Var är folks problem?
Jag har under de sneare dagarna fått kommentarer här på min blogg som dels skulle tyda på att jag är naiv när det gäller mitt egna förhållande till Christoffer och som dels skulle föreslå att jag inte har respekt för mina vänners förhållande. Jag måste ärligt säga att jag förstår inte vad folks problem är!
Vi börjar med mitt inlägg om sex:
Man behöver inte vara Einstein för att veta att sex är viktigt i ett förhållande! Jag älskar sex och vill gärna ha det mycket och ofta och det står jag för! (Så skiter jag som sagt i fall ni tycker att det gör mig till en slampa!) Jag står även för att jag tycker att det är synd att flertalet av mina kompisar ha lite sex med sina partners! Ärligt, jag tror och tycker att lite sex i ett förhållande gör mer skada än nytta! Ett bra sex liv ökar intimiteten och stärke ett förhållande. Jag anser också att om man har lite sex, finns det säkert en förklaring till att det är så och jag tycker då att det skulle vara hälsosamt för förhållandet att göra något situationen. (Nu menar jag inte all alla ska ha sex tre gånger om dagen som jag och C har ibland, inte alls. Men som jag sagt, anser något utav parterna att man har för lite sex eller att sexet inte är tillräckligt "bra", är det förmodligen så!) Jag tycker också att det är naivt av tjejer att tro att killar är nöjda med lite sex i ett förhållande, för tro mig när jag äger att så inte är fallet!
I fall dessa uttalanden, som bortsätt från mina egna åsikter, även är vetenskapligt bevisat,på något sätt skulle vara respektlösa mot mina vänner borde ni nog tänka om. Jag förstår ärligt talat inte hur att jag genom att skriva detta skulle vara respektlös mot mina vänner? - Jag har bara skrivit det uppenbara och om någon tar åt sig av det kanske det beror på att skon klämmer och man då projicera detta på mig? Eller? -Jag vet inte varför man annars skulle vända det mot mig?
Så ja, jag har ett väldigt bra sexliv just nu och jag är överlycklig över att ha hittat en likasinnad! Kan jag inte få vara glad för det? Att jag har hittat någon som får min värld att gunga?
Ang. 100% förhållande:
När jag pratar om 100% förhållande så pratar jag om tvillingasjälar. I mina romantiska drömmar har jag alltid trott på tvillingsjälar men jag har som sagt aldrig träffat ett par som jag känt att dom har varit ämnade för varandra. Eller okej, jag har träffat ett par i USA en gång och det var vackert att se deras samhörighet.
Jag har då aldrig förr varit ihop med någon som jag känt att jag fullt ut har hört ihop med och att jag har egentligen aldrig känt fullt ut att vi har varit ämnade för varandra (inget illa menat mot mina fd). Visst att jag havarit kär i dom och så, men det har ändå aldrig varit 100%. Det har funnit saker hos den andre som vi inte har gillat och som vi har retat oss på hos varandra och jag har inte känt den där riktiga samhörigheten och intimiteten.
Jag menar heller inget illa mot något par i min omgivning, men om man framför andra människor bråkar och kallar varandra för namn och beskriver ens partners fel och brister så kanske man inte har det bästa förhållandet, nej... Eller om man försöker styra och ställa över sin partner så kanske man inte heller ha det bästa förhållandet. Eller om man är i ett slentriant förhållande... Åter igen så gör jag bara observationer av vad jag ser i min omgivning! (Obs! Nu påstår jag INTE att alla par jag jag har i min omgivning faller under några av de tre katergorierna här ovanför!) Jag skulle vilja påstå att vissa par i min omgivning hade mått bättre av att vara ihop med någon annan eller att de istället hade försökt göra något åt deras förhållande, för av det jag bevittnar verkar de inte befinna sig i ett förhållande som är kärleksfullt.
Andra par i min omgivning kanske passar bra ihop men att jag, av det jag ser, tycker sakna en viss intim samhörighet för att få det att bli vad jag kallar ett hundraprocentigt förhållande. Dvs. ett "tvillingsjäls förhållande". Om ni alla anser att ni är ihop med er perfekta partner, att ni är fullt nöjda och att ni tror att det inte finns någon där ute i världen som skulle vara bättre ämnad för er, så ber jag om ursäkt. Då får jag erkänna att jag har fel!
Min så kallade naivitet:
Ni får gärna kalla mig för naiv, helt okej. Men jag tycker som sagt att ni dömmer mig utan att först ha träffat varken Christoffer eller sett oss ihop (och är inte det grunden i en betraktelse - att i verkligheten betrakta objektet eller objekten i fråga?). Jag vet att det är helt lönlöst vad jag skriver på den här punkten, ni kommer ändå att tro vad ni vill och som jag sagt innan är det ert problem och inte mitt. Jag förstår dock bara inte varför ni inte kan eller vill vara glad för min skull?
Sist men inte minst så vill jag förklara att min syfte med mina inlägg inte har varit att vara respektlös mot någon. Jag har som sagt bara försökt skriva vad jag har sett i min omgivning. Så okej, jag kanske har mitt eget förhållande på en pedestal, men för första gånger i mitt liv känner jag att jag har träffat någon som uppfyller allt jag någonsin ha velat ha. Jag anser att jag med all rätt kan sätt Christoffer på en pedestal, han är värd allt och lite till!
