Jeannas Universum

Tony hörde av sig igår eftermiddag och undrade om jag ville träffas på kvällen, han kunde komma över till mig och hälsa på lite. Jag berättade att jag skulle på danskurs i Karlshamn och det hela slutade med att vi bestämde att jag skulle köra hem till honom efter att kursen hade slutat.

När han öppnade var han snyggare än vad jag hade kunnat minnas honom som och när vi kramade om varandra kände jag åter igen hur gott han doftade.

Två timmar senare låg vi i hans soffa och kramade om varandra (ja, vi hade haft väldigt trevlig innan dess ;o) ) när han säger att det kanske inte är så bra att jag sover över eftersom han behövde sova och jag har sömnproblem och det då kunde bli lite jobbigt, men att jag gärna fick stanna en stund längre. Jag svarade nej och körde hem....

Hm, när jag kom hem såg jag att han hade varit online på match.com och det samma gäller under dagen idag (han hade alltså inte skrivit något där till mig). Skickade ett sms innan idag till honom men han har ännu inte svarat...

Jaha, det var det. Men, hur som helst, nu vet jag ju var han var ute efter och behöver inte slösa mer tid på honom! Synd, för jag gillade honom annars! Men vad är en bal på slottet?

Igår jag var på första lektionen i buggkursen med "Tony 2". Oj vad roligt jag hade! Väldigt mycket roligare än buggkursen jag började gå på i Brömölla förra året! Det var faktiskt väldigt mycket folk på kursen! Vi dansade i "Dance in" i parken i Karlshamn och stället var helt packat med jämna par! Jag förstår ju vad Jamie menade med att Bromöllakursen hade lärt ut fel steg. - Vi dansade helt andra steg i och på ett helt annat sätt i Karlshamn och vi gick mycket snabbare fram! Så kul var det! Fröken Håkansson fick mycket beröm av flera av danslärarna. vad duktig jag är da! ;o)

Hille och Annicka: "Kycklingen" var där! Eller, jag är nästan helt säker på att det var han i alla fall. Oj jösses så han såg ut! Ett par gammla, ljusa "finbyxor" uppdragna till armhålan, tunt skärp och en kortärman skjorta. "Kycklingen" hamnade jämte "Tony 2" i dansringen och i pausen sa Tony 2 till mig: "Såg du killen som stod jämte mig?". Japp, det gjorde jag! :o)

Hur som helst, jag kommer att ha roligt om söndagskvällarna nu i höst!

I fredags satt jag och Tony hemma i hans soffa och myste med en massa tända ljus runtomkring oss (det här var efter hånglet på altanen). Han sa då att han tyckte att det var synd att en så härlig tjej som jag bodde så långt iväg från honom. Att han ville hitta någon att dela sitt liv med och undrade hur det skulle kunna bli möjligt med mig. Dels jobbade jag väldigt mycket och dels bodde jag en bit iväg, när skulle han och jag kunna träffas egentlgien? -En gång i månaden?, för det var inte vad han ville...

Fick sms av honom innan där han skrev att han ville träffa mig men att han fortfarande var lite ledsen över att jag bodde en bit iväg. Hur som helst, jag ska hem till honom efter det att jag har varit och dansat med "Tony 2" i Karlshamn ikväll...

Fan med, jag hoppas inte detta faller pga mitt jobb och pga avståndet... Skit också! Gillar honom!

Oj, vad hände egentligen... Helt plötsligt har jag hur många killar som hest efter mig....va skumt det känns egentligen! Av de killar som har mitt mobilnummer har jag nu följande efter mig:

Tony 1: Hm, gillar honom skarpt som vän! Önskar att han kunde inse att det också bara är det jag vill vara med honom. Förstår inte att han orkar ränna efter mig ännu. Fick senast i förgår ett sms från honom där han, hrm, hihi...kan inte skriva vad det stod i det ;o)

Tony 3: Brandmannen...men honom gillar! ;o) Ska hem till honom efter dansen ikväll!

Martin: Hm, schysst och snäll på alla sätt och vis! Men vill bara vara vän med honom och fattar inte att han orkar ränna efter mig. Han erbjöd sig till och med att ta ledigt från jobbet för att få träffa mig den här veckan. Äh, okej...snällt men jag tror tyvärr inte det.

Janne: Ja, Herre Gud, den grabben får mig att dubbelkolla om jag har låst dörren när jag ska sova. Skiter i hur mycket pengar han och hans familj har och att de ägen halva södra Sverige! Jag är inte till salu och jag är inte intresserad!

Ola: Ingenjören från Lund. Jättetrevlig på alla sätt och vis. Han hörde av sig igår och ville bjuda på bio eller något. Tyvärr var han ju lite sent ute eftersom Tony hann före. Men jag gillar honom ändå ;o)

Gabriel: Killen som skickade blommorna. Visst, han verkar trevlig men han är inte min typ.

...och det där är bara killarna som har mitt nummer. NI skulle bara veta hur mycket mail och dylikt jag får på matc.com! Detta är helt skumt! Har aldrig varit med om något liknande innan alltså!

P.s Om ni undrar vem "Tony 2" är så är det killen jag ska dansa med ikväll. Men vi dansar bara och inget annat! D.s

Har precis kommit hem från min date med Tony i Karlskrona. Jag har haft det jättemysigt och trevligt ikväll! :o)

Först var vi och åt kinamat och därefter var vi på bio och tittade på "Mamma Mia". Under filmen blev det lite smågosigt med att hålla handen osv. Efter filmen gick vi en runda och under promenaden la han armen om mig samt höll mig i handen. Så mysigt!

Efter promenaden åkte vi hem till honom. Han undrade om jag ville sova över, men eftersom Jamie kommer hit tidigt i morgon avböjde jag. Istället stod vi och pratade en lång stund på hans altan och slutligen drog han in mig i sin famn och...tja...ni fattar nog.... ;o)

Han luktade så gott! Han var så...jag saknar ord! Bara olik allt annat!

Fröken Håkanssson körde hem med ett leende på läpparna...

Hm, innan jag åkte till Tony ringde en man från blomsteraffären i Mörrum och meddelade att han hade blommor till mig. Jag berättade att jag precis skulle iväg och mannen ifråga skulle då ställa blommorna på min trapp senare under eftermiddagen.

Nu när jag kom hem stod det en fin bukett med rosa snittblommor på trappan. Avsändare: Gabbe. På kortet bjöd han ut mig på date.

Hm, jösses vad man var eftertraktad nu helt plötsligt ;o)

Nu ska jag strax köra till Tony, datedax! -Middag och film i Krlskrona :o)

Försvinner jag ikväll kan nu ju efterlysa ett befäl bland brandmännen på F17 (Tony alltså).

