Jeannas Universum

Även ifall jag är politiskt intresserad har det aldrig fallit mig in att försöka satsa på en politisk karriär, till min farfars besvikelse kanske jag ska tillägga. Fastän han aldrig har fört politisk kärriär på tal tror jag ändå att han hade tyckt om ifall någon hade följt i hans fotspår och engagerat sig politiskt. (Fast, hade jag engagerat mig poitiskt hade det varit för ett annat parti än vad min farfar tillhörde, dvs Centerpartiet, och jag är inte helt säker på att han hade gillat det.)

Skulle jag mot förmodan vilja ha en politisk post hade jag valt föjande två:
- I Sverige hade jag velat bli utrikesminister (så mycket intressantare än statsminister).
- I Usa hade jag velat bli pressekreterare. (Nu hade jag iofs inte fått jobba i vita huset men ändå.)

Ni kan lugna er för jag har inte fått storhetsvansinne och tror att jag hade kunnat få de posterna, jag säger bara utifall att  jag skulle välja. Men skulle någon där ute själva vilja göra politisk kärriär så kan ni höra av er så ställer jag upp med att vara kampanjledare.

På konserter är det förbjudet att ha kameror med sig. Visserligen brukar kompakta digitalkameror tillåtas men inte stora systemkameror som jag har. På de konserter jag har varit på brukar ens medtagna väskor därför kollas lite snabbt innan man släpps in. Detta har visserligen inte hindrat mig att smussla in systemkameror och jag har haft det med mig både på Bon Jovi konsert och Rocktåget. På rocktåget trängde jag mig längst fram och fick kanonbilder på Magnus Uggla, Håkan Hellström och the Ark. På Bon Jovi konserten var jag för långt ifrån samt att jag inte hade ett teleobjektiv så de bilderna blev tyvärr en besvikelse.

På U2-konserten har vi tjeje köpt ståplatser och även ifall jag inte planerar att tränga mig längst fram anser jag ändå att de platserna borde ge mig hyffsade bilder. Så i veckan som gick körde jag "oberation kameragömmning" i min handväska och insåg snabbt att jag förmodligen kan smussla in min systemkamera på den konserten. Plocka jag ner kameran och gömmer kamerahuset i ena inneficka och teleobjektivet i den andra syns det inte att jag har en kamera med mig. Så nu håller jag tummarna för att planen fungerar samt att jag får bra bilder.

Säga vad man vill om USA, men nog tusan händer det politiska roligheter i det landet som vi inte kommer i närheten av i Sverige. Här är några av mina favoriter som inträffat under sommaren. (Jag hade egntligen planer på att skriva om det i min blogg när de inträffade, men jag fick bara inte tummarna ur.)

