Ynklig och liten
Jag har fortfarande inte stigit upp idag, inte på riktigt i alla fall för jag har fortfarade mitt nattlinne på mig. Idag är en sådan där dag då jag känner mig ynklig och liten. Jag har sådan mensvärk att jag inte vet vart jag ska ta vägen och vill inget hellre än att ligga kvar i sängen och ömka. Jag önskar att jag hade haft värktabletter men jag glömde att ta med mig mina hemifrån och jag orkar inte köra in till Växjö och köpa nya. Ett tag funderade jag till och med på att leta upp något starkt i Christoffers spritskåp för att dämpa smärtan men jag övergav den tanken ganska snabbt.
Jag har inte duschat idag, jag är inte sminkad, mitt tjocka lockiga hår står åt alla håll och kanter eftersom jag inte har orkat göra iordning det (tro mig när jag säger att min lugg står rakt upp!). Jag har ett elakt munsår på ena läppen och jag känner mig långt ifrån fräsch och tilltlande. Vid sådana här tillfällen är jag glad att jag inte är kändis för jag misstänker att om en paparazzifotograf hade lyckats ta en bild av mig idag hade den hamnat i tidningen som är skräckexemple på "hur jag egentligen ser ut".
Sådana här dagar är jag inte stor. Jag som annars kan vara så stark och modig förvandlas genast till ett litet barn som hade behövt tröst; Hade behövt bli kramar och smekt över magen. Eller, värken hade ju inte försvunnit men jag intalar mig själv att jag nog hade mått lite bättre i alla fall. Om jag ska skylla på låg smärttröskel eller något annat vet jag inte, har inte tagit mig tiden idag till att analysera det. Men sådana här dagar känns det otroligt skönt att ha en pojkvän som kommer hem på lunchen och kelar med en. Som håller om en och gosar in sig i din famn. Som säger att han älskar dig och att du är söt...
Jag har inte duschat idag, jag är inte sminkad, mitt tjocka lockiga hår står åt alla håll och kanter eftersom jag inte har orkat göra iordning det (tro mig när jag säger att min lugg står rakt upp!). Jag har ett elakt munsår på ena läppen och jag känner mig långt ifrån fräsch och tilltlande. Vid sådana här tillfällen är jag glad att jag inte är kändis för jag misstänker att om en paparazzifotograf hade lyckats ta en bild av mig idag hade den hamnat i tidningen som är skräckexemple på "hur jag egentligen ser ut".
Sådana här dagar är jag inte stor. Jag som annars kan vara så stark och modig förvandlas genast till ett litet barn som hade behövt tröst; Hade behövt bli kramar och smekt över magen. Eller, värken hade ju inte försvunnit men jag intalar mig själv att jag nog hade mått lite bättre i alla fall. Om jag ska skylla på låg smärttröskel eller något annat vet jag inte, har inte tagit mig tiden idag till att analysera det. Men sådana här dagar känns det otroligt skönt att ha en pojkvän som kommer hem på lunchen och kelar med en. Som håller om en och gosar in sig i din famn. Som säger att han älskar dig och att du är söt...
Kommentarer
Postat av: Cissi
Hej lilla ynkedom! Nu antar jag att din Älskling kommit hem med värktabletter från apoteket som kanske börjat värka och ge lite lindring... I annat fall kan du ju testa att duscha eller bada varmt... Det hjälpte mig i mina förlossningsvärkar, och mensvärk kommer ju från samma ställe (typ :-) ) så det kan ju ge lite lindring. F.ö. så FÅR man känna sig liten och ynklig ibland. Det gör nog alla, annars är man inte mänsklig. Eller är man dum som inte erkänner det!
Postat av: Jeanna
Tack för tipdet, Cissi. Jag har inget badkar här så jag får prova med en dusch. :o)
Nej, älsklingen min har inte kommit hem ännu. Han jobbar fortfarande och står i. Antar att han inte kommer hem förrän runt tion ikväll (igår var klockan halv tolv innan han kom).
Trackback
