Fram tills inte allt för många år sedan drömde jag om att få bli skådespelerska i LA. Medan de flesta som vill ha en sådan karriär drömmer om det för pengarna och berömmelsens skull, har mina drömmar istället grundat sig på min fasination för filmindustrin och för att jag faktiskt gillar att spela theater. Men, ärligt ska jag erkänna att min dröm inte alltid har grundat sig på de pelarna utan kändisskapet var ytterst tilltalande när jag var betydligt yngre. (Nu är det inget jag sträva efter. Jag hade varit en usel kändis och blivit en ny Greta Garbo på den punkten!)
Jag kan dock inte låta bli att bli uppspelt över min väns inbjudan, detta trots att jag vet att jag inte hade stått ut någon lägnre tid i LA. För att citera Jamie, en dag i den staden var en dag för mycket och han vill aldrig mer åka dit! Jag hade aldrig klarat av LA-mentaliteten och jag hade inte heller geografiskt tyckt om staden. (Som jag har sagt innan hör jag hemma i norra Kalifornien om något!) Samtidigt hade jag velat åka dit och göra alla "måsten" som finns om man är en moviebuff som jag. Jag hade kunnat få mig en liten inblick till ett av de sakerna som jag älskar mest och sedan hade jag nöjt mig och åkt hem. (Fast drömmarna hade säkerligen ändå funnits kvar där.)
0