Jeannas Universum

I torsdagskväll, när jag pratade med Malin, fick jag en vacker komplimang av henne. Hon menade att en av de sakerna som var bra med mig, var att jag aldrig skulle stöta på en kille som hon var intresserad utav. (Nu var detta rent hypotetiskt eftersom jag nu är i ett förhållande.) Jag svarade att jag aldrig skulle få för mig att göra något sådant! -Det är trots allt våra handlingar som definierar oss som personer och jag vill inte vara en sådan person, som gör en sådan sak mot en vän. Och om jag nu hade haft känslor för någon som en utav mina kompisar var intresserad utav ,hade jag tagit upp det med min kompis och frågat om lov. Hade hon sagt nej hade ju jag fått välja; Hade jag velat offra min vänskap med den här vännen för en killes skull?

Endast en gång i mitt liv (och detta är för tio år sedan) har jag involverat mig med en kille som en av mina kompisar tidigare var intresserad utav. De hade aldrig varit ihop, eller ens strulat med varandra, och min kompis ifråga hade tidigare påstått att hon inte längre var intresserad utav honom. Ändå kände jag att jag ville ta upp mina känslor med min kompis så att det var okej med henne, vilket det var.

Under mitt samtal med Malin (och samma ämne kom faktiskt även upp när jag var hemms hos Annicka i onsdags) kom vi fram till att vi inte har legat med samma killar. Jag har inte ens legat med någon kille som någon utav mina kompisar har strulat med (i alla fall inte till min vetskap, i så fall har någon utav mina kompisar gjort något efter mig utan min vetskap). Så jag jag stolt säga att jag inte är buksvåger (eller vad det nu heter när man är tjej) med någon jag känner. Inte för att jag tycker att det är fel, men är det sådan brist på killar att man måste ligga med samma? -Definierar detta livet i en småstad, eller vad?