Behovs hieraki
Usch vilken dag/kväll. Känner mig just nu som en mindre trevlig flickvän...
För det första så sov jag knappt någonting inatt. Lyckades somna till runt 06:30-tiden men det blev inte många timmars sömn innan jag behövde gå upp. Därefter flängde jag runt och uträttade massa saker innan jag stessad kom till Växjö vid 18:10. Jag stannade till lite snabbt på kontoret och kelade med Christoffer innan jag stressade iväg till dansen som började kl. 18:20. På dansen insåg jag hur trött och hungrig jag var (hade bara ätit frukost samt en kopp kaffe och ett äpple på eftermiddagen). Efter att ha dansat en halvtimme började jag få ont i magen av hunger och mensvär samt att jag började bli yr. Även om jag tyckte att dagens dans var kanonkul kunde jag ändå inte låta bli att längta tills att det var över så att jag fick komma hem och äta.
När danstimmen var slut skyndade jag mig tillbaka till kontoret för att se ifall Chrisse hade ätit (vilket han hade). När jag jag kom in genom dörren började älsklingen min att gosa en massa med mig och det var då som jag kände mig som värsta flickvännen! Allt jag ville göra vad att äta och hade inte alls lust att kela. Efter en del pussar och kramar pustade jag: "Jag måste hem och äta, älskling!" och struntade i att han ville vara nära mig en stund. Jag åkte hem...
Efter att jag hade kommit hem och fått mat i mig kopplade jag upp mig och skickade ett mess till Chrisse om att jag var människa igen nu så han kunde komma hem så skulle jag gosa en massa med honom. Så nu väntar jag på att han ska komma ;o)
Känner mig ärligt usel mot min pojke! Men jag hävdar Marslows behovstrappa... Förlåt, älsklingen min!
För det första så sov jag knappt någonting inatt. Lyckades somna till runt 06:30-tiden men det blev inte många timmars sömn innan jag behövde gå upp. Därefter flängde jag runt och uträttade massa saker innan jag stessad kom till Växjö vid 18:10. Jag stannade till lite snabbt på kontoret och kelade med Christoffer innan jag stressade iväg till dansen som började kl. 18:20. På dansen insåg jag hur trött och hungrig jag var (hade bara ätit frukost samt en kopp kaffe och ett äpple på eftermiddagen). Efter att ha dansat en halvtimme började jag få ont i magen av hunger och mensvär samt att jag började bli yr. Även om jag tyckte att dagens dans var kanonkul kunde jag ändå inte låta bli att längta tills att det var över så att jag fick komma hem och äta.
När danstimmen var slut skyndade jag mig tillbaka till kontoret för att se ifall Chrisse hade ätit (vilket han hade). När jag jag kom in genom dörren började älsklingen min att gosa en massa med mig och det var då som jag kände mig som värsta flickvännen! Allt jag ville göra vad att äta och hade inte alls lust att kela. Efter en del pussar och kramar pustade jag: "Jag måste hem och äta, älskling!" och struntade i att han ville vara nära mig en stund. Jag åkte hem...
Efter att jag hade kommit hem och fått mat i mig kopplade jag upp mig och skickade ett mess till Chrisse om att jag var människa igen nu så han kunde komma hem så skulle jag gosa en massa med honom. Så nu väntar jag på att han ska komma ;o)
Känner mig ärligt usel mot min pojke! Men jag hävdar Marslows behovstrappa... Förlåt, älsklingen min!
Kommentarer
Trackback
