Jeannas Universum

Jag ogillar när någon säger "Men det var ju bara en dröm!" Det finns inget som är "bara" en dröm. Drömmar är en förlägning av ens tankevärksamhet och i drömmar bearbetas tankar och känslor som man haft i det dagliga livet.

I veckan som gick drömde jag att jag och Chrostoffer åkte till Paris. Vi körde in i staden under nattetid och plötsligt såg jag Efeltornet upplyst torna upp sig. Uppspelt plockade jag fram min kamera och började fotografera medan vi kom allt närmare Efeltornet. Jag fick vackra bilder tagna vilket gjorde mig ännu mer uppspelt. Helst plötsligt tittade jag mig runt och upptäckte att vi inte alls var i Paris utan i London och det som jag hade trott var Efeltornet var en stor ställning för elledningar. Jag blev helt förvirrad för i London skulle vi ju inte alls vara och i London hade jag ju redan varit några gånger. Jag förstod inte alls varför vi var där och jag ville inte alls till London igen utan Paris istället.

Ska vi gissa att den drömmen handlade om Parisresan som blev framskjuten?

När jag gjorde om min tvättstuga hade mamma på förslag att jag skulle sätta glasfiberväv på väggarna, vilket fick mig att vilja köra fingrarna i halsen! Jag hatar glasfibervävväv! Vare sig det gäller vanligt rutmöster på väven eller annat typ av mönster (tex fiskben) så hatar jag det! För mig får sådan väv mig att tänka på kommunala inrättningar som skolor, ålderdomshem och sjukhus och passar inte i vanliga hem! Tyvärr vet jag att det används mycket i lägenheter vilket jag tycker är synd. (Har någon  utav er det hemma så ber jag om ursäkt, inget illa menat mot er i så fall.) Visst att glasfiberväv är väldigt praktiskt och lätt att fräscha upp, men jag kan ändå inte med det! Visst, som jag sagt flera gånger innan, anser jag att folk får göra vad de vill, men om jag fick önska en sak som jag slapp att se när jag kom hem till någon så hade det varit just glasfiberväv!

Nu tror jag att jag äntligen har bestämt mig för hur jag ska inreda mammas gästrum (Jamies gammla pojkrum). Jag har tittat mycket på tapeter men inte hittat några jag gillade (det är alldeles för mycket röriga mönster). Jag har bestulat att istället måla väggarna. Jag tror att jag kommer att måla en fondvägg i en väldigt ljus nyans av blått och de andra väggarna i en crem-champangefärg. Sängen och sängborden som kommer att användas är i mörkt trä och i mitt tycke kommer det bli snyggt ihop. (Och skulle jag mot förmodan inte gilla det den dagen jag flyttar in kan jag bara måla eller tapetsera över det.)

Jag gillar inte helt mode om jag ska vara ärlig! Jag har aldrig varit någon som följt modet och jag har heller inte varit någon måste ha det senaste i någon kategori. (Möjligtvis när jag gick i sjuan och grunge blev populärt. Jag är inte så säker att jag hade klätt mig i pappas stora flanellskjortor ifall Nirvana hade slagit igenom). Mode industrin omsätter ofantlga summor med pengar åligen och det förvånar mig att vi människor är så lättlurade och går på det. Men att vi går på det har gjort att Anna Wintour är och ha varit en av de mäktigaste kvinnorna i världen under en lång tid. Och vad säger det om oss som människor och om vårat samhälle om en av de mäktigaste kvinnorna i välden är chefredaktören för amerikanska Vogue?

Mitt största problem med mode, vare sig det rör sig om kläder, frisyrer eller inredning är att alla mer eller mindre ser lika dana ut eller har samma saker fast i olika kombinationer. När jag gick på stan i Växjö i förra veckan la jag märke till att många unga tjejer kläde sig exakt likadana stilar (vilket egentligen är hemskt om man tänker efter!). Ens induvidulism försvinner.