-Fyra kinesiksa fångar släpptes från Guantanamo och den brittiska och amerikanske regerinen visste inte vad de skulle göra med dom. I USA kunde de inte släppas in och de kunde inte heller skickas tilbaka till Kina eftersom de där kunde riskera dödsstraff. Problemet löstes genom att regeringen på Bermuda gav dom tillåtelse att komma in i landet och dessa fyra fd fångar har nu fått ett stort hus med pool av den amrerikanska regeringen på Bermuda där de nu bor. Så om man misstänks som terrorist i USA kan man alltså få ett fint hus på en paradisö?
- Den kristna guvenören i South Carolina, Mark Sanford, försvann spårlöst. Enligt uppgifter skulle han vandra på "Appalachian trail", en bergskedja i USA, men hamnade istället hos sin älskarinna i Argentina och ingen visste vart han befann sig under fem dagars tid. När han sedan ertappades med byxorna nere gav han ett tal om Gud och förlåtelse bla, bla,bla och att han skulle bli en bättre människa. Undra ifall tex judarna frågar sig ifall de hade valt fel religion när man som öppet kristen kan göra så, deklarera Guds förlåtesle och göra det samtidigt som man får lova att äta Bacon?
-Bråket mellan Alaskas Guvenör Sarah Palin och David Letternamn. I en av sina program skämtade David Letterman i sin monolog om Sarah Palins och hennes dotter som hade varit på besök i New York (dottern blev gravid när hon var 17 år gammal). Skämtet bestod av "During the seventh inning, her daughter was knocked up". Som resultat blev det ett jädra hysteri från Sarah och hennes anhängare och flera krävde Davids avgång och det var till och med demonstarioner utanför TV-studion. Detta får mig att undra ifall folk inte har bättre för sig än att gå till attack mot någon vars yrke delvis är att skämta om folk! Det hela slutade med att David var tvungen att be Sarah och hennes dotter om ursäkt. För övrigt vill jag säga att jag inte tro ett jädra dugg på Sarah förklaring som hon har givit till varför hon nyligen valde att säga upp sig som Alaskas guvenör.
-Fd vice presidenten Dick Cheneys hade under åtta år en hemlighållen plan för den amerikanska kongressen att lönnmörda terrosirtledare. Jag vet att man som president och vice president måste hålla vissa saker hemligt, men att hålla tyst om planer av lönnmord för de som styr landet? Hm... Dick Cheyney har varit i nyheterna ofta under sin tid som vice president, mycket med hans hälsa, men inget slår hans lilla missöde 2006 då han lyckades av misstag skjuta sin 78-åriga vän under en jakt. Herre Gud säger jag bara!
-Sist men inte minst kan jag inte låta bli att kommentera kriget som uppstått i USA mellan demokrater och republikaner när det gäller Obamas försök att ändra det amerikanska hälsosystemet. Jag vet inte hur väl insatta ni är i det men herre Gud. När man hör republikarnernas kommetarer om Obamas "socialistiska sjukvårdsplan" och blandar i Kanada i det hela blir jag galen! Och att dessutom se republikanernas reklam för hur dåligt det hade blivit med ett socialistiskt hälsosystem undrar jag "Vad fan?"

Vi svenskar tillhör de människor som är i toppen bland självmordsstatestiken bland världens alla länder. Detta trots att vårt land är ett av de bästa att leva och bo i!

Vi får gratis utbildning i alla led, gratis skolmat och gratis sjukvård. Vi är en av de länder som har längst betald semester samt en lång och betald föräldrarledighet. Vi är ett av de länder som har bra och rent drickvatten direkt i våra kranar. Huspriserna är förhållandevis låga jämfört med resten av välrden trots att standarden är mycket bätte på våra hus jämfört med andra. Vår infrastuktur är väldigt bra samt att vårt samhälle är väldigt tekniskt utvecklad och vi invånare lika så. Korruption bland polis och politiker m.m. är väldigt låg och vi kan lita på de myndigheter och instanser som är uppbyggda. Vi har ett socialtnätverk som ser till att ingen hamnar utanför och de som behöver hjälp får det. Som kvinna lever jag i ett av de mest jämställa sammhällena som finns. Jag har rätt att tycka, tänka och göra som jag vill och jag har samma  rättigheter som männen (även ifall lönefrågan kan diskuteras).

Trots att vi har det så bra och har så många fördelar mot andra människor runt om i världen, finns det ändå många i detta landet som hellre väljer att ta sitt liv än att finnas i det. Vad är det ett bevis på? Att våra idéer om lycka är felaktiga? Att vi inte kan känna tacksamhet och se vad vi har? Att vi har skapat ett samhälle med idéer som inriktar sig på fel saker och som skapar olycka. Att vi har skapat ett samhälle så fokuserat på fel saker att medmänsklighet, omsorg och uppmärksamhet till andra försvinner allt mer? Vad håller vi på med egentligen?

“Too many people spend money they haven't earned, to buy things they don't want, to impress people they don't like.”

Missförså inte följande inlägg! Jag är en öppen person, jag har inga problem med att dela med mig av mitt liv, tankar och funderingar. Jag har inget att dölja och jag har inget att skämmas för. Jag har heller inga problem med att öppet stå för mina åsikter och ja...jag vet att jag har många åsikter. Men jag har heller myket åsiker som jag har funderat på är knappt några alt. vända kappen efter vinden (det psykologiska i det tänker jag inte ens gå in på).

