Mammarollen
Jag anser att det viktigste jobbet som finns i världen är att vara föräldrer. Jag tycker att det är synd att fler människor i världen inte tycks tycka eller se föräldrarrollen på det sättet? Jag vill även säga att jag är glad att vi bor i ett land där trots allt förälderrollen tas till vara på. Tillsammans med Norge tror jag att vi är det enda landet i världen som har rätten till så lång mammaledighet och dessutom får betalt för det. (I Usa har man endast rätten till 2-3 månader och den ledigheten är inte betald.) Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara att utöver den vanliga "mammastressen" dessutom behöva tänka på att man inte fick pengar för sin mammaroll och att man inte heller kunde vara hemma så länge.
Jag kan verkligen inte påstå att jag vet hur det är att vara mamma. Mina peronsliga erfaenheter med barn är att jag har varit au pair två gånger samt att jag var volontär sista terminen varje måndagseftermiddag på skolans dagis (barn mellan 3 månader till fem år, det var där jag lärde mig att byta blöjor Lillstrumpa). Utöver detta har jag bara mina vänners erfarenheter att gå på som jag har fått berättade för mig.
En av de saker som de pratade om på Oprah idag var sömbrist, att istort sätt alla mammorna inte hade sovit eh hel natt sedan de fick barn! Jag kan inte tänka mig hur det skulle vara!. Jag vet hur min hjärna har fungerat nu när jag har haft sömnproblem, tänka om man ytterligare skulle lägga på att jag skulle ha barn att ta hand om! Jag hade säkerligen varit helt fysikt och psykiskt slut!
Men den saken som jag tänkte mest på i prgrammet var att alla mammorna kände sig överväldigade eftersom de hade pressen på sig att "vara den perfekta mamman". Att de hade pressen på sig att huset skulle vara städat, tvätten skulle vara tvättad, att maten skulle stå på bordet när deras män kom hem från jobbet, att barnen skulle vara rena och uppföra sig "perfekt" osv. Är det så att vara mamma? Har alla ni, som läser detta och har barn, också känt det så?
Något annat som jag också blev lite smått chockade över var att även i stort sätt alla mammorna påstod att det fanns en form av kritik på varnadra mammor emellan. Att mammor kritiseade varandra för de ansåg att den mamman inte skötte hemmet eller barnen på "rätt sätt!. Är det verkligen så? Kritiserar mammor varandra? (Alltså, jag kan förstå det ifall det rör sig om uppenbarlig vanvård, men annars?) Jag tror inte alls att det är lätt att vara mamma och jag är övertygad om att det är svårt och påfrestande! Jag är även övertygad om att man gör så gott man kan. Men jag blir dock lite förvånad över att mammor kritiserar varadndra när alla mer eller mindre är i samma situation... Hade det inte känt bättre att hjälpa och stötta varandra?
Hm, jag antar att jag kommer att ha mycket att uppleva och erfara den dagen jag blir förälder.
tror det är personligt det där att vara den perfekta mamman, i början när jag var hemma såg jag alla dammråttor och smutsiga fönster och blev stressad för jag inte hann eller ORKADE ta tag i det till slut sa jag till mig själv" huvudsaken är väl att jag tar hand om mitt barn, lite skit dör väl ingen av men det är svårt! Alla vill väl ha "perfekta" barn men finns dom? alla barn är ju individer och mycket beror oxå på miljön och föräldrarna...men att vara förälder är inte lätt och det blir nog bara svårare tror jag...=)
Än så länge har det gått bra för oss...=)
det var jag som skrev inlägget, mitt namn försvinner...
Jag har egentligen ingen aning, men med tanke på att kvinnor i allmänhet ofta dömer sig själva efter hur andra ser dem (plus det faktum att kvinnor i grupp kan bli ganska elaka mot varandra) så låter det v'äldigt troligt att vissa mammor dömer ut andra mammor beroende på vad de gör/ inte gör. Men man kan också vara säker på att de där fördömande mammorna har stora problem hemma, med sina "underbara" äkta män, "fläckfria" kök och "härliga" småttingar:)
Såg det avsnittet också, eller iaf delar av det. Det är skittufft att vara mamma, men jag har märkt att det mest är jag själv som har för stora förväntningar. Jag tror inte att man som mamma själv kan greja allt utan att man fasktiskt är ett team som föräldrar. Sen som Marina säger, lite skit i hörnen får man acceptera av och till ;-) Barnen är viktigast!
Jag erkänner att jag nog tillhör dem som "dömer", fast jag vet att det är fel. Jag har skitsvårt för mammor som gör skillnad på sina barn pga deras kön och daddar sina söner medan deras många gånger betydligt yngre systrar anses "vuxna" och ansvarsfulla.
