Jeannas Universum

I ettan på gymnasiet hade alla som gick Samhällslinjen esetisk verksamhet på måndags efermiddagarna den första terminen, en valbar kurs där man fritt fick välja mellan olika estitiska kurser. Jag och Mia valde dans men pga för få sökande blev den kursen inställd och både jag och Mia valde då att istället läsa kursen scenisk gestaltning. I kursen, förutom olika övningar, ingick det att vi skulle sätta upp en pjäs. Vår lärare valde pjäsen "Tjejen i Apsen"  av Stefan Göthe. Pjäsen handlde om en tjej som tillbringar ett sommarlov uppflugen i en aspkrona, på behörigt avstånd från omvärlden. Där sitter hon och underhåller sig själv med sina fantasier och ifrån sin upphöjda och frivilliga isolering observerar hon samtidigt människornas beteende på markplanet.

Jag blev tilldelad rollen som en av berättarna i pjäsen (totalt var vi fyra berättare). Alla berättare fick klä sig i lakan med olika färger som vår lärare hade sytt och jag fick vara den blåa berättaren. Mot slutet av pjäsen var det skrivet i manuset att en människa iklädd en mask skulle komma in och dansa för att beskriva att hösten hade kommit i pjäsen. Jag anmälde mig som frivillig till att dansa det solot och fick fria händer av läraren till att välja både musik och koreografi. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte då, men jag valde en låt av C & C and the music factory och dansade en mjukare form av hip hip iklädd svarta tights och en svart A-line tunika samt en mask som läraren hade skaffat. (Kan så här i efterhand inte riktigt förstå mitt val, det finns betydligt bättre musik och dansgenre för att beskriva hösten!)

När pjäsen väl var inövad spelade vi upp den för kommunens alla femteklassare i Väggaskolans aula. På genrepet filmades pjäsen och vår lärare berättade att filmen sedan skulle spelas upp för elever på barn och fritidprogrammet i ett studiesyfte. När pjäsen väl skulle spelas upp för eleverna på barn och fritid blev vi som hade medverkat i pjäsen inbjuda och till min förvåning blev vi kallade till aulan. När vi kom dit  spelades inspelningen från vår teater upp på den stora vita duken med hela aulan full av folk.

Att sitta där och se sig själv på den stora vita duken, omgiven av en massa känt och okänt folk, är en av de mest surrialisktiska ögonblicken i mitt liv. Det kändes som att man satt på en bio och såg sig själv i en film, helt overkligt med andra ord. (Jag kan även nämna att jag fick ett MVG i den kursen, men jag kan ärligt erkänna att jag inte anser att jag var värd det. På den tiden var jag fortfarande en aning plyg och hämmad vilket syntet i min rollprestation och den var inte i en MVG-nivå.)