Lata 80-talister?
Nu vill jag inte dra alla 80-taliser över en kam och jag påstår verkligen inte att alla som är födda på 80-talet skulle ha orealistiska förväntningar eller att alla skulle vara lata. Men, mina erfarenheter tala för att många människar, som jag har mött i mitt liv och som är yngre än mig, har en inställning till jobb som är att de mer eller mindra ska bli serverade utan att själva kämpa och visa vad man går för. De gnäller och klagar över jobb, visar ingen entusiasm och är de arbetslösa gnäller de på att det inte finns jobb och de är heller inte villiga att kämpa eller offra saker för att få ett. (Åter igen, nu påstår jag inte att alla är sådana här!)
Jag har en helt annat inställning till jobb och jag antar att mycket av det har att göra med min uppfostran. Redan vid unga år fick jag och min bror hjälpa till mycket hemma, både när det gällde hushålls-, trädgårds- och skogsarbete. Vi lärde oss också att man ska visa vad man går för och att man måste ta för sig i livet. (Denna inställningen har jag även förstärkt i USA.) Denna inställningen har följt mig genom resten av livet och uppenbarligen har det fungerat för jag har endast en gång i mitt liv sökt ett jobb (på EBP), resten av de jobb jag har haft har jag blivit erbjuden.
- När jag gick i tvåan i gymasiet praktiserade jag två veckor på turistbyrån i Karlshamn. Sista dagen jag var där blev jag inkallad på chefens kontor. Hon sa att de hade fått flera jobbansökningar till sommarjobb, men att de aldrig förr hade haft en praktikant som varit så ivrig att vilja lära sig och som hade jobbat så hårt så ville jag ha jobbet under sommaren var det mitt (jag hade inte ens sökt sommarjobb). Jag tackade ja och jobbade två sommrar i rad på turistbyrån.
- När jag kom hem efter att jobbat som aupair i Barcelona började jag praktisera på en högstadieskola inne i Karlshamn. Jag erbjöd att hjälpa till med diverse olika uppgifter på skolan och var assistenter till flera språklärare. (Hihi jag fick till och med hjälpa två engelskalärare att översätta vissa amerikanska texter för de förstod inte alla amerikanska uttryck.) Efter att ha praktiserat en månad på den skolan ringde rektorn från högstadieskolan i Mörrum och ebjöd mig jobb som engelskalärare i en termin eftersom han hade hört talas om mig. Jag tog jobbet och hade sedan fem klasser i engelska resten av terminen. (Rektorn ville även att jag skulle stanna kvar en termin till men jag tackade nej eftersom jag började plugga.)
- Sista terminen under min logistikutbildning praktiserade jag på Valeo och hade själv hand om ett projekt. När jag var klar med projektet frågade logistikchefen om jag ville jobba på avdelningen under sommaren (jag hade inte sökt ett jobb) eftersom jag dels hade gjort ett bra jobb ifrån mig och dels eftersom mina medarbetare hade bett om att få jobba med mig under sommaren. Jag tog självklart jobbet.
- När jag var klar med min utbildning sökte jag jobbet på EBP. I samma veva ringde pesonalchefen på EBP till min lärare och undrade ifall de hade några elever han kunde rekomendera till jobbet. Läraren rekomenderade mig baserat på vad jag hade visat och åstakommit under utbildningen (jag har iofs lovat min lärare att inte berätta för någon att han tyckte att jag var mest lämpad för jobbet, men nu är det två år sedan så nu kan det kvitta). Jag fick jobbet.
Nu vill jag inte på något sätt med dett skryta om att "Åh, vad jag är bra!", för det är inte det det handlar om, att vara bra eller inte. Jag vill istället påstå att det har varit min inställning till det hela som har gjort att jag har fått jobben. Jag har velat visa vad jag går för och jag har varit ivrig att lära mig samt att jag inte har varit rädd för att jobba. Tyvärr tror jag att mycket av dagens ungdomar saknar den inställningen.
Rätta mig om jag har fel.
(Bara svarar i random inlägg)
Yes, me knows! Han gör det bra, det lär erkännas.
