Jeannas Universum

Nog tusan hade jag moterat prismorna helt fel. De som jag satt under skulle ju gå mellan armarna! Smart Jeanna! Puckobrud, rent ut sagt! (Tack mamma för att du så lätt såg felet och för att du har stilepoker i huvudet!)


Så här ser lampan ut när den blev rätt ihop monterad!

Jag har köpt en ny kristallkrona på Ilva i Malmö (det var ett tag sedan jag köpte den men har inte bara tagit mig tiden till att montera ihop den). Detta ha gjort att den mindre och äldre kristallkronan som jag redan hade hamnade i köket och den nya tog dess plats över matbordet i vardagsrummet.

Jag har handlat en del saker innan på Ilva men aldrig förr något som krävde montering. Jag har nu konstaterat att Ilvas metoder är precis som IKEA:s, dvs. att man få motera ihop allt själv vilket jag nu har sysselsatt mig med i ett par timmar. Jäkla vad förbannad jag har varit! För det första var det ett jäkla jobb att själv lyckas montera elen och skruva upp lampan i taket. (Jag fick hålla lampan i luften med ena handen och med den andra pilla och skruva vilket inte var det lättaste, ett tvåmans jobb egentligen la jag sabbt märke till. Man skam den som ger sig och till slut fick jag ihop det.) Det som gjorde mig ännu mer förbannan där efter var att man själv fick montera ihop alla prismorna, de kom nerpackade i små påsar. Det roligaste var dessutom att någon hade stoppat ner fel bruksanvisning i min kartong och jag fick instruktioner till en helt annan kristallkrona. Ett jäkla plockepinn med prismor som jag själv fick räkna ut hur de skulle sitta har med andra ord varit mitt stora nöje idag.


Efter en massa pill och svordommar fick jag till slut ihop min kära kristallkrona. Jag valde denna för att den är i gammaldags stil och även fast den är ny ser den ut att vara betydligt äldre. Inte orginal dock men det får väl svida över. (Antik Ola hade väldigt många vackra kristallkronor i sin affär i Amsterdam som alla är i orginal, men jag kände att 17 000-23 000 kronor var lite mycket. Det fick bli denna istället.)

Kommer ni ihåg att jag i våras berättade att grannens katt hade smygit upp på övervåningen och pinkat ner min stereo i sovrummet? Den gången hade han pinkat nr själva steroen och inte högtalarna. Igår städade jag huset och avslutade allt med att torka golven vilket gjorde att jag öppnade fönster och dörrar. Tydligen hade Tiger (dvs. grannens katt) passat på att ta tillfället i akt och smyga in igen för när jag senare på kvällen kom upp i sovrummet möttes jag återigen av en doft av kattpiss. Denna gången hade han dock pinkat ner en av högtalarna och inte stereon i sig. Jävla katt!

Första gången Christoffer var hemma hos mig gick han fram till mitt vitrinskåp i vardagsrummet, sedan vände han sig om och frågade: "Gillar du glas?"

Nja, glas i sig vet jag kanske inte om ifall jag har en speciell förkärlek till, men jag tycker om att duka och att duka fint och "rätt". Var dryck har sitt glas och jag har glas som täcker upp det mesta. Hur som helst har jag det tre olika sorterst kristallvinglas som krävs för vitt-, rött- och rossévin och två olika för champange...


Mitt vitrinskåp, och detta är ändå inte alla jag har (har några skåp i köket också innehållande glas). Så precis som Jamie och Cissi intämmer jag med: Köp inte glas till mig!
(Färgen på väggarna och taket gillar jag inte, de var här när vi flyttade in. Så bortse från det för de ska jag ta itur med när jag har gjort om mitt kök.)

När jag flyttade till USA hade jag en massa foton med mig över. Flera av mina klasskompisar var nyfikna på mig och Sverige och ville att jag skulle berätta om allt och ville se foton. Bland annat hade jag fotot här under med mig (det är taget i TV-rummet på nedervåningen hemma hos mamma på min  födelsedagar i ettan). När min klasskompis Drew, som jag pluggade amerikansk historia ihop med, såg detta fotot förälskade han sig genast i Anna (den blonda tjejen som är nummer två från vänster). Han ville veta allt om henne och ville ha hennes adress osv men jag tror aldrig att han sedan skrev till henne... Kommer du ihåg detta Anna?


Jag älskar Malins leende på detta fotot! (Den blonda tjejen som är till vänster om mig).