MIn blogg började jag mest skriva för mig själv, för att citera Cissi "som en dagbok". Det är roligt att kunna gå tillbaka och läsa och titta på bilder och minnas vad som sades och gjordes under en viss period. Min blogg har även innehållit tankar, funderingar och berättelser blandat med frågor till er läsare. Men...jag har aldrig skrivit för er! Mitt mål har aldrig varit att bli en populär blogg eller att jaga läsare. (Egentligen hade jag ofta velat skriva betydligt mer politiskt men med tanke på att jag är öppen med både mitt namn och hemort är det inte särskillt samart med tanke på mina åsikter.)

Även ifall folk oftast inte väljer att kommeterna mina inlägg (varför undrar jag iofs) så vet jag ändå vilka som är inne och läser den. Flera utav er få mig att tänka "varför"? Varför i herrans namn är ni inne och läser min blogg? Flera har jag inte träffat på väldigt länge och tilhör ett "gammalt" liv. Några utav er tycker jag inte ens om som människor och några har jag aldrig ens riktigt umgåtts med! (Visst finns det även folk som jag inte ens vet vilka de är som läser bloggen och till er har jag inte mycket att säga mer än tack för visat intresse.) Enda orsaken jag kan komma  fram till rörande läsandet är att det handlar om nyfikenhet. De folk som idag inte finns i mitt liv, som jag inte umgås med och/eller inte är särksillt förtjusta i väljer att läsa pga nyfikenhet. De håller koll på mitt liv, oventandes att jag vet om det, och de väljer att inte göra sig till känna genom kommenterer vilket jag inte gillar.

Jag har nu kommit i ett dilemma. Jag är för öppenhet, dvs oskyddade kommentarer som inte behöver godkännas av mig och öppna bloggar som alla kan läsa. Men, jag är emot att ge folk som jag egentligen inte vill ha i mitt liv vatten på kvanen. Jag är emot att  ge av mig själv till människor som jag inte tycker om när endast deras intresse är nyfikenhet. Funderingar på att nu skydda min blogg cirkulerar i mina tankar...

Jag har alltid varit en nattmänniska. Jag har inte alltid haft problem med att sova (som jag har nu) men jag har alltid föredragit att vara uppe sent om nätterna framför att stiga upp tidigt i ottan.

Om nätterna på sommaren när jag var ung brukade jag med mina hörlurar inkopplade till stereon sitta och lyssna på nattradio på P3. Det brukade spelas ny musik som jag gillade och som jag försökte spela in på kasettband utan att få radiovärdensprat med, det var roliga sketcher och tävlingar samt en timmes önskeradio. Till denna timmeslånga önskeradio hade jag alltid skickat in flertalet önskningar till under sommranas gång, både till mig själv och mina vänner och jag kom alltid med. Jag hade skrivit mina önskningar och förklaringar prydligt på fint bevpapper och var övertygad om att just det skulle få mina önskningar spelade (om det var det som avgjorde saken vet jag dock inte). Jag berättade för min pappa om mina låtönskningar och de nätter han satt i polisbilen och jobbade brukade han lyssna.

Sedan de där sommrarna har mitt radiolyssnande om nätterna blivit sporadiska. Lite här och där har det blivit när man har kört bil men inget återkommande. Så nu den senaste veckan då mina sömnproblem har varit värre än på länge har jag åter vänt mig till nattradion. Med radion inställt på P3 har jag legat och lyssnat i mökret nätterna långa i ett hopp om att jag skulle tröttas ut och somna. Somnat har jag inte gjort genom radiolyssnandet men det har fått mig att fundera på ifall pengarna till nattradion har tagit slut?

Nätterna på P3 är numera fylld med dålig musik och en manlig radiovärd med monoton röst. Önsketime finns inte längre (vad jag har hört i alla fall) men olika tävlingar är ersatta i dess ställe. Tävlingar som "hitta-den-gemensamma-nämnaren-bland-dessa-tre-låtarna" samt "Gissa yrket" återkommer istället varje natt. Tydligen finns all tid i världen nattetid på radion för på nattens "gissa yrke" gissades det till höger och vänster men ingen kom på den exakta jobbtiten hur lång tid det än tog. -Det rätta yrket var "brödpaketerare" så de kunde inte ge rätt för "matpaketerare" eller bara "paketerare" för det är uppenbarligen helt andra saker! Trots dåliga tävlingar är nog det värsta av allt nog ändå priserna de har i tävlingarna. De som deltar får på fullaste allvar välja mellan ett tandborstkitt eller en sovmaks!

