Jeannas Universum

Jag är kvar uppe i Växjö. Egentligen skulle jag har åkt hem igår, men jag drog på mig en förkylning så jag orkade inte köra hem och idag har jag febrig mer eller mindre legat sovit hela dagen. (Jag har endast varit vaken några korta stunder till och från och då underhållit mig själv med lite bloggande.)

Idag, eller igår kanske jag ska skriva efttersom klockan har passerat tolvslaget, skulle jag egentlgien ha firat på Kastanienhof. Hade planerat att baka bröd och tillaga paella samt baka en chokladtårta som jag skulle ha bjudit mamma, Jamie och Cecilia på (Annicka var också bjuden men hon jobbade). Men så blev det alltså inte utan istället har jag legat nerbäddad själv i torpet. Som jag skrev innan steg Christoffer upp vid fem för att åka till Göteborg. Innan han åkte låg han och gosade en lång stund med mig och jag älskar när han gör så! Jag älskar att höra honom säga " Jag vill gosa en stund" och att han sedan kryper ner under täcket, dra mig tätt intill sig och lägger armarna runt mig samtidigt som han viskar "Jag älskar dig". Det får mig att smälta varenda gång! Det dröjde 1,5 timme efter det att han hade åkt innan han skickade dagens första sms till mig där han skrev att han redan saknade mig och att han älskade mig och jag får en härlig och varm känsla i kroppen varje gång jag läser sådana sms  från honom.

När han kom hem ikväll kändes det overkligt: Han hade kört runt och jobbat i halva södra Sverige (Göteborg, Borås och Alvesta) medan min dag hade känts ovanligt kort eftsom jag mer eller mindre hade sovit bort den. Felicia, Chrisses brorsdotter, fyllde två så vi var bjudna på kalas i Bergsnäs, men jag kände mig inte i tillstånd för att åka iväg vilket fick mig att känna dåligt samvete. Jag försökte få Chrisse att åka själv men han ville inte lämna mig ensam så han var bara iväg en liten sväng på kalaset innan han kom hem till mig igen. Han berättade om all den goda maten som hade funnits på kalaset, som dessutom var tillagad av en kock, och jag fick åter igen dåligt samvete för att han kom hem till mig istället för att äta där; Allt jag hade att erbjuda honom här hemma var tacos. (Tacos är gott men det är inget jämfört med maten som hade funnits att äta i Bergsnäs.) Efter att vi hade ätit gosade han åter igen med mig en stund innan han  behövde bege sig av till chefsutbildningen Sävsjö. Innan han stängde dörren sa han " Hej så, Sötis".

När Chrisse hade åkt upptäckte jag att jag hade användt upp x antal toalettrullar (för att snyta mig) under dagen och att jag nu var nere på den sista rullen som fanns hemma. Klockan var närmare 21.30 och för att överleva natten masade jag mig motvilligt iväg och körde till Hemköp för att köpa mer. Jag passade även på att inhandla en semla som ska bli dagens frukost imorgon tillsammans med varm choklad. (När jag var ung fick jag alltid välja frukost den 13 januari och jag fick önska mig precis vad jag ville. Jag valde alltid semla och varmchoklad. Jag har inte ätit det till frukost sedan jag gick på gymnasiet så jag tänkte att jag skulle passa på att vara nostalgisk.)

När jag kom hem igen var jag så orkeslös att jag la mig i sängen och tittade på en film. Jag tittade igenom Chrisses DVD-samlig och fastade för "American History X" som jag precis nu har avslutat. Jag har inte sett den filmen på många år och jag hade nästan glömt bort hur bra den är! Jag älskar filmer som berör en och som man inte kan sluta att tänka på och fundera kring efter det att man har stängt av den.  Manuset till American History X är lysande och liksa så är Edward Nortons rollprestation. (Ewdard är väl värd sin oscarsnomination för 1998 "bästa manliga huvudroll", men han förlorade till Roberto Benigni i "Life Is Beautiful" (vad heter den på Svenska "Livet är underbart"?). Life is Beautiful är föresten också en helt underbar film som i alla fall får mig att gråta. Speciellt i slutet när sonen, som inte har försått vad som har hänt på koncentrationslägret eftersom hans pappa har fått honom att tro att de leker en lek, ser pansarvagnarna och utbrister "Jag har vunnit!". Vad bra den filmen är!)



Resten av natten återstår det att se ifall jag kan få någon sömn: Mitt huvud känns väldigt tugnt och jag är fortfarande febrig. Jag var nyss inne på facebook och Martin hade skickat en hälsning till mig  (dagens första och jag blev faktiskt glad över att han kom ihåg mig!), Ceilia K. hade också skickat en hälsning (blev glad över att även hon kom ihåg mig) och Chrisse skickade precis ett "Jag älskar dig och sov gott" -sms. När jag lägger huvudet på kudden inatt kommer jag att somna glad över att det finns människor där ute som tycker om/älskar mig och som tänker på mig. Jag är tacksam och glad över detta faktum! Kramar till er alla!

God natt alla! Sleep tight and don´t let the bed buggs bite!