Mina små bebisar
Medan jag nu har tillbringat lite tid hemma i mammas hus har jag åter fått uppleva lite mammakänslor: Maja och Mu, mina små gosedjur! De är så kelsjuka och klängiga att de ibland till och med blir för mycket.
För det första är de jättesöta när de vill komma in. Hemma hade jag en kattlucka så att de själva kunde komma och gå vilket inte finns här, men de är smarta och har löst det på ett annat sätt. Är någon av dörrarna inte öppna springer de runt huset och tittar in genom fönstrerna för att se i vilket rum man befinner sig. Sedan hoppar de upp på fönstretbläcket i just det rummet och knackar på rutan med tassen för att tala om att de vill bli insläppta. (Smarta katter!)
Så fort de kommer in ska de kela och det är inte lite gos jag pratar om! Det är puffningar, klättrande och slickningar till höger och vänster. Detsamma gäller när man ska sova, då är det samma procedur blandat med krypande in och ut från ens täcke i dryga kvarten innan de kan lägga sig till ro brevid en i sängen (om nätterna vill de gärna sova i sängen brevid en vilket jag tycker är väldigt gosigt och mysigt).
Vad jag tycker om de små liven!
Mina små "bebisar": Mu (svartvita) och Maja (randiga).
Sååå söta!
