Bortglömda
I Christoffers hall hänger ett gammalt fotografi på en cowboy som riktar en revolver framför sig. En av de första gångerna jag var hemma hos honom stod jag och beundrade fotografiet och frågde vart han hade fått det ifrån. Han svarade att mannen på bilden var hans morfars fars adoptivfar som hade emigrerat till Amerika. De hade först trott att han hade varit cowboy "over there" men att det senare hade visat sig att han var skådespelare och bilden är tagen från en teateruppsättning.
Så vad vet jag om min släkt? Jag vet att:
-Gideon Sundblad, mannen som uppfann dragkedjan, var min farmors farfars fars bror.
-Mammas morfar bodde i Chicago i 20 år och flyttade i början på 20-talet. (Vi har en bild på honom från USA som är tagen hos en fotograf där han har en liten pojk i knät. Jag och mamma har försökt undersöka (genom att skriva till diverse olika instanser i USA) om det var så att han fick en son i USA men vi har ännu inte lyckats få svar på den frågan.)
- En släkting til farmor bliv skjuten på en bar i Seattle och ligger begrav där någonstans.
- På farfars sida är vi släkt med en av kungarna, men jag kan för mitt liv i skrivandets stund inte komma på vem utav dom det va?
- På farmors sida, i rakt nedåtstigande led X antal generationer tillbaka, blev en rik flicka kär i en pojk som inte accepterades av hennes familj så de rymde till Blekinge och bosatte sig där.
Jag skäms att säga att jag vet ytters lite om min släkt. När man tänker på det kan jag tycka att det är hemskt. Generation efter generation har genomgått diverse öden och jag har inte en aning om vad som har hänt och det är trots allt dom som man har att tacka för att man finns idag. Precis som jag, har andra kvionnor i min släkt säkerligen genomlidit förluster och brustna hjärtan. Några har säkert gråtit sig till sömns emellanåt medan andra kanske oftast har somnat med ett leende på läpparna. Vissa har förmodligen haft bra liv medan andra har haft det mer eländigt. Hur deras öden än har varit, så vet jag inget om det. Vad tragiskt! Dom är helt bortglömda och ingen bryr sig eller tycks reflektera över deras liv. På samma sätt kommer det att bli med oss i framtiden. Vi kommer också att bli helt bortglömda utan eftertankar från någon. Allt som vi har gemongått, alla tankar, funderingar, gråt och skratt kommer att glömmas utan något avtryck på historien Det enda sättet att undkomma denna glömska skulle förmodligen vara att göra något storslaget så att man går till historien. För har man gjort någotstorslaget bli man ihågkommen och inskriven i historiaböcker och våra framtida släktingar skulle stolt kunna säga att X minskäl hade varit farfar farfars mormor. Men hur många av oss kommer att lyckas med att bli inskriven i historiaböcker?
Så vad vet jag om min släkt? Jag vet att:
-Gideon Sundblad, mannen som uppfann dragkedjan, var min farmors farfars fars bror.
-Mammas morfar bodde i Chicago i 20 år och flyttade i början på 20-talet. (Vi har en bild på honom från USA som är tagen hos en fotograf där han har en liten pojk i knät. Jag och mamma har försökt undersöka (genom att skriva till diverse olika instanser i USA) om det var så att han fick en son i USA men vi har ännu inte lyckats få svar på den frågan.)
- En släkting til farmor bliv skjuten på en bar i Seattle och ligger begrav där någonstans.
- På farfars sida är vi släkt med en av kungarna, men jag kan för mitt liv i skrivandets stund inte komma på vem utav dom det va?
- På farmors sida, i rakt nedåtstigande led X antal generationer tillbaka, blev en rik flicka kär i en pojk som inte accepterades av hennes familj så de rymde till Blekinge och bosatte sig där.
Jag skäms att säga att jag vet ytters lite om min släkt. När man tänker på det kan jag tycka att det är hemskt. Generation efter generation har genomgått diverse öden och jag har inte en aning om vad som har hänt och det är trots allt dom som man har att tacka för att man finns idag. Precis som jag, har andra kvionnor i min släkt säkerligen genomlidit förluster och brustna hjärtan. Några har säkert gråtit sig till sömns emellanåt medan andra kanske oftast har somnat med ett leende på läpparna. Vissa har förmodligen haft bra liv medan andra har haft det mer eländigt. Hur deras öden än har varit, så vet jag inget om det. Vad tragiskt! Dom är helt bortglömda och ingen bryr sig eller tycks reflektera över deras liv. På samma sätt kommer det att bli med oss i framtiden. Vi kommer också att bli helt bortglömda utan eftertankar från någon. Allt som vi har gemongått, alla tankar, funderingar, gråt och skratt kommer att glömmas utan något avtryck på historien Det enda sättet att undkomma denna glömska skulle förmodligen vara att göra något storslaget så att man går till historien. För har man gjort någotstorslaget bli man ihågkommen och inskriven i historiaböcker och våra framtida släktingar skulle stolt kunna säga att X minskäl hade varit farfar farfars mormor. Men hur många av oss kommer att lyckas med att bli inskriven i historiaböcker?
Kommentarer
Postat av: Cecilia
Min morfars far var en riksdagsman som älskade att släktforska. Nu har jag inte läst alla hans böcker (för hans skrev tre eller fyra stycken bara om "familjen Svensson":) men jag är ganska säker på att vi inte är släkt med några kungar. Böckerna skildrar mer ett svenskt vardagsliv ända bak till 1500-talet. Jag härstammar från en låååång rad av pigor, lärare och präster^^
Postat av: Jeanna
Men vad kul att ha böcker skrivna om en släkt! Vill jag med ha ju!
Trackback
