Han får mig att le...
John ringde mig igår kväll :o) Efter en stunds pratade beslutade vi att jag ska komma hem till honom klockan 14:00 på söndag. Är det fint vänder ska jag ta mina inlines med mig så ska vi ut och åka en sväng. (Okej, jag har varnat honom att det är på egen risk; Att jag varken kan bromsa eller svänga utan endast förflytta mig snabbt framåt.)
Jag vet inte exakt vad det är, men har får mig att le så fort vi pratar eller när han skickar ett sms eller mail till mig. Jag tror att det har med helheten att göra... Han verkar bara så charmig och mysig på ett manligt sätt, det får mig att pirra i hela kroppen. Dessutom har han en härllig humor och ett underbart skratt. Ser verkligen fram emot söndag! (Ja, jag vet att jag inte ska ha några förhoppningar...och jag har tonat ner dom!)
Men...jag kan bara inte låta bli att le! ;o)
Jag vet inte exakt vad det är, men har får mig att le så fort vi pratar eller när han skickar ett sms eller mail till mig. Jag tror att det har med helheten att göra... Han verkar bara så charmig och mysig på ett manligt sätt, det får mig att pirra i hela kroppen. Dessutom har han en härllig humor och ett underbart skratt. Ser verkligen fram emot söndag! (Ja, jag vet att jag inte ska ha några förhoppningar...och jag har tonat ner dom!)
Men...jag kan bara inte låta bli att le! ;o)
Kommentarer
Trackback
