Där emellan

Det sägs att man lämnar denna jord på samma sätt som man kom till den: Ensam och naken. Så må fallet vara, men vad händer där emallan? Hur mäter vi det? Är det genom att titta på vilka personer vi har älskat i våra liv eller är det kanske genom att studera de saker vi har förmått oss att åstakomma eller genomföra medan vi levde? Men om så är fallet, vad händer med dom som aldrig har älskat sant, som kanske aldrig har vågat att ta den risken? Och vad händer med dom som kanske inte har utträttat något speciellt eller som kanske pga rädsla anser sig inte ha åstakommit något?

Vad är det sanna måttet?

Kommentarer
Postat av: Cecilia

Den sanna lyckan kanske ligger i att INTE mäta sina livsresultat? Lyckan och lugnet kanske innebär att bara vara den man vill vara, även om den personen inte alltid är så himla fantastisk? Och att man kan uppnå själslig lycka tack vare de små tingen, även om man aldrig vågar plocka fram sitt riktigt sanna jag ur själens mörkaste vrår?



Jag tror att lyckan ligger i att slippa bli garanskad för vad man har åstadkommit. Lycka är att leva fritt.

2009-02-10 @ 11:24:53
URL: http://cissivarning.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0