Jeannas Universum

Snart kommer M och B och hälsa på mig. Trevligt med lite besök. Jag har inte träffat B sedan de var uppe och hälsade på oss i Växjö för drygt ett halvår sedan.

***
19.20
Det blev inte ett så jättelångt besök eftersom de skulle vidare till Sölvesborg men ändå trevligt! B har inte varit här hemma sedan innan jag gjorde om tvättstugan, hallen och kontoret men jag fick beröm för mitt arbete, så tack B! Det var även trevligt att få en man att diskutera renovering med (han ville höra om mina idéer med köket och vardagsrummet). Hm, jag har kommit underfund med att tjejer vanligtvis lägger märke till och kommentera själva inredningen medan killar lägge märker till hur abretet med tex väggar, tak och golv är utfört. Jag är nog en hybrid på den punkten för jag uppmärksamma båda punkterna.

Jag har hittat en hel del roliga saker medan jag har gått igenom mina prylar. Vissa har fått mig att skratta, andra har fått mig att minnas saker medan de tredje har fått mig att tänka att jag hade glömt bort att jag hade just den saker. Nyss hittade jag mina stenar från Sydney. En av de sista dagarna vandrade jag omkring längs Sydneys gator och hamnade i en affär som hette "Made on Earth" som hade handgjorda inredningadetaljer. (Jag älskade affären.) Ut ifrån den affären kom jag med dessa svarta och silverfärgade stenar. Det fanns en hel korg med olika ord och jag valde ut de fem jag jag ansåg var viktigast och betydde mest för mig.


Dream, Hope, Believe, Love och Cherish från Made On Earth.

Igår pratade jag med Chrisse och han kan tyvärr inte följa med till U2 eftersom han måste ta en flytt längs upp i nord Norge. Jag har funderat på ifall jag själv skulle följa med och strunta i konserten - Norge är så vacker och så långt upp har jag förr aldrig varit i Norge. Mamma blev lite smått hysterisk och frågade mig ifall jag inte minns hur vägarna ser i i norra Norge, dvs. små snirkliga vägar med stup nedanför. Joda mamma, visst kom jag ihåg när familjen bilade där med den gröna Mercedicen och du var livrädd!

Min första plan var att följa med och jag frågade mina nära och kära ifall de ville ha biljetterna (eftersom de trots allt kostade 1450 kr kände jag att jag inte ville ge bort dom till vem som helst). Men ingen jag frågade gillade U2 och jag tänkte då om. Klart att jag ska se dom när jag dels fick kämpa för att få biljetterna och dels alltid har velat se dom. Så nu har jag bjudit med Annicka och vi planerade just vår resa. Första helgen i augusti är det hon och jag som drar till Göteborg och kommer att ha de bästa platserna på bygget

Annicka, tänk nu på att man precis som under Robbie Williams konserten förmodligen inte heller få ha bananer med sig in på denna konserten! (Ett skämt som förmodligen bara jag, Annicka och Petra förstår.)

Ja har under min skoltid läst två kurser i latin. Dels en under min skoltid i USA plus en som fritt vald kurs på gymnasiet. Även ifall mitt kunnande inom det latiska språket är begränsat måste jag säga att det ändå har varit till en stor hjälp när det gäller utländka ord jag inte har förstått. Nya ord på engelska kan jag ändå oftast räkna ut betydelsen av (tydligen bygger 60 % av engelskan på latin). Hade jag exempelvis inte vetat vad "interview" betydde (vilket jag gör så missförstår mig inte, tog bara det ordet efterom jag nämnde det i förra inlägget) hade jag ändå vetat att inter är latin för "mellan" och view kommer från "överblick". På samma sätt kan jag räkna ut ords betydelser på spanska, italienska och franska.

Tyvärr har utlänningar i Sverige inte det lika lätt även om en hel del ord kommer från latinen. En brittisk man jag en gång pratade med sa att det konstigaste ordet vi har på svenskan enligt honom är "underliv". Nu misstänker jag iofs att han inte har vetat den bubbla innebörden av ordet "liv" på svenskan, men ändå. Hade man översatt hans definition av liv hade det på engelska blivit "under life" vilket jag instämmer med är helt galet namn på just underliv.

