Agnostiker?
Någon har vid ett tillfälle kallat mig för agnostiker, men jag håller inte med! En agnostiker är någon som kommit fram till att man aldrig kan veta om det finns en Gud eller ej och därför heller inte söker kunskap om eller en form av kontakt med Gud som resultat. -Det är inte jag! Jag tror på en Gud och jag söker för jämnan förståelse och kunskap om "Gud" samt att jag eftersträvar kontakt. Jag skulle nog istället kalla mig för "sökande".
Nu tänker ni: "Vad är det hon skriver? Är hon troende?" och så sätter ni mig i en form att kristet fack i era sinnen! Och varför gör ni det? Jo, pga kulturgeografin! Av samma anledningn skulle jag påstå att flertalet utav er inte är troende, pga kulturgeografin! Hur kommer det sig att ingen utav er är troende hinduer eller judar, jo för att vi är födda i ett protestantiskt samhälle; Ett ptotestantiskt samhälle där allt mindre människor är icke troende eftersom det är det som mer eller mindre är "tradition" (eller jag kanske till och med ska kalla det för normen) i detta landet.
Sverige är det mest sekulära landet i världen, och det ska jag ärligt talat erkänna att jag är glad för. Kyrka och stat bör i mitt tycke vara åtskillda för att kunna uppnå den frihet som jag anser att människor bör få ha! Till följd skulle jag även vilja påstå att vårt sekulära samhälle även har orsakat att en stor del av det svenska folket är ateister. Visst, många utav oss tillhör Svenska Kyrkan, men hur många utav oss skulle kalla oss troende i kristen meningen! Inte jag i alla fall. (Fast jag ska ärligt erkänna att jag röstade på KD i senaste valet, men det var pga det var det partiet jag känne stämmde mest överens med mina egna tankar och åsikter även jag jag till fullo inte håller med om hela deras partiprogram.)
Ibland när jag ha diskutioner men människor kan jag förvånas över den avsaknaden av intresse för religion som verkar finnas hos de flesta jag har samtalat med (i alla fall här i Sverige). Jag kan inte riktigt greppa hur man inte vill veta eller hur man inte vill försöka söka efter ett svar? Eller okej, sett utifrån ett psykologiskt perspektiv kan jag väl förstå det men jag har nog i ärlighetens namn lite svårt att acceptera den faktan! Generellt sätt hävdar människor som är ateister att människor som har en tro, har denna för att kunna leva och se en mening med livet. Jag menar att ateisker använder sig av precis samma sak; det tjäna samma syfte i deras liv. -De slipper att tro på något och att eftersträva allt vad det innebär.
Jag har inte en tro för att kunna se en mening med livet, eller okej, det där kanske är en definitionsfråga. -Behöver jag en tro? Nej, egentligen skulle jag vilja påstå att jag inte gör de, jag behöver inte en tro för att kunna leva. Men jag har en tro för att kunna föklara vad som händer i mitt liv, för att kunna söka svar på mina känslor osv. För mycket "egendomligt" har hänt i mitt liv för att jag skulle kuna välja att inte söka ett svar.
Ni som har känt mig länge vet att jag alltid har varit intresserad utav religion, filosofi och psykologi och att jag läser så mycket jag kan om dessa ämnen och försöker sätta mig in i dom. Grunden för detta intresse skulle jag vilja hävda är mitt Gudssökande. Jag vill lära mig, jag vill ta till mig så mycket information som jag bara kan, begrunda och betrakta och sedan kunna dra mina slutsatser så att jag hittar mina svar.
Är jag kristen? - Nej, inte i en biblisk bemärkelse! Jag erkänner att det har funnits en historisk person vid namn Jesus och jag erkänner en stor del av texterna om honom, men jag har många problem med kristendomen (men de tänker jag inte gå in på här). Jag vet inte vad jag ska kalla min religion för men till er som har läst böckerna "Samtal med Gud" och alla de andra böcker som har skrivits med samma budskap vet vart ni har mig! De böckerna är min bibel!
Har ni inte läst böckerna skulle jag vilja säga att delar av samma buskap kan ses i filmen "Powder" (finns även som bok). Den filmen får mig att tappa andan, den är så vacker! (Jag vet att du har sett den filmen, Nane, och att du tycker likadant. Fast, det var väldigt många år sedan vi diskuterade den filmen iofs.) "Powder" är en film jag önskar att jag hade skrivit manus till och hade jag gjort det hade jag varit stolt.
Jag ska ärligt erkänna att jag till 100% inte är helt säker på min tro, men söker fortfarande svar på vissa frågor. Men jag vet i alla fall åt vilket håll jag lutar och jag skulle vilja påstå att jag är rätt säker på min sak.
Till er som läser det här, ni får mer än gärna kommentera och tycka till.