Vad har hänt med nattradion? Har pengarna tagit slut?

Svenska tjejer bruka klassas som vackra, blonda, korkade och lättfotade. De bilder av oss som sänds ut i världen (vare sig vi vill de eller inte) är att vi alla ser ut och agerar som Victiria Silvstedt ! Att vi dessutom med slingade hår spinger runt aspckade på diverse semesterorter världen över och hånglar med allt som rör sig är knappast till vår egen fördel och breder på bilden av dumma blondiner ännu mer.

Jag har träffat min del en världens tjejer - från världens alla hörn och världens alla kontinenter. Till vår fördel kan jag säga att vi svenskor är bra på språk, säskillt engelska (tyvärr krävs det dock att vi dricker en del innan vi vågar anväda oss av det). Jag håller med om att vi är vackra på det sett att vi bryr oss hur hur vi ser ut och lägger tid på det (men vi är inga tjejer från Indien eller Karibien för de slår man inte i min mening och är väldigt vackra). Vi svenskor lägger också gärna tid och pengar på våra hem i förhållande till tex medelhavsländer. (Där träffas man inte så mycket hemma hos folk utan ses ute i mycket större utsträckning vilket gör att kläder, utseende, accessoarer blir mycket viktigare.) Detta är bara för att nämna några.

Vi svenskor har en hel del fördelar när vi jämför oss med systrar från andra länder, men det finns vissa saker som vi borde ta lärdom av och där jag inte alls gillar vårat beteende. Jag gillar inte med svenskor:
- Att vi är relativt blyga, reserverade och tillbakadragna. Vi har svårt för att öppna oss för nya männiksor, att spontant gå fram till nya människor och det tar långt tid innan vi släpper människor nära in på oss.
- Att vi inte kan ta för oss och säga att vi är bra på något  och att vi ser ner på dom som gör det.
- Avundssjukan! Detta ogillar jag mest hos svenskar överhuvudtaget! Vår totala oförmåga att kunna känna glädje och lycka för någon anna utan att tänka negativa saker. Att vi heller inte ärligt kan säga snälla saker till folk utan håller då hellre tyst än att yttra något och säger vi något är det försvar inblandat.

När jag har skrivit "Vi" i detta inlägget menar jag inte mig och/eller alla i min omgivning. Jag har dragit alla över en kam och inser att det finns svenskor som inte alls är som jag har beskrivit (jag är tex inte det). Jag bara önskade att vi kunde sluta vara så reserverade! Att vi inte behövde en massa sprit i våra kroppar för att våga göra saker! Att vi kunde ställa oss upp och exempelvis säga att "Fan vilken bra sångerska jag är och jag ska satsa på en sångkarriär och nå stjärnorna!" och vi andra systrar hade då gjädjande och instämmande hållt med och skrikit "Go for it girl" utan att se snett. Att vi hade kunnat prova en klänning på stan och kompisar ärligt sagt "Den måste du ha! Gud vad vacker du är i den!" och inte avundsjukt muttrat att "Jo den var väl fin". Att kunna få ett chefsjobb med högre lön och kommentarerna skulle bli "bra jobbat, det är du värd!" och inte negativa kommetaren om lönen, att man kanske inte förtjänar jobbet eller funderingar kring vem man har sugit av för att ha fått det.

Vi svenskor är hemska ibland! I många tillfällen skulle jag till och med vilja påstå! Ibland skäms jag för oss!

Jag kan inte sjunga och jag är även usel på låttexter! Trots detta hindrar det inte mig att brista ut i sång lite till och från. (Mest från...när jag är själv i bilen). För några år sedan lyssnade jag på en intervju med Christer Sandelin och han berättade skrattande då att någon hade skrivit ut hans låttext på nätet helt fel. I "Hon har ett sätt" hade någon skrivit låttexten som "Hon står på sina kvinnoben". Medan jag satt i bilen och hörde honom berätta detta önskar jag att ni alla hade kunnat vara med och se mitt ansiktuttryck. "Va? Är det inte det du sjunger? Och här har jag sprungit runt i X antal år och sjugt "kvinnoben" fasten jag tyckt det låtit konstigt!"

