Jeannas Universum

Jag är så tacksam för att jag är uppvuxen med föräldrar som har insett vikten med att resa och som har velat dela världen med oss barn! Sedan vi var väldigt små har de årligen tagit med oss på varierande resor.

Vårt resande började tidigt och det första mina föräldrar gjorde var att visa Jamie och mig vårt egent land. Vi reste därför ibörjan mycket runt i Svergie och mamma såg till att vi besökte Sveriges alla landskap. (Hur många kan säga det, att det har varit överallt i Sverige, de flesta här nere i söder har knappt ens varit norr om Stockholm vilket jag tycker är jäkligt synd!) När Sverige var avklarat blev det resor inom Norden, sedan utvidgades det till stora delar av Europa och därefter blev det övriga världen!

Tack mamma! Jag älskar er för att ni gav oss den möjligheten och för att ni tyckte att det var av vikt!

Ni behöver inte kommentera det uppenbara tragiska i följande inlägg för jag vet redan!

En sömnlös natt för inte så länge sedan zappade jag mellan TV-kanalerna i ett försök att hitta något så tråkigt att det skulle söva mig till sömns. Fastän kanaler vad fulla med  variernade reklaminslag som försökte lura i mig att ett pulserande magbälte kan få min mage platt eller att en liten rund miniugn kan att rädda min familjs matvanor (såld av Mr T, bara det är ju komiskt!) hamnade jag ändå på en repris av en gammal advokatserie. Medan jag försöker titta på denna serien slöt jag mina ögon och gjorde så under hela avsnittet i ett syfte att försöka slumra till genom att lyssna till dialogerna (det funkade inte kan jag uppge). När serien var slut insåg jag det tragiska. -Jag hade hängt med i hela avsnittet, förstått allt advokatsnack och alla dommar och ingenting hade varit oklart för mig. TV-tittande på avdokatserier sedan man var liten har sett till att jag kan det engelsa fackspråket för jurister bättre än det svenska, att jag kan det amerikanske rättsystemet bättre samt att jag nog även kan skillnaden och påföljderna för de olika straffen i de olika staterna. Visst är det tragiskt att jag vet skillnaden på "murder one" och "murder two", i vilka stater som murder one kan ge dödsstraff samt att i vilka fall där barn begår brott och åtalas som vuxen (dvs när det inte tas hänsyn att de är barn). Hm...

(Fast jag kan faktiskt erkänna att när jag tittar på Dr. House utan text så är det inte alltid jag hänger med. Flera av sjukdommarna och ingreppen hänger jag inte riktigt med på även ifall jag börja lära mig där med.)

Är det någon där ute som har sett John Blund de senaste tre nätterna? Snälla hälsa honom i så fall att han har glömt att komma förbi mitt hus på jäkligt länge!

Under kvällen som gick började det regna, solen var på väg ner (och låg därför lågt) vilket gjorde att det skapades två regnbågar på himmlen. Det är inte ofta jag ser två regnbågar samtidigt, men det var väldigt vackert!  Precis som när jag ser ett stjärnfall önskar jag mig alltid något varje gång jag ser en regnbåge och så gjorde jag även idag. Jag tillhör nog minoriteten när det gäller önskingar för jag önskade mig inte pengar, inte framgång eller kändisskap, inget som rörde kärlek och heller ingenting som rörde hälsa. Jag önskade mig det som jag alltid önskar mig...

När jag var liten hade jag hört flera historier om att det fanns en skattkista vid regnbågars slut. En sommarkväll när jag var väldigt ugn dök det upp en regnbåge över ängen där hemma och jag beslutade mig för att gå på skattjakt och hämta hem kistan. Jag tog på mig mina gummistövlar och förklarade mitt uppdrag för mamma (som bara log åt mig) och begav mig iväg. Jag gick och gick och regnbågen tycktes bara förskjutas framåt (till min oförståelse) när det helt plötsligt slutade regna och regnbågen försvann. Jag gick aldrig mer på regnbågsskattjakt efter det... (Se, redan som ugn var jag fantasifull och äventyrslysten!)

Jag tycker om solrosor. Solrosor får man att tänka på soliga och varma sensommardagar på landet. På stora fält fyllda med dess blommor som vajar i solen och väntar på att bli skördade. På små pipinetta stugor i England med välskötta trädgårdar eller stora rödfärgade bondgårdar i USA. Hur och var jag än ser en solros tänker jag alltid på sensommaren och på landet i olika kombinationer. Det borde nästan vara lag på att om man bodde på landet var man tvungen att plantera solrosor på sin tomt!

