Jeannas Universum

Jag har flertalet kompisar som jag inte har träffat på väldigt länge. Nu ska jag inte ta i och försöka framstå som mer än vad jag är, men...jag känner ändå att jag har gjort mitt och försökt både ringa till dom, bjuda hem dom till mig och frågat ifall jag får köra förbi deras. Inte en enda träff har det blivit med någon av alla dessa kompisar och inte en enda utav dom har varit hemma hos mig sedan jag och A gjorde slut för snart två år sedan! Jag ger upp och skiter i vilket nu! (Det är inte så att de har ringt sönder min telefon eller sprungit ner mina dörrar! Flera utav dom "försvarar" sig med att man aldrig vet vart jag är, men på den punkten kan jag svara att jag har flera telefoner så det är bara att ringa och fråga!) Jag kommer att ha väldigt mycket att göra framöver nu med födelsedagar, resor och renovering med mycket mer och känner att jag inte orkar lägga energi på detta också. Det inte bara är min uppgift att försöka upprätthålla relationer och jag känner dessutom att det inte bara är jag som ska försöka prioritera.

Jag är inte sur eller bitter om jag nu framstår som det! Inte alls så missförstå mig inte nu! Men livet är för kort för att hänga upp sig på saker och ting och jag lägger hellre min energi på vänner som ger tillbaka.