Jeannas Universum

Runt 06:00-tiden kom vi hem imorse och vi hade då dels varit vakna och dels varit på resande fot i över ett dygn. (Eller jag de andra i alla fall, jag hade varit vaken i två.) Både dagen och konserten var underbar! Det finns en Gud och han/hon var god mig mig igår! Jag lyckades träffa på dom under dagen precis när de kom ut från hotellt, jag satt i bilen i närheten av Ullevi och gjorde mig iordning när de körde sitt soundceck (jag fick alltså ett prov på nattens konsert bestående av tre låtar) och dels köade vi ett tag innan insläppet vilket gjorde att vi även kom långt fram och fick bra ståplatser. Scenen var uppbygg på så vis att vissa i publiken fick stå mellan scenen och den runda springplatta som gick runt scenen och vi stod på redje raden från springplttan. (Och jo, jag lyckades smyssla med mig min kamera in!) Jag har så ont i mina fötter och ben idag att jag knappt kan stå om mina fötter är helt sönderskavda, men det va de värt! Tack Annicka och Malin för att ni ville vara delaktiga i en av de mest minnesvärda dagarna i mitt liv!

Jag ska i eftermiddag bege mig till Malmö och har inte hunnit ta itur med bilderna och filmerna från igår (och vad mycket film och foto jag har!). Igår när de började spela vissa låtar kändes det surialistiskt att vara där och ögonen tårades under en av sångerna. Idag när jag har kollat på filmerna har jag varit ännu mer i exstas och ögonen tårades när jag tittade på "Where the streets have no name". Här kommer hur som helst en lite sneak peak från gårdagens encounter och konsert med U2. . (Jag har dragit ner bildkvaliteten regält för de bildrättigheterna tänker jag hålla hårt i!)

God morgon alla vakna!

Jag hade planer på att lägga mig tidigt inatt och sova så mycket som möjligt så att jag skulle vara pigg när klockan ringde kl. 04:45. Nog kom jag i säng hyffsat tidigt (kl. 23.00) men sedan blev min natt actionfylld och jag har inte sovit en blund! (Jag berättar mer om det när jag kommer hem.) Om 15 minuter ska jag köra till Karlshamn och hämta de andra och sedan blir det till att vara uppe i ett dygn. Hrm, undra hur tusan jag ska åka köra hem inatt efter konserten? Men men, natten innan vi var på Guns ´n´Roses konserten i Stockholm för tre år sedan sov jag heller inget, och då körde jag ändå en stor del av den sista biten från Stockholm och hem medan de andra sov i bilen. Detta ska nog också gå bra ska ni se.

Ha en bra helg alla, för det tänker minskäl jag och tjejerna ha!

Jag älskar road trips! Tyvärr är det inte allt för ofta jag ägnar mig åt det. I USA har det blivit betydligt fler än vad jag har gjort här hemma. Mycket kanske har att göra med det låga bensinpriset de har där borta för hade bensinen bara kostat en tredje del av priset vi har här hemma hade det nog blivit betydligt fler turer. Hursomhelst blir det en liten mini road trip för oss tjejer imorgon när vi beger oss av till Göteborg!

Hela kvällen har jag spelat U2 klipp på youtube medan jag har gått runt och fixat allt inför morgondagen. Även om jag inte har varit ett fan i det slag att jag har haft deras poster på väggarna som ung har jag ändå alltid tyckte om dom och de har alltid funnits med på min lista över fem band som jag vill se live innan jag dör. När jag ikväll har hört intronen från livekonserter spelas till mina favoritlåtar har hela kroppen fått rysningar om mina ögon har till och med tårats i vissa fall. Jag är så uppspelt och jag ser så mycket fram mot morgondagen att jag knappt kan vänta! En sak som jag har skrivit på min "Bucket" list kommer jag imorgon att kunna stryka!

Jag pratade nyss med Annicka och vi gjorde de sista planerna infrö morgonen. Imorgonen är det jag som klockan 06:00 kommer och hämtar dom i Karlshamn i mammas bil. Laddade med kameror, brända DC-skivor och matkorgar är det vi som sedan kommer tillbringar hela dagen ihop. Massa kissepauser och hysteriska skrattanfall är något som vi alla är övertygade kommer att fylla vår dag och kväll. Annicka och jag funderade först på hur tusan vi ska orka hålla oss vakna och hur vi ska orka stå på konserten så länge (vi har ståplatser, måste man ha när det är så bra band!). Vi kom ganska snabbt fram till att när förbandet, Snow Patrol, drar igång klockan 20:00 kommer våra kroppar att fyllas med så mycket adrenalin att vi utan problem kommer att klara av natten.