Insomnia (över två dyng utan sömn nu och jag är klarvaken) i kombination med en hjärna som bäst fungerar nattetid och en personlighet som är filosofiskt laggd resuterar i alienation. I alla fall denna natten. Även om mitt syfte inte är att frysa ut någon eller att framstå som hotfull anser jag ändå att jag vill omge mig av en viss typ av människor i mitt liv.

Människor jag inte vill ha i mitt liv är följande:
- De som behöver och måste dricka för att kunna ha kul! Speciellt i en kombination med att de inte kan känna av ifall de har fått för mycket. Behöver man dricka för att kunna slappna av, vara social och ha kul tyder det på en svag personlighet och nej tack. (Visst, jag dricker också ibalnd med oftast inte när jag är ute eller iväg. Jag har kul ändå!)
-Människor som inte kan vara raka och ärliga mot en, vad tusan ska man ha sådana kompisar till?
-Människor med stort försvar och svag självkänsla. Speciellt kan jag inte med rationaliseringar och reaktionsbildningar! Aaaah!!!! Människor som sätter upp försvar för att skydda sig själv och som inte har en stark självkänsla klarar dels inte av att vara vän med mig och dessutom vill jag inte ha dom i mitt liv eftersom de inte har något att tillföra mig.
-Personer som är avundssjuka och ser ner på andra som de anser har det bättre än dom (åter igen försvarsmekanismer och bitterhet). Detta kopplar jag samman med svag självkänsla samt en oförmåga att ta tur med sig eget liv och skaffa det man vill ha. Jag gillar inte människor som bara gnäller och inte tar ansvar för sina egna handlingar och gör något åt sitt liv.
- Människor som är allt för allvarliga och bryr sig för mycket om vad andra tycker och tänker. Jag föredrar människor som kan bjuda på sig själva och ha kul (även om de behöver kunna vara allvarliga ibland) samt har insett vikten av att kunna se skillnad på andras och egna känslor.
- Människor som saknar förmågan att älska, som saknar förmågan att kunna sätta ord på sina känslor och som är rädd för att uttrycka dom.
- Sist med inte minst ogillar jag starkt människor som bara tar utan att ge tillbaka. Som förväntar sig att en annan ska ställa upp utan erbjuda något tillbaka. Förhållanden är både givande och tagande och inser man inte det har man inget att hämta hos mig.

Tack ni nära och kära som passa in på denna beskrivningen och som finns i mitt liv. Ni förgyller min tillvaro och jag älskar era långa samtal och möten. Ni tillför mitt liv mycket kärlek och glädje och det är underbart att veta att jag har sådana människor som er i mitt liv! Jag älskar och jag uppskattar er alla!

En av de mest grundläggande sakerna måste ändå vara underkläder och att de bärs just under kläder. Ordet underkläder syftar inte på att man bär jeans halvägs ner på häcken så att stringtrosorna syns eller att man har jeans nerdragna till 10 cm ovanför knäna så att det visas 25 cm av boxershorts mellan midjan och knäna. What the fuck is that all about? 

Idag har man i tidningar och på nätet bland annat kunna se bilder på hur det i katastrofögonblicket såg ut inne i de två Gotlandsfärgorna som krockade. Är man som person på rätt plats, vid rätt tillfälle och har kameran med sig kan man lyckas ta bilder som man sedan kan sälja och få en hacka för. Ju mer internationellt intressant bilden är och ju mer sällsynt den är destå mer pengar kan du begära för den. (Jag kan bara gissa vilka summor pengar den människan fick som stod nedanför WTC och filmade när andra planet körde in i det andra tornet.)

Chrisse har sålt några bilder till Aftonbladet en gång för några år sedan som hamade i deras tidning. Han var på semester på Mallocra när en orkan drog in och förstörde ön. Chrisse vad framme med kameran och hörde sedan av sig till aftonbladet som gärna köpte bilderna... 

Världen är lite ironisk ibland. Nyss fick jag ett spontant inlägg från en tjej (som jag inte känner) som bad mig att gå in på en sida och rösta på hennes bild i en fototävling på temat "Bästa sommarbilden":  Visst gick jag in och röstade på hennes bild (jag tror ju på karma) men samtidigt gav hon mig inspiration till att själv anmäla mig i tävlingen. Kanske inte riktigt vad hon hade förväntat sig, eller?

