Spontanitet och äventyr
Spontanitet är viktigt för mig! Spontanitet i kombination med en viss form av äventyr gör att jag inte försmäktar här i livet. Visst, att jag till en viss del vill ha planer i mitt liv och till viss del vill ha lite tider att rikta mig efter, men jag hade inte stått ut med att veta att hela mitt liv var inrutat framöver och att inget spontant eller spännande skulle kunna hända. (Kan ju säga att när jag gjorde personlighetstestet hos "jobbcoachen" blev staplarna på kreativitet och entusiasm så höga som det bara gick samt att spontanitet genomsyrade allt annat.)
När det gäller jobb hade jag inte stått ut med att arbeta med ett monotomt jobb, där det inte fanns möjlighet till utveckling eller där man inte behövde ta ansvar. Nu säger jag inte att det är fel med att ha ett sådant jobb eller att det är fel på människor som väljer att jobba med sådant, inte alls, men personligen så hade jag inte stått ut med det en längre tid. Om jag hade vaknat på morgonen och vetat att idag på jobbet (eller i mitt övriga liv med för den delen) kommer i stort sätt samma saker att hända som det gör alla andra dagar och jag kommer att göra samma saker som jag göra var eviga dag och jag kommer att träffa samma människor...jag hade troligen gått i taket till slut. Nej, för att jag ska se en mening med livet behöver jag stimulans; Behöver spontaniter, kreativitet, utvecklingsmöjligheter och ansvarstagande. (Eller som Chrisse så fint lärde sig på chefsutbildningen: Människor som inte har en inre trygghet skapar sig en yttre trygghet istället med diverse inrutningar; Jag är inte i behov av en yttre trygghet...)
Jag anser att jag fram till nu ha levt ett relativt spontat liv. Jag har rest mycket och har inte varit rädd för att hänga på något som har varit på G. Jag har kunnat få spontana ryck av att göra något speciellt och har då ibland stuckit iväg och gjort det själv för att ingen annan har valat hänga på, men det hindrar inte mig.
Men, sedan jag träffade Chrisse har mitt spontana liv berikats ytterligare till min glädje! Nu vet man aldrig från dag till dag vad som händer, vart i världen man ska bege sig eller vilka människor man kommer att träffa. Man vet aldrig vilka människor som kommer att ringa eller vart de vill ha sina saker lassade och lossade. Jag älskar det och mitt liv känns redan mycket mer spännande och roligt...man vet aldig vad som kommer att hända och vart man kommer att hamna!
(Flertalet människor i min omgivning har kommenterat denna brist på planering i mitt numera dagliga liv;. Nej, vi kan inte planera in saker långt i förväg för jag vet inte vilka jobb vi kommer att ha då, hur mycket och vart de är eftersom det ändras från dag till dag. Får vi in lossningar/lastningar från en plats där jag känner att jag vill till så kommer jag att säga så till Chrisse... Hihi, det har ju sina fördelar med att ligga med chefen...)
När det gäller jobb hade jag inte stått ut med att arbeta med ett monotomt jobb, där det inte fanns möjlighet till utveckling eller där man inte behövde ta ansvar. Nu säger jag inte att det är fel med att ha ett sådant jobb eller att det är fel på människor som väljer att jobba med sådant, inte alls, men personligen så hade jag inte stått ut med det en längre tid. Om jag hade vaknat på morgonen och vetat att idag på jobbet (eller i mitt övriga liv med för den delen) kommer i stort sätt samma saker att hända som det gör alla andra dagar och jag kommer att göra samma saker som jag göra var eviga dag och jag kommer att träffa samma människor...jag hade troligen gått i taket till slut. Nej, för att jag ska se en mening med livet behöver jag stimulans; Behöver spontaniter, kreativitet, utvecklingsmöjligheter och ansvarstagande. (Eller som Chrisse så fint lärde sig på chefsutbildningen: Människor som inte har en inre trygghet skapar sig en yttre trygghet istället med diverse inrutningar; Jag är inte i behov av en yttre trygghet...)
Jag anser att jag fram till nu ha levt ett relativt spontat liv. Jag har rest mycket och har inte varit rädd för att hänga på något som har varit på G. Jag har kunnat få spontana ryck av att göra något speciellt och har då ibland stuckit iväg och gjort det själv för att ingen annan har valat hänga på, men det hindrar inte mig.
Men, sedan jag träffade Chrisse har mitt spontana liv berikats ytterligare till min glädje! Nu vet man aldrig från dag till dag vad som händer, vart i världen man ska bege sig eller vilka människor man kommer att träffa. Man vet aldrig vilka människor som kommer att ringa eller vart de vill ha sina saker lassade och lossade. Jag älskar det och mitt liv känns redan mycket mer spännande och roligt...man vet aldig vad som kommer att hända och vart man kommer att hamna!
(Flertalet människor i min omgivning har kommenterat denna brist på planering i mitt numera dagliga liv;. Nej, vi kan inte planera in saker långt i förväg för jag vet inte vilka jobb vi kommer att ha då, hur mycket och vart de är eftersom det ändras från dag till dag. Får vi in lossningar/lastningar från en plats där jag känner att jag vill till så kommer jag att säga så till Chrisse... Hihi, det har ju sina fördelar med att ligga med chefen...)
Kommentarer
Trackback