Nu förmodar jag att det blir tyst från mig fram tills på söndag. Jag lämnar er med en av mina favoritlåtar från U2 - "Where the streets have no name" som här spelas live. Kan säga att när introt började spelas så vattnades mina ögon när jag såg detta.

http://www.youtube.com/watch?v=uDkBzkA9L4s&feature=related

Igår eftermiddag efter det att Jamie och sockertoppen (läs Lukas) hade åkt hem begav jag mig till Asarum och ATG-ombudet för att hämta ut mina U2 biljetter. Tji fick jag när jag lämnade fram min bokningsbekräftelse och kassören försökte ta ut min biljett. - Det gick inte att lösa ut utan jag var tvungen att bege mig till ett Ticnet-ombud istället. Så idag var det jag som begav mit till Kristiansad i all hast! (Visst hade jag kunnat vänta med att hämta ut dom tills det att jag kom till Göteborg, men hade något då strulat så hade det varit försent att fixa till det och vi hade då stått där utan biljetter.)

En annan som har vant sig vid Växjö blev smått förfärad när jag kom till Kristanstad och det var pckat med folk. (I växjö flyr människorna staden på sommaren och det är relativt ödsligt på gatorna.) Det tog mig ett bra tag att hitta någonstans att parker och jag fick gå en bit in till centrum. När jag väl kom till Domushuset fick jag utan problem ut mina biljetter och jag ringde Annicka och sa att allt nu var klart inför vår lilla road trip.

På vägen tillbak till bilen gick jag inom en snoffsig frisörsalong i jakt på hårfärg. Tyvärr var färgen jag bruka använda mig av slut och jag fick då hjälp av två homusecuella killar (antar jag ialla fall) som jobbade i salongen. Den enda trodde jag först var en tjej men när den andra kallade honom för Fredrik fick jag det tillrättavisat. Fredrik var platina blond i en trendig frisyr, bar foundation, puder, kajal och maskara, inte undra på att jag blev förvånad när jag fick reda på att han namn var Fredrik. Dessa två killar satte sedan i en väldigt tjejig ton igång att diskutera tänkbara färger till mig och gestikurlerade på ett sätt som kändes som att de gjorde parodi på homusexuella killar. (Va? Var jag kanske med i dolda kameran?) Till slut hittade Fredrik, som tydligen var färexperten på salongen, en bra färg som kunde blandas till och jag gick där ifrån 150 kr fattigare. Även om jag blev förvånad över killarna kvinnlighet kunde jag ändå inte låta bli att tycka det var härligt att de var det så öppna med det i en relativt liten stad.

På vägen hem i bilen spelade enda radiokanalen U2 låtar för att hylla helgens två konserten på Ullevi. Med rutorna nere som ruffsade till mitt redan ostyriga hår ännu mer sjöng jag med till låtarna för glatta livet i vad jag misstänker rörde sig om både fel tonart falskhet. Men vad gjorde det? Jag var hur gald som helst och jag kände att min konsertanda kom över mig och jag fick rysningar längs med hela ryggen. Jag log glatt hela vägen hem i bilen och jag tror inte ens att varken Mick Jagger eller Steven Tayler hade kunna le ännu bredare.

Hur söt är inte min mamma? Hon har varit bortrest sedan i onsdagsmorgon och jag har redan fått två mail från henne där hon har berättat vad de har hittat på och vad de planerar att göra. Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite gulligt!

Jag har haft Facebook i runt 1,5 år nu men det är främst under det senaste halvåret som jag har börjat att älska det! Vilken genial uppfinning! Har man en hyffsat stor (eller där över) umgängeskräts av vänner och släktingar är Facebook ett fenomenat verktyg att hålla kontakten med varandra på. Har man som mig även vänner välden över som man kanske har förlorat kontakten med är det ett underbart verktyg!

Meed sina vänner på Facebook vet vart alla har för sig eller vad de planerar att hitta på (om man nu väljer att skriva ut det vill säga). Är det något evenemang eller fest på gång är det väldigt enkelt att bjuda eller fråga om någon vill följa med. Är det någon som har en fråga kan man snabbt få svar. Idag bjöd jag exempelvis in Nina att åka med i min bil på lördag eftersom jag såg att hon hade postat att hon skulle åka tåg till U2 på lördag. Vidare kan man lätt uppdatera sitt liv med bilder och det är ett kul och enkelt sätt att göra det istället för att hålla på att maila dom till alla människor. Roligt också är det att läsa allas kommentarer till bilderna. Skulle man ha tråkigt kan man roa sig med att utmana sina vänner i diverse spel eller tester. Och vill man inte utmana någon annan kan man underhålla sig själv med diverse aktiviteter.

