Jeannas Universum

När jag var liten hade jag en vit, lite plåtburk som var formad som ett hjärta och prydd med röda rosor. Jag kallade burken för min önskeburk och jag brukade som liten försiktigt öppna burken, viska mina önskningar i den och sedan stänga locket. Jag hade någon fånig idé att om ifall jag stängde in mina önskningar i just den burken och försiktig satte på locket, så att önskningarna inte smet ut, skulle de gå i uppfyllelse. Den burken har innehållit många av mina önskninar och drömmar som lite flicka.

När jag var 17 år gammal fick min mamma reda på att hon var cancersjuk. Jag hade inte sett till min öskeburk på flera år men ödets nyck gjorde att jag hittade den samma dag som mamma berättade för oss om sin sjukdom. Helt förstöd tog jag min önskeburk med mig den sommarkvällen och gick ut och satte mig på ängen brevid vårat hus. Jag öppnade lockat och släppte ut alla önskningar som jag någonsin hade önskat mig och sedan sa jag till burken att denna gången hade jag en stor önskan. En så stor önskan så alla de andra önskningarna skulle inte längre få plats i burken och att det nu endast var denna önskningen som jag ville ha och inget annat. Jag tror nog ni alla kan räkna ut vad jag önskade mig...

Min mamma blev till slut frisk från sin cancer  (*Ler*) men om det var burkens förtjänst eller inte tänker jag inte lägga någon värdering i.