Jeannas Universum

En kompis till mig skulle ha en finare middag och bad att få låna en stor vit duk av mig. Eftersom jag älskar att duka, och bruka lägga ner mycket tid på det, hade jag flera olika sorter att välja mellan och min komis valde den största och finaste jag hade. När jag fick tillbaka duken var den inte tvättad och den var därför full med en massa olika färgglada fläckar. Min kompis påstod att duken var så fin att hon var rädd för att förstöra den om hon tvättade den och hon hade därför låtit bli att göra det. Hm...gissa min inställning till det hela? (Jag tvättade själv duken igår så det är därför jag tar upp det.)

Flera klädesplagg som jag även har lånat ut tidigare till kompisar har också förstörts. De flesta ha varit klänningar till olika fester som jag har lånat ut och när jag väl har fått tillbaka dom har de tex haft rödvinsfläckar. Nice! Eller har klädesplaggen förstörts i tvätten, dvs. krymt eller missfärgats, innan jag har fått tillbaka dom. Dubbel nice!

Jag är ingen matriell människa och jag värdesätter inte prylar som andra kan tyckas göra, så det är inte därför som jag blir irriterad. Allt handlar istället om ren principsak, att man inte bryr sig om saker som man har lånat och bryr sig inte om att de lämnas tillbaka i ett mycket sämre skick. Ett skick, som i dessa fallen, gör att de inte längre går att använda.(Eller okej, både fläckiga dukar och klänningar går att använda, men hur fräscht är det?)