Annicka, jag ska ha min nya svartvita klänning på mig ikväll som jag köpte med dig i Karlskrona (den du tyckte jag kunde ha på firmafesten).  ;o)

Ha en bra helg allihopa! Massor med kramar!

Så för tredje kvällen i rad har jag och Tony nu pratat i telefon i en timme. Han är så lätt att prata med och han är så härlig och rolig! Gillar våra nattliga telefonsamtal!

Imorgon klockan 16:30 ska jag komma hem till honom. Sedan ska vi ut på stan i Karlskrona och äta och därefter ska vi titta på Mama Mia. Han undrade ikväll om jag hellre ville ha en pic nic vid havet imorgon men sedan tyckte han att vi istället kunde göra det längre fram. Hm, gulligt... Gillar killar som antsränger sig och som kommer med förlag! :o) Gillar honom!

Jaha, vi får väl se vad som händer imorgon kväll...

Säga vad man vill om USA, men killarna i det landet vet i alla fall hur dating ska gå till! Måste ju erkänna att jag har saknat den "amerikanska datingen" när jag väl kom tillbaka till Sverige! Amerikanska killar borde hålla kurs för svenska killar ;o)

Hur som helst, nu äntligen har jag hittat någon som har fattat hur tjejer vill bli behandlade och jag får nu (igen) prova på dating a la Americana ;o)

Igår när jag kom hem hade Tony skickat ett jättegulligt mail till mig! Så sött! För en stund sedan ringde han och vi pratade över en timma i telefon! (Me likie.) Han frågade om han fick bjuda ut mig på fredag och hade då lite förslag på vad vil kunde göra som jag fick välja på. Antingen kunde han bjuda mig på middag och sedan en film eller kunde vi ta in på spat i Ronneby, eller om jag inte gillade de alternativen kunde han hitta på något annat. Jag svarade att en middag och en film passade utmärkt så på fredag bär det av till Karlskrona :o)

Äntligen en kille/man som anstränger sig lite och planerar och fixar och som vill bjuda! Han är en riktig gentleman! :o)

Gillade även att han inte försökte med något igår heller på vår träff. Jag fick en kram när jag kom och jag fick en kram när vi sa hej då. Efter "hej då kramen" vände han sig om och började gå sin väg, sedan stannade han, vände sig och och kom tillbaka och gav mig en kram till. Gulligt! Men det var allt...tre kramar och han försökte med inget annat! Den killen har fått många plus i kanten av mig nu! ;o)

Så mina vänner, nu har jag kommit hem från träffen i Karlshamn med brandmannen Tony.  Och den gick bra :o)

För det första älskar jag hans röst (så sexig) och hans dialekt! Hans personlighet var också helt underbar! Han var så charmig, mysig, rolig och sprallig! Jag hade verkligen en trevlig eftermiddag.

Först bjöd han på lunchbuffé på Gourmet Grön i Karlshamn (där vi satt i nästan två timmar). Sedan gick vi ner och satte oss vid havet på klipporna och pratade en lång stund. Mysigt :o)

Resultatet: Vi ska träffas igen senare i veckan ;o) Nice!

Nu har jag precis pratat i över en timme med "brandmannen" i telefon (han ringde). Oj, vilket litet charmtroll!

För det första hade han en oroligt härlig röst och en härlig dialekt (föll jag direkt pladask för!). Vidare var han väldigt lätt att prata med, han bjöd på sig själv och han hade en härlig humor och jag gillade skarpt hans inställning till livet! Hur som helst ska han bjuda mig på lunch i Karlshamn imorgon. Trevligt!

Ah, förhasta er inte nu, för jag har inga förväntningar alls inför morgondagen. Nope! Men jag tycker däremot att det ska bli kul och intressant! ;o)

Fick mail från Mick idag. Mick är en av de irländska killarna som jag träffade i Australien och som jag firade min 30-årds dag ihop med. Han bjöd mig till Dublin, tyckte att jag skulle komma dit några dagar och hälsa på honom och Kian (hans kompis som jag ocks träffade i Australien). Mick och jag har haft kontakt enda sedan vi kom hem från Australien, och jag har varit dit bjuden några gången innan men aldrig åkt. Men, funderar faktiskt nu på att kankse åka dit några dagar?

Både Mick och Kian är trevliga "fellows" och jag hade jätteroligt ihop med dom! Mmm, man kanske skulle åka dit :o) Ska tänka på saken. Men det låter hur som helst inbjudande.

Annicka ha roligt åt mig och Jennifer för att vi har börjat dejta. Men, det är faktiskt kul! :o) Jag tar inte speciellt allvarligt på det hela och jag är väl egentligen inte heller ute efter något seriöst. Vill bara ha lite kul! (Annicka, tycker du ska ta ditt förnuft till fånga och prova på!)

Okej, så"brandmannen" hörde av sig igår kväll och ville bjuda mig på lunch den här veckan vilket jag sa "ja" till. Så på onsdag klockan 13:00 ska vi träffas i Karlshamn. Jag håller er uppdaterade ;o)

Hur som helst, när det gäller dejting: Vi har personalfest på Hanöhus den 3 oktober och vi anställda får ta våra respektive med oss. Jag ska ha min "flickvän" med mig ;o) Har inte folket på EBP haft tillräckligt att prata om mig innan så ska de få det nu ;o)

Okej...så det finns två killar till som jag har pratat med som verkar väldigt trevliga, smarta och charmiga. (Eftersom de har bott lite längre iväg än John hamnade de tyvärr lite längre ner på listan.)

Okej, tjejer! Vill förklara en sak: Jag är inte desperat! Vill bara passa på att ha lite kul!
Omröstning, vilken tycker ni tjejer?

Alternativ 1: "O" - 31 år, ingengör, kommer från Lund, spelar fotboll, inga barn.

Alternativ 2: "T" - 34 år, brandman, kommer från Karlskrona, har en 4-årig son.

(Hihi, är dessa alternativen manliga nog för dig Hille)  ;o)

Så, nu har jag kommit hem efter att ha träffat John. Han bjöd mig på middag i Åhus och därefter hamnade vi hemma hos honom där det blev film och efterrätt.

Okej, så han var ingen player. Han var trevlig, charmig och mysig, han var nästan som jag hade förväntat mig. Men...jag kände ändå att han var för gammal för mig. Han fyller 37 i veckan som kommer och han har två barn som är 10 och 7 år gammla. Jag trodde att det inte skulle göra skillnad för mig, men när vi pratade så märkte jag att vi befinner oss på helt skilda platser i livet. Jag tror tyvärr inte att det funkar för mig hur trevlig och charmig han än är. Hm...men han kan dansa, han är lång vilket jag är svag för (194 cm) och han har precis som jag bott i USA. Men...nej...