Kommer ni ihåg historien och två tomater som man berättade som ung för varandra och hade väldigt roligt åt? Den som börjar med "Två tomater gick över en väg..." och slutar med "...kom nu ketchup så går vi!" Jag vet inte hur ni hade det på era skolor, men på min tyckte vi den var väldigt rolig när man gick i lågstadiet och vi skämtade en del om den.

Vi svenskar är roliga... Den historien är egentligen inte särskillt rolig på svenska, i alla fall inte om man jämför den med orginalet som är på engelska. Där slutar historien med. "Come on, catch up!" -Lite skillnad!

Jag älskar hus och arkitektur! En av fördelarna med att åka till storstäder är arkitekturen man kan bevittna och jag kan gå gata upp och gata ner och bara beudra hus (ni ska se mina foton från bland annat Sydney).

När spelet "Sims" först kom ut köpte jag det, men jag struntade fullständigt i själva spelet och jag tror inte ens att jag har spelat det någon gång. Istället startade jag upp spelat, fuskade till mig en massa pengar, pausade spelet och sedan satte jag igång att bygga olika hus som jag sedan inredde. -Det var ju det som var det roliga med spelet i mina ögon och jag vet inte hur jäkla många hus jag byggde!

Något annat som jag gillar är att titta på ritningar eller floorplans av hus. Har jag ibland svårt att sova kan jag ibland logga in på amerikanska sidor och titta på husritningar och sedan fördriva tiden med att ändra på de ritningarna tills de blir som jag hade velat ha dom. (Jag har faktiskt en gång i tiden fuderat på att bli arkitekt med pluggade på fel linje för att kunna söka vidare.) Ni som känner mig vet vilken samling jag har på amerikanska husritningar i min "lilla" pärm och hur många olika kataloger och böcker jag har utöver det. (Varför jag just gillar amerikanska husritningar är bland annat för att måna sovrum har egna badrum och klädkammare entlig de ritningarna vilket jag föredrar.)

En annan "förmåga" (eller vad man ska kalla det för) är att jag kan se på hus och rum med andra ögon och inte se hur det ser ut idag utan hur det kommer att se ut  om man ändra på saker. "Om man flyttar den väggen, byter ut fönsterna, änrdar på taket och golvet..." Jag får liksom utan vidare bilder i mitt huvud på hur man skulle kunna göra om hus eller rum som inte fungerar och/eller ser för jäkliga ut. Jag har haft lite diskutioner med folk om rum eller hus som från början inte har sett mycket ut...

Idag har Cissi börjat att jobba och Jamie kommer istället att vara hemma med Lukas. Jag ringde nyss upp den lille hemmapappan och Lukas hade just avslutat sin lunch och hade nu full rulle med sina leksaker på golvet.

Käre lillebror, jag älskar dig och är så stolt över dig för ditt engagemang när det gäller Lukas och för all den kärlek och tid du lägger ner på honom! Jag tror aldrig förr att jag har sett en sådan stolt far som du är till Lukas! Min käre brorsson kan skatta sig lycklig över att ha sådana föräldrar!


Pappa Jamie med nyfödde Lukas på BB.

Det var tur att Cissi och Jamie hade plastburkar och inte finporslinet längst ner i skåpet...


Lukas ränsar skåpen på Hasselbacken.Hur skön stil har pojken egentligen där han står?

Strul på Chrisses jobb är jag van vid det här laget (och nej, jag tar det inte personligt). Lite eventuella hinder har kommit upp för Chrisse den helgen vi skulle till Göteborg och U2 vilket gör att han kanske inte kan följa med. Som ersättare har jag nu bjudit  in Annicka som har lovat att istället följa med mig om Chrisse inte kan. Tack Gumman!

Nej, jag är inte manodepresiv även om jag vet att mina projekt och energi kan tolkas som en manisk fas. Dock gillar jag att göra saker och få utlopp för min kreativitet och jag håller heller igång än att sitta och slappa (även om en film kan vara skönt ibland). Även om jag inte har hunnit göra färdigt mammas gästrum ännu håller jag ändå på att fundera på hur inredningen ska bli. Jag är svag för sänghimlar och funderar på att sy och sätta upp en i det rummet.