Jag vet inte hur många gånger jag har klippt mig och min frisör har sagt: "Du har tur som har lockigt hår för det ät trendigt igen!" -Tro mig, jag hade haft mitt hår lockigt även om det hade varit jäkligt omodernt! Okej, jag erkänner att jag också köpte en plattång när sådana kom på marknaden. Men att jag införskaffade en sådan handlade inte om mode utan att jag tyckte det var trevligt att jag ibland skulle kunna ändra min kaluffs till lockar.

Det mest kanske konstiga modet är när det gäller färger. "Årets färger är X och Y och alla som använder A och B är ute för det är förra årets färger!" Va? Hur fasiken kan färger vare ute och inne? Allvarligt? Det skulle aldrig falla min in all lyssna på sådant! Det finns färger som jag gillar på kläder och andra på tapeter och tyger och vissa när det gäller bilar. Jag skulle aldrig få för mig att inte välja någon av mina favoritfärger på något bara för att det inte var trendigt! (Mitt problem är mer att vi skandinaver använder för lite färg och kör mycket på svart och vitt.)  På motsatta sidan gillar jag tex inte "röriga" mönster, mycket sådant som är trendigt nu (Jamies och Cissis tapet tex) och jag skulle aldrig heller få för mig att köpa något sådant bara för att det var modernt.

Ett annat problem jag har med mode är att det skapar utanförskap, dålig självkänsla hos folk och mobbning. Unga tjejer känner sig tjocka och fula (fastän dom inte är det) och barn och ungdommar blir retade i skolan för att de inte har "rätt" kläder eller "rätt" saker. -Vilket fruktansvärt samhälle vi lever i som är så jäkla ytligt! Där av att jag är, och alltid har varit, för skolunniformer! Skoluniformer hade löst många problem anser jag. Nu kanske ni tycker att jag säger emot mig själv, att skoluniformer också hindrar individualismen och på ett sätt är det så. Men, den tar också bort skillnaden i det syften att det inte skapar trender och skolungdomar hade inte hamnat utanför eller blivit moddade. (Jag hoppas ni förstår skillnaden jag försöker framhäva!)

Om jag hade fått välja hade jag haft min garderob full med klänningar från främst 50- och 60-talet och slängt in lite klänningar från sent 20-tal. Jag har tex ofta gnällt över att mamma, mormor och gammelmormor inte har sparat några av sina gammla klänningar. Det enda jag har lyckats rädda är några av farmors. (Där av att jag nu själv ha svårt att slänga kläder, jag vill spara dom till mina barn och barnbarn). Tyvärr är det dock svårt att få tag på sådana kläder. Jag hittade vackra i en secondhandbutik i Kalifornien med kände att pengarna de ville ha var för mycket så jag köpte inte ett enda plagg.

Jag önskade att folk inte var så ytliga och att mer folk var självsäkra nog att inte bry sig och att de skulle våga köra sina egna race. Vad spelar det för roll vad som är trendigt? Vad spear det för roll vad andra gillar? När allt kommer omkring handlar det om en själva och det är vad en själv gillar och tycker om som är det viktiga. Totalt ointressant vad andra tycker och tänker! Vilken kategori inom mode och trender det än gäller så önskade jag att folk skulle sluta bry sig.

Igår kom jag i diskussion med E och vi hade olika åsiker om en sak. Jag menar att man som vän ska vara ärlig och säga vad man tycker och tänker medan hon menade att man inte ska säga ärliga saker om det är av negativ börd. Jag menar att om inte ens vänner kan säga sanningen vilka ska då göra det, ens ovänner, för de lär man ju ändå inte prata särskillt ofta med?

Jag vill ha ärliga människor runt mig och inte en massa jasägere som endast säger det de tror man vill höra. Varför ska man ha sådana människor runt sig, i min värld tjänar det inget syfte utan kan i vissa situationer göra mer skade än nytta. Självklart finns det undantag; Har jag tex en vän som är deprimerad och/eller självmordbenägen finns det saker som man kanske ärligt inte hade sagt. Lika så kan det vara onnödigt om man pratar med en senil människa att säga saker, där kan det också göra mer skada än nytta.