I heart Facebook!

Som en liten uppspelt flicka sitter jag nu med ett stort leende på läpparna och känner hur det pirrar i kroppen! Bilder av en barndomsdröm blandas i mitt huvud med en mer vuxnare röst som säger "Äsch, det är väl inget!" Jag vet att det egentligen inte är någopt att bli uppspelt över, men ni som känner mig vet varför jag är det. - Min fd amerikanska klasskompis, som numera livnärar sig på att vara skådespelerska i LA, skrev nyss att jag skulle sätta mig på ett plan och komma och hälsa på henne så ska hon visa mig runt!

Fram tills inte allt för många år sedan drömde jag om att få bli skådespelerska i LA. Medan de flesta som vill ha en sådan karriär drömmer om det för pengarna och berömmelsens skull, har mina drömmar istället grundat sig på min fasination för filmindustrin och för att jag faktiskt gillar att spela theater. Men, ärligt ska jag erkänna att min dröm inte alltid har grundat sig på de pelarna utan kändisskapet var ytterst tilltalande när jag var betydligt yngre. (Nu är det inget jag sträva efter. Jag hade varit en usel kändis och blivit en ny Greta Garbo på den punkten!)

Jag kan dock inte låta bli att bli uppspelt över min väns inbjudan, detta trots att jag vet att jag inte hade stått ut någon lägnre tid i LA. För att citera Jamie, en dag i den staden var en dag för mycket och han vill aldrig mer åka dit! Jag hade aldrig klarat av LA-mentaliteten och jag hade inte heller geografiskt tyckt om staden. (Som jag har sagt innan hör jag hemma i norra Kalifornien om något!) Samtidigt hade jag velat åka dit och göra alla "måsten" som finns om man är en moviebuff som jag. Jag hade kunnat få mig en liten inblick till ett av de sakerna som jag älskar mest och sedan hade jag nöjt mig och åkt hem. (Fast drömmarna hade säkerligen ändå funnits kvar där.)

Jag kom att tänka på en top tio lista hos David Latterman för några år sedan presenterad av U2 som jag tyckte var rolig.

http://www.youtube.com/watch?v=iIrPDV05SXU&feature=fvst

På baksidan av ena bodarna hemma hos mamma växer ett persikoträd som mina föräldrar fick i födelsedagspresent för flera år sedan. Igår när jag tittade till det har det vuxit för fullt och flera persikor hänger och väntar på att bli tillräckligt mogna.


Och jag som trodde det skulle vara svårt att odla persikor i Sverige.

Idag har Lukas och Jamie varit på besök. Medan pappa Jamie pysslade ute i bodarna var jag lekledare och jag insåg att Lukas inte kräver någon glamour. Det roligaste han hade under hela dagen var att leka med ena fjärrkontrollen samt att skratta hysteriskt varje gång Maja (dvs katten) sprang förbi.


Så här kul kan man ha med en fjärrkontroll. Jag älskar Lukas på sista bilden! Han ser ut att ha en stor räv bakom örat! Som om han elakt satt och gnuggade händerna över att ha en fjärrkontroll och att han skulle använda det till att förgöra sin ärkefiende.

Grattis till Dennis och Annika som har fått en liten Jamie! Storasyster Felicia har nu fått en lillebror att leka med!

Vad är det föresten med bebisnamn och alla er syskon? - Den förstfödda heter Felicia, ett namn som jag starkt har funderat på till en framtida dotter. Hade Veronika fått en dotter (istället för Pontus) skulle hon ha hetat ett amerikanskt flicknamn vilket min mamma har tjatat om att hon vill att jag eller Jamie döper något av våra barn på (hon tycker det är så fint). Och nu heter den nya stjärnan på himlen Jamie, precis som min bror!

Samma namn cirkulerar mellan mig och alla Chrisses syskon.

Igår och inatt har mailen flygit kors och tvärs på engelska och det svenska språket har inte fått mycket utrymme i mitt huvud. Jag vet inte när och var jag skrev så här mycket på engelska sist men det har varit väldigt underhållande.

Jag saknar så otroligt mycket att prata amerikanska! Engelskan är så mycket mer nyanserad än svenskan och det finns ord och uttryck som inte helt går att översätta. Jag har länge funderat på att skriva min blogg på engelska men var rädd för att ni läsare då kanske inte skulle förstå allt jag skrev? (Jag menar inte att idiotförklara er!) Även om det inte är för er jag skriver så hade det väl ändå kunnat vara lämpligt ifall jag blev förstodd. En kompromiss i det hela blev att jag i flera fall skriver rubrikerna på engelska och texten på engelska, eller okej...ibland smyger det sig in en fras här och där på engelska som inte gör sig lika bra på svenskan.

