Lördagskväll full av överraskningar
Kvällen började med en italiensk buffé som var smaskens. Sedan begav vi oss av till Lena och Orups föreställning. Vi hade bra biljetter, satt på tionde raden på parkett mitt framför scenen (kanonplatser verkligen!)
Jag måste erkänna att mina förväntningar inte direkt var så stora, men jag blev positivt överraskad! -Den var både bra och rolig och jag hade det väldigt trevligt! Mest förvånad är jag faktiskt över Orups insats, trodde inte att han skulle vara så bra som han var! Föreställningen var underhållande och de lyckades verkligen få med sig publiken. Ett segment av föreställningen bestod av Kakaoke då de fick hjälp på scenen av två Japaner som var sjukt underhållande! :o)
Till alla er som har funderar på att se föreställningen! -Gör det! Ni kommer inte att bli besvikna!
Efter föreställningen hamnade vi inne i Växjö på "The Bishop Arms" med ett gäng från Åkeriföreningen. (Jag var nykter och körde med de övriga i gänget drack frikostigt på en säljares bekostnad som var med). Efter ett tag dök även mamma och Bruno upp på puben (de hade varit och tittat på "Chicago") och min käre Christoffer fick träffa sin svärmor för första gången. (Mammas omdömme efteråt; söt kille med väldigt fina ögon. -Hm, det är ju det jag har sagt hela tiden!) Mamma och Bruno stannade bara en liten stund (mamma ville mest bara träffa min lille pojke) innan de begav sig hemåt igen.
Vid 00:30-tiden banar jag vägen i folkmassan för att gå på toalettet, och till min förvåning ser jag då en Karlshamnkille (Jens) sitta vid ett bord i hörnet. (Till er som inte kände mig under min gymnasietid, är Jens en kille som gick i en parallellklass på Vägga, som var med på klassresan till Barcelona och som jag, väldigt förfriskad, strulade med på strandprommenaden på studentbalen. Pojkstackaren var nog rätt kär i mig på den tiden, han ringde hur som helst flertalet gånger och ville träffas, men det blev inget mer efter studentbalen, jag var inte intresserad, minns jag rätt hade jag bara "Kidde" i tankarna då). Jag har i vilket fall som helst inte sett honom sedan studentbalen för 10,5 år sedan...
Hur som helst, jag tågar fram till honom och säger: "Visst heter du Jens?". Han tittar på mig, börjar le och svarar: "Jo, visst gör jag det, hejsan Jeanna!". Sedan sitter jag och pratar med honom i dryga halvtimmen. Han presenterar mig för alla sina vänner som: "Den här tjejen hade jag ett förhållande med för 10 år sedan" (jag rättade honom dock). Det visade sig att han nu bor här uppe i Växjö med sin sambo och att han är chef för Swedbank i Älmhult (där ser man, hade aldrig trott det om honom annars). Det hela slutar med att vi byter mobilnummer och vi kommer överens om att ta en fika en dag framöver när jag är uppe i Växjö. Innan jag går säger han: "Du är så söt att jag blir dum i huvudet!"
När jag åter kommer till "Åkerigänget" har de blivit rätt förfriskade på säljarens bekostnad. Bland annat hade an av männen, en mustachrydd herre i medelåldern, blivit väldigt pratglad och "rörlig" av sig. En av kvinnorna som var med gissade på att jag var 22 år gammal och sa till Christoffer att hon tyckte att hans fru (dvs. jag) såg ut som Jill Johnsson. -Jag utnämnde henne till min nya bästa kompis och fick visa henne mitt leg eftersom hon inte trodde på att jag skulle fylla 31 i januari. (Hm, det var andra personen som sagt att de tycker att jag liknar Jill Johnsson, "mammas Gunnar" har sagt att han också tycker att jag gör det.)
Vid stägningsdags beger jag och Christoffer oss hemåt till torpet. Kvällen slutar med att jag får en otroligt vacker kärleksförklaring (som jag inte var beredd på) av min älskling innan vi somnar i varandras armar.