En annan nyhet på CNN har rört jordbävningen på Nya Zeeland. Till följ av den har nu den Nya Zeeländska ön flyttat sig en fot närmare Australien.

Jag minns när jag gick i småskolan och läraren pratade om jordbävningar, förklarades att till följd av sprickan som fanns i jordskopan skulle San Francisco en dag ligga söder om Los Angeles. -Jag förstod inte alls den tanken på den tiden. Hur tusan kunde en stad som låg så mycket längre norr över plötsligt hamna söder om? Hade läraren bara använt sig av en visuell och pedagogisk bild som förklarade den förskjutningen tror jag alla vi elever hade förstått istället för att sitta där som frågetecken.

MJ har snart varit avliden i en månad men ändå så är historier om hans dödsfall fortfarande hett nyhetsstoff. Veckan på CNN har toppats med rassian mot hans ena läkare, Dr. Murray. En läkare som var betalad 150 000 dollar i månaden för att vårda MJ. Nu har en rassia gjorts mot hans läkarmotagning och dator, journaler och andra anteckningar beslagtagna och åklararen jobbar på ett åtal om dråp. (Obs. inte vållande till annans död utan dråp, dvs. att det rör sig om en mordutredning!)

Den senaste månaden har uppdateringar om MJ:s dödsfall varit hett på CNN vilket får mig att tänka: Är vi så fascinerade av honom och hans liv att den största nyhetskanalen toppar sina rapporter i en hel månad med honom? Jag såg en intervju med Larry King igår (han har dagligen ett intervjuprogram på CNN.) Han menade att han själv inte var så intresserad av MJ:s dödsfall men att det var det som allmänheten ville ha vilket gjorde att många av intervjuerna de hade haft den gågna månaden rörde just detta.

Kände att jag behövde förnya layouten på bloggen lite. Än har jag inte fått tummarna ur och designa min egen layout men det kommer väl förhoppningsvis fram över. Ola (tack kompis!) gav mig tidigare  lite tips på program men jag lyckades inte få dom att fungera.

Usch, jag sitter här och bara gråter! Jag tog mig en liten paus i mitt städande och plockande och hamnade framför "Djurpolisen" på Animal Planet. Varje gång jag råkar flippa förbi det programmet slutar det alltid i tårar för mig! Jag förstår inte att människor kan behandla djur så illa som de djur de tar hand om i den serien! Det som fick mig till tårar ikväll var en söt hund som ägarna hade svält och hunden var så smal och utmärgad att den senare dog i veterinärens famn. Jag förstår inte att man kan göra så med djur!

Jag är väldigt blödig när det gäller djur! (Jag slår inte ens ihjäl flugor och får jag in en spindel i huset släpper jag ut den i trädgården.) Ska jag vara ärlig tar jag mer illa upp när jag ser skadade djur eller djur som har blivit illa behandlade än ifall det hade rört sig om människor. -Djur är så mycket mer försvarslösa och utlämndade än männiksor. Hade vi haft djurpoliser i Sverige hade det varit ett jobb jag hade kunnat tänka mig. Tänk att få ta hand om och hjälpa djur och sätta dit de människorna som har utsatt djuren för dessa plågeri!

Ibland kan jag förvånas över de kunder som hör av sig till företaget. Vissa ringer och förväntar sig att de ska få en flytt och/eller flyttstädning samma dag eller dagen efter. Äh, nej...så fungerar det inte! Speciellt inte under sommarhalvåret då det är som mest att göra! Lite förbehåll tack!

Andra har uppgivit att de har tex 20 kubikmeter som ska flyttas och när folket väl kommer dit rör det sig istället om 35 kubikmeter! Att detta kan ställa till stora problem för oss när det gäller lastbilar, ytan på flaket sam tidsplaneringen har de inget förståelser för eller att det dessutom kommer att påverka priset. "Men jag har ju fått en uppgift på att det skulle ta X antal timmar och att det skulle kosta X antal kronor!" -"Jo se du, med du hade duppelt så mycket flyttgods som du uppgav så det är bara till att strunta i den gammla offerten!"