*Skrattar* Jag märker hur hela mitt kroppsspråk, sätt att uttrycka mig och sättet på vilket jag skämta förändras när jag intar positionen som amerikanska. Eller det var överdrivet, jag är inte och har aldrig känt mig amerikansk, dock klassar jag mig som en amrekaniserad svensk men betoningen på svensk förminskas i samtal med dessa vänner. Jag måste helt enkelt ta min älskling med mig över till USA snart framöver så att han får se mig i mitt riktiga äesse.

.

Idag har det rasslat till på min inbox på Facebook. Flertalet fd amerikanska klasskompisar har nu hittat fram till mig och jag har suttit och njutit stora dela av dagen när jag har läst deras mail. Vissa killar har förklarat att de egentligen var kära i mig men inte vågade göra något åt saken, eller rättare sagt förstod jag tydligen inte deras närmande. Andra har underhållit mig med bärettelser om saker som hände under läsåret. Den tredje kategorien med mail har varit gulliga kärleksbrev ur en platonisk synvinkel. Jag har varit riktigt rörd när jag har läst dom! (Jag hittade tom kille som sista dagen i skolan köpte ett guldarmband till mig i avskedspresent!)

Det roligaste har nog ändå nästan varit att läsa om hur deras liv blev och vad de har gjort sedan juni 1996 då jag åkte hem.
-Killen som var kär i Anna (som på min tid var grungerockare) är idag en VD på ett stort företag och syns ofta i TV-intervjuer. Jag är imponerad, trodde inte att han var så driven och framåt.
-Killen som lånade mina Gyllenetider skivor, bor i Kanada i värsta lyxhuset och är konsult av något slag. Jag är imponerad där också, jag minns honom som religös mormorn och trodde han skulle bli präst eller liknande.
- Tjejen som var en ambitiös dramastudent är idag i Hollywood (hon finns med på imdb.com) och har varit med i filmer som "Payback" och "Loser" för att nämna några.
- De populära cheerleadern och fotbollsspelaren som var ett par på gymnasiet höll ihop och är idag gifta och har barn.
- Den blyga och lite bortkommna tjejen som jag pluggade Speech med är idag byggnadsinjengör och den andra tjejen som jag höll ihop med i den klassen bor idag i Japan. ..listan kan göras lång.

Jag har även fått flera inbjudningar till att åka över och hälsa på alla. Flera har flyttat ifrån Johnson City men alla bor ändå runt om i södra USA vilket passar utmärkt eftersom jag försöker få med mig Chrisse på en biltur i Södern. - Vad glad jag känner mig och hur otroligt lyckligt det känns!

Undra vad dagispersonalen hade sagt ifall det en eftermiddag dök upp 40 personer som skulle hämta Lukas? I det trånga lilla kapprummet hade vi en mörk och blaskig vinterdag gått in på ett led och tryckt ihop oss tätt. När alla hade kommit in genom dörren hade den fösta personen utan att säga något böjt sig ner och tagit på sig de blåa tossorna och så hade det fortsatt ledet ut tills tossorna tog slut och de som blev utan hade lite obekvämt börjat skruva på sig och lågmält sins emellen börjat fråga varandra "Vad ska vi göra nu?" För mäkr, på dörren till dagisingången satt en gul, handgjord lapp skriven av ena fröknarna som uppmärkammade besökare på att "Vid regn ska de blåa tossorna användas!". Fröken hade även på lappen ritat blåa tossor och markerat lappen med en stor pil för att leda besökarna till korgen där tossorna fanns och har man så tydligt gjort lappen så måste vi som svenskar följa uppmaningen. (Något annat hade gjort fröknarna ledsna och sådant kan vi inte tilllåta hända!)

När personalen något förvånad hade kommit ut till kapprummet och granskat denna skara med människor som tyst, prydligt och artigt hade tryckt ihop sig hade det hörts en försiktig röst från mitten av hopen: "Ursäkta men vi behöver flera blåa tossor." Personalen hade utan att ifrågasätta situationen, med förvirrade,  gått in till det lilla förådet och tagit fram en rulle med nya blåa tossor, tagit av gummibandet och lite smått besvärade räckt den till den första personen de såg vars skor inte lysta blåa. Tossrullen hade sedan cirkulerat under tysthet tills alla hade fått de på fötterna medan fröknarna generat skruvade på sig och pillade på fållen på sina hemmastickade koftor . Till slut hade det hörts en röst från  bakre ledet: "Vi ska hämta Lukas!"

