A girl can dream!
Som en liten uppspelt flicka sitter jag nu med ett stort leende på läpparna och känner hur det pirrar i kroppen! Bilder av en barndomsdröm blandas i mitt huvud med en mer vuxnare röst som säger "Äsch, det är väl inget!" Jag vet att det egentligen inte är någopt att bli uppspelt över, men ni som känner mig vet varför jag är det. - Min fd amerikanska klasskompis, som numera livnärar sig på att vara skådespelerska i LA, skrev nyss att jag skulle sätta mig på ett plan och komma och hälsa på henne så ska hon visa mig runt!
Fram tills inte allt för många år sedan drömde jag om att få bli skådespelerska i LA. Medan de flesta som vill ha en sådan karriär drömmer om det för pengarna och berömmelsens skull, har mina drömmar istället grundat sig på min fasination för filmindustrin och för att jag faktiskt gillar att spela theater. Men, ärligt ska jag erkänna att min dröm inte alltid har grundat sig på de pelarna utan kändisskapet var ytterst tilltalande när jag var betydligt yngre. (Nu är det inget jag sträva efter. Jag hade varit en usel kändis och blivit en ny Greta Garbo på den punkten!)
Jag kan dock inte låta bli att bli uppspelt över min väns inbjudan, detta trots att jag vet att jag inte hade stått ut någon lägnre tid i LA. För att citera Jamie, en dag i den staden var en dag för mycket och han vill aldrig mer åka dit! Jag hade aldrig klarat av LA-mentaliteten och jag hade inte heller geografiskt tyckt om staden. (Som jag har sagt innan hör jag hemma i norra Kalifornien om något!) Samtidigt hade jag velat åka dit och göra alla "måsten" som finns om man är en moviebuff som jag. Jag hade kunnat få mig en liten inblick till ett av de sakerna som jag älskar mest och sedan hade jag nöjt mig och åkt hem. (Fast drömmarna hade säkerligen ändå funnits kvar där.)
Fram tills inte allt för många år sedan drömde jag om att få bli skådespelerska i LA. Medan de flesta som vill ha en sådan karriär drömmer om det för pengarna och berömmelsens skull, har mina drömmar istället grundat sig på min fasination för filmindustrin och för att jag faktiskt gillar att spela theater. Men, ärligt ska jag erkänna att min dröm inte alltid har grundat sig på de pelarna utan kändisskapet var ytterst tilltalande när jag var betydligt yngre. (Nu är det inget jag sträva efter. Jag hade varit en usel kändis och blivit en ny Greta Garbo på den punkten!)
Jag kan dock inte låta bli att bli uppspelt över min väns inbjudan, detta trots att jag vet att jag inte hade stått ut någon lägnre tid i LA. För att citera Jamie, en dag i den staden var en dag för mycket och han vill aldrig mer åka dit! Jag hade aldrig klarat av LA-mentaliteten och jag hade inte heller geografiskt tyckt om staden. (Som jag har sagt innan hör jag hemma i norra Kalifornien om något!) Samtidigt hade jag velat åka dit och göra alla "måsten" som finns om man är en moviebuff som jag. Jag hade kunnat få mig en liten inblick till ett av de sakerna som jag älskar mest och sedan hade jag nöjt mig och åkt hem. (Fast drömmarna hade säkerligen ändå funnits kvar där.)
Kommentarer
Trackback
