Julafton

Eftersom hela familjen hade varit i Hallabro kvällen innan tyckte jag att det var onödigt att köra hem till mitt när jag ändå skulle fira julen hos mamma. Med andra ord sov jag över på Kastanienhof natten till julafton. Som vanligt hade jag svårt att sova så jag satt uppe och tittade på film till sent på natten samtidigt som jag kelade med mina små "bebisar" Maja och Mu (vad jag har saknat dom!).


Min lilla kelsjuka älskling Maja.


Charmtrollet Mu.

På julaftons morgon spang jag ner och tittade i "julstrumporna" (Christmas stockings) som hänger vid den öppna spisen. ("Julstrumpor" är en tradition som jag förde med mig hem till familjen Håkansson 1996, dvs. året efter det att jag hade pluggat i USA.) Som vanligt fanns det en liten paket i min stumpa från mamma.


Min och Jamies "julstrumpor", inhandlade julen 1995 i Johnson City, TN. (Mammas och pappa fick också egna stumpor.)

Julklappen i strumpan var trisslotter och jag passade på att skrapa dom medan jag åt min traditionella julfrukost: "Tomtegröt". Som vanligt hade jag och mamma vår årliga diskution och tillbehör till risgrynsgröten. "Nej mamma, jag äter inte risgrynsgröt med saftsoppa! Jag vill ha kanel och mjölk till min, tack!" Hm, tänka sig att samma diskution ska komma upp varenda jul!


Kanel och mjölk till min risgrynsgröt, tack!

Klockan 13.00 dök Jamie, Cecilia och Lukas upp. Medan jag och mamma gjorde iordning maten letade Jamie upp fotoalbum från när vi var små som han och Cecilia tittade i. (Jag kan ärligt erkänna: När jag gick förbi och såg bilderna de tittade på undrade jag vart alla åren hade tagit vägen! Hm, inte undra på att man snart fyller 31! Aaaaahhhh!)


Jamie och Cecilia, tittar på gamla kort. Liknar Lukas Jamie som liten? -Nej...

Sedan blev det dags för julbord. (Normalt sett brukar vi äta julbord på kvällen, men eftersom Jamie och Cecilia skulle vidare vände vi på traditionen och åt julbord mitt på dagen.)


Eftersom vi bara var fyra stycken till bordet i år blev det inte så mycket julmat  (men oj vad mätta vi blev ändå!).

Efter julmaten blev det julklappsutdelning. Vi hade kommit överrens om att inte handa julklappar i år, men...det blev visst inte riktigt så.


"Inga" julklappar.

Jag fick i julklapp: Pengar, en sagobok, två konstbäcker (en om Michelangelo och en om Rembrant), Choklad (gjorda av munkar på ett kloster i Rom, mamma köpte när hon var där), presentkort på 1,5 timmes ansiktsbehandling och en tovad vätte.

Lukas fick mest julklappar! Av sin faster fick han: fem klädesplagg (bl.a. en cool biltröja som mamma Cissi gillade), ett bäddsett från Gripsholm, en "picturedome" (från Irland), en brandbil och en polisbil (även dessa från Irland), två bitringar (som ska frysas), två söta haklappar och ett svepbadlakan (de två sista var även från Christoiffer).


Man blir trött av att få många julklappar!


Jag vet inte riktgt hur det började, men av tradition får Lillstrumpan alltid något med en älg på av mig i julklapp. (Denna traditionen har pågått i väldigt många år!) Detta är årets "älg".


Jamie fick en jättechipspåse av mig (inhandlat på Irland) innehållande 28 st mindre chips påsar. Nej, Lukas  med sina 60 cm över havet var inte störra än chipspåsen...

Klockan 17.00 bytte jag och mamma om till tomtekläder och begav oss i väg till Mörrum där vi skulle "tomta" för Gunnars barn och barnbarn. (Jamie och Cecilia åkte vidare till Cissis släkt.) Gunnars barnbarn var jättesöta och hjälpte ivrigt till med att dela ut julklapparna. (Det är något visst med barn som fortfarande tror på tomten.) Efter besöket i Mörrum, åkte vi hem till Gungvala igen och begav oss in till grannarna Anita och Erik där vi "tomtade" för deras barn och barnbarn.

Klockan 20.00 var vi hemma igen och jag och mamma gjorde iordning lutfisk som vi åt. Efter lutfisken tittade jag och mamma på en film och därefter var vi så trötta att vi stupade i säng. (Vi orkade inte ens åka in på midnattsmässan i Karlshamn som vi annars brukar.) Julafton 2008 var över...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0