Vi börjar med mitt inlägg om sex:
Man behöver inte vara Einstein för att veta att sex är viktigt i ett förhållande! Jag älskar sex och vill gärna ha det mycket och ofta och det står jag för! (Så skiter jag som sagt i fall ni tycker att det gör mig till en slampa!) Jag står även för att jag tycker att det är synd att flertalet av mina kompisar ha lite sex med sina partners! Ärligt, jag tror och tycker att lite sex i ett förhållande gör mer skada än nytta! Ett bra sex liv ökar intimiteten och stärke ett förhållande. Jag anser också att om man har lite sex, finns det säkert en förklaring till att det är så och jag tycker då att det skulle vara hälsosamt för förhållandet att göra något situationen. (Nu menar jag inte all alla ska ha sex tre gånger om dagen som jag och C har ibland, inte alls. Men som jag sagt, anser något utav parterna att man har för lite sex eller att sexet inte är tillräckligt "bra", är det förmodligen så!) Jag tycker också att det är naivt av tjejer att tro att killar är nöjda med lite sex i ett förhållande, för tro mig när jag äger att så inte är fallet!
I fall dessa uttalanden, som bortsätt från mina egna åsikter, även är vetenskapligt bevisat,på något sätt skulle vara respektlösa mot mina vänner borde ni nog tänka om. Jag förstår ärligt talat inte hur att jag genom att skriva detta skulle vara respektlös mot mina vänner? - Jag har bara skrivit det uppenbara och om någon tar åt sig av det kanske det beror på att skon klämmer och man då projicera detta på mig? Eller? -Jag vet inte varför man annars skulle vända det mot mig?
Så ja, jag har ett väldigt bra sexliv just nu och jag är överlycklig över att ha hittat en likasinnad! Kan jag inte få vara glad för det? Att jag har hittat någon som får min värld att gunga?
Ang. 100% förhållande:
När jag pratar om 100% förhållande så pratar jag om tvillingasjälar. I mina romantiska drömmar har jag alltid trott på tvillingsjälar men jag har som sagt aldrig träffat ett par som jag känt att dom har varit ämnade för varandra. Eller okej, jag har träffat ett par i USA en gång och det var vackert att se deras samhörighet.
Jag har då aldrig förr varit ihop med någon som jag känt att jag fullt ut har hört ihop med och att jag har egentligen aldrig känt fullt ut att vi har varit ämnade för varandra (inget illa menat mot mina fd). Visst att jag havarit kär i dom och så, men det har ändå aldrig varit 100%. Det har funnit saker hos den andre som vi inte har gillat och som vi har retat oss på hos varandra och jag har inte känt den där riktiga samhörigheten och intimiteten.
Jag menar heller inget illa mot något par i min omgivning, men om man framför andra människor bråkar och kallar varandra för namn och beskriver ens partners fel och brister så kanske man inte har det bästa förhållandet, nej... Eller om man försöker styra och ställa över sin partner så kanske man inte heller ha det bästa förhållandet. Eller om man är i ett slentriant förhållande... Åter igen så gör jag bara observationer av vad jag ser i min omgivning! (Obs! Nu påstår jag INTE att alla par jag jag har i min omgivning faller under några av de tre katergorierna här ovanför!) Jag skulle vilja påstå att vissa par i min omgivning hade mått bättre av att vara ihop med någon annan eller att de istället hade försökt göra något åt deras förhållande, för av det jag bevittnar verkar de inte befinna sig i ett förhållande som är kärleksfullt.
Andra par i min omgivning kanske passar bra ihop men att jag, av det jag ser, tycker sakna en viss intim samhörighet för att få det att bli vad jag kallar ett hundraprocentigt förhållande. Dvs. ett "tvillingsjäls förhållande". Om ni alla anser att ni är ihop med er perfekta partner, att ni är fullt nöjda och att ni tror att det inte finns någon där ute i världen som skulle vara bättre ämnad för er, så ber jag om ursäkt. Då får jag erkänna att jag har fel!
Min så kallade naivitet:
Ni får gärna kalla mig för naiv, helt okej. Men jag tycker som sagt att ni dömmer mig utan att först ha träffat varken Christoffer eller sett oss ihop (och är inte det grunden i en betraktelse - att i verkligheten betrakta objektet eller objekten i fråga?). Jag vet att det är helt lönlöst vad jag skriver på den här punkten, ni kommer ändå att tro vad ni vill och som jag sagt innan är det ert problem och inte mitt. Jag förstår dock bara inte varför ni inte kan eller vill vara glad för min skull?
Sist men inte minst så vill jag förklara att min syfte med mina inlägg inte har varit att vara respektlös mot någon. Jag har som sagt bara försökt skriva vad jag har sett i min omgivning. Så okej, jag kanske har mitt eget förhållande på en pedestal, men för första gånger i mitt liv känner jag att jag har träffat någon som uppfyller allt jag någonsin ha velat ha. Jag anser att jag med all rätt kan sätt Christoffer på en pedestal, han är värd allt och lite till!
Kommentarer
Trackback