Till min familj och mina närmaste vänner kan jag ärligt säga saker och dom till mig också, hur negativt det än är och jag uppskattar det väldigt mycket! Annicka har exempelvis sagt att hon tycker att jag passar bättre i rött hår när jag hade färgat det tillbaka till brunt, vilket jag tar i min beräkning. Nu lyssnade jag iofs inte på henne utan valde att fortsätta ha det brunt eftersom jag trivs bättre i det, men jag tänker ändå över det. Detsamma skrattade Annicka och höll med mig om att mitt hår såg fördjävligt ut i vintras när jag inte hade hunnit klippa det. Linnéa kan tex säga till mig att hon inte gillar en åsikt jag har eller något jag gör och jag tar det i beaktning. Jag kanske inte alltid håller med henne men jag tänker ändå över det och ibland inser jag efteråt att hon har haft rätt.

Detsamma gäller saker. För två veckor sedan erbjöd jag Cissi ett dörrstopp jag hade och hon svarade att hon tyckte att den var ful, vilket jag uppskattade. För varför skulle hon ta hem den om hon inte gillade den eller inte skulle komma att använda den? Om jag ger bort presenter bruka jag oftast säga att jag har kvittot kvar ifall de vill byta, för åter igen, varför ta emot något som de inte gillar eller kommer att använda? Jag hoppas att någon inte hade tagit illa upp ifall jag hade velat bryta en present. Allt handlar om olika smak och tycken och är inget negativt menat mot personen i sig.

Vad tycker ni? Ska man som v'än hålla tyst om negativa saker eller ska man säga som man tycker och tänker?

Igår fick jag mitt första brev med introduktion från kursen Fotografik från universitetet i Växjö. Oj vilket program! Jag blev enast glad och inspirerad när jag läste det. Förutom historik och bildanalys kommer vi att jobba en hel del i lab och vi kommer att göra vår slutliga projekt i svartvitt fotografi. Enligt det preliminära schemat kommer vi börja jobba självständigt med våra svartvita bilder när jag åker till Sydafrika vilket har satt massa idéer i mitt huvud! Jag kommer i sådana fall förhoppningsvis lyckas få väldigt annorlunda bilder i förhållande till mina kurskamrater.

Tyvärr har du nu ändrat schemat för de kursrna jag sökte till vilket nu gör att ligger samma kväll (innan låg de på två olika kvällar). Detta gör att jag kommer att strunta i fotoredigeringskursen och förhoppningsvis läsa den till våren istället. Hihi, när jag har läst den första kursen kan jag börja ta betalt för mina uppdrag eftersom jag då kan hävda att jag är utbildad. ;o)

Jag har precis bevittnat en av de mest vackra soluppgångarna i mitt liv! Jag har suttit ute i trådgården en lång stund och druckit kaffe och tittat på skådespelet. I väster höjde sig och röd sol på en blå himmel med vita moln medan himmelen i öster var mörkt grå och bixtarna haglade ner. Otroligt vackert.


Morgonens soluppgång. Tyvärr hade jag inte mitt stativ här så jag kunde inte fånga den mörka himmelen fylld med blixtar i öster.


När solen steg upp över horisonten kastade den ett underbart rödgult sken som hade varit perfekt för poträttfotografering. Tyvärr hade jag ingen människa att fotografera så jag fångade ljuset i vedhögen istället.

Vågar man bara ta för sig i livet och man inte är rädd för att göra saker kan man få vara med om mycket. Jag har aldrig varit rädd för att göra saker och jag är helt övertygad om att ni skulle kunna sätta mig på vilken given plats i världen och jag hade utan vidare tagit mig hem där ifrån (Chrisse är likadan). Jag tror jag har ärvt denna egenskapen från min mamma.