Va bra du blivit uppfostrad! Skönt att dina föräldrar inte förstärkt könsrollerna utan att du fått hjälpa till i skogen och din bror i hushållet också, det har ni säkert båda nytta av nu!!
Hmmm, jag håller med dig. Men...har Jamie hjälpt till i hushållet...??? :-)
Sedan februari-08 har 94 000 människor av kött och blod och med familjer att ta hand om blivit arbetslösa PÅ GRUND AV den ekonomiska kris som nu pågår i världen, INTE på grund av att de inte jobbar tillräckligt hårt. Alla kan inte arbeta inom media eller ha intressanta projektanställningar där det räcker att visa framfötterna för att få vara kvar på jobbet. Över hela världen stängs nu företag ner och tusentals MYCKET HÅRT ARBETANDE människor står plötsligt utan sina jobb. Inte FAN är det på grund av lathet!!! Det är så lätt att sitta och uttala sig om saker när man inte är drabbad och därför inte förstår att man fördömer människor. Du kanske inte tänker på industrin när du uttalar dig om ungdomars lathet, men arbetsmarknaden har drastiskt förändrats jämfört med tidigare, är du medveten om detta? När mina föräldrar växte upp var det i sverige möjligt för alla att få ett jobb, och att sedan avancera på arbetsplatsen så högt man önskade (beroende på hur mkt arbete man ville lägga ner och vilken post man ville uppnå). Teoretisk utbildning var ovanligt och absolut inget krav. Jag känner massor av högt uppsatta personer som jobbat sig upp till de chefsposter, politiska poster, etc som de idag har. Jag känner också massor av yngre personer i dagens samhälle som har lång högskoleutbildning med kanonbetyg och bra praktikvitsord som är fast i arbetslöshet EFTERSOM DET INTE FINNS NÅGRA JOBB ATT FÅ INOM MÅNGA OMRÅDEN! Du skriver om ditt lärarvik t.ex. Det hade du aldrig kunnat få idag år 2009. Ingen utan lärarutbildning får något jobb ens som tillfällig vikarie oavsett hur jäkla framåt de är. Detta beror inte på en ny policy inom skolan. Dessutom har skolan drabbats hårt av nedskärningar och nu börjar skolan varsla sina lärare över hela Sverige. Skolor stängs och klasser slås ihop för att spara pengar. All personal minskas för att spara pengar. Människor som varit anställda OCH JOBBAT HUR HÅRT SOM HELST blir uppsagda och drabbade av arbetslöshet. Det finns faktiskt fackliga förhandligar på de flesta arbetsplatser som ser till att de som sägs upp PÅ GRUND AV ARBETSBRIST (inte lathet) är de som står på tur enl diverse regler, bl.a. senast anställd. Visst finns det företag som frångår dessa regler men det är ju inte så att alla dessa unga och äldre som är arbetslösa idag, är det på grund av att de jobbat minst hårt på sin arbetsplats eller misskött sig. Vissa industrier, åkerier och företag i vårt land har sedan i höstas gått i konkurs eller minskat sin verksamhet (och därmed sin personal) med (plusminus)50%! Tycker du inte att det är förmätet av dig att under dessa omständigheter antyda att människor i arbetslöshet eller med svårigheter att få ett jobb är lata (eller inte lika duktiga och framåt som du)? Alla (inklusive arbetsförmedling, arbetsgivare samt arbetscoacher) är idag överens om att det är svårt att få arbete idag utan någon eller några kontakter på arbetsplatsen och ALLA UNGA VÄXER INTE UPP MED FÖRÄLDRAR SOM KAN FÖRSE DEM MED ETT FETT BANKKONTO, ALLA BARNBIDRAG SPARADE TILL 18-ÅRSDAGEN SAMT EN ÅKTUR PÅ RÄKMACKAN RAKT IN I FAMILJEFÖRETAGET (eller rakt in någon annanstans tack vare mammas/pappas kontakter). Har du funderat över vad det kan finnas för anledningar till VARFÖR arbetslösheten är så hög bland unga idag eller är det lättare att bara hävda att de flesta är lata? Jag rekommenderar dig att söka på SCB:s sida "arbetslösheten bland unga 1975" och se vad du får upp. Läs det. Sedan kan du jämföra med 1995 och såklart med 2005 och se vad det visar och vad all forskning kommit fram till. Slutligen kan du återigen fundera på att 95000 människor blivit arbetslösa i Sverige bara det senaste året- VAD kan det bero på? Vilken människosyn har du om du tror att alla de människorna är lata och inte visat framfötterna tillräckligt???
