Festkläder
På 70-talsfesten hade jag först tänkt vara en discodiva och ha den silvriga paljettklänning, men jag kom inte i den. (Kunde inte ens knäppa den på dockan för tusan.)
På 80-talsfesten på lördag funderade jag på något av dessa, men jag lyckades inte knäppa någon utav dom. (Det är inte alltså så kul att ha D-kupa ska jag säga. Mycket kläder jag längre inte kan ha.)
Turkost paljettlinne.
Silvrig topp i 80-tals stil köpt i Sydney.
Det problemet kan på ett mycket enkelt sätt lösas med en liten 30.000-kronors operation och 7 dagars knaprande av Panocod:) Sen kan man helt plötsligt ha minibikini, halterneck och tubtopp! En underbart befriande känsla...
Kära Cissi, en skalpell kommer ALDIG i närheten utav min kropp! Jag skulle aldrig få för mig att operera mig! Möjligtvis mina tänder, men inget annat. Så jag får väl helt enkelt ta och gå ner tio kilo eller något och hoppas på att mina bröst hakar på och bli en B-kupa. (Chrisse hade nog blivit lite ledsen för han är en "bröstman" och gillar dom, men vad tusan...)
Nja, det vore nog ingen bar lösning. Det skulle bli ett par lååånga B-kupor isåfall^^ Långa och/eller platta. Viktminskning gynnar inga tuttar!
Jag var inte heller så förtjust i tanken på skalpeller innan, men en dag så tröttnade jag till slut på mina floppiga hängbröst och bestämde mig för att göra något åt dem. Och det har jag aldrig ångrat:) Skönt att vara av med D-kupan, faktiskt.
Du säger det alltså?, Hm... Får i så fall ta och vänta tills man fått barn och ammning och sådnant är avklarat...
Jo. Det är väl smartast att vänta om man är bebissugen:) Har en kusin som förminskade först och skaffade barn efteråt, och hennes ärr blev skitläskiga sedan... Plus att själva brösten blev helt sneda. Kul.
Gud vad fint det silvriga linnet va!
Emma: Tackar! (Det linnet är ett av de dyraste plaggen jag har i min garderob.)
Cecilia: Hm, ja något sådant vill jag ju helst undvika. Bebisar först och sedan får vi se hur desperat jag känner mig.
Läckra kläder!!! Alltihop i min stil! Begriper inte vad som hänt med min garderob... Förutom att ingenting passar (Jag är inte dummare än att jag begriper varför- har fortfarande några kilon kvar att gå ner+ att jag tycker det är svårt med vissa kläder p.g.a. amningen...), så tycker jag helt enkelt inte OM kläderna längre. Det enda jag gillar och använder är mina vanliga enkla bomullslinnen. Och så gillar jag mina jeans, men de är antingen slitna eller för små...
Cissi: Du hade klätt i det turkosa linnet, turkos är verkligen din färg! :D
Men du har väl inte mer kilon att gå ner? Märker jag inte av i så fall?
Dina jeans ja! Vet ingen som har så snygga jeans som dig!Älskar alla dina jeans från USA!
Jag brukar inse att jag hatar alla mina kläder ungefär en gång om året, och då slänger jag ner allt jag inte använder i källaren och sedan köper jag nytt. Allt på en gång:)
För något år sedan hörde jag en designer på Oprah säga att "man alltid ska känna sig fantastisk i det man har på sig, även om det bara är en helt vanlig T-shirt". Och det är så sant!! Därför har jag bara köpt bekväma kläder sedan dess. Sköna saker som jag känner mig snygg i. Ner till minsta linne!
Cecilia: Det verkar ju egentligen som en väldigt bra och logisk tanke. Jag brukar iofs inte slänga alla mina kläder på en gång.
Men nu när jag tänker på saken har jag kläder jag inte älskar och kläder jag inte kommer i längre. Borde städa ur min garderob.
Hmmm... Jo, jag har 7 kg kvar som ligger och dallrar lite här och var... Men, jag tänker inte stressa med det, men det känns ändå lite frustrerande. Men tack ändå för att det inte verkar märkas. Det är det som är fördelen med elastan i kläderna...det är så töjbart och bra! :-) Skulle verkligen behöva ta en tur till staterna och inhandla några jeans. Det där med att slänga kläder klarar jag bara inte... (Hur långt får ett inlägg bli egentligen...???) Saken är ju den att när jag var liten hade mamma en massa kläder i en klädkammare som hon inte använde och jag älskade att prova och leka med de där kläderna. Har t.o.m. lagt beslag på en topp från 1969 (!) som är så läcker som jag använder ibland. Min förhoppning är kanske att jag någon dag får en dotter som är lika crazy som jag och kommer gilla att botanisera bland alla mina gamla kläder...Det finns en hel del vid det här laget...
