Jeannas Universum

Det känns helt okej faktiskt, jag är varken sur eller bitter...

K kom ner och gav mig mina pengar i torsdags kväll. Jag ska inte säga vad han sa eller gjorde, men jag kan säga att han nu verkligen har bränt sina broar. Det komiska i det hela är att han faktiskt sa att han fortfarande ville vara vän med mig. Jag förklarade för honom att det inte fanns en chans i h-e-l-v-e-t-e att det skulle hända! Efter det han nu har sagt och gjort mot mig vill jag aldrig mer ha med honom och göra (och det menar jag faktiskt, det här är inte på något sätt en försvarsmekanism).

Jag ska vara ärlig mot er:
De två första månaderna med K var underbara! Jag har aldrig varit så kär och jag har aldrig förr träffat någon som har fått mig att kännas så som han gjorde (och för den tiden är jag tacksam).
Den sista månaden ihop var dock inte så bra och jag borde har förstått det då: Han förändrades och var inte alls så underbar som han var i början. Tex så struntade han i att komma ner till mitt hus och hjälpa mig med en sak (som han själv hade erbjudut sig att göra) och stack istället iväg med sina kompisar. Han började bli allt mer självisk, tjurig och jag såg tendenser till omogenhet hos honom (något som jag inte hade sett tidigare).

Om de två första månaderna bestod av blind kärlek från min sida vet jag inte. Jag vet inte om han egentligen hela tiden var som han har varit nu de två sista månaderna, men att jag inte såg det, eller om han förändrades när nykärleken hade lagt sig? Hur som helst så är/har K inte varit den K jag bliv kär i de två sista månaderna. Jag har nu insett (djävligt sent) att den han nu är, är ingen kille som jag vill ha i mitt liv! Inte det minsta!

Det här låter kanske konstigt och jag menar inte att på något sätt att skryta, men låt mig förklara varför jag drar upp det här: Jag kände inte K förren vi blev ihop (jag hade sett honom på jobbet men aldrig pratat med honom osv.) Hur som helst, en av killarna på jobbet berättade i början på våren att killarna på jobbet (vilka killar det var vet jag dock inte) hade haft en omröstning om vem som var den mest åtråvärda tjejen/kvinnan på jobbet och att jag då hade fått flest röster (det hade stått mellan mig och en annan tjej). När samma kille sedan fick reda på att jag och K hade blivit tillsammans berättade han att ingen av killarna (återigen, vilka killar det rörde sig om vet jag inte) på jobbet hade förstått vårt förhållande: Hur en brud som jag ville ha något att göra med en mes som K (hans ord inte mina) och att alla hade trott jag jag skulle tröttna på honom efter två månader. Då, när denna killen yttrade dessa orden till mig förstod jag inte alls vad han menade, men jag tror att det har gått upp ett ljus för mig nu...

Ärligt:
Jag vill inte ha tillbaka K! Vill inte ens ha honom i mitt liv som vän. Aldrig mer!
Jag har inte gråtit en tår över honom nu! Känner ingen sorg på något sätt.
Jag har insett att han är omogen, självisk, tjurig och en svikare och inte alls så underbar som jag först trodde.
Jag hade helt enkelt jäkligt fel om honom och det enda som irreterar mig är att det tog så lång tid för mig att inse det!

Han har bränt sina broar och ingenting kommer att få dessa broarna att byggas upp igen! (Duktig flicka!)