Jeannas Universum

Första gången jag upptäckte att det fanns andra hemma på Kastanienhof var jag liten. Jag var hemma själv och stod och bakade i köket när jag hörde hur någon gick omkring på nedervåningen. Jag blev livrädd och vågade inte gå ner utan stängde dörrarna till köket och höll mig där tills mamma kom hem.

Vid ett annat tillfälle, när jag gick på gymnasiet, var jag hemma själv och stod och duschade när jag hörde hur dörrarna öppnades och stängdes och hur någon gick och vysslade i TV-rummet på nedervåningen. Jag trodde att det var Jamie eller pappa som hade kommit hem och reflekterade inte över det förren jag kom ut ur badrummet och märkte att ingen annan mer än jag var hemma.

Vid flera tillfällen har jag även sett en svart vålnad i klänning svepa förbi lite snabbt ibland. Mamma säger att även hon har sett en kvinna i svart klänning på Kastanienhof men mamma har sett henne mer tydligt än vad jag har gjort (jag har bara sett en suddig svart figur som rör sig över golvet).

Under tiden jag bodde hemma flyttade sig mycket av mina saker. Saker låg inte var jag hade lagt dom i mitt rum och jag vet att ingen i min familj har flyttat på dem. Det mest märkbara på detta exemplet var en dag när jag kom hem och den indianmask som jag hade köpt i Venezuela låg mitt på min säng, med ansiktet uppåt och vridet utåt i rummet. Normalt sett hängde den över min säng och den skulle omöjligt ha kunnat trilla ner av sig själv eftersom jag hade en sänghimmel över sängen som då hade fångat upp den. Och även om jag inte hade haft en sängenhimmel hade masken inte kunnat trilla så att den hamnade i den positionen.

Allt det konstiga som hände i huset veckan efter det att pappa dog ska vi inte bara tala om! Till och med Jamie märkte av det! (Pappa och Jamie har annars ”mobbat” mig och mamma för att vi har trodde på spöken och övernaturliga fenomen.)

Nästa gång jag kommer hem ska jag ta fram min Wiji-bräda och se ifall jag får kontakt med någon.