Mamma har inte lika bra språkkunskaper som mig och är heller inte lika insatt i religioner och kulturer, men det har aldrig hindrat henne för att ta sig fram. Förra året var hon tex på en långweekend i Ryssland i St. Peterspetersburg med en vännina. En av kvällarna var de ute och gick och hittade efter ett tag inte hem till hotellet. Mamma löste problemet genom att stanna en bil med ett ungt par som snälla körde hem dom till hotellet. Hennes vännina var dock smått hysterisk och påstod att sådant kunde man inte alls göra.

Jag har tex i Indien fått lift på motorcykel av en Indier som jobbade på hotellet vi bodde på. Jag skulle ut i junglen till en kanadensare vid namn William som jag hade träffat och indiern erbjöd sig att köra ut mig på sin motoscyekl istället för att jag skulle ta taxi. Hem fick jag skjuts av en annan indier på motorcykel som jag träffade innan jag skulle åka. Jag fick nyligen reda på att Jamie och Hanna, som också var med på Indienresan, trodde att jag var försvunnen i tre dagar, hihi. Men nej, så var det inte alls. Mamma visste hela tiden vart jag var för jag hade visat henne. -Så korkad är jag inte att jag försvinner och inte talar om alt. visar folk vart jag är! (Av Williams vänner blev jag kllad "Doll" och inte Gina (som mitt namn på engelska annars är). Det var så hög luftfuktighet att hela mitt hår blev till korkskruvar vilket de tyckte gjorde mig docksöt. De antog att jag också var från Kanada eftersom jag pratade min amerikanska och härmade bland annat hans karaktäriskiska o-ljud. När jag sedan träffade på några svenskar på en fest blev de mäktigt imponerade. "Where did you learn to speak Swedish?" No, it´s the other way around." blev mitt svar. Herre Gud var jag blev erbjuden droger där ute i junglen och på standfesterna! "Do you trip?" fick jag frågat mer än en gång! Oh no, no way! blev mitt svar! Droger skulle jag aldrig få för mig att röra! Jag dricker ju knappt alkohol!)

Det kanske mest farliga jag har gjort i mitt liv hände i New York. Jag och Sara, vi var då 15 och 14 år gammla, smög ut sista natten och gick runt på stan. (De andra hade då gått och lagt sig.) Först gick vi på bio, sedan drev vi runt lite längs Broadway och Times Square och försökte komma in på en nattklubb. Medan vi stod utanför nattklubben kom två svarta killar i en röd Corvette som trodde att vi var prostituerade. Jösses alltså! Men vi klarade oss ur den situationen. Jag berättade hela händelsen sommaren efter för mamma och pappa. De trodde inte på mig och jag gick då och hämtade biobiljetten som jag hade sparat och som hade datum och klockslag på sig. Jag fick lite skäll av dom och jag förstår dom, den natten hade kunnat sluta riktigt illa! Men jag klarade mig, och jag tror att jag alltid kommer att göra det vart jag än befinner mig!

Det finns vissa människor som har ett smittsamt skratt, dvs att börja de skratta kan man själv inte låta bli att själv skratta fastän man kanske inte alla gånger vet vad det roliga är. Min mamma har ett sådant skratt, börja hon skratta kan jag själv inte låta bli att börja. Nu har jag och mamma iofs samma humor och i vissa situationer finner nog bara hon och jag vissa saker komiska.

Mamma och jag har hittat på mycket ihop i våra dagar och vi har rest en hel del ihop och oftast haft det väldigt roligt. Det mest roliga tror jag hände under en weekendresa i Köpenhamn på sportlovet för 3,5 år sedan. Innan vi skulle åka hem hade vi lite pengar över vi tänkte göra av med. Vi köpte först ett bakverk som liknade en kringla som vi delade på. När den var uppäten hade vi ändå pengar över och beslutade oss för att köpa en varsin öl. Vad som sen hände kan jag inte ens förklara, jag tror att jag aldrig har skrattat så mycket innan! Jag fick så ont i magen av skrattattacken att jag var tvungen att sätta mig ner och mamma likaså! Men joda, vi fick våra öl som vi köpte i en affär och expediten öppnande dom åt oss. Sedan hamnade vi i en trappuppgång och resten kan jag bara inte förklara! Men roligt det hade vi!

