Jeannas Universum

Jag har gjort två stora uppoffringar i mitt liv för kärleken!

Den första var för 4,5 år sedan då jag inte åkte till Umeå för att plugga till psykolog. Jag hade då ett förhållande med A och valde då att stanna hemma i Blekinge istället för att flytta till Umeå (5 år i Umeå kändes då som något jag inte ville offra för A).

Det andra var att i början av hösten inte flytta till Australien. Sedan jag kom hem från min semester i Australien för ett år sedan jobbade jag på att skaffa visum och leta jobb i Sydney och var beredd på att flytta i Augusti/September. Sedan träffade jag K i slutet av april och la då allt det där på hyllan...och när det väl tog slut mellan oss var det för sent för mig att åka (visumet osv gällde inte längre och jag kan inte längre komma in på ett sådant visum i Australien).

Är jag sur eller arg över uppoffringarna som jag har gjort? Nej, egentligen inte. Eller jag ska vara ärlig... När båda förhållanden tog slut tänkta jag: "Puckobrud!" och ville ge mig själv en omgång för att jag satte ett förhållane framför mig själv och mina egna drömmar (jag kan vara så passionerad!). Men nu så här i backsegeln kan jag inte längre vara arg på mig själv (och det tjänar dessutom inget till att älta saker). Samtidigt måste jag inser att om jag hade åkt till Umeå eller Australien, hade jag inte fått uppleva och genomgå allt som har hänt i mitt liv de senaste åren. Även ifall mycket av mitt liv har varit som en bargochdalbana, är jag ändå tacksam för allt jag har fått genomgår och för alla läxor som jag har lärt mig.