Diagnos: Utmattningssyndrom

För några veckor sedan hamnade jag hos Fabror Doktorn. Anledningen till att jag hade uppsökt läkare var att jag under senare tiden hade upplevt så mycket stress på jobbet att jag nu hade svårt att sova. Jag behövde helt enkelt hjälp med sömnen och fick insomningstabletter tillsammans med varnande ord från läkaren att jag skulle lugna ner mig. 

Igår, måndag, var jag på återbesök hos läkaren; Insomningstabletterna jag hade fått var slut och jag var där för att se om jag kunde få ett nytt paket (klarar nästan inte av att sova något alls utan dom). Jag var där för att få nya tabletter, men resultatet blev något helt annat: Läkaren sjukskrev mig med diagnosen "utmattningsyndom".

Läkaren var helt underbar! Han menade att sömnensvårigheterna var bara en symtom och han kunde inte som läkare ge mig nya tabletter när det egentligen inte var problemet. Problemet var att jag var sönderstressad och det var det som vi skulle försöka bota. Hjälpte han mig inte med detta nu trodde han att det snart skulle vara för sent. "Människor som har jobbat som du har gjort (sedan i början av maj då jag har jobbat 50-60 timmar i veckan, 6-7 dagar i veckan) klarar av att jobba så 2-6 månader och sedan bryter de ihop, kan gå in i den depression och det brukar ta upp till två år innan de är återställda."  Så jag blev sjukskriven 100% i två veckor till att börja med. Jag ska dit i slutet av nästa veckan igen för att se ifall sjukskrivningen ska förlängas eller om jag kan börja jobba 50% igen. Läkaren menade också att han såg inslag av, eller början till , depression hos mig och föreskrev även tid hos kurator. -Jag ska dit klockan 10.00 imorgon.

Vet inte vad jag ska säga om allt det här: Var beredd på att köra på i 200 nu på jobbet med hjälpa av sömtabletter och samtidigt försöka komma över känslorna för K. I söndags kännde jag mig otroligt nere, deppig och stressad medan allt jag nu känner är ett sorts lugn. Äntligen ska jag kunna försöka koppla av, få tid för mig själv och försöka må bra igen! Jag behöver verkligen det här!

Mitt jobba har verkligen förändrat mig. Jag har jobbat så mycket! Jag har varit så trött och orkeslös! Mitt sociala liv har tagit stryk: Jag har ju jobbat varenda helgsedan i början av maj och under denna tiden har jag inte kunnat hänga med ut på fester osv eftersom jag skulle upp och köra till jobbet tidigt dagen efter. När jag väl har varit ledig har jag ändå känt stressen och jag har inte orkat hitta på någonting, bara suttit. Den senaste tiden har jag ibland fått ta ett gals rödvin på kvällen för att kunna koppla av (något som jag aldrig har gjort tidigare). Jag har börjat röka (hatar mig själv för det), rökningen har varit som en stressventil. Jag har blivit lättirriterad och inte varit mitt gamla vanliga glada jag. (Tycker synd om K som har fått stå ut med allt det här under denna tiden.)

Men nu, tack vara den underbara läkaren igår, kommer jag förmodligenatt börja må bättre igen och hitta tillbaka till mitt gammla vanliga jag. Känner början av en sorts glädje inom mig nu!

Kommentarer
Postat av: Jessica

Ta den tid det behövs för att komma tillbaka! Risken med att vara sjukskriven på deltid kan nog öka på stressen (om inte din chef ser till att du får mindre att göra). Hade själv en svacka sista halvåret i Linköping (men klarade mig utan sjukskrivning men med medicin). Då träffade jag en KBT-terapeut och det kan jag rekommendera. Att träffa en vanlig kurator gav mig däremot absolut ingenting.

2008-08-21 @ 22:03:39
Postat av: Jeanna

Håller med dig om att den vanliga kuraton inte gav mig skärskilt mycket. Jag var där i onsdags och jag hade ärligt talat kunnat vara utan det. Vad är en KBT-terapeuft?

2008-08-25 @ 07:49:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0