Jag pratade innan ikväll som vanligt med min käre Christoffer och fick uppdatering på dagens händelser för honom. Om någon borde skriva en blogg så borde det vara han! Han träffar så mycket folk, både kändisar och vanliga människor, han reser så mycket samt att han får vara med om så många roliga händelser. Hans blogg hade varit högst intressant om han började blogga! Han svarar dock att han inte hinner skriva blogg men att han annars hade gjort det! (Jag vet hur mycket han jobbar så att om man skulle klämma in bloggande i hans liv hade man fått lägga till några timmar på dygnet!)

Jag har varit med på några av hans äventyr och det märkligaste var nog när jag var med på en flytt i Stockholm åt en högt uppsatt person i Sverige (jag tänker dock inte säga vem). Jag började plocka ner saker i sovrummet när jag hittade något som jag inte var beredd på och inte riktugt visste hur jag skulle hantera (var det var tänker jag dock inte nämna, jag hävdar tystnadsplikt på denna punkten). Jag blev i alla fall helt ställd och denna händelsen har jag och Chrisse skämtat mer än en gån om! Dock var den händelsen inget mot andra saker som Chrisse har fått vara med om!

Hur många har tex blivit tagna av den holländksa polisen utanför en lägenhet och blivit förd till en polisstation i Amsterdam? (Och stackars Claud som var kvar inne i lägenheten och visste inte alls vad som hände utanför; Han kom ut och Chrisse var bara försvunnen.) Och hur många har varit på äventyr på en gaybar i Portugal? -Och det är inte ens de värsta eller roligaste sakerna han har råkat ut för. Hm, jag tror jag ska be honom gästskriva på min blogg om några av sina äventyr den dagen han (mot förmodan) har en stund över...

Jag fick en fråga om varför mammas hus kallas Kastanienhof vilket jag här under ska förklara... Varför jag dock väljer att sätta ut de olika namnen på husen är för att jag egentligen har tre olika hem och när jag ibland säger att jag ska hem undrar folk till vilket hem. Mammas hus är "Kastanienhof," mitt "Wallcottage" och i Växjö bor jag i "Torpet", allt för att underlätta för mina iband förvirrade medmänniskor.

Kastanienhof
Detta namnet sträcker sig ca 20 år tillbaka i tiden och började som ett skämt mellan mamma och mig som sedan fastnade hos folk och vi fortsatte då att kalla huset för det. När min faster levde bodde hon i Tyskland och i närheten av hennes hus fanns en restaurang som hette Kastanienhof som vi brukade äta på. Mamma kom på skämt på att det namnet även skulle platsa på vårat hus eftersom vi dels har ett stort Kastanjträd på framsidan av huset och dels att mamma senare planterade en alé med Kastanjer som går vid sidan om huset upp till skogen. Så vi döpte huset till Kastanienhof.

Wallcottage
När jag och mamma var på trädgårdsresa i södra England för fyra år sedan körde vi genom en liten by som hade en pub som hette Wallcottage. När mamma och jag såg namnet sa vi båda genast att där har vi namnet på mitt hus. Ni som vet hur jag bor vet att jag har en stor mur framför huset och bakom skymtar ett "litet" hus: Wallcottage passade perfekt med andra ord.

Torpet
Här finns det ingen annan förklaring att hemmet i Växjö är ett torp och att det ligger på landet.

Jag älskar färgen silver vilket ni kanske ha märkt  (tex lampan och krukorna i förra inlägget). I våras la jag upp bild på mina gråsilverfärgade gardiner i thaisiden som jag har i vardagsrummet och här kommer en bild på de silverfärgade krukorna som jag har i fönstret i samma rum.


Jag älskar dessa silverfärjade krukorna i shabby chic modell. Jag har åtta stycken (två st i varje fönster i vardagsrummet).

