I torsdagskväll...
Jag gav upp i torsdags! När du inte hade hört av dig till klockan 23:00 körde jag hem från mammas och du, jag var faktiskt på väg hem! Men så ångrade jag mig och vände och körde hem till ditt istället av ren ilska Jag såg att det var tänt i huset så jag knackade på. Du öppnade och verkade något irreterad. "Jag kör hem nu", sa jag; "bara så du vet. Du lär ju knappast inte gå ut med hunden klockan 23:30!" Du suckade och svarade att jag skulle lugna ner mig. Du hade ju sagt att du skulle skicka sms när du skulle gå och hade du inte velat ha mig med dig hade du sagt det. Du tittade på en film på TV som du gärna ville se klart. "Jag sa ju att det skulle bli sent som jag skulle ut och gå!"
Jag följde med in och tittade klart på filmen och 20 minuter senare, när filmen var slut, vandrade vi ut i mörket med Milo ivrigt dragandes i kopplet framför oss. Promenaden blev lång, närmare 1,5 timme och du visade mig platser i Mörrum som jag tidigare aldrig hade varit på. Vi vandrade genom bostädsområden, lekplatser, fält och skogar och ett tag var jag helt förvirrad; Hade du lämnat mig där hade jag inte vetat åt vilket håll jag skulle gå för att åter ta mig hem till ditt. igen
Under promenaden var du något tillbakadragen och konversationen bestod mest av allmänna ämnen. Jag försökte komma in på ämnet "oss" ett par gånger men gav till slut upp när jag egentligen inte blev något mer insiktsfull av dina svar. Jag frågade om jag fick hålla dig i handen (så som vi alltid hade gjort innan när vi var ute och gick med Milo), du suckade till svar. "Nu när jag har varit helt själv i två dagar trodde jag att jag i alla fall skulle sakna dig lite, men det har jag inte gjort." Det blev alltså inget hålla handen...
När vi kom hem igen ställde vi oss och rökte på verandan med nattfjärilarna fladdrandes runt oss i skenet från ytterbelysningen. Milo strövade runt på parkeringen och nosade ivrigt på ett spår vilket jag misstänkte tillhörde den katt jag hade sett stryka runt huset när vi kom hem. Du mjuknade något av samtalet vi hade och jag la armen om din midja. Jag kallade dig för älskling (av ren vana) och du gjorde likadant.
Jag följde med dig in igen för att släcka min törst som uppstått efter den raska promenaden med ett gals vatten. Du satte dig på golvet och lekte med Milo och efter att ha druckit mitt vatten sjönk jag ner jämte dig. Du drog mig in i din famn och så satt vi så en lång stund, kind mot kind och armarna om varandra. Jag njöt av att få känna din doft igen och av att få känna din hud mot min. Du tog mitt ansikte i dina händer pussade mig lätt på mina läppar och du fick en del av mig att smälta med denna handling.
Du sa att du inte visste vad som hade hänt, att du på senare tiden hade tappat känslorna för mig, att glöden som du tidigare hade känt hade försvunnit. Du fortsatte med att jag skulle veta att du tyckte om mig och att beviset för detta var att du fortsatte träffa mig och att du över huvudet taget släppte in mig i huset; Hade det varit någon annan tjej skulle du endast ha öppnat dörren och sagt "Vad fan vill du?".
Vi kom överens om att träffas som vänner ett tag för att se ifall du kunde få tillbaka dina känslor för mig. Jag sa till dig att jag aldrig skulle utsätta mig själv för det här om jag verkligen inte hade trott att vi kunde få det bra ihop, ifall jag inte hade älskat dig så mycket. (Du ska veta att det vi har haft, har jag aldrig upplevt innan! Inte ens i närheten.) Du svarade att du inte heller hade velat försöka om du inte hade tyckt om mig, ifall du inte hade trott att det kanske fanns en möjlighet att börja känna något igen, att du aldrig tidigare hade givit en tjej "en andra chans" men att du ville ge mig en.
Innan jag gick min väg kramade du om mig och kysste min panna. Jag började gå mot bilen men vände mig om innan jag hunnit fram och sa: "Hitta tillbaka till mig, snälla!" Du tittade mig i ögonen och svarade: "Så gärna."
Jag följde med in och tittade klart på filmen och 20 minuter senare, när filmen var slut, vandrade vi ut i mörket med Milo ivrigt dragandes i kopplet framför oss. Promenaden blev lång, närmare 1,5 timme och du visade mig platser i Mörrum som jag tidigare aldrig hade varit på. Vi vandrade genom bostädsområden, lekplatser, fält och skogar och ett tag var jag helt förvirrad; Hade du lämnat mig där hade jag inte vetat åt vilket håll jag skulle gå för att åter ta mig hem till ditt. igen
Under promenaden var du något tillbakadragen och konversationen bestod mest av allmänna ämnen. Jag försökte komma in på ämnet "oss" ett par gånger men gav till slut upp när jag egentligen inte blev något mer insiktsfull av dina svar. Jag frågade om jag fick hålla dig i handen (så som vi alltid hade gjort innan när vi var ute och gick med Milo), du suckade till svar. "Nu när jag har varit helt själv i två dagar trodde jag att jag i alla fall skulle sakna dig lite, men det har jag inte gjort." Det blev alltså inget hålla handen...
När vi kom hem igen ställde vi oss och rökte på verandan med nattfjärilarna fladdrandes runt oss i skenet från ytterbelysningen. Milo strövade runt på parkeringen och nosade ivrigt på ett spår vilket jag misstänkte tillhörde den katt jag hade sett stryka runt huset när vi kom hem. Du mjuknade något av samtalet vi hade och jag la armen om din midja. Jag kallade dig för älskling (av ren vana) och du gjorde likadant.
Jag följde med dig in igen för att släcka min törst som uppstått efter den raska promenaden med ett gals vatten. Du satte dig på golvet och lekte med Milo och efter att ha druckit mitt vatten sjönk jag ner jämte dig. Du drog mig in i din famn och så satt vi så en lång stund, kind mot kind och armarna om varandra. Jag njöt av att få känna din doft igen och av att få känna din hud mot min. Du tog mitt ansikte i dina händer pussade mig lätt på mina läppar och du fick en del av mig att smälta med denna handling.
Du sa att du inte visste vad som hade hänt, att du på senare tiden hade tappat känslorna för mig, att glöden som du tidigare hade känt hade försvunnit. Du fortsatte med att jag skulle veta att du tyckte om mig och att beviset för detta var att du fortsatte träffa mig och att du över huvudet taget släppte in mig i huset; Hade det varit någon annan tjej skulle du endast ha öppnat dörren och sagt "Vad fan vill du?".
Vi kom överens om att träffas som vänner ett tag för att se ifall du kunde få tillbaka dina känslor för mig. Jag sa till dig att jag aldrig skulle utsätta mig själv för det här om jag verkligen inte hade trott att vi kunde få det bra ihop, ifall jag inte hade älskat dig så mycket. (Du ska veta att det vi har haft, har jag aldrig upplevt innan! Inte ens i närheten.) Du svarade att du inte heller hade velat försöka om du inte hade tyckt om mig, ifall du inte hade trott att det kanske fanns en möjlighet att börja känna något igen, att du aldrig tidigare hade givit en tjej "en andra chans" men att du ville ge mig en.
Innan jag gick min väg kramade du om mig och kysste min panna. Jag började gå mot bilen men vände mig om innan jag hunnit fram och sa: "Hitta tillbaka till mig, snälla!" Du tittade mig i ögonen och svarade: "Så gärna."
Kommentarer
Trackback
