Jeannas Universum

Ja sitter hemma hos mamma men en känsla av tomhet inom mig. Kom precis från K; Han gav mig just beskedet om att det är helt slut nu. Han älskar mig inte längre och han kommer inte att börja älska mig igen! Han vill inte fortsätta under de här veckorna fram till REM, det fick räcka nu, han ville inte mer....

Jag önskar att jag kunder hata honom, det hade varit så mycket lättare då, men det gör jag inte. Jag vet att han inte kan rå för hur han känner det, man kan inte styra över sina känslor... Men han har tagit musten ur mig med allt velande hit och dit! Han har fått mig att leva på hoppet!

I torsdagskväll när jag var hos honom var han hur gullig som helst och han gav mig tydliga signaler om att allt mer eller mindre skulle bli bra igen mellan oss. Så tydliga signaler (ord och handlingar) som han gav mig i torsdags har jag aldirg fått tidigare av honom under den här tiden; Jag var verkligen helt säker på allt skulle brli bra (jag trodde honom). I fredags var jag också hos honom, och även då fick jag positiva signaler av honom, även om de inte var lika tydliga som dagen innan. Jag har varit iväg hela helgen men vi kom överens om att vi skulle träffas när jag kom hem igen ikväll.  Och nu har jag alltså varit där, hos honom...

För sista gången satt jag i hans soffa ihopkurad i hans famn.
För sista gången stod jag på hans veranda och rökte.
För sista gången lekte jag men Milo (hans hund).
För sista gången strövade jag runt i hans hus.
Allt var för sista gången ikväll...

Jag kan inte med ord beskriva hur jag känner det. För en stund sedan var jag förkrossad och bara grät, nu utspelas sig mest en tomhet inom mig...vet inte hur jag ska ta mig igenom det här, hur jag ska ta mig ur denna smärta jag känner. Jag var helt säker på att han var "Han" med det stora H:et! Jag har aldrig upplevt tidigare det jag kände med honom och det han fick mig att känna! Har aldrig känt mig hel med någon tidigare och jag har aldrig känt mig så älskad förut! Fan med!

Vet inte hur jag ska överleva med att se honom på jobbet varje dag framöver! För att överleva morgondagen har jag redan nu ringt och sjukanmält mig (det kanske är fegt att göra så, men jag klarar bara inte av att se honom imorgon, jag kan bara inte det).

Jag har ett krossat hjärta just nu, det värket och jag håller på att förblöda... Jag vet att jag kommer att ta mig ur det här, att allt det jag känner nu kommer att gå över en dag. Även om jag innerst inne vet att det finns ett ljus i tunneln, ser jag det just nu inte....