Jag vet inte om ni minns att jag la upp denna bilen på bloggen i majmånad och skrev att jag alltid ha velat ha en sådan här himmelsäng. För att sådan säng ska göra sig bra i ett rum anser jag att rummer behöver vara av större storlek och mammas gästrum är på ca 16 kvm vilket är för litet (ingen sådan med andra ord).
Det är föresten sådana här färger jag ska använda mig av i rummet. Sängen och sängbordet är i samma färg som på bilen. Fondväggen ska bli något ljusare blå än denna och de vita väggarna lite mer åt cremechampange är vad bilden visar. Vad snyggt det är ihop i min värld.


Eftersom en himmelsäng är uteslutet i rummet lutar jag åt att sy en egen sänghimmel snarlik denna modellen och sätta upp (jag är rätt säker på att mamma tillåter mig göra det). Hm, märks det att jag redan försöker göra om stilen på Kastanienhof i "min" stil.

Jag har en massa projekt på gång. Bland annat har jag under en lång tid letat efter en schäslong i Rokokostil men inte hittat någon (de nya moderna, dvs raka och relativt platta, som finns att köpa i  dagens möbelaffärer gillar jag inte alls). Jag letar fortfarande efter just rätt utförande på schäslongen men lyckas inte hittat någon jag gillar (tyget bryr jag mig inte om för det kan jag klä om själv). Iofs har jag ett helt möbelsätt med soffa och två fåtöljer i Rokokostil hemma hos mamma som jag ännu inte har tagit hit, men jag är ändå på jakt efter en schäslong. Hm, tror jag få sätta Chrisse eller "Antik Ola" på det så får de hålla utkik ute Europa åt mig.


Det närmsta jag har kommit något som ens drar lite åt en schäslong i rätt stil är denna som jag hittade på Ilva (www.ilva.se), fast den är ändå inte rätt...

Det är väl knappast en hemlighet att mina politiska åsikter ligger åt höger. (Chrisse också, han var aktiv inom Muf innan.) Hur som helst, något som jag hänger upp mig på, fastän jag har högeråsikter, är de konservativas åsikter i USA. De är emot fri abort men för dödsstraff. Hm...

Jag vet att de stöder sig mot bibeln när det gäller dödsstraffet och "ett öga för ett öga" medan motståndelsen till fri abort handlar om att rädda oskyldiga liv, men vad tusan? Är ett liv bara värt att rädda om det är osksyldigt?

Ibland när man tittar på amerikanska filmer kan man få se kvinnor som är upprörda över att deras blivande män (som har pengar)  vill att de ska skriva på äktenskapsförord. Jag har aldrig riktigt förstått mig på deras tårar! Om någon eller båda av paterna ha pengar, företag eller något annat som de vill skydda tycker jag det är en självklar sak! Skulle det verkligen vara ett problem för den anndra parten? Jag förstår inte riktigt den tankeverksamheten!

Vara sig man har sakar man vill skydda eller inte anser jag att det är en bra sak att prata igenom innan man gifter sig om hur man vill göra den dagen man skulle separera (kanske inte så romantiskt men realistiskt). Det är bättre att göra det innan och ha papper på det när man är i sina sinnes fulla bruk och hat, svartsjuka, bitterhet osv inte kommer imellan och hindrar ens omdömme.

Chrisse skulle aldrig få för sig att be be skriva på ett äktenskapsförord! Men när vi gifter oss hade det varit givet för mig och jag hade krävt att få göra det! (Bland annat är hans företags hans och inte mitt. Han har byggt upp det sedan han var 22 år gammal!) Inte för att jag tror eller förväntar mig att vi kommer att sluta i skillsmässa om och när vi gifter oss, men jag är ändå realistisk. Man vet aldrig vad som händer i framtiden. Människor utvecklas under hela livet (förhoppningsvis i alla fall) och en dag kan det bli så att man har växt ifrån varandra eller något annat.

Nej, ni som undrar. Det är inte dåligt mellan mig och Christoffer, inte det minsta, så det är inte därför som jag skriver detta! Vi älskar varandra fortfarande väldigt mycket och ser den andra parten som tvillingsjälv och vi är varandras livs kärlekar. Vi har fortfarande inte haft ett bråk och just nu skulle jag inte kunna på vad tusan vi skulle kunna bråka om? (H och E, ni hade fel på era gissningar i vintras...vi är lika kära i varandra och vi tycker fortfarande att den andra är underbar. Så det där med att ni skulle tar er en titt på vårat förhållande efter ett halvår blev fel. Men tack för visat stöd och förtroende.)

Idag känner jag mig bättre så det blir til att jobba och pyssla hela dagen för mig!