Jag måste erkänna att mina förväntningar inte direkt var så stora, men jag blev positivt överraskad! -Den var både bra och rolig och jag hade det väldigt trevligt! Mest förvånad är jag faktiskt över Orups insats, trodde inte att han skulle vara så bra som han var! Föreställningen var underhållande och de lyckades verkligen få med sig publiken. Ett segment av föreställningen bestod av Kakaoke då de fick hjälp på scenen av två Japaner som var sjukt underhållande! :o)
Till alla er som har funderar på att se föreställningen! -Gör det! Ni kommer inte att bli besvikna!
Efter föreställningen hamnade vi inne i Växjö på "The Bishop Arms" med ett gäng från Åkeriföreningen. (Jag var nykter och körde med de övriga i gänget drack frikostigt på en säljares bekostnad som var med). Efter ett tag dök även mamma och Bruno upp på puben (de hade varit och tittat på "Chicago") och min käre Christoffer fick träffa sin svärmor för första gången. (Mammas omdömme efteråt; söt kille med väldigt fina ögon. -Hm, det är ju det jag har sagt hela tiden!) Mamma och Bruno stannade bara en liten stund (mamma ville mest bara träffa min lille pojke) innan de begav sig hemåt igen.
Vid 00:30-tiden banar jag vägen i folkmassan för att gå på toalettet, och till min förvåning ser jag då en Karlshamnkille (Jens) sitta vid ett bord i hörnet. (Till er som inte kände mig under min gymnasietid, är Jens en kille som gick i en parallellklass på Vägga, som var med på klassresan till Barcelona och som jag, väldigt förfriskad, strulade med på strandprommenaden på studentbalen. Pojkstackaren var nog rätt kär i mig på den tiden, han ringde hur som helst flertalet gånger och ville träffas, men det blev inget mer efter studentbalen, jag var inte intresserad, minns jag rätt hade jag bara "Kidde" i tankarna då). Jag har i vilket fall som helst inte sett honom sedan studentbalen för 10,5 år sedan...
Hur som helst, jag tågar fram till honom och säger: "Visst heter du Jens?". Han tittar på mig, börjar le och svarar: "Jo, visst gör jag det, hejsan Jeanna!". Sedan sitter jag och pratar med honom i dryga halvtimmen. Han presenterar mig för alla sina vänner som: "Den här tjejen hade jag ett förhållande med för 10 år sedan" (jag rättade honom dock). Det visade sig att han nu bor här uppe i Växjö med sin sambo och att han är chef för Swedbank i Älmhult (där ser man, hade aldrig trott det om honom annars). Det hela slutar med att vi byter mobilnummer och vi kommer överens om att ta en fika en dag framöver när jag är uppe i Växjö. Innan jag går säger han: "Du är så söt att jag blir dum i huvudet!"
När jag åter kommer till "Åkerigänget" har de blivit rätt förfriskade på säljarens bekostnad. Bland annat hade an av männen, en mustachrydd herre i medelåldern, blivit väldigt pratglad och "rörlig" av sig. En av kvinnorna som var med gissade på att jag var 22 år gammal och sa till Christoffer att hon tyckte att hans fru (dvs. jag) såg ut som Jill Johnsson. -Jag utnämnde henne till min nya bästa kompis och fick visa henne mitt leg eftersom hon inte trodde på att jag skulle fylla 31 i januari. (Hm, det var andra personen som sagt att de tycker att jag liknar Jill Johnsson, "mammas Gunnar" har sagt att han också tycker att jag gör det.)
Vid stägningsdags beger jag och Christoffer oss hemåt till torpet. Kvällen slutar med att jag får en otroligt vacker kärleksförklaring (som jag inte var beredd på) av min älskling innan vi somnar i varandras armar.
Kommentarer
Postat av: Maria
Låter som en riktigt härlig helkväll! :)
Postat av: Jeanna
Ja, det var det verkligen! Hade jätteroligt!
Trackback