(Ja, jag vet Hille att du har sagt till mig att jag ska sluta upp med att träffa pojkar och börja träffa män istället! Jag ska, tro mig...det blir bara inte denna mannen förmodligen.)

Men jag hade en trevlig kväll hur som helst ;o)

(P.s. Tack Lillstrumpan för att du ringde och kollade upp mig två gånger under kvällen! Love ya!)

Okej, så jag ska snart iväg och träffa Mr. Charmig. Har ringde för en stunde sedan...kan fortfarande inte göra annat än att le ;o) Eftersom jag inte kom i säng förren 05:30 inatt flyttade vi fram daten till 15:00.

Jag har tonat ner mina förväntningar rejält:
- Han är en player och är bara ute efter en sak.
- Han ser inte så snygg ut som han gör på bilderna.
- Han är egentligen inte alls så charmig, rolig och mysig som han verkar.
...så, nu kan jag inte bli annat än positivt överaskad som det inte skulle visa sig vara så ;o)

Lillstrumpa har fått namn, adress och telefonnummer till honom om något "galet" skulle hända och jag nu mystiskt försvinner efter denna daten. Han har även fått instruktioner om att ringa mig en stund in i daten och med hjälpa av koder (specifika ord) höra hur det går eller om jag behöver ta mig där ifrån. (Det finns så många galna människor där ute i världen så man kan aldrig vara nog försiktig!).

Wish me luck!

Detta har jag tagit från min fd klasskompis Marias Blogg:

Now that it's all said and done,
I can't believe you were the one
To build me up and tear me down,
Like an old abandoned house.
What you said when you left
Just left me cold and out of breath.
I fell too far, was in way too deep.
Guess I let you get the best of me.

Well, I never saw it coming.
I should've started running
A long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you,
I'm better off without you
More than you, more than you know.
I'm slowly getting closure.
I guess it's really over.
I'm finally getting better.
And now I'm picking up the pieces.
I'm spending all of these years
Putting my heart back together.
'Cause the day I thought I'd never get through,
I got over you.

You took a hammer to these walls,
Dragged the memories down the hall,
Packed your bags and walked away.
There was nothing I could say.
And when you slammed the front door shut,
A lot of others opened up,
So did my eyes so I could see
That you never were the best for me.

Well, I never saw it coming.
I should've started running
A long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you,
I'm better off without you
More than you, more than you know.
I'm slowly getting closure.
I guess it's really over.
I'm finally getting better.
And now I'm picking up the pieces.
I'm spending all of these years
Putting my heart back together.
'Cause the day I thought I'd never get through,
I got over you.

Well, I never saw it coming.
I should've started running
A long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you,
I'm better off without you
More than you, more than you know.

Well, I never saw it coming.
I should've started running
A long, long time ago.
And I never thought I'd doubt you,
I'm better off without you
More than you, more than you know.
I'm slowly getting closure.
I guess it's really over.
I'm finally getting better.
And now I'm picking up the pieces.
I'm spending all of these years
Putting my heart back together.
Well I'm putting my heart back together,
'Cause I got over you.
Well I got over you.
I got over you.
'Cause the day I thought I'd never get through,
I got over you.

När jag först flyttade till mitt hus för några år sedan la jag märke till en liten lustig, manlig filur i byn i vad jag skulle tippa var i 40-års åldern. Antingen såg man honom sakta cyklandes genom samhället eller utförandes trädgårdarbete i någon utav trädgårdarna i byn. Min fd pojkvän, A, som jag hade köpt mitt hus tillsammans med, förklarade att det där var "Cykel-Åke".

A berättade att Cykel-Åke (som, hm...ut ska jag uttrycka det: ser ut som att lampan är tände med att det inte är någon hemma), största intresse var att klippa gräset! Han bodde hos sim mamma och var inte främande för att smyga ut ur huset om nätterna och "i hemlighet" klippa gräsmattan. (Därav mitt smeknamn på honom: "Gräsklipparmannen".)

Varje gång jag nu ser honom kan jag inte hålla mig för skratt; Jag får en bild i mitt huvud där jag ser honom tyst försöka smyga ut ur huset, för att inte väcka sin mamma, och med stor ansträgning försöka klippa gräset så tyst som möjligt i månskenet.

Vem har sagt att man inte har det roligt på landet?

John ringde mig igår kväll :o) Efter en stunds pratade beslutade vi att jag ska komma hem till honom klockan 14:00 på söndag. Är det fint vänder ska jag ta mina inlines med mig så ska vi ut och åka en sväng. (Okej, jag har varnat honom att det är på egen risk; Att jag varken kan bromsa eller svänga utan endast förflytta mig snabbt framåt.)

Jag vet inte exakt vad det är, men har får mig att le så fort vi pratar eller när han skickar ett sms eller mail till mig. Jag tror att det har med helheten att göra... Han verkar bara så charmig och mysig på ett manligt sätt, det får mig att pirra i hela kroppen. Dessutom har han en härllig humor och ett underbart skratt. Ser verkligen fram emot söndag! (Ja, jag vet att jag inte ska ha några förhoppningar...och jag har tonat ner dom!)

Men...jag kan bara inte låta bli att le! ;o)

Jag har kommit över K :o) Jag har verkligen gjort det!
Om jag så hade sett honom hångla med ett helt gäng med cheerleaders hade jag inte brytt mig!

Jag har inga känslor för honom längre alls, jag fattar till och med inte nu vad jag såg hos honom från början! Han var alldeles för omogen för mig och det fanns saker hos honom som jag hela tiden inte gillade och som jag hade velat ändra på.

Men, jag ska vara helt ärlig mer er! Innerst inne hade K och jag kunnat få det bra! Om det inte hade varit för vissa omständigheter hade vi aldrig hamnat i denna siutuationen och om inget annat hade vi i alla fall kunnat vara vänner nu. Men nu är allt för sent, alla broarna är brända och det finns inte en chans att han och jag kommer att prata med varnadra igen (tyvärr). Han har visat mig om och om igen att det inte går att lita på honom.

Jag har under en tid mailat med en kille (John) på match.com. I onsdagskväll ringde han och vi pratade runt en halvtimme. Det hela slutade med att han ville träffas och jag är nu hembjuden till honom på söndag.
Hm, jag vet att jag nu är korkad som har förhoppningar, men jag måste säga att han verkar väldigt intressant! :o)
Charmig, rolig och ser bra ut. (Eller som mamma uttryckte det när hon såg bilden på honom: "Vilken going!")