Nu tänker ni: "Vad är det hon skriver? Är hon troende?" och så sätter ni mig i en form att kristet fack i era sinnen! Och varför gör ni det? Jo, pga kulturgeografin! Av samma anledningn skulle jag påstå att flertalet utav er inte är troende, pga kulturgeografin! Hur kommer det sig att ingen utav er är troende hinduer eller judar, jo för att vi är födda i ett protestantiskt samhälle; Ett ptotestantiskt samhälle där allt mindre människor är icke troende eftersom det är det som mer eller mindre är "tradition" (eller jag kanske till och med ska kalla det för normen) i detta landet.
Sverige är det mest sekulära landet i världen, och det ska jag ärligt talat erkänna att jag är glad för. Kyrka och stat bör i mitt tycke vara åtskillda för att kunna uppnå den frihet som jag anser att människor bör få ha! Till följd skulle jag även vilja påstå att vårt sekulära samhälle även har orsakat att en stor del av det svenska folket är ateister. Visst, många utav oss tillhör Svenska Kyrkan, men hur många utav oss skulle kalla oss troende i kristen meningen! Inte jag i alla fall. (Fast jag ska ärligt erkänna att jag röstade på KD i senaste valet, men det var pga det var det partiet jag känne stämmde mest överens med mina egna tankar och åsikter även jag jag till fullo inte håller med om hela deras partiprogram.)
Ibland när jag ha diskutioner men människor kan jag förvånas över den avsaknaden av intresse för religion som verkar finnas hos de flesta jag har samtalat med (i alla fall här i Sverige). Jag kan inte riktigt greppa hur man inte vill veta eller hur man inte vill försöka söka efter ett svar? Eller okej, sett utifrån ett psykologiskt perspektiv kan jag väl förstå det men jag har nog i ärlighetens namn lite svårt att acceptera den faktan! Generellt sätt hävdar människor som är ateister att människor som har en tro, har denna för att kunna leva och se en mening med livet. Jag menar att ateisker använder sig av precis samma sak; det tjäna samma syfte i deras liv. -De slipper att tro på något och att eftersträva allt vad det innebär.
Jag har inte en tro för att kunna se en mening med livet, eller okej, det där kanske är en definitionsfråga. -Behöver jag en tro? Nej, egentligen skulle jag vilja påstå att jag inte gör de, jag behöver inte en tro för att kunna leva. Men jag har en tro för att kunna föklara vad som händer i mitt liv, för att kunna söka svar på mina känslor osv. För mycket "egendomligt" har hänt i mitt liv för att jag skulle kuna välja att inte söka ett svar.
Ni som har känt mig länge vet att jag alltid har varit intresserad utav religion, filosofi och psykologi och att jag läser så mycket jag kan om dessa ämnen och försöker sätta mig in i dom. Grunden för detta intresse skulle jag vilja hävda är mitt Gudssökande. Jag vill lära mig, jag vill ta till mig så mycket information som jag bara kan, begrunda och betrakta och sedan kunna dra mina slutsatser så att jag hittar mina svar.
Är jag kristen? - Nej, inte i en biblisk bemärkelse! Jag erkänner att det har funnits en historisk person vid namn Jesus och jag erkänner en stor del av texterna om honom, men jag har många problem med kristendomen (men de tänker jag inte gå in på här). Jag vet inte vad jag ska kalla min religion för men till er som har läst böckerna "Samtal med Gud" och alla de andra böcker som har skrivits med samma budskap vet vart ni har mig! De böckerna är min bibel!
Har ni inte läst böckerna skulle jag vilja säga att delar av samma buskap kan ses i filmen "Powder" (finns även som bok). Den filmen får mig att tappa andan, den är så vacker! (Jag vet att du har sett den filmen, Nane, och att du tycker likadant. Fast, det var väldigt många år sedan vi diskuterade den filmen iofs.) "Powder" är en film jag önskar att jag hade skrivit manus till och hade jag gjort det hade jag varit stolt.
Jag ska ärligt erkänna att jag till 100% inte är helt säker på min tro, men söker fortfarande svar på vissa frågor. Men jag vet i alla fall åt vilket håll jag lutar och jag skulle vilja påstå att jag är rätt säker på min sak.
Till er som läser det här, ni får mer än gärna kommentera och tycka till.
Kommentarer
Postat av: Ola
"Sekulariserade"
Samma här känner mig troende men finner mig inte i något fack. Det finns måga fina budskap i världens religoner som är värda att leva efter.
Efter att ha besökt otalet kykor och katedraler i Europa och Norden så inser man vilkan beydelse religon har haft på samhället. Utan dess regelverk att bygga på skulle vårt samhälle inte sett ut som det gör i dag. Ett tryggt fundament av logik, etik och moral är en uppenbar positiv egenskap.
Postat av: Jeanna
Tack för kommentaren Ola. :o)
Håller med ang. religionens betydelse i samhället, även om de tyvärr också vid många tillfällen har skapat förtryck, skam och annan problematik.
Personligen tycker jag om att besöka kyrkor och tempel och jag brukar ofta fyllas av en forma av vördnad när ja gör det! När mamma och jag var i Rom tror jag vi var inne i ett 30-tal olika kyrkor. Hihi, jag till och med kröp upp föra Scala Santa! ;o)
Trackback
