Jeannas Universum

På samariten i Karlshamn jobbar en kille som sjuksköterska som jag gick i samma klass som under gymnasiet. Igår när jag ringde och ville ha ett nytt recept på hostmedicin var det han som tog samtalet. Nu kanske ni alla tycker att jag är lite fåning, men det kändes en aning egendomligt att ta det samtalet med honom. För så fort han hade fått mitt pesonnummer och han såg mitt namn, så visste ju jag att han visste vem jag var (nackdelen med att ha ett ovanligt namn i en småstad.) Inte för att jag på något sätt skäms över något, men det känns lite konstigt att prata om sin sjukdom med en gammal klasskompis som man inte längre har kontakt med. (Jag är dock glad över att det inte var en sjukdom i en annan kategori som jag diskuterade med honom!)