Jag har nu sedan vårt samtal gått runt med ett leende på mina läppar. Vi får väl se om jag har kvar det efter söndag ;o)

Grattis till Jessica som i måndags fick en liten dotter!

Grattis till Anna som igår (torsdags) fick en son, Gustav.

Orkar inte med mer nu, går under jorden ett tag....

...men jag vet vad jag vill!

Jag var på mottagningen idag och pratade. Kände att jag behövde prata med någon "profesionell", någon som inte har personliga känslor inblandade i tankesättet. När jag kom ut där ifrån kände jag att jag inte kunde åka till Karlskrona på fredag. Jag kan bara inte genomföra det! Jag begär inte att någon utav er ska förstå, för jag vet alla vad ni tycker! Men jag kan inte! (Jag bär på ett liv inom mig...hur kan ni begära att jag ska ta bort det som ingenting? Som om det inte hade berört mig?)

Sedan jag beslutade mig för att behålla barnet har det tagit hus i helvete: Ingen förstår mitt beslut, alla är arga på mig och jag har ingen på min sida förutom Linnéa. (Tack Gumman för att du finns i alla fall.) K är förbannad och varken hans eller min familj är på min sida. Alla vill att jag ska ta bort det...

Känner mig nu ensam, men det är okej... jag klarar mig bra själv! Är mest ledsen och besviken på att ingen vill förstå mig! Att ingen ens försöker förstå hur jag mår, vad jag känner och vad jag vill! - För varför ska jag göra något som hade knäckt mig totalt, något som jag innerst inne inte vill eller tro mig klara av? "Men tänk på K", jo visst det har jag...jag är inte känslokall! Jag vet att han inte vill och att han är förbannad på mig, jag förstår honom! Men samtidigt, varför ska jag göra honom, en som anser att jag är värd skit och behandlar mig som det också, en tjänst...gör något som jag inte vill! Innan när vi pratade om att ta bort det, så var det för hans skull (jag ville inte). Nu när jag vet att han anser mig vara värd noll och ingenting, anser jag att jag inte då längre behöver tänka på honom...

Jag är inte naiv! Jag vet vad mitt beslut innebär! Jag vet hur mycket jag kommer att få offra och hur mycket jobb det kommer att bli. Jag vet det! Samtidigt så begär jag inte något från någon: Jag ska göra det här helt själv!

20:00
Usch, känner mig inte alls på topp. Känner mig nere och deppig. Kände mig stark innan men nu har det gått över till att allt bara känns jobbigt av att ha alla emot mig. Börja tvivla nu igen...tar jag fel beslut kanske? Skit också!

Igår kväll fick jag tag på X.... (Jag ringde.)
Jag förklarade för honom att jag ville prata ut. Han lät arg, sur och irreiterad och till svar fick jag att han inte orkade bry sig, att jag fick göra vad jag själv ville och att han inte ville prata...

Varför skulle allt bli så här jobbigt?
Hur f-a-n har han blivit så här? Eller var han sådan hela tiden och jag inte märkte det?
Hm, jag fattar inte att jag har kunnat älska honom så mycket som jag har gjort, jag gör bara inte det, tyvärr...

Kan inte bestämma mig för om jag ska åka till Karlskrona eller inte på fredag!
Igår var jag helt överlägset för att jag skulle göra det, idag är jag inte lika säker.... Vet inte vad jag ska göra!

Är grymt besviken på X som först hade lovat att följa med, men som nu inte tänker göra det... Men att han har dargit sig ur är ju ytterligare ett bevis på att han är omogen, självisk och en svikare! (Tro mig: Jag vill verkligen inte ha tillbaka honom i mitt liv!)

Jag försökte tidigare ringa honom, men han tryckte av mig... Jag skickade då ett sms till honom och bad honom ringa upp, vilket han inte har gjort. (Känner trots allt att jag hade behövt prata med honom om det här.)

Känns jobbigt att själv behöva gå igenom detta, men å andra sidan behöver jag ju numera bara tänka på mig själv och ta hänsyn till mina egna känslor och min egen vilja! Om inget annat har X lärt mig att vara självisk...

Annicka är hemma och är sjuk vilket ledde till att vi pratade i telefon tre gånger igår. Under vårt tredje långa samtal kom vi fram till att vi fktisk var väldgt lika (tankar, åsikter, saker vi gör m.m.) och jag fick en idé om att vi skulle bilda en klubb. Vår nya klubb (som inte har ett namn ännu, men vi kanske kan kalla oss för "Jeannicka"? -Nej!) har för tillfället ett mål. Vad detta mål är, är mellan mig och Annicka, men jag tror att vi kan få väldigt roligt i slutenden!
Vi får ser, Annicka, ifall vi åker till Malmö eller om vi endast håller oss på hemmaplan ;o) Ja, jösses, vi kan nog få det roligt till nyår! ;o)

Tack för att du finns, gumman! För att du bryr dig och för att du förgyller min tillvaro!
När jag pratar med dig känner jag mig inte fullt så onormal (har kommit fram till att vi faktiskt är väldigt lika på väldigt många punkter) och precis som jag, är du en person vars liv kan skifta från stund till stund och där det kan hända en massa på kort tid. -Har vi inte pratat på några dagar, kan det har hänt en jädra massa under den tiden ;o)
Du är underbar, tjejen! Kram!

Jag tror jag snart får stängs mitt konto på match.com! Det är sjukt vad mycket träffar jag får (är uppe i 355 st på fem dagar vilket jag i alla fall tycker är mycket!) och mycket konstiga mail får jag även dessutom!
Stänger jag inte ner det snart får jag nog anställa en sekreterare som går igenom alla mail åt mig och svarar på dom!

Jag har mina iställningar på att jag är intresserad av killar som är mellan 27-33 och bor här i närheten. Okej, visst får jag mail och blinkningar från sådana killar men jag får mycket annat också! Tydligen har medelålders män i Mellansverige en viss förkärlek till mig? Får hur som helst mycket mail från sådana! Vissa av dom är halvt galna; När jag snällt avböjer blir de förbannade och vägrar ge sig! *Skakar på huvudet* Knasbollar!