På kanal 9 och fredagarna sänds ett 60 minuters långt program som heter "Inside the actors studio" . Det är ett amerikanskt TV-program där man bjuder in kända skådespelare, publiken består endast av dramastudenter som får ställa frågor och intervjuaren är en beröms dramapedagog.

Det kanske inte helt förvånar er att jag gillar att se på denna serien om jag inte har något annat för mig. Fast, gissa min förvåning när jag satte på TV ikväll och gästen är Jennifer Lopez. -Vad tusan gör hon där? Allvarligt? Ställde alla de andra som var bokade in och det var tvunga att ha en nödlösning? Eller fick dramastudenterna fnatt? "Vi vill ha en stor skådespelare att fråga ut och lära oss utav - Ja! Vi ringer Jennifer Lopez!"

När jag och Jamie var små började mamma och pappa samt farmor och farfar att samla silverbestick och finservice till oss som vi fick delar av i julklapp och till våra födelsedagar. (Behöver jag påpeka hur jäkla tråkigt det var att få de paketen när man var liten och helst ville ha leksaker!) Jamie och jag fick själva välja ur Royal Copenhagens sortimentet när det gäller servicen medan mamma valde våra bestick om jag minna rätt.

Jamie och jag har samma service: "Blue Fluted Full Lace"  och samma silverbestick: "Prins Albert". Vi fick även välja en extra kaffeservice från Royal Copenhagen av farmor och farfar och där valde vi olika - Jamie valde "Måsen" och jag "Vide". Så här i efterhand kan hag tycka att jag gjorde jäklit bra val  för jag hade gjort samma idag (tur att jag inte ångrade mig med andra ord).


Min och Jamies finservice: Royal Copenhagens "Blue Fluted Full Lace". (Tyvärr kunde jag inte hitta en bild på deras kaffeservice som jag även ha.)


Som silverbestick har vi full uppsättning av dessa: Prins Albert

Jag har knappt sovit något på över två dygn. I förgår natt sov jag inte alls under natten och i natt fick jag två timmars sömn. Nätterna innan dess har som vanligt varit fylld med att inte somna förren 3 på morgonen samt att vakna flera gånger innan jag slutligen stiger upp. Tog en sömntablett under veckan och sov som en stock under natten tills klcokan var 12 mitt på dagen. Tänka sig att man ska behöva proppa i sig en massa tabletter för att få sova ut.

Det är väligt svårt att förklara, för jag är väldigt trött men jag kan bara inte somna hur mycket jag än vill. Och nej, jag är inte ängslig eller orolig över något och det finns inget annat som heller håller mig vaken med funderingar. Min läkare säger att det är en svit från utbrändheten förra sommaren och att jag kan räkna med att det kan ta flera år innan just det är återställt.

Jag vill bara kunna sova!

Department stores i England har upptäckt en ny trend bland försäljningen. -Under senare tid har de sålt tre gånger så många gafflar som de har sålt knivar. Analytiker menar att detta är ett tecken på att vi som människor äter mer snabb- och skräpmat och inte i lika stor utsträckning sätter oss vid ett bord och äter "riktig" mat som kräver gaffel och kniv.
 
Det är inte alltid jag sätter mig vid ett bord och äter hemmalagad mat (är jag och Chrisse iväg blir det en del hämtmat ska jag villigt erkänna). Men jag skulle inte få för mig att handla endast gafflar om jag behövde bestick.

Jag brukar få många påpekningar om Chrisses och mitt förhållande. Kommentarer om att flera utav er aldrig hade gått med på att vara ifrån varandra, att bo i olika städer samt att vi ibland inte träffa varandra under längre perioder för att Chrisse är i väg och jobbar. På ett sätt kan jag väl förstå tanken även om jag ändå inte riktigt håller med.

Jag hörde en sak en gång som jag tycker är väldigt bra samt väldigt sant:
"Avstånd i ett förhållande är som vinden till en eld. Är elden liten kommer vinden att blåsa ut den, men är elden stor kommer vinden bara att förstärka den."

Idag kommer det var tyst från min sida.  Jag ska till Hasselbacken och vara barnvakt åt min lille älskling och som vanligt se på honom som en fotomodell (dvs. att ha kameran i högsta hugg!). När Cissi kommer hem ska det bjudas på Tacos (mumsigt, länge sedan jag åt det) och därefter bär det av till Växjö där jag ska tillbringa resten av helgen.

