Vänner igen.
Jag träffaden K en stund igår...
Jag hade på måndagsmorgonen skickat ett sms till honom och bett om ursäkt för mitt beteende kvällen innan. (Han hade kvällen innan sagt att han tyckte så mycket om mig och att han ändå ville ha mig i sitt liv som vän och att han ville att vi skulle åka på REM ihop i alla fall, som vänner... Jag hade sagt nej och sagt att det inte skulle fungera.) I sms skrev jag att vi kunde försöka vara vänner och åka till Stockholm ihop om han ville det. Han svarade inte på sms:et.
När jag blev sjukskriven kände jag att jag ville berätta att det inte hade med honom att göra. Ville att han skulle veta att det inte var han som hade kört mig i botten och att det inte var därför som han inte såg mig på jobbet...
Jag träffade honom en stund på eftermiddagen. Han bad om ursäkt för att han inte hade svarat på sms:et eftersom han tyckte det var löjligt: Jag visste ju att han ville vara vän med mig och jag visste ju att han ville åka på konserten med mig. Jag förklarade för honom vad som hade hänt. Han blev orolig för mig och tyckte det var skönt att jag skulle frösöka må bättre igen och "hitta mig själv". Han bad om ursäkt för sitt beteende kvällen innan, att han hade verkat känslokall, men han hade bara slagit ifrån sig allt den kvällen eftersom det hade varit det lättaste.
Vi bestämde att vi skulle vara vänner i alla fall, båda tycker för mycket om varnandra för att inte försöka vara vänner. Vi beslutade han och jag åker på konserten ihop den 7:e september. Eftermidddagen avslutades med att jag fick en kram och vi lovavde varandra att allt gammalt är glömt.
Vi är vänner igen....
Jag hade på måndagsmorgonen skickat ett sms till honom och bett om ursäkt för mitt beteende kvällen innan. (Han hade kvällen innan sagt att han tyckte så mycket om mig och att han ändå ville ha mig i sitt liv som vän och att han ville att vi skulle åka på REM ihop i alla fall, som vänner... Jag hade sagt nej och sagt att det inte skulle fungera.) I sms skrev jag att vi kunde försöka vara vänner och åka till Stockholm ihop om han ville det. Han svarade inte på sms:et.
När jag blev sjukskriven kände jag att jag ville berätta att det inte hade med honom att göra. Ville att han skulle veta att det inte var han som hade kört mig i botten och att det inte var därför som han inte såg mig på jobbet...
Jag träffade honom en stund på eftermiddagen. Han bad om ursäkt för att han inte hade svarat på sms:et eftersom han tyckte det var löjligt: Jag visste ju att han ville vara vän med mig och jag visste ju att han ville åka på konserten med mig. Jag förklarade för honom vad som hade hänt. Han blev orolig för mig och tyckte det var skönt att jag skulle frösöka må bättre igen och "hitta mig själv". Han bad om ursäkt för sitt beteende kvällen innan, att han hade verkat känslokall, men han hade bara slagit ifrån sig allt den kvällen eftersom det hade varit det lättaste.
Vi bestämde att vi skulle vara vänner i alla fall, båda tycker för mycket om varnandra för att inte försöka vara vänner. Vi beslutade han och jag åker på konserten ihop den 7:e september. Eftermidddagen avslutades med att jag fick en kram och vi lovavde varandra att allt gammalt är glömt.
Vi är vänner igen....
Kommentarer
Trackback