Jag slutar aldrig att förvånas!

Jag vet att det jag nu kommer att skriva är jäkligt dumt! Ungefär lika dumt som det faktum att jag blir mer imponerad ifall en tjej kan laga bilmotorer eller att jag blir mer förvånad ifall en tjej inte kan laga mat men att hennes pojkvän kan det. (Detta hade fått min fd socioligilärare att skälla på mig, och jag vet...de är manliga och kvinnliga stereortyper).

De senaste dagarna har jag tillbringat med att få irodning i Wallcottage. Jag har skruvat ihop lampor och möbler samt ränsat ut i skåp och garderober. Som sällskap under denna tiden har jag ibalnd haft TV:n på i bakgrunden och har konstaterat att det har visats väldigt många repriser på inredningsprogram på en massa kanaler. När jag har fluktat på dessa inredningsprogram har jag kommit på att jag motvilligt har retat mig lite på de flesta inredarna - de är mycket snack men lite verkstad från deras sida. Vad jag menar med det är att dessa inredarna har en massa idéer men att de själva inte utför dom. På sin höjd målar de om en stol som de häftar på nytt tyg på eller ramar in ett foto som de har tagit på familjen.

Jag vet att man som inredare just ansvarar för inredningsbiten och att man låter snickare, målare och tapetserare sköta resten. Men jag kan ändå inte låta bli att känna att jag hade tagit de mer på allvar ifall de själva hande kunnat skapa och utföra sina inredningsidéer. Jag vet att det är lite galet, men jag kan ändå inte låta bli att känna så. (Där av att jag själv gör all min renovering och vägrar att ta hjälp från andra.) Det enda program jag har hittat där inredarna själva bygger och skapar sin design är "Extreme Home Makeover" och de imponerar på mig!

Eftersom det felsta av mina kompisar har valt att inte besöka mig de senaste två åren (sedan jag har haft huset själv) tar jag här och lägger upp lite mer bilder på mitt hus. Här kommer mitt vardagsrum som är ett L-format rum på nedervåningen på 55 kvm (eller är det 60?). Detta rum har jag ännu inte hunnit ta itur med (det är inte rört sedan vi flyttade in för 4,5 år sedan) och jag kommer till hösten att vitlasera taket, måla fönsterna vita och måla och tapetsera väggarna.

Efter att ha tittat på följade bilder kommer ni att ha konstaterat följande: Jag gillar silver, kristall samt att handla på Sia och Ilva. (Det enda som är kvar i detta rummet sedan min tid ihop med min fd är soffan, de två fotpallarna,  matmöblemanget samt det mörka, handgjorda skåpet. Resten är inhandlat under de två gågna åren.)


I hörnan på L-formen har jag mitt matbord (vilket jag vill byta ut eftersom jag är så trött på ek att jag snart försmäktar samt att jag föredrar mörk trä).


1. Kristallkronan och ljusstakarna kommer från Ilva, duken från Sia. 2. Mattan under matbordet är inhandlat på Brömölla Möbelaffär. 3-4 Två stora tavlor jag har som är utanför bild. (Den sista bilden ska jag strax ändra på och byta ut mot en svartvit bild jag tagit på Sydney Habour Bridge).

1. Utanför bid är även mitt älskade gammla  och handgjorda skåp. 2-3. Skåpet pryds av ljusstakat och manschetter från Sia och en skål från Ilva. 4. På den öppna spisen (även den utanför bild) pryds kransen med ljuslyktor och "diamant" från Sia.




I slutet på L-formen har jag min TV-hörna. (Puffarna ska jag klä om men har tyvärr bara ännu inte hittat möbeltyg i rätt färg). Kuddar och gardierna i ett gråsilverfärgat thaisiden och pläden har jag sytt i fusk getpäls. Den svarta ryamattan kommer ifrån Bromölla möbelaffär.