Inatt när jag inte kunde sova slutade det med att jag gick upp och tittade på några dokumentärer på TV. Bland annat tittade jag på en om kvinnliga brottslingar i USA. I dokumentären framgick det att när män brukar våld gör de oftast det mot främlingar medan kvinnor mer riktar det mot släktingar eller bekantar. Män använder sig oftast av pistoler som vapen och kvinnorna tar i större utsträckning till kvinar eller använder sina händer. Dock mördar kvinnor betydligt mindre än vad män gör.

Förr i tiden när man köpte mjölk fanns det en sort att välja mellan och det var helt vanlig mjölk. Nu när man står i affären har man att välja mellan standard-, mellan-, lätt, mini- och gammaldagsmjölk. Har vi verkligen kommit så långt att vi har skapat behovet av att ha så många varianter att välja mellan? De flesta av oss dricken förmodligen ine så mycket mjölk att lite procentenheter av fett skulle göra någon större skillnad?

Utöver det har vi olika varianter av laktosfri mjölk samt get- havre- och sojamjölk och Gud vet vad vi mer har. Fast där har jag ett litet problem. Kommer havre- och sojamjölk från en spene? Nej, och borde det då få kallas mjölk? Borde det inte heta juice istället?

Det är väl knappats någon som är inne och läser min blogg en lördagskväll, men om det nu skulle vara det vill jag tipsa om en bra film som går klockan 21:55 på 5:an ikväll: Memento

"Amerikansk thriller från 2000. Även om Leonard Shelby, med sina dyra kläder och sin Jaguar verkar vara en framgångsrik affärsman, har han bara en sak i huvudet. Att hitta den man som våldtog och mördade hans fru. Men Shelby lider av en ovanlig form av minnesförlust, efter en kvart glömmer han bort var han är, vart han ska och vad han skall göra. Han måste därför hålla ihop sitt liv genom sitt anteckningsblock och sin kamera. Men det är en sak han inte glömmer, hämnden."

Nej, jag renoverar inte idag ifall nu undrar över nattens och dagens bloggande. Om jag är förkyld eller allergisk vet jag inte men jag bara nyser och näsan rinner konstant och jag har inte sovit en blund under natten som gick. (Jag pratade med Annicka innan och mår jag bättre senare ikväll ska jag hänga med henne och co. ut på stan. Jag älskar dig, Gumman!) Istället ligger jag nerbäddad i soffan framför CNN på TV:n och laptopen på soffbordet.

Mitt CNN-beronde har jag upptäckt visa sig intressant. Välds- och lokala amerikanska nyheter som är stora på CNN har jag upptäkt inte nämns på de svenska kanalerna eller tidningarna eller så nämns som bara i en liten notis eller kommer sist som ett kort inlag. Intressant!

Som jag tjatat om föredrar jag unika saker som tex handgjorda möbler och glas (för de är då helt unika och det finns inte exakt två lika dana samt att de är gjorda med känsla). Det samma gäller även konst som man väljer att prya sina väggar med. Vare sig det gäller fotografier eller målningar så gillar jag när de är unika.

Mina absoluta favoritkonsstil i historien är impressionism och konstnären som jag mest beundrar är Monet. Så vackert det är i mina ögon. Jag älskar sättet de är målade på samt färgvalen. Jag äger själv två oljemålningar i impressionistisk stil, målade av en kvinnlig relativt okänd konstär ifrån Stockholm iofs men jag bryr mig inte. Tavlorna är vackra i mina ögon och det är därför jag har dom.

Christoffer är också konstintresserad och han har samlat på sig många oljemålningar under sina utlandsresor. Den senaste han köpte var en dyr tavla han hittade hos "Antik Ola", en svensk vän som har en antikaffär i Amsterdam. Det är en stor tavla som är målad på 1800-talet och föreställer ett naturmotiv och har en tjock guldram som är väldigt vacker.

Förra helgen började Chrisse gå igenom lite av sina saker på magasinet och han visade då mig några oljemålningar han hade som jag tidigare inte hade sett. Den första tavlan jag såg fick mig att smälta! En stor tavla med guldram målad i impressionistisk stil föreställande Europeisk storstad under 1800-talet. Jag vet vem som ska tigga den av honom och ihop med vilka andra tavlor den då kommer att hänga.


Chrisse och jag på besök hos "Antik Ola" i hans antikaffär i Amsterdam.