Usch ja, hade jag varit elak hade jag givit ut mina inloggninguppgiter till er så att ni skulle kunna logga in på mitt konto och själva se vilka män det finns där ute i världen, men jag tänker inte göra det... Det är nästan ibland så att jag bli lite mörkrädd ;o)

Har haft en lugn söndag idag. Har bara tagit det lugnt:
Satt en stund vid datorn på förmiddagen.
Tittade sedan på filmen "Made of Honor". -Rätt gullig och söt film, helt okej för en söndag.
Pratade en bra stund i telefon med Martin.
Var och handlade.
Pratade i telefon med Helen.
Spelade Guitar Hero.
Chattade med Martin.
Ska nu avsluta kvällen med filmen "You don´t mess with the Zohan".

Det har varit en bra helg ändå, även om den har varit lugn. Tack Martin! :o)

Okej, när jag nu ändå är på G kan jag väl lika gärna fortsätta med killen som ligger som nummer två på min lista över väldens snyggaste män: Jesse MetCalfe (har bland annat varit med I "Desperate Housewives").

Som ni märker föredrar jag mörkhåriga män ;o)

Okej, så jag längtar efter att den nya säsongen av Smallville ska börja sändas i USA under hösten. Behöver jag förklara varför? Hm, folk brukar tycka att jag är en aning märklig som har Tom Welling högst upp på min lista över snyggast killar i världen...men jag bryr mig inte! Han ligger högst upp på listan, mina vänner. Så är det bara! ;o) Här kan vi prata om en bal på slottet!!!

Klockan 10:30
Kan inte bestämma mig för om jag ska köra upp själv till Stockholm i alla fall och titta på konserten. Jag hade så gärna velat se dom. (Jäkla X som sabbade detta för mig!) Ska jag hinna upp i tid måste jag köra inom en timme... Problemet (eller, det som drar mig för att köra) är att jag tvingas köra hem själv efter konserten och jag tror att jag aldrig kommer att orka det.... Hm, har beslutsångest nu!

11:45
Beslutade mig för att inte åka upp själv eftersom jag aldrig hade orkat att köra hem själv efteråt. Är besviken på att jag missar konserten :o( Men vad är en bal på slottet?

19:12
Hm, jag hade kunnat vara på Globen nu...istället sitter jag här hemma själv i huset. (Eller okej, jag var ju faktiskt hembjuden till Martin ikväll så jag ska inte klaga.) Återigen: Vad är en bal på slottet?
Åh, andra siden går det ingen nöd på mig: Jag har idag fått fnatt på låten "See you again" med Miley Cyrus som jag om och om igen spelar högt på stereon samtidigt som jag dansar runt i mitt vardagsrum. -Man kan ju inte säga annat än att jag är lättroad!

Det blev en lugn hemmakväll för min del igår. Satt hemma och tittade på två filmer: "Deception" och "ln the land of Women", båda filmerna var helt okej.

Nane ringde även en stund på kvällen och det var trevligt att få prata med henne igen!
Jag saknar dig, Gumman! När du flyttar till Lund hoppas jag att vi kan träffas mer :o) Hur som helst, ser fram emot helgen om två veckor då du kommer till Blekinge!

Tobbe, Jamies kompis, hade tidigare ringt och bett om att få bjuda mig på middag på kvällen. Men jag kände mig inte särskillt sällskaplig och behövde en lugn hemmakväll för mig själv. (En annan gång kanske - han är så sjukt rolig!)

Ikväll är jag hembjuden på fika och film hos Martin i Asarum. Har inte bestämt mig för om jag ska dit eller inte ännu eller om jag ska skjuta upp det till en kväll senare i veckan (känner mig fortfarande seg).

Okej, så jag tittar sällan på TV. Visst följer jag en del serier men tack var internet laddar jag ner serierna dagen efter det att avsnitten har sänts i USA (jag ligger med andra ord rätt mycket före mina vänner som följer samma serier på TV här i Sverige).

Den gågna veckan har några av serierna jag följer haft TV-premiär för säsongen i USA:

"Gossip Girl:" Hm, första avsnittet var inte så värst bra, vet ännu inte om jag ska fortsätta att följa den...Första säsongen var helt okej för en ungdomsserie.

"One tree hill": Okej, så jag gissade att Scott ringde till fel tjej och friade när serien slutade innan sommaren, men helt okej...

"90210": När jag gick i åttan/nian följde jag "Bervery Hills 90210" och jag kunde därför inte motstå att kolla in den här nya serien som är en spin off på den gammla. Den var väl okej om man nu gillar ungdomsserier, men inget jag kommer att följa.

Kan inte vänta tills följande serier har premiär:
- Entourage: (Premiär 080907) Den är så bra, Ari och Johnny Drama är bäst! Scenen med "kaninsexet" (där Turtle har svarat på en sexannons och tvingas dyka upp i en rosa kanindräkt) är så bra och sjuk!
- Lipstick Jungle: (Premiär 080924) Den här serien sänds inte i Sverige, men den är toppen! En riktig "Girl Power"-serie. Påminner en del och Cashmere Mafia men något bättre tycker jag.
- Cashmere Mafia: Girl Power när den är som bäst!
- Desperate Housewives: (Premiär 080928) Behöver jag väl kanppast förklara?
- Smallville: (Premiär 080918) Älskar scenografin i den här serien! Är väldigt svag för Tom Welling dessutom, som spelar Superman. (Om jag ska vara ärlig så är det pga Tom Welling som jag tittar på Smallville.)

Vänner, är det någon utav er som vill se REM-konserten imorgon kl. 19.00 i Globen? Jag har två biljetter och jag delar ut den ena gratis till vem som nu vill följa med.

Malin och Magda: Har försökt få tag på er. Nane har inte svarat och Magdas mobil har jag inte kommit fram på.

I onsdags kväll skaffade jag mig ett konto på match.com. Inte för att jag direkt är ute efter att träffa någon ny utan mest som en kul grej (känner ändå att jag behöver vara själv ett tag...)

Jösses vad många träffar jag är uppe i nu (219 st män har varit inne och tittat på min sida i skrivandets stund) och jädra vilka konstiga mail jag får! Det finns verkligen desperata män där ute! (Menar inte att vara elak utan är mest förvånad!)

Ett mail jag fick från en man lät:
"du jag har inte några barn helre vill ha barn söt fru som du jag har altt man behöver 10caterpillar boldoser 3 volvo 4mc god emi 9 ansälda men jag älskar att dansa bogg du jag var i rio d janero i febroari på caterpillar fabriken där var bra du kan väl tel mej i kvell på XXX kram från XXX"

Behöver jag säga att jag inte ringde honom? *Skakar på huvudet* Hur som helst så fick jag mig ett gott skratt och det är ju aldrig fel! ;o)

Det känns helt okej faktiskt, jag är varken sur eller bitter...