1. Bakom ryggstöden på stoffan har jag en svart ljusslinga som ger ett härligt myspyssken på kvällarna. 2. Lampan på hörnbordet har jag hittat på Ilva. 3-4 Vasen med "pinnarna" och ljuslyktorna på bordet är av samma material. 5. Skålen på soffbordet är handgjort från Afrika och köpt i Köpenhamn.

Mitt hus som i förgår var nystädat ser numera ut som ett sjöslag. Dammråttor i hörnen och flugskit på fönstrerna existerar visserligen inte, men sedan jag slet ut prylar från garderober och skåp fyller dessa mina golv i varierande storlekshögar. Inspirerad av en bok om Feng Shui började jag gå igenom mina pinaler och konstaterade mycket snabbt att det boken påstod var sanning: När ens hus är utränsat från saker och när man har avlägsnat det som man inte gillar eller inte använder så mår man bättre som människa.

Mitt golv är nu fyllt med kassar och kartonger och allt uppdelade i olika högar. Vissa ska jag fråga ifall Jamie och Cissi vill ha, andra ska jag fråga mamma, lite ska upp till torpet medan resten ska skänkas till Bikupan. (Än så länge har jag inget i "slängahögen" frutom en massa papper.)

Även om det irrriterar mig att ha det så här uppställt i huset (jag föredrar när det är städat) så är det ändå en väldigt skön känsla, jag ränsar ut allt! Jag kommer inte längra att öppna garderboer och mötas av kläder som inte längra passar eller som jag inte gillar, jag kommer inte öppna mina skåp och ser varierande pinaler som jag inte har använt sedan 1800-frys ihjäl... Allt försvinner och kvar har jag bara sådant som jag tycker om och använder! Vad härligt!

Min älskade man ringde nyss och han är nu bara några timmar iväg innan han kommer hem till mig! När han väl dyker upp ska jag gosa ner mig med honom och vägra släppa taget! Jösses vad jag är kelsjuk på hans närhet!

Jamie och jag är uppväxta på så sätt att mamma såg till att vi åt en väldigt varierande kost hemma. Det blev en hel del husmanskost men också massa vilt och vi åt oftast fisk en gång i veckan. Vad hon än lagade, eller var vi än var och åt middag, hade hon en regel: Ni måste smaka! -Ni måste smaka på maten och gillar ni det inte efter det så har ni i alla fall smakat det. Med andra ord växte vi upp med en mamma som såg till att vi inte blev kräsna utan "utsatte" oss all sorts varianter av mat. Och var det så att hon hade lagat mat som inte tillhörde våra favoriter fick vi ändå ingen specialbehandling (dvs att hon inte lagade annat till oss). Jag är inte det minsta kräsen när det gäller mat! Visst finns det mat som jag tycker bättre och sämre om än annat, men jag kan utan vidare äta vad som helst.

Jag ogillar människor som är kräsna! Jag tycker det är barnsligt och oförskämt om man är bortbjuden. Missförstå mig inte nu! Människor som inte kan äta något pga allergier eller som väljer att exempelvis vara veganer har jag inget emot för det rör sig om helt andra saker. Men människor som inte äter saker för att de inte tycker om det gör mig galen, speciellt när de förväntar sig att man ska rätta sig efter det på middagsbjudningar. "Jag äter inte skaldjur!" -Nähä, låt bli förrätten då da! Eller vad, förväntar du att jag ska ställa mig och göra annat till dig bara för att du inte tycker om det? Skulle det vara mitt problem att du anser att skaldjur inte går att äta? "Du ska väl inte tillaga något innehållande lök för det tycker vi inte om!" -Äääh, okej... Nu är iofs lök en väldigt vanlig ingrediens i maträtter och verkligen inte mitt problem om ni anser att det är en slibbig konsistens och inte kan ätas!

En människa till som ger mig en lista på saker de inte äter (pga att de inte tycker om det) nästa gång jag ska ha middagsbjudning kommer att driva mig galen!

Jag har den mest härliga, stöttande och accepterande pojkvän man kan tänka sig. Vilka idéer, tankar eller upptåg jag än får för mig tycken han att jag inte är galen utan rycker på axlarna och accepterar det som vilken sak som helst.

