Bilder i huvudet
Som ni säkert redan vet, har jag ett jädra minne. Jag har en förmåga att komma ihåg vad folk har sagt (hur lång tid tillbaka som helst), vilka fäger de hade på kläderna, vilka som var med och vad det var för stämmning i rummet när situationen inträffade osv. (Hihi, så ska man försöka tjaffsa med mig om något som har inträffat för X antal år sedan, eller om något som någon har sagt är det bäst att vara säker på sin sak för jag har ett elefantminne!)
Hur som helst ...jag har väldigt lätt att få bilder i mitt huvud, bilder som jag lätt kan associera till andra saker och dessa bilder kan poppa upp i mitt huvud när som helst. Det värsta är när jag får bilder spontant av något roligt och börja skratta. Jag kan sitta på en parkbänk, i bilen eller gå runt på stan och helt plötsligt börja skratta (av vad som kan tyckas utan anledning) och jag märker hur folk runt omkring mig börjar snegla lite konstigt på mig. (Men jag bryr mig inte, jag buder på det!)
När Linnéa och jag lärde känna varandra, lärde hon sig snabbt hur mina bilder fungerade. Vi kunde tex sitta och plugga när jag helt plötsligt får ett skratt anfall och Linnéa kunde då säga, utan att lyfta blicken från boken: "Har du bilder i huvudet, Jeanna?" och sedan oberört förtsätta med det hon höll på med.
När jag pluggade i USA läste jag bland annat en dramakurs. Min ordinarie daramalärares man dog under kursens gång och så som ersättare, tills hon kom tillbaka, hade vi en dramapedagog ifrån Los Angeles. (Han var underbart bra och inspirerande! Han hade hemma i Los Angeles bland annat Martin Scorseses fru som dramaelev...lite namedroping där men vad tusan, ville bara påpeka att han inte var en påse nötter!) Ialla falla... En av övningarna vi gjorde med honom var att vi fick ett namn på en sak, sedan skulle vi berätta en historia genom att ta upp lappar ut en hatt med olika saker skrivna på (färger, städer, personer, platser osv) som vi sedan flödande skulle blanda in i historien vi berättade. Alla de andra eleverna hade svårt för den här övningen, men jag som lätt kan associera snabbt till saker hade inga som heslt problem...inte ens att göra det på engelska.
Hur som helst ...jag har väldigt lätt att få bilder i mitt huvud, bilder som jag lätt kan associera till andra saker och dessa bilder kan poppa upp i mitt huvud när som helst. Det värsta är när jag får bilder spontant av något roligt och börja skratta. Jag kan sitta på en parkbänk, i bilen eller gå runt på stan och helt plötsligt börja skratta (av vad som kan tyckas utan anledning) och jag märker hur folk runt omkring mig börjar snegla lite konstigt på mig. (Men jag bryr mig inte, jag buder på det!)
När Linnéa och jag lärde känna varandra, lärde hon sig snabbt hur mina bilder fungerade. Vi kunde tex sitta och plugga när jag helt plötsligt får ett skratt anfall och Linnéa kunde då säga, utan att lyfta blicken från boken: "Har du bilder i huvudet, Jeanna?" och sedan oberört förtsätta med det hon höll på med.
När jag pluggade i USA läste jag bland annat en dramakurs. Min ordinarie daramalärares man dog under kursens gång och så som ersättare, tills hon kom tillbaka, hade vi en dramapedagog ifrån Los Angeles. (Han var underbart bra och inspirerande! Han hade hemma i Los Angeles bland annat Martin Scorseses fru som dramaelev...lite namedroping där men vad tusan, ville bara påpeka att han inte var en påse nötter!) Ialla falla... En av övningarna vi gjorde med honom var att vi fick ett namn på en sak, sedan skulle vi berätta en historia genom att ta upp lappar ut en hatt med olika saker skrivna på (färger, städer, personer, platser osv) som vi sedan flödande skulle blanda in i historien vi berättade. Alla de andra eleverna hade svårt för den här övningen, men jag som lätt kan associera snabbt till saker hade inga som heslt problem...inte ens att göra det på engelska.
Kommentarer
Trackback