K kom ner och gav mig mina pengar i torsdags kväll. Jag ska inte säga vad han sa eller gjorde, men jag kan säga att han nu verkligen har bränt sina broar. Det komiska i det hela är att han faktiskt sa att han fortfarande ville vara vän med mig. Jag förklarade för honom att det inte fanns en chans i h-e-l-v-e-t-e att det skulle hända! Efter det han nu har sagt och gjort mot mig vill jag aldrig mer ha med honom och göra (och det menar jag faktiskt, det här är inte på något sätt en försvarsmekanism).

Jag ska vara ärlig mot er:
De två första månaderna med K var underbara! Jag har aldrig varit så kär och jag har aldrig förr träffat någon som har fått mig att kännas så som han gjorde (och för den tiden är jag tacksam).
Den sista månaden ihop var dock inte så bra och jag borde har förstått det då: Han förändrades och var inte alls så underbar som han var i början. Tex så struntade han i att komma ner till mitt hus och hjälpa mig med en sak (som han själv hade erbjudut sig att göra) och stack istället iväg med sina kompisar. Han började bli allt mer självisk, tjurig och jag såg tendenser till omogenhet hos honom (något som jag inte hade sett tidigare).

Om de två första månaderna bestod av blind kärlek från min sida vet jag inte. Jag vet inte om han egentligen hela tiden var som han har varit nu de två sista månaderna, men att jag inte såg det, eller om han förändrades när nykärleken hade lagt sig? Hur som helst så är/har K inte varit den K jag bliv kär i de två sista månaderna. Jag har nu insett (djävligt sent) att den han nu är, är ingen kille som jag vill ha i mitt liv! Inte det minsta!

Det här låter kanske konstigt och jag menar inte att på något sätt att skryta, men låt mig förklara varför jag drar upp det här: Jag kände inte K förren vi blev ihop (jag hade sett honom på jobbet men aldrig pratat med honom osv.) Hur som helst, en av killarna på jobbet berättade i början på våren att killarna på jobbet (vilka killar det var vet jag dock inte) hade haft en omröstning om vem som var den mest åtråvärda tjejen/kvinnan på jobbet och att jag då hade fått flest röster (det hade stått mellan mig och en annan tjej). När samma kille sedan fick reda på att jag och K hade blivit tillsammans berättade han att ingen av killarna (återigen, vilka killar det rörde sig om vet jag inte) på jobbet hade förstått vårt förhållande: Hur en brud som jag ville ha något att göra med en mes som K (hans ord inte mina) och att alla hade trott jag jag skulle tröttna på honom efter två månader. Då, när denna killen yttrade dessa orden till mig förstod jag inte alls vad han menade, men jag tror att det har gått upp ett ljus för mig nu...

Ärligt:
Jag vill inte ha tillbaka K! Vill inte ens ha honom i mitt liv som vän. Aldrig mer!
Jag har inte gråtit en tår över honom nu! Känner ingen sorg på något sätt.
Jag har insett att han är omogen, självisk, tjurig och en svikare och inte alls så underbar som jag först trodde.
Jag hade helt enkelt jäkligt fel om honom och det enda som irreterar mig är att det tog så lång tid för mig att inse det!

Han har bränt sina broar och ingenting kommer att få dessa broarna att byggas upp igen! (Duktig flicka!)

No matter how hard I try
You keep pushing me aside
And I can't break through
There's no talking to you
It's so sad that you're leaving
It takes time to believe it
But after all is said and done
You're gonna be the lonely one, oh

Do you believe in life after love
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough now,
Do you believe in life after love
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough now

What am I supposed to do
Sit around and wait for you
Well I can't do that
And there's no turning back
I need time to move on
I need love to feel strong
'Cause I've had time to think it through
And maybe I'm too good for you, oh

Do you believe in life after love
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough, no
Do you believe in life after love
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough, no

Well I know that I'll get through this
'Cause I know that I am strong
And I don't need you anymore
No, I don't need you anymore
Oh, I don't need you anymore
No, I don't need you anymore

Do you believe in life after love
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough, no
Do you believe in life after love
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough, no
Do you believe in life after love
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough, no
Do you believe in life after love
I can feel something inside me say
I really don't think you're strong enough, no

Nu är det helt jävla kört! Är så besviken nu på honom nu!
Hur har jag kunnat älska honom så mycket?

Följande skickade just K till mig på sms:

"Du kan lägga ner med att få mig att tycka synd om dig för det kommer inte att hända. Tyvärr insåg jag igår också att det inte finns en chans i helvete att du kommer att klara av att bara vara kompis med mig.... ...det är ju så otroligt mycket du kan ju, se det som ett led i din nyfunna egoism. Jag kommer ner under kvällen och lämnar biljetterna och pengarna och sen vill jag inte ha mer med dig att göra. Och jag kommer inte på firmafesten så du slipper träffa mig där med."

Såg att han även hade plockat bort mig som vän på facebook nu under eftermiddagen och gjort sin sida skyddad så att jag inte kan se den... Han är fan ta mig helt jävla otrolig...

Klockan 12:44
Jaha, där fick jag för att jag hade börjat lita på honom igen.

Innan jag åkte hem från K igår bestämt vi att jag skulle hämta honom klockan 11.00 på söndag (R.E.M-konserten börjar klockan 19.00 på Globen).

Nyss ringde K på (på sin lusch) till mig: "Hej, jag har fått problem med att följa med på söndag", sa han.
Jag kände hur ilskan och besvikelsen började koka inom mig: "Du, nu blir jag förbannad! Hej då, K", sa jag och la på luren i örat på honom. (Vilken jävla svikare han är!)

Han ringde upp igen: "Ja sa inte att jag inte kunde följa med utan att jag hade fått problem, jag behöver vara på Jössa på söndagkväll. Om jag betalat för biljetten, finns det någon annan som kan följa med dig?" Jag svarade"Nej, det finns ingen annan som kan/vill följa med! Du är en sådan jävla svikare, K!". Jag bad honom skita i konserten om han nu inte ville. Han kunde ge mig 1050 kr för biljetterna (jag har betalat dom) så kunde vi båda skita i att åka dit. Han förklarade att det inte var så att han inte ville följa med, utan att han hade blivit inbjuden på ett möte på Jössa som han behövde gå på. "Men gå på det da!", svarade jag. "Ge mig pengarna för biljetterna så skiter vi i det!" Han suckade: "Men då missar vi ju båda två konserten. Finns det nu ingen annan som kan följa med så får jag åka med dig så för dom helt enkelt klara sig utan mig." Han suckade igen och man hörde på hans röst att han nog egentligen inte ville åka...

