Äventyrlig
Vågar man bara ta för sig i livet och man inte är rädd för att göra saker kan man få vara med om mycket. Jag har aldrig varit rädd för att göra saker och jag är helt övertygad om att ni skulle kunna sätta mig på vilken given plats i världen och jag hade utan vidare tagit mig hem där ifrån (Chrisse är likadan). Jag tror jag har ärvt denna egenskapen från min mamma.
Mamma har inte lika bra språkkunskaper som mig och är heller inte lika insatt i religioner och kulturer, men det har aldrig hindrat henne för att ta sig fram. Förra året var hon tex på en långweekend i Ryssland i St. Peterspetersburg med en vännina. En av kvällarna var de ute och gick och hittade efter ett tag inte hem till hotellet. Mamma löste problemet genom att stanna en bil med ett ungt par som snälla körde hem dom till hotellet. Hennes vännina var dock smått hysterisk och påstod att sådant kunde man inte alls göra.
Jag har tex i Indien fått lift på motorcykel av en Indier som jobbade på hotellet vi bodde på. Jag skulle ut i junglen till en kanadensare vid namn William som jag hade träffat och indiern erbjöd sig att köra ut mig på sin motoscyekl istället för att jag skulle ta taxi. Hem fick jag skjuts av en annan indier på motorcykel som jag träffade innan jag skulle åka. Jag fick nyligen reda på att Jamie och Hanna, som också var med på Indienresan, trodde att jag var försvunnen i tre dagar, hihi. Men nej, så var det inte alls. Mamma visste hela tiden vart jag var för jag hade visat henne. -Så korkad är jag inte att jag försvinner och inte talar om alt. visar folk vart jag är! (Av Williams vänner blev jag kllad "Doll" och inte Gina (som mitt namn på engelska annars är). Det var så hög luftfuktighet att hela mitt hår blev till korkskruvar vilket de tyckte gjorde mig docksöt. De antog att jag också var från Kanada eftersom jag pratade min amerikanska och härmade bland annat hans karaktäriskiska o-ljud. När jag sedan träffade på några svenskar på en fest blev de mäktigt imponerade. "Where did you learn to speak Swedish?" No, it´s the other way around." blev mitt svar. Herre Gud var jag blev erbjuden droger där ute i junglen och på standfesterna! "Do you trip?" fick jag frågat mer än en gång! Oh no, no way! blev mitt svar! Droger skulle jag aldrig få för mig att röra! Jag dricker ju knappt alkohol!)
Det kanske mest farliga jag har gjort i mitt liv hände i New York. Jag och Sara, vi var då 15 och 14 år gammla, smög ut sista natten och gick runt på stan. (De andra hade då gått och lagt sig.) Först gick vi på bio, sedan drev vi runt lite längs Broadway och Times Square och försökte komma in på en nattklubb. Medan vi stod utanför nattklubben kom två svarta killar i en röd Corvette som trodde att vi var prostituerade. Jösses alltså! Men vi klarade oss ur den situationen. Jag berättade hela händelsen sommaren efter för mamma och pappa. De trodde inte på mig och jag gick då och hämtade biobiljetten som jag hade sparat och som hade datum och klockslag på sig. Jag fick lite skäll av dom och jag förstår dom, den natten hade kunnat sluta riktigt illa! Men jag klarade mig, och jag tror att jag alltid kommer att göra det vart jag än befinner mig!
Mamma har inte lika bra språkkunskaper som mig och är heller inte lika insatt i religioner och kulturer, men det har aldrig hindrat henne för att ta sig fram. Förra året var hon tex på en långweekend i Ryssland i St. Peterspetersburg med en vännina. En av kvällarna var de ute och gick och hittade efter ett tag inte hem till hotellet. Mamma löste problemet genom att stanna en bil med ett ungt par som snälla körde hem dom till hotellet. Hennes vännina var dock smått hysterisk och påstod att sådant kunde man inte alls göra.
Jag har tex i Indien fått lift på motorcykel av en Indier som jobbade på hotellet vi bodde på. Jag skulle ut i junglen till en kanadensare vid namn William som jag hade träffat och indiern erbjöd sig att köra ut mig på sin motoscyekl istället för att jag skulle ta taxi. Hem fick jag skjuts av en annan indier på motorcykel som jag träffade innan jag skulle åka. Jag fick nyligen reda på att Jamie och Hanna, som också var med på Indienresan, trodde att jag var försvunnen i tre dagar, hihi. Men nej, så var det inte alls. Mamma visste hela tiden vart jag var för jag hade visat henne. -Så korkad är jag inte att jag försvinner och inte talar om alt. visar folk vart jag är! (Av Williams vänner blev jag kllad "Doll" och inte Gina (som mitt namn på engelska annars är). Det var så hög luftfuktighet att hela mitt hår blev till korkskruvar vilket de tyckte gjorde mig docksöt. De antog att jag också var från Kanada eftersom jag pratade min amerikanska och härmade bland annat hans karaktäriskiska o-ljud. När jag sedan träffade på några svenskar på en fest blev de mäktigt imponerade. "Where did you learn to speak Swedish?" No, it´s the other way around." blev mitt svar. Herre Gud var jag blev erbjuden droger där ute i junglen och på standfesterna! "Do you trip?" fick jag frågat mer än en gång! Oh no, no way! blev mitt svar! Droger skulle jag aldrig få för mig att röra! Jag dricker ju knappt alkohol!)
Det kanske mest farliga jag har gjort i mitt liv hände i New York. Jag och Sara, vi var då 15 och 14 år gammla, smög ut sista natten och gick runt på stan. (De andra hade då gått och lagt sig.) Först gick vi på bio, sedan drev vi runt lite längs Broadway och Times Square och försökte komma in på en nattklubb. Medan vi stod utanför nattklubben kom två svarta killar i en röd Corvette som trodde att vi var prostituerade. Jösses alltså! Men vi klarade oss ur den situationen. Jag berättade hela händelsen sommaren efter för mamma och pappa. De trodde inte på mig och jag gick då och hämtade biobiljetten som jag hade sparat och som hade datum och klockslag på sig. Jag fick lite skäll av dom och jag förstår dom, den natten hade kunnat sluta riktigt illa! Men jag klarade mig, och jag tror att jag alltid kommer att göra det vart jag än befinner mig!
Kommentarer
Trackback