- När jag säger att det finns en kvinna i ladan vid torpet som sänder mig negativa vibbar, att pappa tittar inom ibland och hälsar på eller att jag ytterligare har haft en sanndrömmar så tror han mig. "Berätta, vad hände eller vad känner du?" frågar han och så lyssnar han på vad jag har att säga. (Inga sneda blicka eller tankar på att ringa till psykakuten där inte.)
- Jag kan få ryck och få för mig att renovera, bygga eller sy något eller skapa något helt annat så säger han "Vad kul! Vad och hur ska du göra?" Att jag ibland totalt aldrig förr ha gjort något av det jag planerar skrämmer honom inte och jag får inte heller kommentarer om att jag inte skulle kunna klara av det. Han ger mig istället en kram och tycker det är skönt och kul att jag är pysslig och kreativ. Jag har berättat för honom att jag den dagen vi får barn ska jag bygga om barnens sängar till piratskepp, riddarborg eller något annat som de nu kan tänkas gilla (jag har redan ritningarna i huvudet)  vilket endast bara får honom att le. Att jag snart ska riva ut halva köket och kakla om, byta bänkskiva och diskho plus en massa annat skrämmer honom inte och han har heller inga invändningar mot det (jag har aldrig gjort något sådant innan). Han tar det som om jag hade sagt att jag skulle till affären och handla mjölk.
- När jag ibland pratar om framtiden och funderar på vad jag ska göra har han heller inga invändningar, vad jag än vill så finns han där och stöttar mig och puchar och kommer med förslag för att driva mig ännu mer utan för ramarna. Han är den första som puchat mig till att starta eget och skickar varierande förlag till mig.  När jag sökte fotokurserna tyckte han inte att det var slöseri med tid utan tvärt om.

Han stöttar mig när det gäller allt i mitt liv! Vad jag är gör eller vill göra eller vad jag än råkar ut för så tror han på mig och tar allt med en klackspark. Jag älskar dig så otroligt mycket för det, Christoffer!

Inatt ringde Chrisse mig som vanligt innan han skulle sova och vi pratade en lång stund. Medan jag låg under täcker och hörde hans röst började jag längta så otroligt efter hans närhet! Jag började sakna honom och hans kel och gos så mycket! Vad jag längtar tills han kommer hem!

På samma sätt har jag de seaste veckorna (sedan helgen jag bodde hos mamma) saknat mina katters närhet och gos. Första natten jag sov själv efter den helgen vaknade jag och undrade vart katterna had tagig vägen och sedan blev jag ledsen när jag insåg att dom inte var hos mig. Maja och Mu är de mest kelsjuka och gosiga katter jag har varit med om! De ska alltid upp i ens famn och kela. Jag saknar dom sååå mycket!

Hm, jösses vad jag är kelsjuk nu! Snart får jag nog köra upp och gosa lite med Lukas så jag lugnar ner mig.


Maja och Mu, mina små kelsjuka och gosiga älsklingar!

En kompis har köpt en lägenhet tillsammans med sin pojkvän som de håller på att renovera. I sovrummet valde de en blå färg inspererad från en av killens skjortor. När rummet var målat fick jag ett argt telefonsamtal från tjejen som var arg över att de hade fått fel färg med sig hem från affären eftersom nyansen var betydligt mörkakre än den de hade valt ut. "Sandra?", frågade jag, "I vilket väderstreck ligger somrummet?" Efter en del tänkade kom hon på att det var norr. "Hur många fönster har du i sovrummet?" Till svar fick jag att de hade ett fönster. "Där har du svaret!", sa jag...

Enligt mig är ljuset i ett rum en av de största misstagen man gör när man gör färgval. Man tänker inte på i vilket vädersträck rum ligger, hur många fönster han har och hur det kommer att påverka ljuset i rummet.

Följande av tre alternativ skulle kunna vara en förklaring till vad som nyss hände:
- Jag håller på att bli galen (och ni kan därför i framtiden besöka mig på närmaste anstalt).
- Jag kommer snart att trilla ihop i ett epileptiskt anfall alt. jag har en hjärntumör.
- Jag sitter mitt i ett strålningsfält och min hjärna spelar därför som följd spratt med mig.