Så det blev alltså bestämt att vi ska åka ihop i alla fall och att jag ska hämta honom klockan 11.00. Fast, ärlig talat är inte mina förhoppningar allt för höga just nu...förvånar mig inte om han ställer in i alla fall...det jävla aset!

Hur som helst, det känns inte så kul att tillbringa en hel söndag med honom när man innerst inne vet att han inte vill. Och jag känner mig inte allt för mycket värd i hans ögon när han vill ställa i konserten för mig pga ett jävla hockymöte!

Tack Gud, för att du gör det här så mycket enklare för mig!
Tack för att du visar att jag inte är värd ett skit i hans ögon!
Tack för att du visar mig att han inte förtjänar mina känslor och att han inte går att lita på. -Jag förtjänar fan så mycket bättre än honom!

Klockan 13:45
Skickade ett sms till K för en stund sedan där jag skrev att vi skulle skita i att åka på konserten men att han fick ge mig pengar för biljetterna. Skrev även att jag var besviken på honom för att han inte ansåg att jag var värd ett hockymöte. (Jag tänker jävla inte åka med honom om han behandlar mig så!)
Han har inte svarat....fucking asshole!

Fan med! Jag som var så duktig och hade bestämt mig! Jag kände mig så stark igår och hade beslutat mig för att nu fick det räcka! Jag förtjänar allt och lite till och får jag inte det så tänker jag minskäl inte nöja mig med mindre...

Jag var några timmar hos K igår kväll. Jag hade lagat middag till honom eftersom att jag kände att jag behövde berätta något för honom att göra det över en middag det kändes som ett bra tillfälle.

När vi efter middagen satt och drack kaffe tog jag upp det som jag ville säga...
Jag berättade att jag egentligen ville skita i honom, att jag tyckte att jag förtjänade bättre än det han hade gjort mot mig (att lämna mig när jag mådde som mest dåligt och då jag behövde hans stöd). Att jag egentligen inte ens ansåg att han förtjänade min vänskap när han hade gjort så. Jag fortsatte med att jag hade försökt glömma honom, att andra killar hade visat intresse men att jag tyvärr inte hade kunnat känna ett skit för dessa eftersom jag fortfarande hade känslor för honom och innerst inne ville ha honom tillbaka. Jag berättade att jag inte kunde fortsätta att vara vän med honom, att det fick räcka nu, eftersom jag inners inne ville vara mer än vän med honom och att det då var jobbigt att vara i hans närhet. (Jag kände mig så stark och beslutsam när jag yttrade dessa ord till honom och jag var stolt över mig själv för att jag hade kommit fram till det beslutet, fasten jag egentligen ville finnas i hans liv.)

Han svarade mig att han förstod mig, varför jag kände som jag kände. Han fortsatte med att han inte hade några känslor för mig på det sättet eftersom hade forfarande hade den gammla bilen av Jeanna i huvudet, och henne kunde han inte älska eftersom hon var så destruktiv. Men det var den bilden han fortfarande hade av mig eftersom det var den Jeanna han hade lärt att känna. Han sa att han ville ha mig i sitt liv som vän eftersom att jag är trevlig och "go". Han sa att han hade märkt att jag hade börjat må bättre, men att han inte kände den nya Jeanna. Han ville gärna ha mig i sitt liv som vän, och vem visste: När han fick lära känna mitt nya jag (som inte längre är destruktiv) kanske hans känslor skulle komma tillbaka för mig...men för att det skulle hände var jag tvungen att stanna kvar i hans liv som vän och träffas och umgås med honom...

Fan med! Helvete också! Jävar piss!
Jag tyckte att jag var så jävla duktig när jag satt där och berättade mitt beslut för honom! Kände mig så stark och modig! Hatar mig själv just nu för att jag inte är starkare, för...suprise...så kunde jag inte motstå att vilja stanna kvar i hans liv som vän efter det att han hade sagt dom orden....

En bön till Gud:
Snälla Gode Gud! Det är verkligen inte mycket jag ber om här i världen! Men snälla...sänd en annan man in i mitt liv så jag kommer ur det här. En som uppskattar mig, en som inte sviker mig och en som verkligen värderar mig högt!

Jag älskar dig fortfarande! Jag försöker låta bli att göra det men det går helt enkelt inte.

Vi har sagt att vi är vänner och vi träffas som sådana. I förra veckan var jag hos dig en stund på kvällen på måndagen och onsdagen och i fredags var jag hos dig en stund på eftermiddagen. När jag är i din närhet känner jag blandade känslor. En del av mig är glad över att träffa dig och tillbringa tid med dig medan andra halvan av mig känner sorg över att jag är i din närhet endast som vän. Det som känns mest ont är att jag vet att den dagen du (eller jag med för den delen) träffar någon ny, kommer våran vänskap att vara över. Du vet att vi då inte hade kunnat träffas mer...

Igår hörde jag av mig till dig och bad att få hämta min cykel som du har haft stående hos dig i din källare. Du sa att du var sjuk, var förkyld och hade feber och att du hade varit hemma från jobbet. På vägen till ditt stannade jag och köpte en flaksa Brämhults apelsinjuice (för förkylningen) och en bruk med Ben and Jerry´s "Chunky Monkey", som är din favorit glass (för febern). När jag kom till dig knackade jag på och räckte över dom lite snabbt samtidigt som jag jag bad dig krya på dig innan jag lastade på min cykel på bilen och körde där ifrån. Du tackade så mycket...

Nu på eftermiddagen ringde bilverkstaden och sa att min bil var klar och att jag var tvungen att hämta den innan klockan 16:30 då de stängde. Varken min mamma eller min bror kunde köra in mig eftersom de båda skulle jobba sent så det slutade med att jag ringde till dig och frågade. Du sa "ja" och kom efter en stund och hämtade mig och körde in mig till Karlshamn (vilket var väldigt gulligt gjort med tanke på att du fortfarande är sjuk). Vi bestämde att vi skulle träffas en stund imorgon på kvällen...

Du har sagt att du tycker om mig som vän, att jag är underbar. Du har även nämt att jag den senaste veckan har varit annorlunda och att du inte tidigare har sett den sidan hos mig; Att jag har varit glad och självsäker och inte alls så destruktiv som jag var innan. Jag vet inte vad det betyder... Helst av allt önskar jag att vi kunde försöka lappa ihop det vi en gång hade men frågan är om det hade fungerat eller om du ens hade velat? Och hade jag ens kunnat lita på dig igen? Du lämnade mig när jag mådde som mest dåligt och när jag behövde ditt stöd som mest, vad är det som säger att det inte skulle hända igen?