Tyvärr berättade Christer inte i intervjun vad den rätta texten skulle vara och jag blev självklart tvungen att kolla upp det. Jag spelade låten om och om ingen och fick det flera gånger till "kvinnoben" när jag till slut hörde och han söng "står på sina knän och ber".  Undra hur många som har hört mig sjunga "står på sina kvinnoben" ?

Jag pratade nyss med Annicka och Malin har nu med fått tag i biljett till U2 på lördag och ska följa med på vår lilla road trip. The more the merrier! Det är kul och trevligt att det är fler som vill hänga på och jag har ju ändå plats i bilen...

Denna veckan åker mamma på semster till Island med tre väninnor. Som följd kommer jag att bo hemma hos henne och vara kattvakt veckan ut. Now you know where to find me...


Undra om min badkruka till mamma kommer att bada i den blå lagunen?

Igår när jag var ute i trädgården stannade H till och pratade en stund. Vi bestämde att jag skulle titta inom på fika hos honom idag och jag ska strax bege mig iväg och dricka lite kaffe hos honom och kela lite med hans hundar.

Är det bara jag eller har ni märkt av att det verkar finnas fler nyckelpigor i år? Den senaste månaden när jag har suttit ute har flera nyckelpigor flugit fram och landat på mig, har jag ränsat ogräs har de funnits över allt i trädgården och igår när jag klippt gräset fick jag rädda flera stycken från att slippa bli överkörda. De är överallt!

En del av min gräsmatta pryds av ett fält med små, vita blommor. Egentligen tycker jag att det är vackert att se detta vita hav av blommor bland grässtråna. De står där små och vita i skuggan av de stora träden och växer upp igen efter varje gång som jag har klippt ner dom. Jag vet att de växer upp igen, men varje gång jag tar fram gräsklippare och kör över dom kan jag inte låta bli att få lite dåligt samvete. De kan inte rå för att de råka stå just där på min gräsmatta och att jag inte vill ha dom där. Eller att jag inte vill ha dom där är en överdrift, jag vill klippa gräset och de råkar bara stå ivägen... Poor flowers!


Mitt  vita hav av blommor bland grässtråna i gräsmattan.

Igår när jag tillagade mina varma svampsmörgåsar lyckades jag med bedriften att bränna mig på handen. Ett rött och stort  sår uppstod till följd på handen som ömmade under kvällens gång. Idag när jag vaknade hade såret spruckit och den minsta lilla beröring fick mig att rygga tillbaka. För att undkomma smärta och hindra smuts från att komma in i såret letade jag upp ett plåster innan jag gick ut och utförde mina trädgårdssysslor. Ett bamseplåster på såret hjälpte utmärkt min lilla ömmande hand!


Tänk vilken skillnad ett lite Baseplåster kan åstadkomma!

Sömntabletten slog som jag hade mistänkt ut mig och när klockan var strax efter ett inatt sov jag gott med händerna under kudden och  duntäcket virat runt mig. För en gångs skull sov jag utan att vakna flera gånger och jag låg heller inte och kastade mig sömnlös fram och tillbaka i förtvivlan. Ljuva sömntabletter som kommer till min räddning när de behövs!

Med radion på under morgonstunden lyssnade jag på diverse popmusik blandet med varierande diskussioner medan jag låg och drog mig i en önskan om att sömntablettens drogande effekt skulle sluta värka. Till min besvikelse var det dock inte så lätt att bli av med och jag låg närmare 40 minuter i sängen innan jag på allvar steg upp. Väl uthasad till köket, fortfarande påvärkad av tabletten, tillagade jag french toast med lönnsirap och nybryggt kaffe som jag prydligt uppställt på en bricka tog med mig in till TV-rummet där jag satte på nattens film som jag hade spelat in.

Närare 1,5 timme senare, med french toasten uppätna och kaffet utdrucket, var filmen "The Skeleton Key" avklarad och kan nu strykas från listan på "osedda skräckfilmer". Filmen var liten av en besvikelse, hade trott och hoppats på att den skulle vara ännu mer skräckinjagande och mystisk än vad den faktiskt visade sig att vara. Trots allt var den väl ändå okej även om den inte kommer att förbli inspelad på hårddisken på dvd-spelaren.

