Jeannas Universum

Jag har tänkt mycket på pappa på senare tiden, speciellt efter det att Lukas föddes. Vill därför lägga upp lite bilder på honom så som jag mindes honom mest.


Jag är uppvuxen med att ofta höra pappa sepela. Tränade han inte hemma hos oss med "Da Capo" så kunde han ibland gå runt och spela dragspel eller sätta sig en stund vid pianot. Musik har alltid varit en stod del av pappas liv.


När pappa inte jobbade eller spelade med Da Capo var han ofta i skogen. Jag älskade att se honom komma hem, smutsig ioch med håret alldeles lockigt (det stod på alla håll och kanter) och han doftade skog.


Pappa tyckte även om att resa. Här sitter han på stranden i Sunny Beach.

Jag vet inte vad ni alla har för inställningar till livet/döden, om ni tror på en form av Gud eller om ni tror på ett liv efter döden, men ni vet alla vad jag tror på...

Ibörjan, efter det att pappa dog, hade han mycket kontakt med mig men det har ebbat ut allt mer. Nu brukar jag som mest känna hans närhet när jag är väldigt ledsen och nere. Jag vet att Jamie även har känt hans närhet till och från. Förra året kände Jamie bland annat hans närhet hemma i Kastanienhof, och Jamie flyttade då bort sin väska från sängen så att pappa skulle kunna sätta sig ner...

Pappa och jag hade egentligen ett enda stort bråk medan han var i livet. Det var den dagen jag kom hem och hade tatuerat in en fjäril på ankeln. Oj, vad arg han blev! Men enda sedan han dog har jag fått fjärilar tillskickade mig och jag är övertygad om att det är pappa. Den dagen han dog tex låg det en död fjäril vid min huvudkudde. -Jag har faktiskt sparat den och har den i en glasburk.

Ofta när jag är ledsen brukar det komma en massa fjärilar till mig. I sommras/höstas var det väldigt mycket fjärilar runt mig och jag kände alltid ett lugn så fort dom kom. Jag fick en känsla av att slappna av och att allt skulle ordna sig, att jag inte skulle vara ledsen. Fjärilarna började till och med landa på mig.


Jag har aldrig förr haft så mycket fjärilar runt mig som jag hade förra året och de började som sagt till och med att landa på mig.

En morgon slutet av augusti satt jag och drack kaffe på altanen. Jag mådde pest och visste inte hur allt skulle reda ut sig när två fjärilar kom och började cirkulera runt mig. Jag fick en känsla i kroppen av "Lugn dottern min, allt kommer att reda ut sig. Du kommer snart att vara lycklig igen". Jag är övertygad om att det var pappa och jag förtod inte alls vad han menade för just då kunde jag inte förstå hur det skulle gå till. Men han hade rätt, jag blev väldigt lycklig efter ett tag...