Jag har tagit en liten paus i dagens arbete. Jag planerar köra i två timmar till ikväll och sedan tänker jag fortsätta imorgonbitti. Medan jag pausar lägger jag upp lite bilder på de projekt jag i veckan gjorde hemma i Wallcottage. Eftersom jag inte planerar att bo kvar allt för länge i det huset lägger jag inte så mycket pengar på de projekten jag gör där utan jag väntar med att ta fram de stora kanonerna tills den dagen jag tar över mammas hus.

Hollywoodrummet
(Klädkammaren och kontoret)
Tidigare har jag tapetserat och målat om det förra kontoret. Taket var i furu, väggarna var gräsligt gröna och fönstret var brunlaserat. Nu är tak och väggar vita och fönstret vitt lika så. Tyg till nya gardiner har jag nu äntligen också hittat.


Så här blev de nya gardinerna (färgen är lite missvisande på bilden).



1. Så här såg fönstret ut innan det blev vitmålat (ser kanske lite konstigt ut eftersom jag har plockat bort listerna runt fönstret och målat dom vid sidan om).
2. Tyget till de nya gardinerna. Färgen ni ser på den bilden är mer den "rätta" färgen.
3. Lampan som jag köpte i Siaaffären i Lund för 995 kr som jag älskar!
4. Krukorna som i silver som jag köpte för att matcha lampan.
5. Ena väggen pryds av två stora tavlor som jag gjort på Audry Hepburn och James Dean.
6. Över skrivbordet har jag gjort en tavla på Marilyn Monrone.

New Englandrummet
(Gästrummet)
Det mindre sovrummet på övervåningen har jag tidigare använt som gym och "skräprum". Jag har hela tiden tänkt att jag skulle göra om det till ett gästrum men inte fått tummarna ur. Men för snart två veckor sedan skaffade jag en säng (tack för att du körde ner den med lastbilen, Jamie!) och i veckan som gick förvandlade jag rummet till ett gästrum.


Så här blev mitt nya gästrum.


1. Sängen pryds med mina älskade Lexingtonkuddar.
2. Jag hittade krukor som matchade bården på tapeten.
3. New Englandtapeten som pryder rummet.

Hallen
I maj gjorde jag om den lilla hallen på framsidan av huset. Här kommer lite mer bilder på den förvandligen.


Så här såg hallen ut innan. Taket var i furu, listerna och fönstrena brunlaserade och väggarna i en ljus rosaoprikosfärg.


Så här ser hallen ut ny. Lister och fönster är vitmålade, taket vitlaserat och tapetern är cremefärgad med vita och svarta blad. Byrån i hallen älskar jag! Den är en gammal och handgjortd som jag och min fd hittade i en antikaffär. Från början var den brun, men jag stippade den och målade den vit. Spegeln köpte vi i samma antikaffär.

Jag älskar min mamma för att hon låter mig göra som jag själv vill med de rummen jag ska göra iordning! Nu är det inget fel på min mammas smak eller på hur det ser ut i resten av huset, men det är inte riktigt min stil. Hihi, eller som Annicka sa när hon var och hälsade på: Hon var imponerad över att det fanns en kristallkrona i bardummet...


Så här det ser L-fomade vardagsrummet ut på övervningen.

I förgår var min tyska kusin Elena på en snabbvisit i Sverige. De hade ont om tid och hälsade bara på farmor och farfar innan de behövde bege sig av mot Tyskland igen. Jag pratade lite snabbt med henne i telefon och hon har nu fått våra e-mail adresser och Cissis och min bloggadresser. Så har du nu hittat hit Elena hälsar jag dig välkommen!

Min helg tillbringas med att riva väggar och tapeter hemma hos mamma. Det är Jamies gammla pojkrum som jag har börjat med och när det rummet är klart ska jag ta i tur med vårt gammla lekrum. Mycket jobb och slit men ändå roligt på något sätt, fast det roligaste blir att måla och tapetsera det lite senare. Fast hm, jag har fortfarande inte riktigt bestämt mig för hur jag vill ha det men det ordnar sig.