Men saken är den att jag fortfarande älskar dig! Jag benämner dig som "k" här på min sida...det skulle kunna stå för K som i Kärlek ;o) Du är mtt livs största kärlek!

Önskar att jag kunde glömma dig och gå vidare med mitt liv...

Min bil har gått sönder! Eller rättare sagt har den börjat skaka när jag kör (fel på hjulinställningen) plus att vänster bakdörr har gått i baklås. Eftersom jag och K ska köra till Stockholm med min bil i helgen tänkte jag att det var bäst att få det fixat innan vi åker.

Ringde till en viss märkesfirma i Karlshamn i förra veckan och fick en tid som igår (måndag) och en prisuppgift på ca 1850 kr att få det lagat för dagen. Så i söndagskväll körde jag och mamma in bilen till Karlshamn, jag sov över hos mamma tills igår och det var meningen att vi skulle ha hämtat min bil som igår kväll. Men...när jag pratade med dom igår eftermiddag skulle inte bilen bli klar förren idag (tisdag)  plus att priset hade gått upp till ca 3500 kr. (Hm, ja det är ju verkligen det jag behöver nu på min lilla sjuklön!) Med andra ord fick jag sova över hos mamma en natt till eftersom jag inte hade en bil att ta mig hem med.

Så nu sitter jag här, strandsatt hos mamma, och svär över min Renault! -Jädra vad den har kostat mig pengar!

...du är som min lilla samtalskurator :o)
Du är smart när det gäller psykologi (vilken insikt och analytisk förmåga du har!) och du är inte rädd för att säga vad du tycker och tänker till mig när vi pratar!

Det är skönt att ha någon som man i stort sätt pratar dagligen med, som man kan säga vad som helst till och som mer eller mindre vet allt som händer i ens liv! Och det är även skönt att veta att du anser mig som nära vän, att jag mer eller mindre vet vad du har för dig om dagarna, dina tankar osv. Har vi inte pratat under en eller två dagar så saknar jag faktiskt dig!

Hm, egentligen är det konstigt. Vi är så olika på så många sätt (fast vi är ju lika på andra), men ändå anser jag att du är den som står mig närmast! Även om vi pratar i telefon varje dag kan varje samtal lätt bli en timme långt!

Hm, i sommras frågade jag Annicka om hon ville bli min brudtärna när jag gifte mig med K...fast, nu kommer vi ju inte att gifta oss längre. Hm, tror jag vet vilken jag ska fråga istället den dagen jag gifter mig.....

Tack för att du finns!

Fröken Jeanna som ni känner henne tror jag inte finns längre...I alla fall inte i samma version. Okej, så jag har blivit kallad "Rockbrund" förut, pga min musiksmak, men jag har knappats inte sett ut som en eller uppfört mig som en heller för den delen.

Jag tror att mycket som ligger till grund för att jag är i den situationen jag är i idag har att göra med att jag har varit för snäll. (Det är inget fel med att vara snäll, men det är skillnad på snäll och snäll.) Jag är inte snäll på fel sätt längre längre! Nope, det är slut med det nu! (Min gamla attityd försvann tillsammans med mina bruna, snälla lockar som jag klippte av i fredags.)
Nu tänker jag säga ifrån!
Nu krusar jag inte längre!
Nu skiter jag i vilket!

Have I become a ginger Rock Chick with an attitude?

Nu ska vi se kriterierna:
- Rockig frisyr? -Oh ja! Mitt nya röda hår är fräckt och rockigt!
- Tatuering? - Visst har jag det! (Och fler ska det inom kort bli!)
- Kan spela elgitarr? -Nej, inte ännu men jag jobbar på det! Köpte en elgitarr i förra veckan.
- "Jag-skiter-i-vilket-attutyd"? - Japp, tro mig, det har jag nu!
- Rockiga kläder? - Visst, mina klänningar är undanhängda! ;o)

I ginger Rock Chick I am!

Fredag.
Hade tid hos frisören klockan 08:30. När jag kom till La Femme sa jag att frisören fick göra vad hon ville med mitt hår bara jag inte kom ut därifrån blond och korthårig. Efter 2,5 timmar hade mitt långa, bruna, lockiga hår åkt av och jag hade istället en axellång, rak, taggig page som är kortare i nacken, tjock lugg och håret färgat i två intensiva röda nyanser! Är väldigt nöjd! (Tror jag chokerade alla som såg mig den dagen, ingen kände knappt igen mig.)
Efter frisören var jag på sjukhuset och blev sjukskriven ytterligare i två veckor på 100%, vilket känns skönt. Åkte därefter upp med intygen till jobbet (kan säga att alla var helt förundrade över min nya frisyr men alla tyckte det var skitsnyggt).
Hamnade senare ett par timmar hos K. Hihi, han verkade gilla min nya frisyr! ;o)
Skulle sedan egentligen har träffat Hille, men hon ställe in eftersom hon var trött efter jobbet. Istället hamnade jag på middag hos Jamie och Cecilia, mumsigt gott var det! Därefter åkte vi alla hem till mamma ett tag. Jag satte mig en stund vid pianot (oj vad länge sedan det var jag spelade!). Insåg snabbt att jag hade glömt mycket men lovade mig själv att jag skulle lära mig igen.
Kvällen slutade hemma i soffan framför en film som jag slutligen somnade till.

Lördag.
Steg upp tidigt och höll igång hela dagen (vilket var jobbigt eftersom jag fortfarande kände av veckans feber och förkylning som hade gjort mig sängliggandes i två dagar).
På kvällen var jag bjuden på 25-årsfest i 80-talstema i Sölvesborg (fröken Jeanna älskar sådana fester!). Eftersom jag direktt inte kan Sölvesborgs geografi hittade jag inte till stugan där festen hölls och jag fick inte tag i Emma som höll i festen så jag fick åka hem igen utan att ens ha kommit till festen. Efter några timmar hörde Annicka av sig och frågade om jag skulle med ut så vid 23:30-tiden hamnade jag på Harrys i Karlshamn. Var hemma igen runt 03:00 och hamnade  i soffan framför en film som jag återigen somnade till.

Söndag.
Sov till runt 09:30. Vaknade seg och hade inte ork till något. Lyckades efter ett tag asa mig ut i trädgården där jag klippte gräsmattan och häcken. Somnade igen ett par timmar. Körde sedan hem till mammas. På vägen stannade jag till i Mörrum och träffade min fd. A för att lämna några böcker som var hans.
Var en sväng i Karlshamn igen på kvällen och därefter åter igen hos mammas.