Dumpad... Det hade alltså hänt något?
Så nu vet jag varför jag inte fick tag på dig, varför du inte svarade och varför du inte hörde av dig till mig. Du ville het enkelt inte...
Jag vet fortfarande inte vad som har hänt?
Vad som har fått dig att ändra sig så här helt plötsligt?
Jag har inte fått några svar av dig... Det enda du har sagt är att du inte vet vad du vill längre.
Att du har börjat tvivla.
Att du inte ser en framtid för oss, att du inte kan få oss två att gå ihop längre.
Att du inte längre älskar mig.
Men varför? Vad har hänt?
Hur kan du på ett par dagar går fram ätt älska mig och att säga att du inte vill förlora mig till det här?
Du har bett mig flytta ihop med dig... Jag har hållit på som en dåre under hela min semester för att göra mitt hus redo för försäljning (för att flytta in till dig)... Några veckor till och jag hade kanske inte haft ett hus att bo i längre...
Jag förstår inte! Jag gör verkligen inte det! Jag önskar att du hade kunnat ge mig ett riktigt svar, men du väljer tydligen inte att göra det, och för det ogillar jag dig skarpt!
Är jag inte ens värd en förklaring?
Är jag inte ens värd att försöka lösa och fixa det som nu tydligen har blivit fel?
Du tycker inte det...
Ja, jag är sårad! Jag är ledsen, mina ögon är röda av gråt och jag är arg! Jag vet att det inte är ditt problem, att jag känner så här...men, vad f-a-n!
Jag trodde att jag äntligen hade hittat "han" i mitt liv. Han som jag skulle dela mitt liv med och bilda familj med.
Jag älskade dig!
Jag vet fortfarande inte vad som har hänt?
Vad som har fått dig att ändra sig så här helt plötsligt?
Jag har inte fått några svar av dig... Det enda du har sagt är att du inte vet vad du vill längre.
Att du har börjat tvivla.
Att du inte ser en framtid för oss, att du inte kan få oss två att gå ihop längre.
Att du inte längre älskar mig.
Men varför? Vad har hänt?
Hur kan du på ett par dagar går fram ätt älska mig och att säga att du inte vill förlora mig till det här?
Du har bett mig flytta ihop med dig... Jag har hållit på som en dåre under hela min semester för att göra mitt hus redo för försäljning (för att flytta in till dig)... Några veckor till och jag hade kanske inte haft ett hus att bo i längre...
Jag förstår inte! Jag gör verkligen inte det! Jag önskar att du hade kunnat ge mig ett riktigt svar, men du väljer tydligen inte att göra det, och för det ogillar jag dig skarpt!
Är jag inte ens värd en förklaring?
Är jag inte ens värd att försöka lösa och fixa det som nu tydligen har blivit fel?
Du tycker inte det...
Ja, jag är sårad! Jag är ledsen, mina ögon är röda av gråt och jag är arg! Jag vet att det inte är ditt problem, att jag känner så här...men, vad f-a-n!
Jag trodde att jag äntligen hade hittat "han" i mitt liv. Han som jag skulle dela mitt liv med och bilda familj med.
Jag älskade dig!
Kommentarer
Trackback