Hille skickade sms och undrade ifall jag ville hänge med henne, Jessica och Mia ut på stan i eftermiddag, men det var en för sen fråga för mig för att jag skulle kunna följa med. (Jag hade redan lovat mamma att börja renovera och hon hade ändrat sina planer så att hon också skulle kunna vara hemma.)

Chrisse ringde mig som vanligt igår kväll och under ca en timmes samtalande berättade han om sin färd. Tydligen finns det ett museum i närheten av Östersund som heter "Mus Olles Museum" vilket fick mig att skratta. -Vad tusan visas på det museet? Han undrade också ifall jag ville flyga upp till Stockholm på söndagkväll och sedan åka med honom till Åland, men jag känner att jag måste blir klar här så jag avböjde. Han och jag planerar lite andra resor om några veckor så vi får vår tid iväg från vardagen då.

Jag vet inte om ni har tänkt på det, men jag som har bott utomlands har ofta lagt märke till att man använder produktnamn i den vanliga språket. "Om du ska till affären, kan du handla en flaksa Yes också?" Nu är iofs Yes någon som förekommer i flera länder. Men om man inte hade vetat vad Yes var för något hade man aldrig någat räkna ut det! -En flaksa "ja", va? Jag vet inte hur många gånger jag har stått i en affär i tex Spanien med en inköpslista full med produktnamn som har gjort mig väldigt fundersam! Jag fick fråga personalen mycket i början innan jag lärde mig vad det var för något.

Det mest konstiga namnet vi har på svenskan som jag kan komma på är Kalaspuffar. Vet man inte vad kalaspuffar är för något är det helt omöjligt att räkna ut! Hade jag hört namnet hade jag gissat på att det rörde sig om smällare som skjuter ut serpentiner som man tex kan använda på födelsedagar eller nyårsafton. Konstiga namn är det allt vi har på vissa saker!

Mamma och jag hade egentligen bestämt att jag som igår skulle hem till henne och börja riva väggar. Dock blev det andra planer när jag kom hem och insåg att gräsmatta och ogräs hade vuxit en massa medan jag var iväg samt att jag hade lite projekt som jag ville börja på här hemma innan jag begav mig till mamma. Så nu ska jag hem till mamma imorgon och sätta igång med hennes renovering.

Igår klippte jag min gräsmatta för första gången med en vanlig gräsklippare (jag lyckades faktiskt lyfta ur den själv i bilen). Det tog mig två timmar (med åkgräsklipparen tar det 45 minuter). Nu har jag tagit ett litet avbrott i dagens arbetet och håller på att baka amerikansk citronpaj som jag ska bjuda grannarna på. Egentligen har jag en massa att göra men samtidigt vill jag visa uppskattning för grannarna för att de är så snälla och ställer upp så vad är ett avbrott för lite pajbakande till snälla människor?

I tisdagskväll när jag var på Hasselbacken fick jag en lila klänning av Cissi. Tack Gumman, jag blev glad för den och tycker den är fin!

Sedan jag fick veta att du skulle komma in i denna värld har jag tänkt på dig. Jag undrade om du skulle bli en pojke eller flicka, hur du skulle se ut och vilken pesonlighet du skulle ha.När jag väl fick se dig första gången, då din pappa kom ut med dig från BB, fick du mina ögon att tåras och mitt hjärta fylldes av en känsla som jag tidigare inte har känt. Jag älskade dig redan första gången jag såg dig!

Du är min ögonsten och jag kommer alltid att finnas där för dig! Du kan ringa mig mitt i natten och du behöver skjuts så kommer jag och hämta dig! Behöver du hjälp med läxorna elller någon att gråta ut hos finns jag också här! Den dagen du flyttar behöver du inte ens be om min hjälp (de är självklart för mig) eller om du behöver låna pengar så kan du vända dig till mig! Det finns inget jag inte skulle göra för dig! Jag skulle utan att tveka springa in i ett brinnande hus efter dig eller hoppa i en flod fylld med krokodiler om du höll på att drunkna. Och skulle det mot förmodan hända dina föräldrar något (ta i trä) så hade jag velat ta hand om dig! Jag älskar dig som om du hade varit min egen!