Jag kunde inte låta bli att ta några bilder från Cissis blogg som Jamie har tagit under gårdagen. Det är full fart med andra ord på Hasselbacken även fast Cissi inte är hemma!


1.På en av sina upptäcksfärder kröp Lukas in under vagnen och la sig och av bilden att dömma ser han ut att trivas.
2. Min sockertopp börjar bli stor och kan resa sig upp själv nu.

Robert De Niro och Al Pacino brukar ligga i topp när det gäller bästa manliga skådespelare genom tiderna. Visst gillar jag dom (Robert är bättre än Al visserligen) men det finns andra mycket bättre skådespeare i mina ögon. Dustin Hoffman tillhör en av mina favoriter exempelvis och flera av hans rollprestationer kan få Al och Robert att kasta sig i väggen! Men, det finns en man som står ut, som är anmärkningsvärd och jag kan inte komma på en enda film där han har presterat dåligt. Han är underbar i allt och spelar så bra att min kropp ryser! Fick jag välja att spela i en film mot en man hade jag utan att tveka valt honom; Johnny Depp.

Förtsa gången jag la märke till Johnny Depp var i slutet på 80-talet och serien "21 Jump Street" som sändes på TV1000. Johnny var den enda anledningen till att titta på den serien även om Richard Grieco gjorde gästspel ibland. (Kommer ni ihåg Richard? Den snygge mörkhåriga hunken som hade en bad-boy-image, som körde motrocykel i en bandana och hade en varg som husdjur. Han var relativt stor bland tjejer sent 80-tal och tidigt 90-tal som sedan bara försvann.) Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg en enda annan skådespelare från 21 Jump Street än just Johhny och Richard. När 21 Jumpstreet lades ner 1990 dök Johnny sedan i "Cry Baby "och "Edward  Scissorhands" och resten är som de säger historia. (Hur otroligt söt var han inte i Edward Scissorhand föresten? Fanns det någon tjej där ute som inte kunde tycka synd om honom och förälska sig när den såg den filmen?)

Därefter har filmerna avlöst varandra: Har jag mina uppgifter rätt har han varit med i 48 st filmer (varav 3 är i post-production och 1 i production). Där utöver kommer han att dyka upp i ytterligare 14 filmer som är "in development" i skrivandet stund.  Jag har inte sett alla hans filmer men flertalet utav dom har jag beskådat och varje gång jag ser honom tänker jag: "Fan vad han är bra! Det finns ingen som hade kunnat spela just den rollen bättre än honom!" Att han inte har fått en Oscar (utan bara tre  nomineringar: Pirates of the Caribbean, Finding Neverland och Sweeney Todd) är en skam!


Världens bästa manliga skådespelare enligt mig! Utan tvekan min favorit och den jag helst hade velat spela emot!

Efter en titt på mina besökares statestik har jag konstaterat följande om beteendet på denna bloggen:
- På en "dålig" dag har jag endast runt 30 besökare dagligen, andra dagar är siffran runt 50 och sidvisningen är oftast allt från 100 till 180 dagligen.
- Vissa läser min blogg en gång om dagan, andra ett par gånger i veckan medan flera håller koll och logga in på den flera gånger om dagen.
- Vissa läser bara mina inlägg medan de flesta väljer att även klicka fram kommentarerna.
- De flesta väljer att besöka min blogg på tidig förmiddag och/eller under kvällstid.
- Jag har flest besökare från Blekinge, på andra plats kommer Småland, Skåne på tredje och sedan är det spritt över landet. Ett par besökare från utlandet har jag också.
- Ytterst få (procentuellt sett) väljer att kommentera inläggen.

Lillstrumpan ringde nyss och undrade ifall jag kunde vara barnvakt åt Lukas på Hasselbacken imorgon. Självklart rycker faster Jeanna ut och ställer upp för min lille sockertopp! Senare på kvällen ska Jamie och Cissi bjuda på tacofrossa! Mumsigt!


Polis Lukas håller Hasselbacken under kontroll.

Jag har fortfarande inte badat ute i år, jag nästan skäms! Så den sista gången jag badade i havet är fortfarande när jag var i Sydney.


Några undervattensbilder jag tog i Sydney. Visste ser det härligt ut?