The Devils belonging
Som liten trodde jag på fullaste allvar att jag tillhörde djävulen. Jag hade alltid fått höra från folk runt omkring mig att jag var ett ”olycksbarn” eftersom jag var född på fredagen den trettonde. Att jag dessutom döptes på långfredagen gjorde ju inte saken bättre. Dvs. att jag ”kom in i” kristendomen på den mörkaste dagen i kristendomens historia, den dagen då vi människor tog livet att Guds son. Det sistnämnda gjorde att jag ännu mer såg det som ett tecken på att jag tillhörde djävulen. Jag har till och med som liten letat efter 666 i mitt bakhuvud men hittade inget till min lättnad.
Jag var otroligt mörkrädd som liten och vågade inte sova själv förren jag var relativt stor. (Stackars mina föräldrar som fick stå ut med att jag sov brevid som så länge). Jag var livrädd för att sova själv för jag var helt övertygad om att djävulen skulle komma och hämta mig om natten när jag sov. Men, han har fortfarande inte dykt upp och något 666 har jag ännu inte hittat på min kropp...
