Nånannanism
Nånannanism är ett uttryck för obenägenheten att utföra en god gärning. Man kan säg att personen ifråga intalar sig själv att "det är inte mitt ansvar". Nånannanism är en variant på passivitet där vi förväntar oss att någon annan ska göra det vi själva hade kunnat göra. Flertalet undersökningar visar dessutom att benägenheten till att hjälpa står i relation till hur många andra som finns på plats som kan ränkas som tänkabara hjälpare. Ju fler folk det finns på platsen, ju mindre hjälpsam blir majoriteten av folket.
I sommras förra året var jag en kväll på väg hem från jobbet när jag strax innan Pukavik kör förbi en motorcykel som ligger i diket. Två bilar hade stannat brevid motorcykeln så jag väljer att inte stanna utan fortsätter köra hemåt. Jag tänkte att de hade ringt efter ambulans och han hade redan fått hjälp. När jag kommer hem får jag västa samvetkvalet och blev förbannad på mig själv för att jag inte hade stannat. Jag är trots allt undersökterska i grund och botten så det fanns kanske något jag hade kunnat göra ändå? Jag tittade i tidningen dagen efter och det stod inget om olyckan så jag tolkade det som att det inte hade vart allvarligt, men jag kände ändå samvetskval. Jag berättade denna historien för många människor den sommaren, över att jag hade dåligt samvete, och till svar av alla fick jag: "Men det hade ju redan stannat folk så varför skulle du då också göra det?"
Detta var ett typexempel på nånannanism. Jag måste erkänna att jag förvånade mig själv när jag inte stannade och jag blev vältigt förvånad över allas kommentar, "att andra redan hade stannat". Nånannanismen får som konsekvens att människor agerar som om dom hade mindre ansvar än alla andra. Jag tycker personligen att fallet verkligen inte är så! - Vi har alla ansvar att vara medmänniska och finnas till hands. Om mänskligheten inte inser det blir resultatet att ingen tar ansvar som hade kunnat rädda en medmänniska.
I sommras förra året var jag en kväll på väg hem från jobbet när jag strax innan Pukavik kör förbi en motorcykel som ligger i diket. Två bilar hade stannat brevid motorcykeln så jag väljer att inte stanna utan fortsätter köra hemåt. Jag tänkte att de hade ringt efter ambulans och han hade redan fått hjälp. När jag kommer hem får jag västa samvetkvalet och blev förbannad på mig själv för att jag inte hade stannat. Jag är trots allt undersökterska i grund och botten så det fanns kanske något jag hade kunnat göra ändå? Jag tittade i tidningen dagen efter och det stod inget om olyckan så jag tolkade det som att det inte hade vart allvarligt, men jag kände ändå samvetskval. Jag berättade denna historien för många människor den sommaren, över att jag hade dåligt samvete, och till svar av alla fick jag: "Men det hade ju redan stannat folk så varför skulle du då också göra det?"
Detta var ett typexempel på nånannanism. Jag måste erkänna att jag förvånade mig själv när jag inte stannade och jag blev vältigt förvånad över allas kommentar, "att andra redan hade stannat". Nånannanismen får som konsekvens att människor agerar som om dom hade mindre ansvar än alla andra. Jag tycker personligen att fallet verkligen inte är så! - Vi har alla ansvar att vara medmänniska och finnas till hands. Om mänskligheten inte inser det blir resultatet att ingen tar ansvar som hade kunnat rädda en medmänniska.
Kommentarer
Postat av: cl
Jag stannar ofta och hjälper folk, och då jag är ute och rör på mig på många ställen så träffar jag mycket folk, och serviceminded som jag är så hjälper jag ofta folk. Har varit bland dem första personerna på flera olyckor och tillbud som t ex.
Dock så har busarna själva förstört detta genom att t ex "råka få punktering" för att sedan råna dig eller sno bilen. Det är bl a sådant som gör att folk inte stannar för att hjälpa till.
Trackback