Haha, du är rolig Cissi och jag förstår vad du menar! ;o)
Nja, jag brukade mest hjälpa til i hushållet medan Jamie mest hjälpe till i skogen. Det fanns saker som skulle göras (du känner säkert till mammas lappar) och sedan var det väl upp till mig och Jamie att komma överens om vem som skulle göra vad. Men, vi blev i alla fall uppfostrade att hjälpa till lite med varje. I skogen körde jag tex inte motorsåg utan jag planterade och "servakolade" (elle hur det stavas). Jamie fick hjälpa till med att tex dammsuga, han skulle städa sitt egna rum, duka och ibland tex skala potatis. Hrm, fast jag kan ju erkänna att han ibland försökte slingra sig från att skala potatis genom att säga till mig: "Mamma har sagt att du ska skala potatis".
Sedan ska jag erkänna att jag i många fall var "snäll" mot Jamie och gjorde sådant åt honom som jag vet att han inte gillade som tex skala potatis (laga mat), städa hans rum ibland eller stryka kläder om han skulle iväg. En och nnan läxa blev det också att jag gjorde åt honom. ;o)
En rättelse: Det ska stå att detta att skolan idag inte tar in outbildade personer ens som vikarier, beror på en ny policy inom skolan(det smög sig in ett "inte" för mycket). Tack för ordet!
OK men var det då SNÄLLT mot din bror att du och din mor lät honom slippa undan sånt han tyckte var jobbigt eller har det handikappat honom senare i livet? Och är inte du en kämpe för jämlikhet mellan könen, så har jag fattat det när jag läst din blogg?
Shit vad kommentarer jag nu fick på olika inlägg, hinner inte svara på alla innan det dyker upp nya. Jag svara på dit först Lotta för det blir mest kortfattat.
Jag skrev att jag hade varit "snäll" (med situationstecken) mot min bror då för en herrans massa år sedan för just då trodde jag att jag var det. Nu så här i efterhand inser jag att jag gjorde honom en björntjänst.
Nej, han är inte "handikappad" idag men han var väl ingen hejdare på att laga mat när han fkyttade ihop med Cissi. Fast (och jag vet inte om du vet detta Cissi) så kunde min bror ibland tidigare ringa mig och undra hur man tillagade olika sorters maträtter som han ville bjuda Cissi på och jag guidade då honom över telefonen. (Så han är villig och lärar sig samt att han nog nu har insett att det kanske inte alltid var så bra att försöka slinga sig som liten när det gälle matlagning osv.)
Fast Cissi, som en en bra kock, har lärt upp lillebror bra nu av vad jag kan dömma så han har lärt sig bra i efterhand! :o)
Jo, jag är en kämpe för jämnlikhet men mycket av detta har jag i vuxen ålder byggt på erfarenheter.
Kalenderbitaren:
För det första ska jag säga att jag själv blev varslad och uppsagd från mitt jobb pga arbetsbrist (som var en fastanställning och ingen projektanställning) inom bilindustrin i slutet på förra året och vi var många på företaget som blev det. Jag har flera vänner som även blivit uppsagda från jobb inom andra branscher och jag är fullt medveten om att detta beror på att den ekonomiska kris som världen befinner sig i idag och inte pga att folk inte vill jobba hårt eller visa framfötterna. Så att jag inte skulle vara drabbad och därför lätt vara fördömmande mot andra kan jag inte hålla med om.
