Jeannas Universum

Jag blir alltid förvånad när jag hör om mäniskor som har förlorat en när och kär som uttrycker orden: "Jag berättade aldrig att jag älskade honom/henne" alt. "Jag berättade aldrig vad han/hon betydde för mig". Jag kan tycka att det är lite egendomligt; Ska en människa behöva dö innan någon deklarera sina känslor för honom/henne? Varför har människor så svårt för att säga hur det känner och tycker till personer?

Jag talar ofta om hur jag känner för någon. Tycker jag om/älskar jag någon så berättar jag det. Uppskattar jag någon eller något liknande så berättar jag det också. Människor som står mig nära och som jag värdesätter vet om det (hoppas jag i alla fall!).

Christoffer: Tack för den kärlek du ger mig och för allt du får mig att känna. Du är den mest underbara och äkta människa jag någonsin har träffat på. Det är en ära att få bli älskad av dig. Jag är tacksam för att du vill dela ditt liv med mig.
Mamma: Tack för att du bryr dig så mycket om mig och för att du alltid menar väl.
Jamie: Jag älskar din humor och din sociala personlighet. Tack för att du ofta förgyller min tillvaro. Tack för att du byr dig och för att du alltid ställer upp om jag behöver hjälp med något. Tack för Lukas och för att du är en sådan underbar pappa till honom.
Cissi: Jag älskar dina snabba och roliga kommentarer och din sprudlande och öppna personlighet. Jag älskar din matlagning samt att det glädjer mig att vi delar intresse när det gäller det övernaturliga. Tack för att du hör av dig till mig och för att du bryr dig! Tack för Lukas!
Farmor och farfar: Tack för att ni alltid har brytt er om oss, tagit hand om oss och för att ni alltid har visar intresse för mig och Jamie.
Annicka, Malin och Linnéa: Tack för att man vet att ni alltid finns där! Jag uppskattar er och er vänskap mycket!

Till alla i Växjö: Tack för att ni alla har tagit emot mig så väl och för att ni får mig att trivas så bra i Växjö.