Ett återkommande tema på denna bloggen: Dagens soluppgång


Behöver jag förklara hur kvinnorna (som var ute på fältet och arbetade) stirrade på mig när jag iklädd min pyjamas kl. 05:10 kom släpandes med en hög pall som jag ställde på terassen och klättarade upp på och sedan började fotografera åt deras håll? Jag går nog numera under namnet "La chica loca".

Jag vet inte om jag börjar bli trött eller vad? Nyss skulle jag göra en googelsökning och skrev en bokstav fel vilket jag först inte upptäckte men jag undrade som följd vad tusan som hade hänt med googels sida.

http://www.google.ae/

Jag har ännu inte somnat och nu känns det ändå helt meningslöst att försöka somna till. Om lite mer än en timme hade jag ändå behövt stiga upp för att köra iväg mamma och hennes vänninor (de åker till Island nu på morgonen).

Idag lär det bli tyst från min sida. Först blir det som sagt att köra mamma och Co. sedan lär jag nog somna en stund och framåt eftermiddagen ska jag hem till Jamie och Cissi och grilla. Hinner jag ska jag även bege mig ut på blårbärsplockning i skogen bakom mammas hus där det kryllar av dom. (Jag vet inte hur många tiotals lite med blåbär jag har plockat tidigare år i den skogen.)

Hur som helst har jag fått svar från killen jag trodde jag kände från Houstontiden, men det var fel Joey M... Bara att leta vidare med andra ord.

Nej, jag kan åter igen inte sova. Eftersom jag redan har tänkt ut livlinor i "Vem vill bli miljonär" samt olympiska guldmedaljer fick jag idén om att leta upp mina gammla amerikanska klasskomisar på Facebooks grupp SHHS (skolan jag gick på). I veckan som gick addade en kille från mina forna hemstad mig som vän och jag fick då idén att leta upp alla de som jag pluggade ihop med. Tyvärr kommer jag inte ihåg killen som addade mig varken till namnet eller utseendet och jag känner inte igen någon av hans kompisar heller. What the f-u-c-k? Jag har nu hursomhelst lagt ett mail till honom men han har ännu inte svarat...

Gruppen SHHS på Facebook har i skrivandets stund 1350 medlemmar (jag blev nummer 1350!) och jag har nu börjar kolla igenom alla dessa människor. Jag lyckas tyvärr inte hitta någon jag känner. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnaet på alla jag pluggade ihop med och minns jag deras namn är det bara förnamnen. Dessutom har många av tjejerna jag tittat på dessutom gift sig vilket gör mig ännu mer förvirrad (dvs att de har bytt efternamn). Tilläggas ska också att jag pluggade på SHHS 95/96 och det är jäkligt svårt att känna igen någon till utseendet nu. Min jakt på forma klasskamrater slutade med att jag postade ett generellt inlägg på sidan där jag sökte efter klasskompisar. Får se ifall någon svara. Hm, jag borde nog även plocka fram min gammla Yearbook och kolla upp alla namnen.

http://www.jcschools.org/shhs/   Min skolas hemsida om ni vill ta er en titt.

***
Kl. 02:53
Fasiken, jag tror minskäl jag har hittat två stycken från tiden då jag bodde i Houston. Jag har lagt mail till dom och frågat ifall de är rätt personer och väntar nu på svar...

Ibland när jag inte kan sova om nätterna kan jag börja fundera på de mest kostiga sakerna, som tex i vilka ämnen jag hade kunnat vara livlina till en vän i "Vem vill bli miljonär" eller vilka olymiska grenar jag skulle vilja ha en guldmedalj i.

Hade jag varit en livlina till en vän tror jag att jag hade klarat av följande ämnen bäst:
- Film, skådespelare, regissörer och Tv-serier.
- Amerikanks geografi, historia och politik.
- Religion
- Psykologi
- Möjligtvis även dans, musik och utlänska fraser

Ring mig där emot inte när det gäller sport, fågelsorter eller svensk geografi och historia för det hade jag inte klarat av. (Är det hemskt att jag är bättre på det amerikanske än det svenska?)

Nu är jag inte sportintresserad, men om jag skulle vilja ha en olympisk guldmedalj finns det vissa grenar jag hellre hade velat ha det i än andra. Visst hade det varit kul att ha en medalj i 100 m, "Jag är snabbast i världen",men fasiken vad tråkigt att träna till det så det hade inte kommit på fråga. Jag hade däremot velat ha det i simhopp om det rörde sig om sommar OS och isdans om det var vinter OS det gällde.

(Jag hoppas ni antecknar denna yttersta väsentliga information!)