Det fjärde alternativer är:
- Min pappa var precis och hälsade på mig

Vad som nyss hände är det märkligaste jag har varit med om och jag har tidigare aldrig upplevt det innan. Jag låg ihopkurad bland kuddar och pläd och tittade på "Angels and Demons" på datorn när ett ljussken dök upp brevid mitt huvud. Det var precis som om Tingeling hade besökt mig. -En 10 cm stor och rund ljusmassa svävade i luften brevid mitt ansikte i ett  vitt sken. Jag reste mig upp ifall att se ifall någon bafann sig utanför fönstret och lös in med en ficklampa (för det var det enda jag skulle kunna komma på att det hade kunnat vara, även ifall ljuset som dök upp inte var sådant). Men jag hade persiennerna nerdragna och jag kunde inte hitta någon annan förklaring till ljusskenet. Jag vände upp och ner på allt för att se ifall något hade kunnat kasta en form av solkatt, men jag kunde inte hitta något. Jag la mig tillrätta igen när ljusmassa dök upp två gånger till...

Tre gånger dök denna ljusmassa upp brevid mitt ansikte och svävade av sig själv i luften. Jag tittade på klockan och kom då underfund med en sak. Vid just det exaka klockslaget var det sista gången på måndagskvällen för sju år sedan som jag såg min pappa i livet. När jag efter jobbet körde förbi Kastanienhof och åt en sen kvällsmat innan jag körde hem till mitt i Kalrshamn. Det var samma klockslag som när jag slog igen dörren till mitt barndomshem och sa "hej då" till mina föräldrar och inte viste att det var det sista jag skulle säga det till pappa...

När sista ljusskenet dök uppbrevid mitt ansikte fylldes jag av en egendomlig känsla. Det var pappa som skänkte tre ljus till oss, ett till mig, ett till Jamie och ett till mamma... Och jag gråter...

Det finns några utav er där ute som jag har lovat att bränna bilder till! Jag har inte glömt bort det och bilderna kommer ni att få snart. Jag fick tillbaka min fd kraschade dator i förra veckan och sedan har jag bara prioriterat att göra annat än att sätta mig med dom. Men det är på G, bara så ni vet!

Jag tror att jag tidigare har berättat om att det spökar i detta huset. Jag har endast en gång sett spöket och det var en kväll för länge sedan då jag satt i soffan och tittade på TV när en svart gestalt dök upp brevid mig och svepte förbi. Annars jag har inte sett till honom utan jag har mest märkt av honom genom hans knackningar, bankande och promenerande på övervåningen.

När jag bodde i huset med min fd märkte jag inte så mycket av spöket. Jag kunde ibland höra ljud när jag var hemma själv på övervåningen men trodde alltid att det var katterna. Nu det senaste året sedan katterna har bott hos mamma har jag märkt att inte är det katterna som har gjort de där ljuden jag har hört. Första gången efter det att katterna hade flyttat trodde jag att någon hade tagit sig in i huset och var på övervångien eller att jag av misstag hade lyckats stänga in grannens katt. Men nej, ingen syntes till när jag tittade efter och sean dess hör jag kollat många gånger så fort jag har hört ljuden. Vad jag dock har känt av är att det är en man som härjar här men att han är snäll och att han inte vill mig något illa, mer än så kan jag inte känna.

Natten som gick har varit den värsta sedan jag har bott i huset. Tassande, bankande och knackade har hållt på hela natten! En gång inatt gick jag upp och tittade för jag var övertygad om att det var gannens katt eftersom han redan hade smygit in i huset en gång under dagen, men nej...ingen katt syntes till. Så idag kom jag på att det nu är sju år sedan som pappa dog... Är det han som är här? Jag vet bara att det är en man och har trott att det har rört sig om antingen mannen vi köpte huset av (som inte längre finns i livet) eller gubben som bodde i det torp som låg här innen det revs och detta huset byggdes. Vem det än är så är han i alla fall snäll får jag får bara goda vibbar av honom. Men undra vem det är och vad han egentligen vill mig?