Jeannas Universum

Jag och min bror har alltid fått höra att vi är artiga och väluppfostrade och jag anser att våra föräldrar har gjort ett bra jobb på den punkten. Vi har lärt oss att man alltid ska tacka och att man alltid ska göra rätt för sig i olika situationer osv. Jag antar att detta ligger tillgrund för vad jag nu kommer att skriva.

Om jag har bjudut någon på middag, skjutsat någon hem eller på annat sätt hjälpt någon eller bjudit någon på något och denna personen inte tackar för det, blir jag lite irriterad. I vissa situationer, då jag har lagt ner mycket av min tid och energi på att hjälpa någon, kan jag till och med bli riktigt besviken! Jag tycker att det är otacksamt att inte ens tacka! Ska det vara så svårt att yttra detta lilla ordet?

När jag tex för ett tag sedan började hjälpa Helena med att plugga, fick jag efter det att henens första kurs var avklarad en bukett blommor och en vas från Kosta som tack för hjälpen. Jag hade inte det minsta förväntat mig eller begärt att få något av henne, ett tack hade varit nog för mig. Men när jag nu fick detta utav henne, som ett bevis på tacksamhet, blev jag så rörd att jag var nära att börja gråta.

Det krävs så lite av en människa att säga tack men det skapar glädje, i alla fall hos mig, att få höra det.