Jeannas Universum

Sedan i slutet av september förra året (2007) har jag undrat vad mina så kallade "parkompisar" tog vägen.

Hm, konstigt det där...så fort jag blev signel var jag tydligen inte längre önskvärd att umgås med. Då, när jag behövde mina kompisar som mest, förblev jag ensam...

"Kompispar" (dvs. par som jag om min f.d. hade umgåtts med) slutade höra av sig. De ringde inte, de ville inte längre komma och hälsa på mig (själv), jag blev inte längre inbjuden till fester/middagar osv.

Ingen utav dessa har ens varit och hälsa på hemma hos mig under min tid som singel!
Under denna tiden har jag bjudit hem dessa par till mig, men oftast har de inte kunnat komma. Jag har även frågat flertalet av paren ifall vi ska hitta på diverse aktiviteter, men se, jag har alltid fått ett "nej" till svar... 
Men ett utav paren har faktiskt tackat "ja"  till fika två söndagar under denna perioden. Men båda gångerna har jag ett par timmar innan avtalat tid fått ett sms där det har stått att de inte orkat komma. (Tack föresten för att ni tog er tiden till att ringa och ge ett personligt besked istället för ett sms! Och tack för att ni hörde av er i god tid så att jag inte stod där med nybakat fika i onödan!).

Så träffade jag en ny kille för tre månader sedan, och titta vad händer? Helt plötsligt ska man börja umgås igen! Interesant det där!

Mina så kallade kompisar...så här är det:
Ni fanns inte där för mig! När jag behövde er som mest ville ni inte vara min vän. Det förblev tyst och jag förblev ensam.
Så säg mig; Vad får er att tro att jag nu helt plötsligt ska lägga tid på er igen?

Missförstå mig inte , jag är inte arg eller på något sätt bitter! Men nu vet jag vilka som är mina riktiga vänner, och det är uppenbarligen inte ni.