Sedan filmen seddes har dagen flytit på ganska lugnt. Lite samtal från släkt och vänner som har ringt i kombination med diverse plock och pul har varit mina sysslor idag. Det som återstår som "måste" för mig är nu att bege mig ut i trädgården och klipp gräset. Det har regnat så otroligt mycket den senaste veckan så gräsklippning inte ens har funnits med på listan över tänkbara sysslor för dagen. Nu när det är uppehåll är det med andra ord bara till att bege sig ut och dra igång den lilla maskinen.

It´s my kind of night! Jag upptäckte precis att en av kanalerna visar skräckfilmer hela natten! Den som visas nu, "Exorcisten-Begynnelsen",  har jag redan sett med den som efterföljer är "The Skeleton Key" vilket jag alltid har velat se. (I like my scary movies!) Men jag har redan tagit min lilla tablett så jag lär förhoppningsvis somna innan klockan är 01.05 och den filmen börjar. Tur att jag har en inspelningsbar DVD....

När jag nu i veckan storstädade hittade jag mitt älskade gammla datorspel "Backpacker". Så mycket som jag har spelat det i mina dagar och så mycket som jag har älskar det. (Ser ni en trend i mitt liv: Spel på datorn jag har ägnat mig åt är pausade "Sims" där jag ägnar mig åt husbygge och inredningar och "Backpacker" där jag reser välden över och svarar på frågor. Vad jag väljer att spela på datorn är mitt eget liv mer eller mindre.)

Samma kväll jag hittade spelat var jag tvungen att provspela det men det var som att tiden hade stått stilla sedan sist jag spelade. -Jag är fortfarande en usel cocktailblandare men en jäkligt bra antropolog.

Ett eko har inte uppstått på denna sidan även om den tanken kanske först slog er. Mitt tjat om sömnlöshet håller i sig även ikväll  även ifall jag faktiskt till slut lyckades slumra till i en dryga timme i eftermiddags innan jag vaknade igen. Outdraget håller jag mig med andra ord hemma ikväll och inget ivägkörande och påhälsningar förgyller min kväll. Kel med älsklingen blir det inte heller eftersom han strax åker iväg och jobbar, jag kommer att sakna honom...

Min kväll kommer att bestå av sporadiskt TV-tittande och varma svampsmörgåsar. Mer kreativ än så orkade jag inte vara - jag öppnade kylen och skafferiet och betraktade vad som fanns i gömmorna och den första idéen som poppade upp var kyklinggryta vilket jag snabbt insåg att jag inte skulle ha varken tålamod eller ork till denna kvällen. Alternativ nummer två söm dök upp i mitt receptarkiv blev varma svampsmörgåsar som jag snabbt fastslog var ett utmärkt alternativ.

Om en timme eller två kommer jag att plocka fram mina starka sömtabletter (har bara använt dom två gånger innan i mitt liv) för enough is enough och nu måste jag jäkla sova. Ett liv som sömngångare är inge som har fallit mig i smaken och passar inte in på varken min personlighet eller min livsstil. Nu behöver Honeybunny komma fram igen efter lite sömn.

Efter att åter igen har varit sömnlös hela natten lyckades jag somna till knappt två timmar på förmiddagen innan jag vaknade igen. Sedan dess har jag vandrat omkring i en sort dvala medan jag har har fluktat på sängen i en önskan om att sömnen ska ta ut sin rätt och slå ut mig, men nej.

Egentligen skulle jag i morse ha satt mig i bilen och kört iväg och hämtat olika saker och hälsa på lite folk, men jag ställde in det eftersom jag är rädd för att jag skulle vara en trafikfara. Även ifall jag väldigt gärna hade velat bege mig iväg måste jag vara realistisk och inse att det inte är särksillt säkert mot mina medtrafikanter att sätta mig och köra när min koncentrationsförvåga är nedsatt samt gruskorn skaver bakom mina ögonlock.

Jag hoppas på att få några timmars sömn under eftermiddagen så jag kommer iväg framåt kvällen.