de nu har hittat fram till både min och Cissis blogg! Vinkevink till er.

Fjärilssmycke

Igår, efter flyttstädningen, när vi kom hem till Kastanienhof igen fick jag en liten present av mamma. Ett silverfärgat mobilsmycke utformat som en fjäril med ljust lila kristaller på. Jättesött! Jag är egentlgen inte så mycket för mobilsmycken men självklart satte jag på den på min mobil när mamma nu har varit snäll att införskaffa en åt mig. Tack mamma!

Flyttstädning och grillning

Igår förmiddag styrde jag min kos mot Stenhagen i Karlshamn för att flyttstäda Jamie och Cissis lägenhet. Jag hann att göra rent kylen och ugnen och börja på badrummet innan mamma klockan 12:30 kom från jobbet och började hjälpa mig. Det var nästan olidligt att städa i den värmen och fastän vi hade fönster och balkongdörr öppna fläktade det inte det minsta. Jag var nära att ge upp städninen ett tag och hade planer på att åka dit som idag för att göra klart den. Men båda mamma och jag höll till slut igång och vi var klara ganska så exakt klockan 18:00 med hela städningen.

Medan jag putsade den stora "fönsterväggen" i köket kunde jag inte låta bli att beundra utsikten över Karlshamn. Huset som dom har bott i är det sista bland hyreshuset och de har därför uppe på berget haft en beundransvärd utsikt över Karlshamn från både köket och sovrummet. Lyckliga dom som köper deras lägenhet!

När vi kom hem på kvällen hade mamma och jag föst planer på att åka upp till Bökegöl (en sjö i närheten där vi badade mycket som unga) för att ta och ett kvällsdop och svalka av oss. Innan vi hann bege oss i väg ringde Cissi och ville bjuda på grillning så vi gav oss av till Hasselbacken istället där vi tillbringade resten av kvällen med god mat, vin (till alla utom mig), kel med Lukas och inspektion av alla deras nya möbler som var underbart fina!

Lite mycket...

Jag har varit tyst länge nu från min sida, jag vet. Mycket har hänt, saker som jag sett, hört och upplevt, som jag hade velat skriva om men det får bli till helgen. Jag har inte slutat blogga, men annat har helt enkelt den gågna veckan bara råkat komma imellan.

Just nu är jag på väg i till Karlshamn där jag ska tillbringa hela dagen med att flyttstäda Jamie och Cissis lägenhet. (Är jag en snäll syster eller vad, och jag erbjöd mig självmant att göra det, hihi!) Är jag inte för trött ikväll när jag kommer hem så blir det lite bloggande då, annars blir det imorgon (lördag) som ni åter igen kan se fram emot bloggande från mig...

RSS 2.0