Jag är även medveten om att den lärartjänst jag hade för 10 år sedan inte skulle vara möjlig idag pga nya regler, men det var inte det som var min poäng med den delen i inlägget. Vad jag menade med det var att de valde mig för att de hade hört talas om mig och de visste vad jag gick för och de valde inte att gå till arbetsförmedlingen eller att tillfälligt anställa någon annan som tidigare hade jobbat som vikarie på skolan utan kontaktade mig istället. Med andra ord lönar set sig att visa framfötterna eller hur jag ska uttrycka det och det var det som var min poäng.
Min pojkvän är egenföretagare i en bransch där flera företag har gått i konkurs. Han och jag pratar ofta om hans företag, jobben företaget utför och hans anställda. Jag kan säga att de som han väljer som anställda är sådana människor som han vet gör ett bra jobb och som han vet inte bara hänger omkring utan att ses vad som behöver göras. För att kunna överleva på dagens arbetsmarknad i denna krisen är det av vikt att ha anställda som kan göra bra ifrån sig och som man kan lita på. Några av hans tidigare provanställda har inte direkt gjort ett bra jobb ifrån sig utan ”slasat omkring” vilket tyvärr ledde till deras egen nackdel.
Jag har i mitt vuxna liv jobbat i olika branscher med yngre timanställda som inte direkt ha varit intresserade av att jobba och som hellre ha velat sitta vid datorn och surfa, läsa tidningen eller ta långa kaffe/rökpauser. Vilka utav oss tror du blev mest tillfrågad att få jobba? Jo vi som inte ägnade oss åt sådana saker.
Jag har i mina dagar gjort jobb som jag inte har fått betalt för, jag har jobbat nättet och helger och gjort sådant som andra inte ha velat ta på sig. Visst har jag fått offra saker i mitt privata liv för att kunna göra det men samtidigt ha det lätt till att jag har fått mer jobb och det är tyvärr mycket unga människor som jag har stött på i mitt liv som inte ha haft den driften.
Som sagt, nu påstår jag inte att alla yngre är sådana här människor! Men flera ungdomar som jag har kommit i kontakt med i mitt liv har varit mer ”lata” (eller vilket ord jag ska använda) än de äldre.
Hellre lat 80-talist än utbränd! That's all I have to say;) sen måste jag påpake att alla jag känner, som är födda -80 och framåt, har extraknäck och fasta jobb parallellt med plugget. Så jag tror ändå att det där är väldigt olika. Man kanske har orealistiska förväntningar, men varför ska man bara förvänta sig ett mediokert liv?
Cecilia: Helt och hållet mitt fel att det blev som det blev. Jag gick med på att börja jobba runt 06:30 varje morgon, att jobba så många helger utöver min odinarie arbetstid, att ibland åka ditt kl 02.00 om nätterna, att lägga lediga dagar på min semester på jobbet samt att ha en viss avdelning ringades ibland om hegerna och nätterna. Helt mitt fel att jag tillät det ske men å andra sidan har jag lärt mig otroligt mycket från den erfarenheten.
Som jag sa, jag drar inte alla 80-talister över en kamm men ytterst få av dom jag har pluggat ihop med har jobbat vid sidan om. Om det här rör sig om lokala skillnader eller vad det beror på vet jag inte.
Oh nej, man ska verkligen inte ha ett mediokert liv utan jag är en avdokat för motsattsen! Men, jag menar att man i de flesta fallen i livet inte få saker serverade på ett fat utan man får själv ta för sig.
Jag vet inte om jag räknas som lat eller inte.
Jag hade gärna haft jobb sidan av plugget men jag fick inget. Jag har inga kontakter här vilket är en stor fördel för att få jobb. Ytterst få tjänster annonseras ju ut.
Nu när så många blev uppsagda så var det ju många yngre som fick gå (tror den yngsta på volvo i o-m är 34 eller nåt).
Hård konkurrens om jobben med.
Näää, Maria, du är ju inte alls lat! (Dig klassar jag inte som i den kategorien!) Dessutom så höll ju du på med Herbal Life vid sidan om skolan och det är ju ett jobb!
